Jump to content

Deckare...


Funnylin
 Share

Recommended Posts

Den här deckaren har jag slängt ihop på en timme(Ska var inlämnad på Måndag)men jag hatar den...behöver konstruktiv kritik för att kunna förbättra den...(Det är meningen att den ska vara småkul)

Sagan om Potatishandlaren

Och hemligheternas herrgård.

”Mr. Axel Jonsson!” Skriker Potatishandlare Karlsson när han kommer och springer längs med torget.

”Vad vill du?” Muttrar Axel samtidigt som han vänder sig om.

”Någon har stulit alla mina potatisar!” Skriker Karlsson lite halvt desperat.

”Jag livnär mig på mina små potatisar förstår Axel, dom är allt jag har.”

Axel tittar lite fundersamt på Karlsson ”Potatisar!? Vart såg du dina gula små potatisar senast?”

”10 minuter sen, på lagret” Svarar Karlsson självsäkert.

Axel drar sig i skägget och smuttar på sin pipa samtidigt som han svarar ”Jag ska se vad jag kan göra för dina gula små rackare.”

Axel vänder sig om och går vidare mot sin destination, värdshuset.

Potatishandlar Karlsson står och tittar efter Axel en stund, sedan börjar han skratta lite ondsint.

”Du ska få sota för den-där-gången-för-jättelänge-sedan Axel, det ska jag se till!”

Axel äntrar värdshuset med stor självsäkerhet och uttrycker högljutt sin längtan efter alkohol ”GE MIG ÖL!”

”Nej inte han igen.” Säger värdshus värden tyst för sig själv, samtidigt som han går fram mot Axel ”Ahh hej igen Axel, du är alltid välkommen hit till denna enkla boning!”

”Mindre prat, mera öl!” skriker Axel.

”Nej tyvärr, det blir ingen öl för dig” Säger värdshus värden lugnt, för att inte ställa till med bråk.

”Ingen öl? Det är ju värre än när huset braka ihop hemmavid förra sommarn, så kan du inte göra mot mig!”

”Men kom igen, du har redan öl skulder på över 1000 riksdaler, bara för den här veckan.” Säger värdshus värden lite mer irriterat nu.

”Jag ska betala, när jag hittat potatisarna.” Svarar Axel aggressivt.

Axel rusar ut och skriker och gormar utanför ända tills han får en hästkärra att stanna.

”Ska du åka med någonstans?” Frågar häst skötaren Karl.

”Groarghh, kan du köra mig till potatishandlaren?” Morrar Axel.

”Ja visst hoppa på bara!”

Axel försöker med stor ansträngdhet att komma upp på kärran, efter fem minuter av upprepade försök kommer han äntligen upp.

”Så vad har du för ouppklarade affärer med potatishandlaren?” Frågar Karl.

”Jag har väl inga ouppklarade affärer med potatishandlaren?” Svarar Axel lite osäkert.

”Alla har väl ouppklarade affärer med potatishandlaren!” Utropar Karl så nästan hela byn hör det.

”Jasså? Jag har bara bott här i två veckor.” Svarar Axel ännu mer osäker nu.

”Han ska du se upp för, en riktig skojare. Finns nog ingen i hela byn som vill se honom i livet!”

Axel slumrar till där han sitter, han kliver in i drömmarnas land, i hans drömvärld kretsar jorden kring öl.

”Hur kan han somna bara sådär?” frågar Karl sig själv samtidigt som han kör förbi potatishandlaren.

Samtidigt så har potatishandlaren riggat en fälla för Axel inne i butiken.

”…och när han går in här får han en trästock i huvudet, Moahahah!” Skrattar Potatishandlaren för sig själv.

Just då kommer det in en kund.

”Uh oh, det tänkte jag inte på” säger potatishandlaren.

Kunden fastnar i cementen och får nästan en trästock i huvudet.

”Där hade du tur, om du var lite längre hade du fått en trästock i huvudet.” Säger potatishandlaren sarkastiskt.

”Grr, groarghh,” Skriker kunden av ilska.

Några timmar senare vaknar Axel upp ”Ööööl, öl, huh? Vart är jag?”

Axel har vaknat upp i ett stort, eller snarare gigantiskt vagn förråd med hundratals vagnar.

”Vad är nu detta?” Frågar Axel sig själv samtidigt som han drar sig i skägget.

Axel smyger runt bland vagnarna i sökandet efter en utgång.

Men han hittar nått annat istället, ett lik, potatishandlarens lik.

”Men satan, nu får jag inga pengar för dom försvunna potatisarna” Säger Axel ljudligt.

Ungefär samtidigt hör han en smäll lite längre bort, han springer ditåt.

”Karl? Vad gör du här?” Frågar Axel Karl som just stigit ur en av vagnarna.

”Jag bor här, eller inte här men i herrgården.” Svarar hästskötaren Karl.

”Vet du om att det ligger ett lik där borta?” Frågar Axel.

”Ett lik?” Skriker Karl.

”Potatishandlaren är död, mördad av någon härifrån.” Svarar Axel självsäkert.

”Det hade jag aldrig väntat mig, potatishandlaren mördad” Svarar Karl sarkastiskt och allmänt ointresserad.

Efter en stunds argumenterande bestämmer sig Karl för att låta Axel sova över, och även ta reda på vem i huset som är mördaren.

Någon timme senare sitter alla i herrgården till bords, även tjänstefolket.

”Så vad jobbar du med, ehh Axel var det va?” Frågar Göran Af Gyllenkvast, herren i huset.

”Jag är detektiv!” Svarar Axel samtidigt som han kollar runt på folks reaktioner.

”Detektiv, intressant, vill du ha nått att dricka?” Frågar Agatha Af Gyllenkvast, Görans fru.

”Öl, har du öl?” Nästan skriker Axel ut.

”Visst har vi öl” Svarar Göran och Agatha i kapp.

Dessvärre för Axel slutar kvällen med att han stupfull får bäras upp på sitt rum, ingen lösning på mordgåtan ikväll.

Nästa morgon vaknar Axel av att han får en potentiell uppenbarelse av gud, eller så är det spriten som talar.

Axel bestämmer sig i vilket fall för att åka ner till byn och undersöka potatishandlarens affär.

Väl där träffar han på ett par virriga poliser som undersöker en ”dödsmaskin” som dom kallar det.

Axel drar sig i skägget och går in och kollar på fällan.

”Aha, mm, aha, jag har det” Axel springer ut, han springer hela 4 kilometer upp till herrgården, väl där är det första han gör att tackla ner Göran i gräset för att därefter dra av honom stövlarna.

”Det var du som fastnade i potatishandlarens fälla! Därefter tog du en hammare och smällde till honom i huvudet, du väntade tills det blev mörkt sen bar du hem honom och lade honom i vagn förrådet!” Utbrister Axel efter att ha sett stövlarna.

”Jag vet inte vad du pratar om!” Säger Göran förvånat.

”Cement under stövlarna, och dessutom glömde du tvätta bort blodet på stövlarna!”

”Okej jag erkänner, jag mördade honom, men bara för att han försökte mörda mig.” Tjuter Göran.

”Det är lugnt nu, jag är korrumperad, för tusen riksdaler säger jag inget till någon!” Säger Axel självsäkert medan han drar sig i skägget och smuttar på sin pipa.

”Okej” Tackar Göran vänligt.

”Försöker du muta mig? Det blir längre fängelsestraff, eller 2000 riksdaler.”

”Du får 5000 riksdaler!”

”Okej det går jag med på!”

Axel vandrar ner mot värdshuset, medan han drar av sig skägget och kastar bort pipan.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag hittade inga stavfel eller nått sånt när jag läste igenom den i alla fall! ;)

Jag brukar ofta lägga märke till sånt pga att min morsa är lågstadielärare. (Hon brukar alltid påpeka om jag har gjort något fel, så då har det bara blivit så att jag också gör det. :P )

Va mer ute efter: Dålig story, konstiga karaktärer, osammanhängande saker osv...

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Ja men vad var fel om han hade haft ett år på sig då? Det var nog mer så han tänkte, inte att den var bra för att vara skriven på kort tid.

Jo ungefär så!

Det vore verkligen schysst om några fler kunde hjälpa mig med att peka ut fel i historien...lite feedback(Måste verkligen vara bra tills på Måndag!)

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

En sak bara, jag tycker du kan ta bort det där med att han glömde torka bort blodet på stövlarna, så klantig är ingen. B)

Men det är ju en komedi typ.

Om det skulle vara alvarligt så skulle man nog göra sig av med stövlarna och inte gå runt med blodfläckar och cement från en mordplats. -_-

Jag tcker det va skitbra Funny, hittade ingenting, kanske "trästock" det finns väl inga mer stockar en av trä? Men trästock låter proffsigare. :wacko:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Men det är ju en komedi typ.

Om det skulle vara alvarligt så skulle man nog göra sig av med stövlarna och inte gå runt med blodfläckar och cement från en mordplats. -_-

Jag tcker det va skitbra Funny, hittade ingenting, kanske "trästock" det finns väl inga mer stockar en av trä? Men trästock låter proffsigare. :wacko:

Jo, jag vet. Men blodfläckar är lite väl överdrivet. B)

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Det är klart att du ska få lite hjälp .. Tyvärr så är jag ingen expert / eller bokmal. Då kom jag att tänka på min underbara flickvän som är den största bokmal jag träffat på i mitt liv -_- Så jag bad henne snällt att hjälpa till . Så nu forsätter Helén att skriva vad hon tyckte !

Helén>

Storyn tyckte jag var helt ok, det där med blod på stövlarna kan du ha kvar.

bara lite fel du har gjort: värdshus värden ska sitta ihop alltså värdshusvärden.

öl skulder sitter också ihop = ölskulder. På ett ställe skrev du häst skötare, det sitter också ihop.

Jag tyckte att det var lite för mycket upprepning angående ouppklarade affärer som han i kärran och huvudpersonen pratade om, försök gör om det.

Det var vad jag kunde hjälpa dig med, men som sagt jag är ju ingen kritisk svenskalärare som ser minsta lilla fel.

Lycka till.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Det är klart att du ska få lite hjälp .. Tyvärr så är jag ingen expert / eller bokmal. Då kom jag att tänka på min underbara flickvän som är den största bokmal jag träffat på i mitt liv -_- Så jag bad henne snällt att hjälpa till . Så nu forsätter Helén att skriva vad hon tyckte !

Helén>

Storyn tyckte jag var helt ok, det där med blod på stövlarna kan du ha kvar.

bara lite fel du har gjort: värdshus värden ska sitta ihop alltså värdshusvärden.

öl skulder sitter också ihop = ölskulder. På ett ställe skrev du häst skötare, det sitter också ihop.

Jag tyckte att det var lite för mycket upprepning angående ouppklarade affärer som han i kärran och huvudpersonen pratade om, försök gör om det.

Det var vad jag kunde hjälpa dig med, men som sagt jag är ju ingen kritisk svenskalärare som ser minsta lilla fel.

Lycka till.

Tack!!!

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Skrev ihop en fortsättning(som fungerar fristående)tycker den här är bättre!

Sagan om varulven

Och den glödande stenen

Axel sitter i värdshusets bar, han har just lyckats betala pengarna han var skyldig på 1000 riksdaler i ölskulder.

”Öl, öl ge mig öl…” Ropar Axel till bartendern.

Samtidigt hör han hur två herrar, som sitter vid bordet i hörnet och pratar, och han kan inte undgå att lyssna.

”Vi måste fånga lycanthropen inatt, det är en månad till nästa fullmåne.” Säger en av herrarna oroligt.

”Här har du din öl” Säger bartendern samtidigt som han sätter ner den framför Axel, men Axel blinkar inte ens en gång, utan fortsätter titta mot hörnet.

I vetskap av uppmärksamheten reser sig herrarna och vandrar mot utgången.

I en överväldigad handrörelse råkar Axel välta ölglaset, i ett försök att påkalla bartenderns uppmärksamhet, i ovetskap om ölglasets position.

”Så dom ska fånga en varg människa, undrar hur många öl man kan köpa för pengarna man skulle tjäna ifall man fångade den?” Med dom filosofierna reser sig Axel upp och går mot baren.

”Vet du vilka dom där herrarna var, dom som satt vid bordet i hörnet?” Frågar Axel, medans han drar sig fundersamt i skägget.

”Du menar dom som var klädda i svart och pratar om monster?” Frågar Bartendern ointresserad.

”Vad tror du?” Frågar Axel och menar att det inte har suttit någon annan i hörnet, med tanke på att klockan bara är tre på eftermiddagen så är det inte smockfullt på värdshuset.

”Det var Simon och Arthur, dom är visst spökjägare eller nått.” Svarar bartendern sarkastiskt.

”Efternamn? Vart bor dom?” Frågar Axel, som verkar bli mer och mer intresserad av herrarna.

”Aldrig hört deras efternamn, inte ens i bokningspärmen har dom skrivit det, dom bor nämligen här på ovanvåningen rum 13.” Svarar bartendern, han vill också påvisa att han inte kan prata längre för han går nämligen iväg.

”Rum 13, det är ju precis bredvid mitt rum.” Skiner Axel upp, i ett samtal han numera för med sig själv.

En dörr bryts upp, en man kliver in i rummet, han letar igenom lådor och väskor.

Till slut hittar han vad han söker, han tar det med sig och går ut i hallen, han tar fram en nyckel och går in genom dörren bredvid.

Axel sätter sig vid sitt skrivbord och slår upp en av böckerna han nyligen tagit från herrarnas rum.

”En varulvs bekännelser, vilket fånigt namn på en bok.” Säger Axel och läser första sidan i boken.

”Jag är varulv, är det allt som står att läsa i boken? Skrivkonsten har inte utvecklats där.” Säger Axel samtidigt som han skrattar åt sitt eget skämt och drar sig i skägget.

Han tar upp nästa bok och slår upp första sidan ”Hmm, få se, här är nått…Fakta om Varulvar: En varulv bla bla…bara varulv tre nätter i månaden, bla bla, tål ej silver…jag orkar inte sitta här och läsa genom dom här…”.

Axel kastar ut böckerna genom fönstret och drar en lätt suck samtidigt som han drar sig i skägget.

”Men var är det här?” Axel får syn på en konstig glödande sten han måste fått med sig när han stal böckerna.

Ungefär samtidigt går dom båda herrarna Simon och Arthur på rundvandring i den lilla staden.

”Vet du vart lokaliseringen av transmutationen av lycanthropen kommer äga rum och när?” Frågar Simon.

”Kan du sluta upp med där?” Svarar den något fåordige Arthur.

”Vaddå?” Frågar Simon orolig över att sin läromästares ilska ska gå ut över honom.

”Men snälla nån, du vet ju inte ens va orden du säger betyder, använd dom inte!” Svarar Arthur buttert.

”Men jag ska försöka förklara, det kommer antagligen äga rum där varulven lever i sin människoskepnad, det kommer definitivt ske vid solnedgången.”

”Okej, tack” Svarar Simon nedstämt.

”STENEN, har du stenen?” Skriker Arthur?

”Nej den ligger på rummet.” Svarar Simon ovetandes om faran.

Axel sitter och kastar upp stenen för att sedan fånga den på nervägen, mycket avslappnande.

”ZZZZ” Snarkar Axel efter en stunds kastande.

Solen har börjat gå ner nu, även om ingen är medveten om faran som väntar drar dom sig omedvetet undan, dom går in i sina hus, gömmer sig.

Bartendern avslutar sitt pass och går upp till sitt rum på ovanvåningen.

Värdshusvärden jobbar dom sista sex timmarna värdshuset har öppet själv.

Simon tätt följt av Arthur rusar in på värdshuset, dom rusar upp på sitt rum, dom upptäcker dock ganska snabbt att stenen saknas.

I besvikelse vänder sig båda om för att där upptäcka att deras öde kanske slutar här och nu.

Nästa morgon vaknar Axel upp på golvet, han vaknar upp i en pöl av blod.

”Uh oh, inte bra, inte alls bra…PANIK!” Skriker Axel.

Axel reser sig upp och upptäcker att han låg bredvid två lik, Simon och Arthurs lik.

”Är jag varulven?...Eller så kanske jag gått i sömnen igen?” Frågar Axel sig själv samtidigt tittar han ner, han upptäcker att den glödande stenen ligger i hans hand.

Efter ett litet bad och nya kläder kan Axel visa sig igen, han är på väg mot värdshusvärdens rum.

Efter två knackningar på värdshusvärdens dörr öppnar han, något han kanske inte skulle ha gjort.

Några sekunder senare träder Axel fram till värdshusvärdens tröskel, det första han får syn på är hur bartendern sitter bredvid värdshusvärdens lik och sörjer.

”Vad i? Men hur… När?” Säger Axel tyst för sig själv samtidigt som han närmar sig bartendern, men när han är en meter ifrån bränner stenen till i handen på honom. ”Arghhh” Axel kastar stenen ifrån sig.

Bartendern reser sig upp och går därifrån utan att säga nått.

”Jag fattar inte, stenen…vad är det för sten?” Axel plockar upp stenen och rusar ner för trapporna och ut, han fortsätter springa runt värdshuset tills han är rakt under hans fönster, han tar upp en av böckerna.

”Nu ska vi se, jag tyckte jag såg nått om en sten i innehållsförteckningen.”

Axel tittar genom lite snabbt ”Här The stone of lycanthrope…få se…stenen varnar mänskliga bärare för främmande djuriska makter…okej kunde dom inte skrivit lite mer än så…vänta jag har det.”

Axel äntrar värdshuset, han tittar mot bartendern ”Varför?” skriker han.

”Va?” Svarar bartendern frågande.

”Du behöver inte spela, jag vet att du är varulven som härjar här.” Skriker Axel självsäkert samtidigt som han drar sig i skägget.

”Men, det är ju för helvete inte mitt fel att jag blir varulv 3 nätter i månaden…varför ska du skylla på mig?” Svarar bartendern som nästan fallit i gråt.

”Nä du har i och för sig rätt.” Axel går ut, men som tur är tänker han efter och går in igen.

”Men du mördade ju värdshusvärden…han visste nått eller hur?” Undrar Axel.

”Han började undra när jag tog tre kvällar i rad i månaden ledigt…han gillade inte det och började forska.” Svarar bartendern nedgånget.

”Hur blev du varulv…?” Undrar Axel.

”Jag reste till skottland i jakt på min försvunna bror, jag hittade honom, han var en varulv…han bet mig.”

”Okej, men du kan ju lova att inte mörda någon mer så säger jag inget till nån” Säger Axel samtidigt som han utan att tänka sig för kastar stenen till bartendern och skriker ”fånga du kan få den här”.

Dessvärre blir bartendern ett förkolnat lik.

Axel plockar upp stenen samtidigt som han pratar tyst för sig själv ”Hoppsan, det tänkte jag inte på”.

”Nånting säger mig att jag inte är välkommen i den här staden nu, aja ändå dags att driva vidare.” Med dom orden vandrar Axel iväg, eller vänta, han återvänder till baren ”GRATIS ÖL!!!”.

Slut

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...