Crice Skrivet 5 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 5 augusti, 2003 (redigerad) Ok, här kommer den! OBS! Inte klar! Carponellos hämnd- En maffiaberättelse på 80-talet Det var kväll, Sonny Bolongnete skulle ta tunnelbanan hem till sin lägenhet efter en hård dags jobb. Han jobbade som "hyrd muskel" hos Carponello-familjen och där var det hårt. När han gick på gatan den kvällen kände han en konstig lukt. Även om hans näsa inte var i riktigt bra form efter dagens jobb var den pålitlig. När Sonny vände sig om såg han luktens källa! Det var en Yakuza-krigare, Yakuzan var ett japanskt gangstergäng med slipade lönnmördare. Deras högkvarter var en fiskfabrik så Sonny förstod var det var för lukt! Japanen drog fram en liten automatpistol! Sonny hade dumt nog lämnat sin egen pistol på kontoret den dagen, bara så han inte skulle glömma den morgonen därpå. Som om han skulle få uppleva morgondagen! Hans hjärna arbetade febrilt och han såg hur Yakuza-krigaren började pressa avtryckaren! Sonny blundade och hörde ett skott avfyras! Men konstigt nog kände han inget! Han öppnade ögonen och såg japanen ligga död med sin pistol i handen och när han såg upp från marken stod en av hans goda vänner och kollegor där. Det var Joe "Falcon" Carponello. Familjebossens yngste son och en otrolig revolverman. Hans Smith&Wesson rykte och hans leende var självsäkert. Han sade:" Sonny, Sonny. Lämna ALDRIG pistolen på jobbet!" Sedan sa han med lite lugnare röst:"Gå ingenstans, jag springer bort till den där telefonkiosken vid gathörnet och ringer Pete. Han kör dig hem." "Ok, det är lugnt!" Sa Sonny. Joe sprang över gatan och in i telefonkiosken. Nu såg Sonny hur en svart bil med tonade rutor körde upp jämsides med telefonkiosken! Sonny förstod var som var på väg att ske och reagerade blixtsnabbt! Han tog Yakuza-krigarens automatpistol och skrek:”Joe! Ducka!!” Nu fälldes en ruta ner och ut stack en Thompson 1928, en riktigt gammaldags sorts automatgevär! Sonny tog skydd bakom en vattenpost på hans högra sida och hörde skotten smattra, nu hörde han ett skrik och bilen gasade därifrån! Sonny sprang upp från sitt gömställe till telefonkiosken, om den nu kunde kallas så efter gangstrarnas respektlösa beteende mot telefonkiosken och dess gäst. Sonny blev förskräckt när han såg sin kamrat ligga där inne i tusentals små bitar och med minst två glassplittror i varje bit. Han grät och såg Joes ansikte förvridet i smärta, vad skulle Don Carponello säga? Han skulle naturligtvis inte ge Sonny någon som helst skuld, sådan var han. Lojal mot de sina och villig att sluta avtal med sina motståndare. Nu ringde Sonny till Dons stora villa på Dolphin Island. Det var dons ”consigliori” eller rådgivare, Donald Pezzodan som svarade. När han hörde vad det gällde blev han alldeles till sig och ropade på Don. Efter några sekunder svarade Don. När han också fick höra om hans sons öde blev han rasande och sade:” Sonny, du får vad som helst om du fångar dom jävla hundarna som gjort det här! Vad som helst, Sonny, vad som helst!” Sonny sade:”Visst, jag tar hand om det!” Nu hade Sonny kommit på att det antagligen var Ronald Rays gäng som ordnat hans ”broders” död. De hade sin bas på Sunshine Island norr om staden. Ronald var en gammaldags maffiaboss med ett finger i alla brott i staden. Han var fyrtiofem år och stor och stark som en oxe. Ändå var han listig och han var känd för sin brutalitet. Sonny själv har ju inte riktigt blivit presenterad, han hade svart hår, mellanstora blågröna ögon och svart kavaj. Han var av medellängd och såg ganska välbyggd ut. Han var trettiosex år gammal och smart. Han hade många ärr från strider som var ganska hårda. Fortsättning följer... Så, vad tycker ni? Redigerad 6 augusti, 2003 av Tommy Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Jocken Skrivet 5 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 5 augusti, 2003 Utmärkt jobbat! Du måste ha haft tålamod med knappt några felstavningar, noterade bara "Hans sade", men det var det enda. Välskrivet, även om jag har sett bättre GTA historier men, mkt bra skrivet! Försök att göra så det låter mer som en historia, inte från ett spel. Det låter som ett uppdrag från GTA el. dyl. T.ex att skriva mer detaljer och bokstäver i stället för siffror är och bättre... Keep up the good work bro' Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
robban... Skrivet 5 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 5 augusti, 2003 de ja orka läsa va bra. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Zyber Skrivet 5 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 5 augusti, 2003 Bra berättelse! Keep up da good work bro! Tycker dock inte att detta hör hemma i VC-forumet! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Arvid Skrivet 5 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 5 augusti, 2003 Tycker dock inte att detta hör hemma i VC-forumet! tycker inte jag heller, eftersom den ändå har med GTA att göra flyttar jag den till Allmänt GTA-Snack. men bra berättelse, skriv gärna en fortsättning! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Guest Don Lotus Skrivet 6 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 6 augusti, 2003 Grymm! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Crice Skrivet 6 augusti, 2003 Skapat av Rapportera Share Skrivet 6 augusti, 2003 (redigerad) Forts. När han nu skulle ta hand om Ray var det viktigt att det gick lätt och snabbt, ingen fick upptäcka honom i färd med att strypa Ronald på hans kontor eller så. Därför tyckte Sonny att det vore en bra idé att först ordna så att han visste att Ray inte hade några livvakter med sig. Han hade för sig att Ronald inte hade livvakter på sina personliga möten, men dem hade han i och för sig bara med personer han litade blint på. Så nu hade Sonny att välja på att spendera fyrtio år av sitt liv på att bli livskamrat med sin fiende eller att låta livvakterna vara med på mötet. Han valde det senare. Han gick bort till en annan telefonkiosk och ringde växeln, han frågade:” Vad är numret till mr.Ronald Rays villa?” Han slog numret växeln sagt och efter tre toner svarade en man med skrovlig stämma:” Ja, vem är det?” Sonny svarade snabbt:” Hej, Ray. Det är Sonny, du minns väl mig, Sonny?” Ronald sade:” Ja, låt mig tänka… Jovisst! Nej men hej, Sonny, hur mår du? Jobbar du fortfarande för den där skitstöveln Don Carponello?” Sonny sade kort:” Nej då, oroa dig inte för det du.” Ray sade då lättat:” Ok, men kom över, så kan vi kanske snacka lite nya jobb!” Sonny sade också lättad över att han lyckats:” Så gärna!” Nu såg han Pete komma med sin bil. Joe hade tydligen lyckats ringa honom! Han sade: Bonigiorno, Sonny! Var är Joe?” Sonny svarade mörkt:” Tja, jag ger inte så mycket för himlen…” Petes ansikte fick en underlig färg när Sonny sagt dessa ord och han sa:” Vet Don om det här?” Sonny nickade och hoppade in i bilen. Pete sa:” Vart vill du?” Sonny gäspade och sa:”Hem”… Redigerad 6 augusti, 2003 av Tommy Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
minigun Skrivet 6 augusti, 2003 Rapportera Share Skrivet 6 augusti, 2003 onödigt att skriva ett nytt inlägg inte för att det speler någe roll men det hade väl varit bättre att editera den första posten. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Crice Skrivet 7 augusti, 2003 Skapat av Rapportera Share Skrivet 7 augusti, 2003 Jag skriver väl ihop hela historien när jag är klar! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.