Barnleksaker

[Mordos]

Jag har gått runt och frågat mina föräldrar och min bror det här, men alltså.. När man var ung, innan man faktiskt kunde tänka efter ordning och ha kontroll över sig själv - på den tiden man skrek och grät när man inte fick den där leksaken som du verkligen ville ha.. Vad gjorde man med dem? Lekte, ja. Men vad lekte man? Anledningen till att jag är nyfiken är för att hela den perioden av mitt liv har försvunnit. Jag kan inte komma ihåg varför jag ville ha den där Spiderman-Venom leksaken, förutom att den såg badass ut. Varför jag ville ha en gigantisk T-rex att leka med. Jag vill tänka rationellt om varför man skulle vilja ha såna saker, men inget logiskt kommer till tanke.

Alternativt, vad gillade ni för leksaker när ni var yngre? Vad lekte ni med dem?

Och det här skulle säkert passa i nostalgi-tråden, men eftersom jag siktar in mig på en specifik del som är rätt intressant så tänkte jag bara som så att jag gör en ny tråd istället.

[Maimstream]

Jag och min barndomsvän högg med knivar och svärd på Action Man-actionfigurer när vi var små. Annars spelade vi TV-spel eller packade lite glass och bröd för att därefter pysa iväg någonstans och låtsas att vi var byggarbetare på lunchrast. Vet inte när jag senast grät för att jag inte fick en leksak, däremot ... Hade lätt för mig att leka med allt möjligt. Fast, i och för sig, i min barndom var jag mer ute i naturen för att leka än inomhus med leksaker.

[Ulf]

Jag har aldrig kunnat leka, så det jag främst ville ha var typ bilar. Jag hade drygt 100 och när jag och mina kompisar skulle leka med dessa var det enda jag hade intresse av att dela upp bilarna och sedan "välja hus" på bilmattan. Lite som med lego, jag lekte aldrig med någon av mina kreationer - utan såg bara intresse i att bygga saker. Då oftast med bas-bitar (de kvadratiska/rektangulära).

Det ska bli spännande att följa tråden och se om det är någon som kan förklara. För det här med att släppa allt annat har jag aldrig klarat av.

Jag ville nog också ha sådana leksaker, men det var mest för att alla andra ville ha de. De väldigt få (mor och far lärde sig väl) jag fick använda jag inte alls.

Mina bästa leksaker har alltid varit mina cyklar samt hammare och spik (läs: koja).

Redigerad 2 november, 2010 av Ulf

[Henkibojj]

Jag ville som 12-åring (och då hade jag nästan slutat helt med mjukdjur) ha en vit säl i storleken 25 cm lång, vilket i mina mått var ett ganska stort mjukdjur. Det var en impulsgrej och jag pekade ut den och tittade på den, sen kom vi tillbaka samma eftermiddag och köpte den. Jag vet inte varför, men jag tyckte sedan aldrig om den där förbaskade sälen. Jag kanske fick den för lätt, jag kanske hade skuldkänslor för att jag bara pekade och fick, eller så var det att jag ångrade mig men var tvungen att känna tacksamhet. I vilket fall som helst blev den aldrig accepterad i min mjukdjurssamling och än idag när jag tittar på den så får den blick med visst förakt från mig.

Märkligt.

Jag har kvar mina ~10 mjukdjur i min säng hos föräldrarna och de finns kvar, inklämda mot väggen halvt fastnade mellan madrasserna, men jag "gör" aldrig något med dem. Jag håller dem inte, de är inte till nån nytta och jag ställer inte upp dem fint i ett samlingsfoto-manér varje morgon som när jag var 10-12 år gammal. Men att ta bort dem från sängen och klämma in dem i bokhyllan, det är det inte tal om!

Redigerad 2 november, 2010 av Henkibojj

[dibel]

Frågan om varför man ville ha ditten och datten att leka med är för att man vill vara alfahanen och kan man inte vara alfahanen på dagis/förskolan så får man ta till sig imaginära vänner att styra över. Ju mer "badass" leksak desto större hane känner man sig som.

I takt med att man blir äldre så finner man "vänner" som man antingen underordnar sig eller styr över vilket naturligt minskar, för att inte säga totalt förintar, behovet av de imaginära vännerna.

[RavenE]

Jag hade inga actionfigurer direkt, jag lekte med bilar och.. Dinosaurier!

Bilmattan måste ju vara det bästa som fanns, köra runt med bussar och plocka upp passagerare. Sedan bytte man till en långtradare, tyckte det var jättesvårt att backa med släpet.

Åh, barndomen. <3

[Frusciante]

Jag lekte med figurer (eller "gubbar" som vi kallade dom). Hade rätt livlig fantasi. Kommer ihåg att jag hade några militärfigurer (alltså, inte de där klassiska små, även om jag hade massa såna också), och en "linbana" följde med (essentially ett snöre mellan två plastgrejer), spände upp linbanan över vardagsrummet och skickade iväg figurerna. De där små militärgubbarna, som man ägnad en timme åt att ställa upp, sen var det inget mer, ah minnen. Sen jag läste jag Bamse som fan, och Alfons. Spelade FIFA RTWC 98 (to this day mitt favoritspel), NHL 97 och Midtown Madness 2. Hade ett hockeyspel också. Pappa är en händig jävel och hade ofta så att han jobbade natt, så han var hemma med oss på dan (gick därför inte på dagis), han fixade ofta grejer, har minne av att han byggde en ramp som vi skjutsade leksaksbilar ner för. Han hade bilbana också som vi alltid ställde upp, lekte med i fem minuter, sen var vi klara. Byggde fotbollsmål och innebandymål gjorde han också.

Gosedjur hade jag nog fler, men tre som var viktiga. Först var det en liten rosa elefant med en ryggsäck, den hette Elof, han fick jag tydligen av nån när jag var nyfödd har jag för mig. Sen var det en nalle som såg ut att ha en regnbågsfärgad helkroppsdräkt på sig, den hette således Regnbågsnallen (Pridenallen hade varit kul annars). De har nog mamma sparat nånstans, en har jag kvar på mitt rum, Lill-Nalle, en liten nalle, som min virkade en FBK-tröja till också. Står i bokhyllan. Min lillebror kallade han för Pille-Balle. Då slog jag min lillebror.

[kicken]

Jag brukade alltid leka att jag var busschaufför och köra runt leksaksbussen runt hela lägenheten med hållplatser och hela köret. Kommer även ihåg att jag älskade bilmattor. Brukade leka allt från taxichaufför till polis-vs.-rånare.

[Maimstream]

För att skapa en vidare fråga: tror ni att framtida barn kommer ha en lika fantasifull barndom?

Själv skulle jag gärna se mina egna barn (om jag får några) springa runt och leka med sina kompisar i natur (̈́även om det involverar leksaker) och använda sin fantasi till fullo.

[Frusciante]

För att skapa en vidare fråga: tror ni att framtida barn kommer ha en lika fantasifull barndom?

Själv skulle jag gärna se mina egna barn (om jag får några) springa runt och leka med sina kompisar i natur (̈́även om det involverar leksaker) och använda sin fantasi till fullo.

Ja. Fantasin kommer inte försvinna.

Varje generation säger "ja på vår tid var vi ute i skogen och lekte och hade fantasi, men dagens ungdomar sitter bara vid datorn och teven, de har ingen fantasi." Fast när de sen nostalitrippar om sin barndom så nämns alltid massa datorspel och tvprogram. Och de flesta tror jag växte upp som jag, varvade tv-spelandet med att leka utomhus (den klassiska "ut och lek" gällde hemma hos så fort det var minsta antydan till sol.)

[kobbe]

Jag ville som 12-åring (och då hade jag nästan slutat helt med mjukdjur) ha en vit säl i storleken 25 cm lång, vilket i mina mått var ett ganska stort mjukdjur. Det var en impulsgrej och jag pekade ut den och tittade på den, sen kom vi tillbaka samma eftermiddag och köpte den. Jag vet inte varför, men jag tyckte sedan aldrig om den där förbaskade sälen. Jag kanske fick den för lätt, jag kanske hade skuldkänslor för att jag bara pekade och fick, eller så var det att jag ångrade mig men var tvungen att känna tacksamhet.

Håller med till 100%!! Fast mitt inköp som jag kommer ihåg och ångrar än idag var en spiderman-hand som jag hade sett på reklam på TV, den kunde skuta ett nät och var jättecool, på TV alltså . Inte på riktigt..

Jag lekte med figurer (eller "gubbar" som vi kallade dom). Hade rätt livlig fantasi. Kommer ihåg att jag hade några militärfigurer (alltså, inte de där klassiska små, även om jag hade massa såna också), och en "linbana" följde med (essentially ett snöre mellan två plastgrejer), spände upp linbanan över vardagsrummet och skickade iväg figurerna. De där små militärgubbarna, som man ägnad en timme åt att ställa upp, sen var det inget mer, ah minnen.

W0rd x2! (Ingen linbana)

Fast jag och min kompis tog det steget längre! En ställde upp gubbarna i ett rum och sedan kom den andra och anfall rummet med sina gubbar!

Körde det även solo ibland, att bara ställa upp dom och låta stå!

[AngryAxel]

Årets trådskapare!

Jag har gått runt och frågat mina föräldrar och min bror det här, men alltså.. När man var ung, innan man faktiskt kunde tänka efter ordning och ha kontroll över sig själv - på den tiden man skrek och grät när man inte fick den där leksaken som du verkligen ville ha.. Vad gjorde man med dem? Lekte, ja. Men vad lekte man? Anledningen till att jag är nyfiken är för att hela den perioden av mitt liv har försvunnit. Jag kan inte komma ihåg varför jag ville ha den där Spiderman-Venom leksaken, förutom att den såg badass ut. Varför jag ville ha en gigantisk T-rex att leka med. Jag vill tänka rationellt om varför man skulle vilja ha såna saker, men inget logiskt kommer till tanke.

Alternativt, vad gillade ni för leksaker när ni var yngre? Vad lekte ni med dem?

Och det här skulle säkert passa i nostalgi-tråden, men eftersom jag siktar in mig på en specifik del som är rätt intressant så tänkte jag bara som så att jag gör en ny tråd istället.

Habegär, liksom. Det är väl det? Habegäret gjorde att man kunde man drömma flera veckor innan julafton om den där pog-maskinen, och sedan skrika sig hes. Jag vet inte om det finns något särskilt rationellt i det - men habegäret kommer väl från en uppbyggd föreställning om att [ägandet] av [sak] kommer göra livet så himla mycket bättre, något som är otroligt lätt att framkalla hos små barn. Och oss vuxna.

Redigerad 3 november, 2010 av AngryAxel

[Pixiegnom]

Jag lekte nog mest med LEGO tror jag.

Men jag hade så mycket fantasi så på skolrasterna brukade jag gå långt in i skogen där jag helt ensam lekte Resident Evil.

[Halo]

Jag lekte nog mest med LEGO tror jag.

Men jag hade så mycket fantasi så på skolrasterna brukade jag gå långt in i skogen där jag helt ensam lekte Resident Evil.

Tänkte precis "att ingen har nämnt LEGO", men är med dig på den punkten, wow vilka fantasier man måste ha haft back in the days, minns att jag byggde enorma "baser" där hela rummet i stort sett var en plattform med gubbar och grejer precis överallt.

I övrigt lekte jag otroligt mycket med plastsoldater (precis som de i Toy Story), med pansarfordon, lastbilar och alla tillbehör som fanns. Även där var rummet i stort sett fyllt med olika länders "baser" m.m. och striderna kunde hålla på i flera dagar innan det var över och jag antingen börjat leka med någon annan leksak eller helt enkelt börjat ett nytt krig. På somrarna var jag ofta ute med alla plastsoldater, oavsett väder, hur grymt var det inte att slänga upp en bas precis bredvid en sjö (läs vattenpöl) eller ett stort berg (läs en stor sten).

[P-C]

Lekte med gubbar och målade upp ganska stora (väldigt manliga) scenarion som var blandningar av tv-serier och filmer jag hade sett. Superhjältar, militärer och sådär.

Fortsatte med sånt fast när man var för gammal för att leka med gubbar så gjorde jag det i huvudet. Gör det fortfarande ibland när jag har långt att gå eller väntar på bussen.

[ZcruweN]

Jag gillar verkligen inte det här. Jag har suttit och tänkt och tänkt på vad jag lekte med som mindre..... Men jag kan inte komma ihåg något, det enda jag kommer ihåg som mindre var när jag äntligen fick min kopia av Zelda Majoras Mask. Annars typiska lekar och leksaker har jag inget minne av

[felshoe]

Playmobile-Gubbar, dinosaurier och bilar var mina favoriter. Jag hade aldrig någon bilmatta.. :/. Lego var ganska populärt för mig med. Inte för mina föräldrar, dock.

Jag brukade ofta, typ, vara på äventyr med mina gubbar. De skulle klättra upp för berg (sängen), döda farliga monster (dinosaurierna), den ena gubben skulle dö så att den andra blev ledsen, fast sedan var den döda gubben den fräcka jäkeln som återuppstod och egentligen inte var död; bara avtuppad. Så fortsatte de slåss på bergen och till slut dödade de den största dinosaurien och min Darth Vader-gubbe, typ.

Bilarna gillade jag att slå sönder. Eller, typ, ta ut på gården och slänga i marken så att de såg krockade ut. Så kunde man leka verkligare krockar och explosioner.