Vad önskar du var socialt accepterat?

[Kebab]

Med vissa personer önskar jag (och säkerligen de också) att man kunde säga rakt ut att "eftersom vi inte har något gemensamt och inte är särskilt intresserade av varandra så är det lugnt att vi bara sitter här och är tysta istället för att småsnacka". Jag avskyr att prata om väder, vind och kommande ledigheter bara för att man inte har något annat samtalsämne. Då kan man lika gärna vara tyst.

Ni kan också besvara den motsatta frågan: "Vad, som anses vara socialt accepterat idag, tycker du inte är okej?

[dibel]

Jag önskar att det vore socialt accepterat att vara degenererad sedan födseln, hysa etnonationalistiska åsikter, ha en stark tilltro till den eugeniska läran och "lida" av irrationellt judehat. Fast det kanske bara är jag.

[IceCandy]

Att prata med främlingar! Helt galet att folk går omkring och känner sig ensamma när vi är omringade av andra människor så fort vi sätter en fot utanför dörren, för att vi inte vågar prata med varandra!

Det, och att göra ljudeffekter på offentliga toaletter.

[Henkibojj]

Med vissa personer önskar jag (och säkerligen de också) att man kunde säga rakt ut att "eftersom vi inte har något gemensamt och inte är särskilt intresserade av varandra så är det lugnt att vi bara sitter här och är tysta istället för att småsnacka". Jag avskyr att prata om väder, vind och kommande ledigheter bara för att man inte har något annat samtalsämne. Då kan man lika gärna vara tyst.

Indeed. Det gäller oftast inte främlingar, utan folk man känner. Jag känner att det är enormt skönt när man kan sitta och inte säga ett dugg på en hel frukost utan att det känns konstigt. "Tja". "Tja". *tystnad i 15 min* "Happ. Hejdå.", "Mm, hejdå."

En annan grej är fysisk kontakt. Jag skulle önska att det var socialt accepterat (även att JAG accepterar det). Fysisk kontakt av praktiska skäl, talar jag nog mest om. Jag hatar att säga excuse me, please thank you för att slänga nåt i soporna och nån står i vägen för luckan. Likaså om nån står och diskar och jag vill ha diskho-slaskrensaren. Jag vill verkligen inte röra mig som en försynt piga i mitt eget hem. Det är så skönt med grannar som funkar som jag och inte har några som helst problem med att man sträcker sig över utan att ursäkta sig, eller bara buffar lite lätt i höften på nån som blockar skåpsluckan.

Burdus, ordlös kommunikation ftw.

[eXotic]

En annan grej är fysisk kontakt. Jag skulle önska att det var socialt accepterat (även att JAG accepterar det). Fysisk kontakt av praktiska skäl, talar jag nog mest om. Jag hatar att säga excuse me, please thank you för att slänga nåt i soporna och nån står i vägen för luckan. Likaså om nån står och diskar och jag vill ha diskho-slaskrensaren. Jag vill verkligen inte röra mig som en försynt piga i mitt eget hem. Det är så skönt med grannar som funkar som jag och inte har några som helst problem med att man sträcker sig över utan att ursäkta sig, eller bara buffar lite lätt i höften på nån som blockar skåpsluckan.

Burdus, ordlös kommunikation ftw.

Jag är en sådan som sätter handen kring midjan på folk om jag vill att de ska flytta på sig.

Men vanligtvis så säger jag någonting också. Så helt ordlös kommunikation använder jag mer sällan.

[Tweak]

Att prata med främlingar! Helt galet att folk går omkring och känner sig ensamma när vi är omringade av andra människor så fort vi sätter en fot utanför dörren, för att vi inte vågar prata med varandra!

Den där är ju standard att klaga på, men ingen verkar ju någonsin göra något åt det. Jag tycker i och för sig ofta det är soft att vara för mig själv när jag åker kollektivt, men det händer ändå förhållandevis ofta att jag sitter och snackar med någon hela resan. Tror snarare problemet ligger i att folk inte tar tag i det och inleder en konversation, när man väl börjar snacka brukar folk tycka det är jävligt trevligt. Det har dock inte att göra med att jag är något socialt under, det är oftast folk som "söker upp" mig. Senast idag spenderade jag en kvart med en stor tjock kvinna från Gambia som skulle till läkaren för hon inte kunnat sova på fyra nätter.

Redigerad 9 januari, 2012 av Tweak

[P-C]

Vem orkar gå runt och prata med främlingar dagarna i ända? Ska man inte få en sekund för sig själv? Visst, i sällsynta fall kan det vara både trevligt och intressant (ofast är andra människor varken eller) men jag är allergisk mot "det-är-så-hemskt-att-vi-i-sverige-inte-pratar-med-varandra"-attityden. Folk som t ex gnäller över att alla bara står tysta vid busshållplatsen. Jamen det är klart, vad är det vi ska prata om? "Jahadu, du väntar också på bussen, vart är du på väg? Åker du ofta buss?". Läs en bok eller en tidning om bristen på intellektuell stimulans blir för mycket er.

[aikjonas12]

På de ställen jag varit på (främs runtom i Europa) så har det varit ungefär samma attityd när det kommer till att prata med främlingar. Tror Sverige är ett så bra land (hoppas det är socialt accepterat att tycka det) att folk hittar små ickeproblem och gör dessa till typiskt svenska problem för att verka PK och sådär härligt öppna inför andra länder, eller något.

Skulle ju inte skada om det var socialt accepterat att prata med folk, men ärligt talat så är det mig eveterligen redan socialt accepterat. Jag har inga problem att säga något till en främling som utmärker sig eller som jag har något intresse av att ta kontakt med. Om någon börjar prata med mig så upplever jag inte situationen som särkilt prikär (om inte samtalsämnet i sig är av sådan karraktär naturligtvis).

Sällan jag som startar en konversation om ingenting med en främling, främst för att det är helt ointressant och jag ser inte det nödvändiga i att krysta fram en diskussion med främlingar, som antagligen är ännu mer ointresserad av mig än vad jag är av dem.

[RavenE]

Vem orkar gå runt och prata med främlingar dagarna i ända? Ska man inte få en sekund för sig själv? Visst, i sällsynta fall kan det vara både trevligt och intressant (ofast är andra människor varken eller) men jag är allergisk mot "det-är-så-hemskt-att-vi-i-sverige-inte-pratar-med-varandra"-attityden. Folk som t ex gnäller över att alla bara står tysta vid busshållplatsen. Jamen det är klart, vad är det vi ska prata om? "Jahadu, du väntar också på bussen, vart är du på väg? Åker du ofta buss?". Läs en bok eller en tidning om bristen på intellektuell stimulans blir för mycket er.

Det hade min far en lösning på för många år sedan när jag var i den åldern då man skämdes som mest för vad föräldrarna än gjorde.

Det var en kall vintermorgon i typ... Januari. Tystnaden låg över den här busshållsplatsen i Odensala klockan 07:34. Plötsligt får min far för sig att bryta tystnaden med "Jaa... Nu är det kallt, har ni frostat av frysen?!" med den där höga rösten med mycket pondus i som bara en pappa kan få till.

[IceCandy]

Bortsett från festkvällar då spårvagnarna är fyllda av packade människor så sker det knappt aldrig att en främling tar kontakt med mig. Senast en (nykter) främling tilltalade mig när jag åkte buss var kring 07-08, jag minns det fortfarande. För min del sker det så sällan att jag antingen blir överrumplad när det väl händer och får tunghäfta, eller så gör det min dag.

Jag är dock väldigt ensam av mig och kåt på sällskap, så jag börjar själv babbla med främlingar från och till. En gång testade jag dock att sitta själv på en bänk på järntorget i 2,5 timmar när jag hade brist på aktiviteter, och noterade när jag gick därifrån att inte en käft har kommit fram och sagt ett ord till mig, inte ens en tiggare.

Fast det kanske bara är jag som är sällskapssjuk, och kanske skrämmer bort folk med mina rippade magmuskler eller något. Ska bättra mig!

[Frusciante]

Att inte behöva vara social.

Redigerad 10 januari, 2012 av Frusciante

[aikjonas12]

Bortsett från festkvällar då spårvagnarna är fyllda av packade människor så sker det knappt aldrig att en främling tar kontakt med mig. Senast en (nykter) främling tilltalade mig när jag åkte buss var kring 07-08, jag minns det fortfarande. För min del sker det så sällan att jag antingen blir överrumplad när det väl händer och får tunghäfta, eller så gör det min dag.

Jag är dock väldigt ensam av mig och kåt på sällskap, så jag börjar själv babbla med främlingar från och till. En gång testade jag dock att sitta själv på en bänk på järntorget i 2,5 timmar när jag hade brist på aktiviteter, och noterade när jag gick därifrån att inte en käft har kommit fram och sagt ett ord till mig, inte ens en tiggare.

Fast det kanske bara är jag som är sällskapssjuk, och kanske skrämmer bort folk med mina rippade magmuskler eller något. Ska bättra mig!

Jag ville komma fram till att svenskar inte är värre än de allra flesta europeer. Och ingen kommer anse att du är socialt inkompetent om du hoppar in och förklarar vägen för en vilsen turist, kommenterar någons hår, eller frågar vad personen mitt emot mig läser för bok. Jag tror möjligen att det finns en rädsla för att det inte är socialt accepterat, och folk vågar således inte ta steget.

Att börja prata om något awkward eller totalt substanslöst samtalsämne med någon person är väl mindre socialt accepterat i många fall, och det stör mig inte för jag vill inte snacka om ointressanta saker med en person jag inte vet namnet på, när jag helst av allt bara vill ha en lugn stund på väg till jobbet/skolan.

Allt är inte svart på vitt dock, finns stunder då jag skulle bli överlycklig om en trevlig person kom och började prata om något med mig. Åtminstone i efterhand om det leder till att man kommer personen närmre och i förlängningen kanske har en till vän.

Tror inte det ligger på dig att folk inte kommer fram på järntorget. Du har säkert mycket att ge, men det är ju inget som någon vet för än de faktiskt tagit kontakt med dig. Lite av en ond spiral.

Om du är ute efter sällskap så tror jag det kommer gå alldeles utmärkt att gå ner till Järntorget och inleda en konversation med någon som sitter och filosoferar eller läser tidningen. Vågar du inte så vet du hur det kändes för den eller dem som möjligtvis övervägde att ta kontakt med dig på Järntorget den där gången.

Redigerad 10 januari, 2012 av aikjonas12

[Grumpy]

Hade varit härligt om droger var socialt accepterat.

[Kebab]

Att inte behöva vara social.

Rätt och slätt, i alla lägen? Tycker du till exempel att en receptionist ska få vara osocial?

Hade varit härligt om droger var socialt accepterat.

Alla sorters droger?

[Umberto]

Är beredd att hålla med kamrat P-C där. Jag tycker det är skönt att man får ha sin privata sfär och att okänt folk inte tränger sig på. Jag tycker det är behagligt att 60 människor kan sitta i en fullsatt tågvagn och att det trots det är knäpptystare än i en egyptisk gravkammare. Personligen skulle jag bli väldigt trött av att hela tiden "förväntas" vara ultrasocial, superutåtriktad och diskussionsvillig så fort jag lämnar hemmet. Med det sagt anser jag dock att det skulle vara trevligt om det fanns en sorts naturlig "gemenskapskultur" som man kunde ta del av om man kände för det. I medelhavsländerna finns t.ex. "gatukulturen" där man träffas spontant utanför hemmet på gatan eller i parken och diskuterar och spelar schack och liknande... Kanske lite pensionärsvarning på det men för ensamma pensionärer (som det tyvärr finns många av) skulle det vara trevligt och nyttigt. För att nu inte tala om pubkulturen som finns i många länder - att promenera till puben, ta en öl och bara snacka med lite okänt folk. I norden är det överlag ganska stigmatiserat att gå ut ensam, så det är kanske en sak som gärna skulle få vara mer accepterad.

Bortsett från festkvällar då spårvagnarna är fyllda av packade människor så sker det knappt aldrig att en främling tar kontakt med mig. Senast en (nykter) främling tilltalade mig när jag åkte buss var kring 07-08, jag minns det fortfarande. För min del sker det så sällan att jag antingen blir överrumplad när det väl händer och får tunghäfta, eller så gör det min dag.

Jag är dock väldigt ensam av mig och kåt på sällskap, så jag börjar själv babbla med främlingar från och till. En gång testade jag dock att sitta själv på en bänk på järntorget i 2,5 timmar när jag hade brist på aktiviteter, och noterade när jag gick därifrån att inte en käft har kommit fram och sagt ett ord till mig, inte ens en tiggare.

Fast det kanske bara är jag som är sällskapssjuk, och kanske skrämmer bort folk med mina rippade magmuskler eller något. Ska bättra mig!

Det var det värsta. Men du får försöka se det som något positivt; många män är rädda för attraktiva kvinnor och behöver några laddningar sprit för att stärka sitt kurage och våga göra en approach!

[Frusciante]

Rätt och slätt, i alla lägen? Tycker du till exempel att en receptionist ska få vara osocial?

Nein. Men det skulle vara skönt att inte behöva småprata med t.ex tandläkaren. Få över den där kollektivrafikstystnaden till andra situationer.

Umb: Är det verkligen så i medelhavsländerna? På pubarna? Vad baserar du det på?

Redigerad 10 januari, 2012 av Frusciante

[Tweak]

Nein. Men det skulle vara skönt att inte behöva småprata med t.ex tandläkaren. Få över den där kollektivrafikstystnaden till andra situationer.

Umb: Är det verkligen så i medelhavsländerna? På pubarna? Vad baserar du det på?

Har du inte varit kring Medelhavet någonstans och sett alla sköna gubbar som sitter och kedjeröker, spelar kort och kastar förstulna blickar på alldeles för unga tjejer? Eller den brittiska pubkulturen liksom, ta någon öl efter jobbet och snacka skit?

Annars känns väl dock den slentrianmässiga "åh vi svenskar är så tråkiga som inte pratar på bussen, NERE PÅ KONTINENTEN, där snackar man minsann" ganska osann, åtminstone av mina erfarenheter håller folk tyst i kollektivtrafiken där också.

[Frusciante]

Har du inte varit kring Medelhavet någonstans och sett alla sköna gubbar som sitter och kedjeröker, spelar kort och kastar förstulna blickar på alldeles för unga tjejer? Eller den brittiska pubkulturen liksom, ta någon öl efter jobbet och snacka skit?

Annars känns väl dock den slentrianmässiga "åh vi svenskar är så tråkiga som inte pratar på bussen, NERE PÅ KONTINENTEN, där snackar man minsann" ganska osann, åtminstone av mina erfarenheter håller folk tyst i kollektivtrafiken där också.

Har aldrig varit där, därav frågan.

[Grumpy]

Alla sorters droger?

Ja. Själv skulle jag aldrig använda tunga opiater, men har inget problem med att andra personer gör det.

Redigerad 10 januari, 2012 av Grumpy

[DrStupid]

Ja. Själv skulle jag aldrig använda tunga opiater, men har inget problem med att andra personer gör det.

Grumpys lillasyster: "Yo Grumpy, jag och några kompisar tänkte dra en speedball för att friska upp stämningen lite, du ska inte med eller?"

Grumpy: "Nä tack inte min grej, men lycka till hörredu! "