Att svära

[Loxley]

Jag svär ganska mycket privat, men använder uteslutande "jävligt" och "fan" och "jäkligt". Någon gång kan jag väl fara ut i haranger som "helvetes jävla skitdatorshelvete" eller någon liknande mustig harang... Men jag använder i stort sett aldrig könsord, det känns inte bra liksom.

I mitt jobb svär jag väldigt sällan inför kunder, särskilt inte på möten och liknande. Det grövsta jag tagit till då är nog "jäkligt" tror jag. Överlag har jag ett mer vårdat och akademiskt uttryckssätt under arbetstid jämfört med privat. Men det varierar ju också förstås vilken situation jag befinner mig i. Jag har inte ett fattigt ordförråd, tvärtom är jag faktiskt ganska verbal. Jag tycker att det är skillnad på vilket sätt man svär också och i vilka sammahang.

Det finns ju förstärkningsord och det finns "äkta" svordomar och förolämpningar. Med förstärkningsord menar jag ord som fan, jävlar och skit. Dessa kan ganska enkelt bytas ut mot jätte-, tok-, men åååh, suck! och andra "icke-svordomar". Men som icke-religiös och ganska impulsiv så spelar det för mig ingen större roll om ordet jag använder för att förstärka är en svordom eller inte. Och de ses nog inte allmänt som så illa heller, eftersom väldigt få i Sverige på allvar oroas för att djävulen ska ta en när man säger hans namn.

Förolämpningar, som bögjävel, hora, idiot m.m. tycker jag däremot är betydligt mindre accepterat i Sverige än i många andra länder. Det är nåt att vara stolt över. Jag lever hellre i ett samhälle där det är ok att utbrista FAN! när man är sur och frustrerad, än i ett där det är ok att kalla nån annan hora för att man inte har samma åsikt om nåt. Den typen av svordomar hör jag inte så ofta, och det är också sådana svordomar som får mig att tappa respekten för folk.

Svär ni mycket? Vilka svordomar använder ni? Vad tycker ni om folk som svär?

[Siana]

Det beror helt på sällskapet man befinner sig i.

Bland lite mer civiliserat sällskap använder jag svordomar som "fan" och "jävlar". Möjligtvis ett enstaka "helvete" och "satan".

I grabbgänget förekommer könsord oftare. När jag svär för mig själv också, då är "fitta" favoriten.

[xstreem]

Som sagt så beror det ju såklart helt på sällskapet.

Men jag nyttjar mig av både svordomar, könsord och förolämpningar relativt flitigt när jag pratar till vardags. Allt ifrån "fan", "helvete", "jävlar", "fitta", "kuk", "neger", "hora", "bög" etc. Överdrivet löjliga kombinationer är inte helt ovanligt att jag kläcker ur mig heller.

Det har hänt att folk har tagit illa upp när jag brustit ut med "hora", "neger" eller "bög" när någonting gått fel, men då är det deras problem och inte mitt. Jag använder orden som förstärkning, inte för att förolämpa någon. Jag har ingenting emot varken prostituerade, mörkhyade eller homosexuella.

Att folk ser ner på andra på grund av vilka svordomar de använder sig av förstår jag mig inte på. Människor måste sluta att ta saker på för stort allvar och skaffa sig lite självdistans.

[Jazz]

Svärord är lite ologiska, om man avsvärifierar orden är de ju inte längre svärdord och således inget att störa sig på, om det nu är så att man gör.

Amerikansk TV-censur är ju det mest kontraproduktiva som finns tillexempel.

[Arvid]

Jag svär en del men försöker undvika att göra det för ofta. Jag ser svordomar som förstärkningsord som fyller en funktion när man vill markera en stark känsla. Just därför bör man inte använda svordomar för ofta, för att de inte ska tappa sin kraft. Svordomar måste få vara lite tabu för att det ska "kännas" när man använder dem. Det ska ta emot att säga orden och omgivningen måste provoceras lite.

Ett annat skäl att inte svära överdrivet mycket är att vissa kan uppfatta det som tecken på begränsat ordförråd, låg bildning och omognad.

Det är intressant att fundera på varför vissa ord har blivit svordomar. Att ord som fan, helvete och jävla ses som "fula" ord i Sverige har sannolikt att göra med vårt lands kristna historia. Det är lustigt egentligen att dessa ord fortfarande betraktas som fula, även bland icke-kristna. I en del andra kulturer verkar svordomar som har med sex att göra vara vanligare.

Jag kan säga fan, jävla och helvete i flest sammanhang, könsord måste det till mer för att jag ska använda dem och i regel använder jag dem endast ensam eller med vänner. Min gräns går vid svordomar som kan kränka sexuella läggningar eller etniciteter.

Idiot använder jag nog också en hel del.

Redigerad 30 januari, 2014 av Arvid

[Frusciante]

Svordomar är bra. Fan och jävlar är det som gäller här. Har svårt att förstå hur andra kan komma upp spontant för folk, min först tanke är direkt "fan" och då slippar det ur munnen på en. Om jag hinner tänka efter en tusendelssekund kan jag självcensurera till "Jan Björklund" istället. Ibland drar jag till med hora mot något dött ting som jävlas med mig i vardagen, oftast datorn. Försöker avvänja det dock, brukar mer bli att använda härskartekniker mot den ("men LILLA DATORN vad håller du på med???)

Att använda ord som fitta, bög, neger etc när du är en vit heterosexuell man är dåligt även om du inte menar något illa med det. Det tyder fortfarande på att du associerar de orden; som är kopplade till undergivna grupper i samhället som du inte är en del av till något negativt då du applicerar det som ett kraftuttryck. Jag använde bög som svordom/kraftuttryck när jag gick på högstadiet sen växte jag ifrån det, svårt var det inte.

[Ma__Cipriani]

[antepanteboy]

Skulle säga att jag säkerligen snittar 2 svordomar per mening då jag umgås med mina vänner. Svär utav bara helvete då. Med min familj försöker jag tona ner det och inför mina morföräldrar använder jag ett vokabulär helt utan svordomar. Lite respekt måste man väl ändå visa.