Vad hade du kunnat bli?

[kobbe]

Startar väl denna dagen med en tråd!

Hur hade du kunnat bli? Gjorde du något livsavgörande val någon gång som har lagt grunden till ditt liv? Hände det något? Ångrar du det eller är du bara glad?

Jag har på senare dar börjat inse att jag lika väl hade kunnat bli en "buse" istället för en väldigt intellektuell man. Jag umgicks nämligen med väldigt "dumma" människor när jag var 8-10 år gammal. Jag har inte insett detta förens för ett par veckor sedan och insett att jag likaväl hade kunnat vara en "buse"

Det som var det avgörande var att vi flyttade till hus, en bra bit från lägenhetsområdet där jag tidigare bodde. Jag kommer inte riktigt ihåg varför men jag bröt kontakten med nästa alla på det området och tur var nog det. Jag är jävligt glad att man inte bor kvar där.

Halvtaskigt formulerat men nu ska jag sova-

[Vice.]

Jag hade också kunnat bli en buse. Kriminell cannabis rökare. men la om stilen för ett par år sedan.

[Xazzi]

Jag hade också kunnat bli en buse. Kriminell cannabis rökare. men la om stilen för ett par år sedan.

Du har varit en haschrökande gangster under tiden du varit medlem här alltså?

[Frenzy]

Jag hade kunnat bli vad jag vill!

[VaXXoR]

Mitt liv har varit ganska rörigt.

När jag var mindre var jag en vanlig liten pojke som skötte sig och var lite av en "mammagris". När jag senare kom upp i högstadiet så började jag mer och mer bli lite busig. i mitt område busade vi mycket och gjorde olika saker på husen och så vidare. Täckte tomter med toarullar och liknande. pojkbus. Men senare blir det mer och mer i skolan. Stökade mycket, spelade tuff och sa emot lärarna rätt mycket. Ni vet, säga eller fråga något coolt under lektionen för att få alla att skratta.

Som tur var så vandaliserade jag inte lika mycket som kompisar. Kasta sönder rutor och likande.

När jag sen kom in i gymnasiet så började då min lilla emo-period. Från skate till emo/metal. Hade ett ganska stort kompisgäng när den perioden startade. Alla lyssna på samma band, klädde sig likadant, både tjejer och killar. Och man kände som man passade in. Men där har man ju helt fel, man passar ju inte in i omvärlden helt svartklädd och med emofrilla. Efter ett tag så började det där spåra ur bland vänner. Vissa började med droger och det blev väldigt mycket alkohol och skit.

Under den perioden hade jag ihop det med mycket emo tjejer och det var inte så nice i längden. Meningslöst fylla sex som inte ens var nice. Och det är anledningen till min sex syn idag. Vet inte om ni läst om den i sex tråden och sådär. Men den står jag för iaf.

Anledningen till att den stilen slutade var när jag var på en studentskiva för en kompis. Och märker att han tagit kokain. Då klickade det till lite i huvudet och jag gjorde en totalförändring i mitt liv. Håret åkte av, kläderna slängdes och jag starta om på nytt. Sa upp kontakten med nästan 95% av dom man kände och bara gick min egen väg.

Har nog vart inne i saker som kunde ha gjort mitt liv väldigt dåligt. Svårt att säga exakt vad som kunde hända, men illa skulle det vara iaf. Om jag fortsatte i samma kretsar. Kanske fastnat i droger och liknade, vem vet. Självmord efter ett tag? Ingen aning.

Nu har jag hittat mig själv iaf, nu vet jag vem jag är och vem jag vill vara.

[GiZmo]

Jag undrar hur jag hade varit om det inte var för min storebrors datorintresse o.o

[okka]

Jag nådde min kreativa pik vid tolv år, då kunde jag blivit a) författare, designer, c) konstnär, d) basketspelare.

Nu är jag medioker.

[P-C]

Jag hade nog varit en annan människa om jag inte träffat en viss flicka och börjat röka och lyssna på indiemusik för att få en ursäkt att få träffa henne. Men det var ju ändå 6 år sen.

[Mark]

Jag hade nog blivit en miserabel jävel med otroliga gymnasiebetyg om jag hade stannat kvar i Arvidsjaur under hela min gymnasietid.

Nu är jag bara en jävel.

Redigerad 25 maj, 2011 av Mark

[Lajnux]

Jag hade verkligen inte varit den personen jag är idag om jag inte gjorde lumpen. Innan var jag aningen tillbakadragen och observerade ofta vad andra gjorde innan jag gav mig in i det. Nu är jag inte alls lika blyg och har inga problem att träffa nytt folk.

[Umberto]

Det kanske viktigaste beslutet en ung person fattar (eller inte fattar) i livet är det som berör vad han eller hon tänker utbilda sig till eller arbeta med. Det man bestämmer sig för där i tidiga 20-års-åldern (en ålder då många inte ens är tillräckligt mogna och livserfarna att fatta goda beslut) är ett beslut som, på ett eller annat sätt, oftast kommer att påverka ens resterande tid på jorden ganska dramatiskt. Jag brukar ibland, inte utan en viss grad av ångest, fundera på hur mitt liv hade sett ut idag om jag valt en annan väg när jag bestämde mig för vad jag ville bli när jag blir stor (vilket jag f.ö. fortfarande inte vet). Vilka människor hade jag träffat? Vilka av dem jag känner och umgås med idag hade jag aldrig mött? Vilken skola hade jag studerat vid? Var och hur hade jag bott? Hade jag ens varit samma person som jag är nu? Och det tar ju inte ens slut vid skolan... Yrket, karriären och fackområdet kommer ända tills pensionsdagen hägrar att influera vilka jobb man får/kan få, var man får anställning, vilka människor man får som kollegor, vilka man möter i arbetet, vad man tjänar, hur mycket man arbetar, hur lycklig och nöjd man är med sitt jobb.....

Tanken på att relativt små och futila händelser och beslut kan få till stånd så omfattande och explosiva konsekvenser för resten av livet finner jag en aning skrämmande.

[Weener]

Jag hade nog kunnat bli en duktig elev i gymnasiet om jag hade valt en annan linje.

[Henkibojj]

Jag hade legat i rännstenen om jag inte hade brutit helt med min tidigare skolinriktning, gamla skolklass och dess umgänge. Att göra ingenting i sju-åtta månader var det bästa jag gjort för att få bukt på saker och ting. Jag blev så jävla ledsen av att inte kunna connecta över huvud taget utan att dag efter dag behöva stå på mig för minsta skitgrej. Kunde inte hålla en kaffekopp på ett visst sätt utan att behöva motivera och försvara mig. Folk säger att jag grubblar för mycket och tänker hela tiden. Ja, hade man inget vettigt sällskap så var man ju ensam med tankarna som enda sällskap. Svårt att stänga av sånt.

Nu har jag bra kompisar, om än lite väl få, en bra utbildning och ett helt år framför mig med hur mycket tid som helst (i jämförelse). Skönt.

(EDIT: Kanske verkade offtopic och emo men det besvarar faktiskt frågan "Gjorde du något livsavgörande val någon gång som har lagt grunden till ditt liv? Hände det något? Ångrar du det eller är du bara glad?", så det får vara kvar trots detta.)

Redigerad 26 maj, 2011 av Henkibojj

[Xersize]

Jag hade kunnat vara väldigt tungt kriminell vid det här laget om jag inte lagt av. Jag var tungt kriminell för min ålder när jag la av, var 15 år gammal och gjorde saker och "affärer" som många kriminella i min nuvarande ålder inte ens har hunnit med. Ingenting jag ens nästan är stolt över, avskyr mig själv varje gång jag tänker på det...