Den föreslagna sänkningen av studiestödet

[Kebab]

Mycket hets på Facebook om alliansens förslag att sänka bidragsdelen med 300 kronor per månad (vilket ska täckas upp av att lånedelen ökar med samma summa).

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4657&grupp=20690&artikel=5789728

Vet inte vad jag tycker om detta. Det är ju å ena sidan väldigt "nära till hands" att tycka att detta är röva eftersom det, till skillnad från andra förslag, är "mina" pengar som försvinner. Men å andra sidan handlar det ju om ett höjt studielån om cirka 15 000 kr för fem års studier, vilket på det stora hela egentligen inte är så farligt.

Vad tycker ni?

[Jazz]

Det är ju inte pengarna i sig som är problemet, det är sjävla principen i att komma och skära i något som är det mest svenska vi har och något som är otroligt viktigt att bevara och förvalta: Studiestödet. Det vi ser här är att Alliansens oansvariga skattesänkningar och budgethantering vållat stora ekonomiska problem i svensk statsbudget, jag talar tillexempel om överskottet som blev ett underskott.

Det femte jobbskatteavdraget innebar att personer med mer än 36000 kronor i månadslön fick 250 kronor mer i plånboken varje månad. Dessa säkningar, bland mycket annat, får nu alltså vi studenter betala för. Skamligt. Avgå alla. Regeringsskifte 2014.

[eXotic]

För mig som bara tar bidrag så får förslaget två tummar ned.

Frågan är ju bara om jag ens hinner bli påverkad av det. Men för framtida studenter som tänkt att klara sig igenom Universitetet utan att ta lån så ställer jag mig emot det.

Det påverkar ju också låntagare i och med att pengarna "flyttas över" till lånet så förlorar man ju på det i slutändan i och med att man ska betala tillbaka.

Redigerad 21 februari, 2014 av eXotic

[Arvid]

Jag vet inte hur Anders Borg har tänkt men kan det vara så att ett motiv till minskad bidragsdel och höjd lånedel på studiemedlet är att folk i högre grad ska studera för att investera i utbildning som i framtiden kan ge jobb, och inte läsa strökurser som en slags försörjning? Folk kommer tänka sig för mer innan de börjar plugga i syfte att försörja sig på studiemedlet om en större del av pengarna de får måste betalas tillbaka.

Jag är själv student och har förstås ett intresse av att hålla nere lånet så visst är det tråkigt om bidraget sänks. Dock kan jag godta det om det finns tillräckligt bra motiv. Att använda pengarna staten sparar till att finansiera skattesänkningar för höginkomsttagare är inte ett sådant.

[Umberto]

Studenter får väl bostadsbidrag?

[kobbe]

Studenter får väl bostadsbidrag?

Yes, upp till typ 1300 per månad! Det blir ca 16 000 om året. Det sämsta är att om man jobbar sommaren, och tjänar typ 50 000 så kommer man inte få något bostadsbidrag men jobbar så man tjänar typ 40 000 så får man bidraget. (inte exakta siffrormen ni fattar poängen). Detta gör att jag tycker det är sjukt ovärt att arbeta på sommaren..

[eXotic]

Yes, upp till typ 1300 per månad! Det blir ca 16 000 om året. Det sämsta är att om man jobbar sommaren, och tjänar typ 50 000 så kommer man inte få något bostadsbidrag men jobbar så man tjänar typ 40 000 så får man bidraget. (inte exakta siffrormen ni fattar poängen). Detta gör att jag tycker det är sjukt ovärt att arbeta på sommaren..

Du kan ju arbeta upp till, typ 40 000, så tjänar du ju 56 000 om året.

[Frenzy]

Otroligt äckligt förslag men inte förvånande med den rådande regeringen.

Man får väl se hur det blir.

[Henkibojj]

Jag har aldrig förstått hur folk kan leva på sista hundralappen de åtta sista dagarna innan CSN kommer. Jag hade utgifter för ~3800 varje månad och kunde således stoppa in 3000 spänn på ett sparkonto varje månad.

Varje, månad.

Till slut hade jag en ekonomisk buffert på 50 000 spänn, om jag skulle tappa CSN någon termin eller två. Så skedde, och likväl kunde jag repa upp mig till ytterligare 40 000 spänn något år senare. Jag begriper inte vart folks pengar tar vägen helt enkelt. Vad, förutom hyra (~3000 är väl en rimlig siffra?) och mat (~1000) och kanske kurslitteratur (1000 max, för så mycket böcker köper man inte per månad) gör att man går så mycket på knäna som student? Studenter är egentligen riktiga samhällsparasiter då de inte betalar mer än minimum, drar inte in skattepengar och har gräsliga mängder studentrabatter. Vad man ska med mer bidrag till förstår jag inte alls, med tanke på att så gott som samtliga andra länder kräver terminsavgifter på tiotusentals kronor varje år. Här i Sverige får vi BETALT för att plugga, och ändå räcker det inte.

Med det sagt är det väl aldrig bra att skära ner på de som har svår ekonomi, jag förstår bara inte hur man hamnar där. Dumpa bilen, fimpa ciggen, sluta snusa och se till att inte handla kläder för flera tusen i månaden så ska man klara sig alldeles utmärkt

[Misterwhoopee]

Allianspartierna har ju generellt lägre stöd hos ungdomar så de kanske helt enkelt resonerade som så att man kan skära ner lite på en väljargrupp som ändå inte röstar på dem.

[The Dude]

Jag har aldrig förstått hur folk kan leva på sista hundralappen de åtta sista dagarna innan CSN kommer. Jag hade utgifter för ~3800 varje månad och kunde således stoppa in 3000 spänn på ett sparkonto varje månad.

Varje, månad.

Till slut hade jag en ekonomisk buffert på 50 000 spänn, om jag skulle tappa CSN någon termin eller två. Så skedde, och likväl kunde jag repa upp mig till ytterligare 40 000 spänn något år senare. Jag begriper inte vart folks pengar tar vägen helt enkelt. Vad, förutom hyra (~3000 är väl en rimlig siffra?) och mat (~1000) och kanske kurslitteratur (1000 max, för så mycket böcker köper man inte per månad) gör att man går så mycket på knäna som student? Studenter är egentligen riktiga samhällsparasiter då de inte betalar mer än minimum, drar inte in skattepengar och har gräsliga mängder studentrabatter. Vad man ska med mer bidrag till förstår jag inte alls, med tanke på att så gott som samtliga andra länder kräver terminsavgifter på tiotusentals kronor varje år. Här i Sverige får vi BETALT för att plugga, och ändå räcker det inte.

Med det sagt är det väl aldrig bra att skära ner på de som har svår ekonomi, jag förstår bara inte hur man hamnar där. Dumpa bilen, fimpa ciggen, sluta snusa och se till att inte handla kläder för flera tusen i månaden så ska man klara sig alldeles utmärkt

Nu ser du inte i det stora perspektivet. Om inget oförutsett händer så kommer den utexaminerade studenten få ett högavlönat yrke och betala inkomstskatt i 40 år och moms på allt denne handlar livet ut. Terminsavgiften och studiebidraget betalar av sig; skillnaden mot många andra länder är att det endast är barn till rika föräldrar som har chans till utbildning så att de själva kan bli rika. Min fråga till dig: har du inte fått hjälp av dina föräldrar i form av t.ex: möbler, dator, mat, pengar och presenter av saker du annars skulle behövt köpa?

Om ja: det finns folk som inte har det stödet. Om nej: du är ett undantag som det inte går att dra några statistiskt säkerställda slutsatser ifrån.

Själv förbrukar jag 12-15 000 i månaden uppskattningsvis, och detta utöver ovan nämnda fördelar ifrån föräldrar. Jag har inte alls en slösig livsstil enligt mig själv men jag lever gott, värdigt och utan oro för att inte ha råd med beneficium. Jag är också helt övertygad om att många inte har det som jag och jag kommer gärna fortsätta betala skatt för att dessa personer inte ska få det värre.

Redigerad 23 februari, 2014 av The Dude

[Henkibojj]

Nu ser du inte i det stora perspektivet. Om inget oförutsett händer så kommer den utexaminerade studenten få ett högavlönat yrke och betala inkomstskatt i 40 år och moms på allt denne handlar livet ut. Terminsavgiften och studiebidraget betalar av sig; skillnaden mot många andra länder är att det endast är barn till rika föräldrar som har chans till utbildning så att de själva kan bli rika. Min fråga till dig: har du inte fått hjälp av dina föräldrar i form av t.ex: möbler, dator, mat, pengar och presenter av saker du annars skulle behövt köpa?

Om ja: det finns folk som inte har det stödet. Om nej: du är ett undantag som det inte går att dra några statistiskt säkerställda slutsatser ifrån.

Själv förbrukar jag 12-15 000 i månaden uppskattningsvis, och detta utöver ovan nämnda fördelar ifrån föräldrar. Jag har inte alls en slösig livsstil enligt mig själv men jag lever gott, värdigt och utan oro för att inte ha råd med beneficium. Jag är också helt övertygad om att många inte har det som jag och jag kommer gärna fortsätta betala skatt för att dessa personer inte ska få det värre.

Svaret är nej, jag har aldrig fått något köpt till mitt hem sedan jag blev vuxen och flyttade hemifrån. De har däremot varit hjälpsamma på annat sätt, men ingalunda ekonomiskt. Enda undantaget var när syrran satte in ett lån på mitt konto när jag gått arbetslös och deprimerad i trekvarts år och började få det svårt.

Möbler fanns i studentrummet, tillskottsmöbler har jag köpt själv. Kanske att jag fått nån möbel som skulle slängas hemifrån, men inte vad jag minns.

Dator har jag inte köpt någon ny, även om jag skulle kunnat. Jag köpte en dator 2008 som redan då var gammal, och den fick jag för 1800. Bärbar dator fick jag förvisso en, som jag fortfarande använder. Den är ännu äldre men fungerar som den ska. Brorsan ville egentligen ha 500 för den men han krävde in pengar lika lite som jag kom ihåg att betala, så det avskrevs nog.

Mat, ja, när jag fortfarande bodde hemma det första året. Dock ska jag betala mor för den mat och husrum jag fick under 14 månader när jag bodde hemma i studieålder.

Pengar, nej, utom när farsan smyger ner en femhundring i näven när de ska hem från en fikastund hos mig. Jag brukar neka men han insisterar, så länge inte morsan ser.

Presenter, nej, borträknat födelsedagar som oftast inte innebär nyttoprylar.

Det enda jag tycker att jag dragit ned på i ekonomin jämfört med, antar jag, de flesta andra, är kläder. Detta beror ingalunda på begränsad ekonomi utan snarare ett bristande intresse för mode och accessoarer. Jag handlar vad jag behöver, så sällan som möjligt, vilket innebär tre stötar om året á ~1000 kronor för att få t-shirts, skjortor, jeans och skor för årstiden.

Jag är förbluffad, om än artigt nyfiken, över hur i helvete man kan göra av med 15 tusen i månaden. Jag antar att du inte är student? Om du är det, tror/tycker du att studiestöd och -lån bör uppgå till sådana siffror för att folk ska leva väl?

[Frenzy]

*Saker*

Du glömmer också mycket annat som kommer till. Som du sa hyra (runt 3000), sen andra räkninar som internet och telefon för några hundralappar. Sen finns det otroligt många studenter som inte bor i staden de studerar också, där tillkommer ett busskort eller liknande för 1000-1500 kronor per månad. Går människan på mediciner kan du räkna bort ännu en femhundring i månaden på det (i alla fall till man når upp till högkostnadsskydd), även läkarbesök här som kan gå upp till 500-1000 (om man har otur). Kurslitteratur som du också nämner. Tobak (vilket du har helt rätt i att man kan sluta med om man så vill/behöver). Mat och annat till det också.

9000 i månaden är inte alls för mycket begärt för en student och de är inte några parasiter på samhällskroppen heller för den delen. Pengar går åt. 9000 eller 9300 eller vad det nu ligger på är en helt rimlig summa tycker jag. Varken bra eller dålig, det är lagom och man klarar sig på det.

EDIT: När jag levde på CSN klarade jag mig nätt och jämt varje månad och då låg min hyra på 2300 bara. Även studenter ska ha rätt till ett socialt liv och saker kostar.

Redigerad 23 februari, 2014 av Frenzy

[Kebab]

Jag har aldrig förstått hur folk kan leva på sista hundralappen de åtta sista dagarna innan CSN kommer. Jag hade utgifter för ~3800 varje månad och kunde således stoppa in 3000 spänn på ett sparkonto varje månad.

Varje, månad.

Till slut hade jag en ekonomisk buffert på 50 000 spänn, om jag skulle tappa CSN någon termin eller två. Så skedde, och likväl kunde jag repa upp mig till ytterligare 40 000 spänn något år senare. Jag begriper inte vart folks pengar tar vägen helt enkelt. Vad, förutom hyra (~3000 är väl en rimlig siffra?) och mat (~1000) och kanske kurslitteratur (1000 max, för så mycket böcker köper man inte per månad) gör att man går så mycket på knäna som student? Studenter är egentligen riktiga samhällsparasiter då de inte betalar mer än minimum, drar inte in skattepengar och har gräsliga mängder studentrabatter. Vad man ska med mer bidrag till förstår jag inte alls, med tanke på att så gott som samtliga andra länder kräver terminsavgifter på tiotusentals kronor varje år. Här i Sverige får vi BETALT för att plugga, och ändå räcker det inte.

Med det sagt är det väl aldrig bra att skära ner på de som har svår ekonomi, jag förstår bara inte hur man hamnar där. Dumpa bilen, fimpa ciggen, sluta snusa och se till att inte handla kläder för flera tusen i månaden så ska man klara sig alldeles utmärkt

Jag håller helt och hållet med dig om att det är förbluffande att så många har så lite kvar i slutet av månaden. Men du verkar inte inse att du har levt otroligt sparsamt som student. Jag anser mig själv vara mycket ekonomisk och inga av mina månatliga utgifter är särskilt höga.

Hyra: 3600

El: 150

Internet: 200

Hem- och tandläkarförsäkring: 100

Telefon: 140

Mat: 1200-1500

Kurslitteratur: ca. 500

Gym: 180

Utgifter totalt: ca. 6000

Skulle gissa att runt 5500-6000 är normalt för en som inte bor i ett studentboende. Men med det sagt får ju även jag en slant över per månad, men det finns inga 3000 att lägga undan med tanke på att man går på en fest eller två, köper något klädesplagg eller något till ens boende så gott som varje månad. En annan utgift som är lätt att glömma är att många som studerar lägger en tusenlapp på tåg- och bussresor hem till familjen/polarna/flickvännen.

Med det sagt så är studenter generellt sett pinsamt slösiga. Köper kaffe på Pressbyrån för 18 kronor* (fast oftast 23 för då får man ju den stora som egentligen är för mycket men det blir ju mer ekonomiskt!!11!). Och så en macka/sallad och läsk till det så är det plötsligt lagt 70-80 spänn på något som inte ens mättar tillräckligt för en måltid. Tobak, alkohol och kläder för mer än en tusing per post är knappast ovanligt. Och plötsligt är marginalen tunn som det berömda och folk börjar ta med sig kaffetermos och matlådor med bara spaghetti i. Sedan blir det den 25:e igen och allt börjar om... Studiemedlet ligger idag på en alldeles lagom nivå och folk som vill att det ska vara högre är fel ute. Men nu vet jag att det inte var vad vi egentligen diskuterade här. Fan vad jag måste gå och lägga mig.

*Ett exempel som jag tog för att jag alltid blir besviken när jag köper kaffe där. Uttrycket "runkkaffe" myntades av en polare som handlade där för tre år sedan och det kommer ständigt tillbaka.

[The Dude]

Svaret är nej, jag har aldrig fått något köpt till mitt hem sedan jag blev vuxen och flyttade hemifrån. De har däremot varit hjälpsamma på annat sätt, men ingalunda ekonomiskt. Enda undantaget var när syrran satte in ett lån på mitt konto när jag gått arbetslös och deprimerad i trekvarts år och började få det svårt.

Möbler fanns i studentrummet, tillskottsmöbler har jag köpt själv. Kanske att jag fått nån möbel som skulle slängas hemifrån, men inte vad jag minns.

Dator har jag inte köpt någon ny, även om jag skulle kunnat. Jag köpte en dator 2008 som redan då var gammal, och den fick jag för 1800. Bärbar dator fick jag förvisso en, som jag fortfarande använder. Den är ännu äldre men fungerar som den ska. Brorsan ville egentligen ha 500 för den men han krävde in pengar lika lite som jag kom ihåg att betala, så det avskrevs nog.

Mat, ja, när jag fortfarande bodde hemma det första året. Dock ska jag betala mor för den mat och husrum jag fick under 14 månader när jag bodde hemma i studieålder.

Pengar, nej, utom när farsan smyger ner en femhundring i näven när de ska hem från en fikastund hos mig. Jag brukar neka men han insisterar, så länge inte morsan ser.

Presenter, nej, borträknat födelsedagar som oftast inte innebär nyttoprylar.

Det enda jag tycker att jag dragit ned på i ekonomin jämfört med, antar jag, de flesta andra, är kläder. Detta beror ingalunda på begränsad ekonomi utan snarare ett bristande intresse för mode och accessoarer. Jag handlar vad jag behöver, så sällan som möjligt, vilket innebär tre stötar om året á ~1000 kronor för att få t-shirts, skjortor, jeans och skor för årstiden.

Jag är förbluffad, om än artigt nyfiken, över hur i helvete man kan göra av med 15 tusen i månaden. Jag antar att du inte är student? Om du är det, tror/tycker du att studiestöd och -lån bör uppgå till sådana siffror för att folk ska leva väl?

Som sagt, du är otroligt sparsam.

Min beräkning var i genomsnitt över hela året så inte bara vardagskonsumtion utan även bland annat en resa under sommaren är inräknad. Sen måste det vara så att jag har dyrare vanor, t.ex. lägger mycket pengar på mat och dryck och diverse nöjen. Då och då blir det ett prylinköp mest i form av datorsaker och hifi. Utöver detta så är väldigt många av mina prylar, framför allt i köket, julklappar och presenter ifrån mor och far. De inköpen hade jag också behövt göra annars.

Jag menar inte att bidrag&lån ska höjas till denna nivå, jag har jobbat 4 månaders sommarsäsonger de senaste åren (resten av tiden är jag student) vilket gör att jag kan konsumera mer. Men även utan hifiprylar som såklart inte ska betalas av bidrag så kostar det att bo i en stad och delta i sociala aktiviteter. Lätt så mycket att man kommer upp i 9 000, i alla fall i Stockholm.

[StellHell]

Rekomenderar alla att skaffa sig ett konto på www.tink.se (finns även till mobilen) för att få en otroligt enkel med än så genial översikt på din egna budget.

[Frenzy]

Rekomenderar alla att skaffa sig ett konto på www.tink.se (finns även till mobilen) för att få en otroligt enkel med än så genial översikt på din egna budget.

Intressant! Det ska jag kolla in.

[kobbe]

Jag tycker också att 9000 per månad är svinmycket pengar och förbrukar inte så mycket varje månad. Har lite svårt att jämföra eftersom jag brukar få pengar i julklapp och annat smått betalt. Dessutom är jag tex gratis på sommaren.

Saker som jag sparar pengar på är tex:

Telefon (ca 50kr/månad för mig, hade dessutom min förra telefon i 7,5år..)

Bussbiljett, cyklar överallt istället

Spel och underhållning, lägger i princip inget på sådana saker.

Kläder och skor: lägger typ 2500 per år på kläder och sånt, dock har jag länge haft sjukt fula och dåliga skor.

Sprit, man köper ju den tex-free..

Mat ute/fike/kaffe, är extremt sällan jag fikar eller äter ute och jag brukar aldrig köpa mat eller laga mat som är dyrare än 30kr/portion.

Boende, bodde i korridor i utkanten av stan (4km cykel till universitet) och det blir rätt billigt. (ingår internet, el etc)

Hårprodukter/deo/parfym, använder sjukt lite sådant.

åker hem 3 gånger per år (jul, påsk och sommar) vilket landar på ca 2400kr i totala resekostnader per år.

Så ja, då kommer man undan rätt billigt.

[Tweak]

Men ni som säger att 9000 är så otroligt mycket lever ju era liv efter plånboken vilket såklart är okej men ni borde ha förståelse för att inte alla människor lever och prioriterar likadant. Jag tycker det låter helt absurt att tänka ekonomiskt i varenda vardagssituation. Glöm inte att njuta och ha kul.

Jag skrev för några månader sedan om CSN och att folk inte borde klaga på att man får för lite; det tycker jag fortfarande inte att man borde göra, men har sedan januaris början levt på endast fulla csn-lån och kan konstatera att det inte räcker med min livsstil. Tycker dock inte att man borde få mer pengar för det utan tänker istället jobba en jävla massa i sommar så att jag har större svängrum i höst.

Redigerad 24 februari, 2014 av Tweak

[Henkibojj]

Men ni som säger att 9000 är så otroligt mycket lever ju era liv efter plånboken

Inte i mitt fall. Jag har aldrig känt att "nej, det här kan jag nog inte göra med min ekonomi...". Det jag däremot ofta reflekterar över är "är det här något jag behöver? Är det ekonomiskt försvarbart? Vill jag verkligen ha den här grejen så mycket, eller duger det med det jag redan har?".

Saker som fått tummen upp i dessa frågor är mina resor med orkestern (ca 4000 varje försommar), en PS3 (5600 för sex år sen trots begränsad ekonomi, plus de spel som passerar kontrollfrågorna), en teve (3200), ett elpiano (6000), en elbas (800) och så mycket öl jag vill utan att ens reflektera över vad det kostar.

Som jag ser det och alltid har sett det, så köper jag vad jag behöver och inte mycket mer än så. Det är inte plånbokstänk utan snarare en pliktkänsla: Om pengarna på mitt bankkonto inte är mina, då ska jag heller inte använda dem till något annat än vad de var tänka att användas till. Om inte för samhällets skull så åtminstone för min egen. Behöver jag något, köper jag det. Vill jag ha något, måste jag rannsaka mig själv och tänka efter om jag verkligen vill ha det, eller om det lika gärna kan vara.

De gånger jag tjänar riktiga pengar däremot, då kan pengarna slösas upp på mindre sunda köp eftersom pengarna faktiskt är mina och inte lånade/någon annans. Just nu jobbar jag och har kommit upp lite i ekonomi, men eftersom min anställning är såpass otrygg kan jag fortfarande inte röra mig helt obehindrat/obetänksamt (eller slösaktigt).

När jag får en fast anställning på ett jobb jag trivs med och är trygg i, som inbringar runt 30 000 före skatt, då kan jag göra vad jag vill och jag kan gladeligen rapportera vad jag kommer att ha gjort med mina tre första löner. Där kommer det inte vara lika strama tyglar.

Hursomhelst, ekonomiskt begränsad har jag faktiskt aldrig någonsin känt mig.