Vuxenhet

[kicken]

På senare da'r har jag ställt mig framför spegeln och tittat mig själv i ansiktet. Det har varit smått skrämmande. Detta eftersom jag på senare tid inte känt igen mig själv.

Man har vuxit upp. Man är inte 15 år längre. Man köper inte slasköl och kör en karatefylla. Man gör inte dumma grejjer som man gjorde förr i tiden. Man är mer ... vuxen. Eller är man vuxen? När blir man vuxen? Hur blir man vuxen? Jag vet inte ens om man kan kalla det vuxenhet, snarare ... mognad? Men personligen vet jag att både jag och många av mina vänner varit mogna länge, bara att man varit "ungdomsmogen" om man kan kalla det så. Nu kanske ni inte förstår så mycket av mitt sidobabbel, men ni förstår huvudtanken.

När man nu tagit studenten, jobbar på fulltid (snart), betalar skatt, har andra mål i livet och inte längre har real life-kontakt (läs: träffar dem på reguljär basis) med 90 % av de man brukade se varje dag börjar man känna att man tagit ett stort steg i livet.

Jag vet inte hur man ska förklara det här, men har ni aldrig ställt er framför spegeln och tänkt att det är en ny person ni ser i er själva?

[Mordos]

Jag tittar på mig själv i spegeln allt för ofta. Men det är ju för jag är ju så fasligt söt.

Inga drastiska skillnader har hänt på min front, förutom att jag är inte lika jävla irriterande som jag var förut.

[Sniper]

På senare da'r har jag ställt mig framför spegeln och tittat mig själv i ansiktet. Det har varit smått skrämmande. Detta eftersom jag på senare tid inte känt igen mig själv.

Man har vuxit upp. Man är inte 15 år längre. Man köper inte slasköl och kör en karatefylla. Man gör inte dumma grejjer som man gjorde förr i tiden. Man är mer ... vuxen. Eller är man vuxen? När blir man vuxen? Hur blir man vuxen? Jag vet inte ens om man kan kalla det vuxenhet, snarare ... mognad? Men personligen vet jag att både jag och många av mina vänner varit mogna länge, bara att man varit "ungdomsmogen" om man kan kalla det så. Nu kanske ni inte förstår så mycket av mitt sidobabbel, men ni förstår huvudtanken.

När man nu tagit studenten, jobbar på fulltid (snart), betalar skatt, har andra mål i livet och inte längre har real life-kontakt (läs: träffar dem på reguljär basis) med 90 % av de man brukade se varje dag börjar man känna att man tagit ett stort steg i livet.

Jag vet inte hur man ska förklara det här, men har ni aldrig ställt er framför spegeln och tänkt att det är en ny person ni ser i er själva?

Jag känner igen mig lite i det där, men jag känner också en längtan att bli ännu större och få mer ansvar. Jag vill gärna bli mer vuxen än vad jag redan är, och för mig är det inte skrämmande utan snarare fascinerande hur man förändras både till utseendet om som person.

[ZcruweN]

Jag vet vad du pratar om. Jag känner en viss sorg över att se mig i spegeln numera då jag verkligen inte är van vid att se den personen jag är idag. Jag hade mycket hellre velat sett mig som 15 åring igen.

Tyvärr går det ju inte att hoppa tillbaka i tiden, vilket är synd egentligen. Det skulle vara skönt att få komma tillbaka till den roligare tiden utan massa bekymmer och betydligt mer kompisar som man höll ihop med!

[felshoe]

Fast tänk när man är äldre och sitter och funderar över hur bra man har det nu jämfört med tidigare när man hade sina pubertala problem. Jag ser fram emot att bli lite äldre. Aldrig gammal, det vill jag verkligen inte bli. Kommer nog inte bli det, heller. Men att vara där jag är idag har jag inga problem med, alls. Ser snarare fram emot framtiden.

[okka]

Jag tittar bara mig själv i spegeln efter att jag har onanerat, och ja, jag vill påstå att det finns någonting "vuxet" över vetskapen att man har avlivat hundra miljoner potentiella avkommor. Låt mig utveckla (för en sak är säker): varje förlorad chans till någon som förmodligen skulle se upp till mig, uppskatta mig, betrakta mig som sin "far", får mig att kunna urskilja ytterligare en kråkfot under ögat.

Om det får mig att må bra är en annan femma.

[P-C]

Fast tänk när man är äldre och sitter och funderar över hur bra man har det nu jämfört med tidigare när man hade sina pubertala problem.

Brukar väl vara tvärtom?

[Maimstream]

Jag tittar bara mig själv i spegeln efter att jag har onanerat

Haha, det där har du fått från mig... anledning till att du gör det, däremot, är en helt annan femma.

Om jag ser någon vuxen eller mogen person i min egen spegelbild är oklart, förmodligen för att jag har växt upp i en väldigt omogen familj. Jag har förstått, och insett, att jag ÄR vuxen - men huruvida det har reflekterats i min personlighet (eller spegelbild) vet jag inte. Självfallet vet jag skillnaderna från när jag var "femton år" och nu.

[okka]

Haha, det där har du fått från mig... anledning till att du gör det, däremot, är en helt annan femma.

Om jag ser någon vuxen eller mogen person i min egen spegelbild är oklart, förmodligen för att jag har växt upp i en väldigt omogen familj. Jag har förstått, och insett, att jag ÄR vuxen - men huruvida det har reflekterats i min personlighet (eller spegelbild) vet jag inte. Självfallet vet jag skillnaderna från när jag var "femton år" och nu.

Jag saknar hybris!, hjälp mig.

[felshoe]

Brukar väl vara tvärtom?

Det beror väl på vilken ålder vi talar om.. Jag sa att jag såg fram emot att bli lite äldre, för att den dagen jag kommer på mig själv med att vara gammal på riktigt bör jag tänka om lite. Gammal-gammal vill jag aldrig bli.

[P-C]

Det beror väl på vilken ålder vi talar om.. Jag sa att jag såg fram emot att bli lite äldre, för att den dagen jag kommer på mig själv med att vara gammal på riktigt bör jag tänka om lite. Gammal-gammal vill jag aldrig bli.

Du menar när du är 45, fortfarande betalar av dina CSN-lån utöver huslån, billån, lån-lån, har tre ungar att ta hand om, en fruga som kräver din fulla uppmärksamhet, ett jobb som kräver din fulla uppmärksamhet, endast ett handfull vänner och måste dricka minst två glas vin och se på hjärndöd tv för att ens orka med morgondagen?

Nu är jag lite cynisk men du kommer ha mycket mer att oroa dig för i framtiden. När man är 20 bast, jobbar något skitjobb och spenderar resten av tiden med vänner eller bara slappar och klimaxet av ens ångest är "åh, vad ska jag göra med mitt liv?" så har man det ganska bra.

[Mordos]

Jag tittar bara mig själv i spegeln efter att jag har onanerat, och ja, jag vill påstå att det finns någonting "vuxet" över vetskapen att man har avlivat hundra miljoner potentiella avkommor. Låt mig utveckla (för en sak är säker): varje förlorad chans till någon som förmodligen skulle se upp till mig, uppskatta mig, betrakta mig som sin "far", får mig att kunna urskilja ytterligare en kråkfot under ögat.

Om det får mig att må bra är en annan femma.

Jadu. Du misslyckas aldrig! Att få akten av att titta i sin spegelbild att vara en intressant läsning är något som är rätt svårt att åstadkomma!

Redigerad 11 oktober, 2010 av Mordos

[Maimstream]

Du menar när du är 45, fortfarande betalar av dina CSN-lån utöver huslån, billån, lån-lån, har tre ungar att ta hand om, en fruga som kräver din fulla uppmärksamhet, ett jobb som kräver din fulla uppmärksamhet, endast ett handfull vänner och måste dricka minst två glas vin och se på hjärndöd tv för att ens orka med morgondagen?

Nu är jag lite cynisk men du kommer ha mycket mer att oroa dig för i framtiden. När man är 20 bast, jobbar något skitjobb och spenderar resten av tiden med vänner eller bara slappar och klimaxet av ens ångest är "åh, vad ska jag göra med mitt liv?" så har man det ganska bra.

Jag tror faktiskt att man löser det där. I början kanske det är jobbigt, men jag tror faktiskt att man löser det där. Man roll with the punches, så att säga. Man duckar, jabbar, duckar lite till och så vidare. Man står ut med det i slutändan och tycker inte att det är så jobbigt, ändå. Visst att man kanske är 45 år och betalar saker och ger all sin uppmärksamhet till allt annat, men jag tror att man klarar av det. Finns ju många vuxna där ute som är glada, ändå, liksom. Men det är väl jag som gillar att se positivt på framtiden, jag vet inte. Men jag gillar att tro att framtiden kan bli bra, trots allt.

Men nu vill jag inte motsäga dig, jag vill bara att man inte ska vara dyster bara för att man någon dag blir gammal. Att ta vara på sin barn- och ungdom är så sjukt, otroligt skitviktigt. Men fortfarande, jämförelsevis, så var livet ändå lättare när man var 10 än när man fyllde 20.

[The Dude]

Du menar när du är 45, fortfarande betalar av dina CSN-lån utöver huslån, billån, lån-lån, har tre ungar att ta hand om, en fruga som kräver din fulla uppmärksamhet, ett jobb som kräver din fulla uppmärksamhet, endast ett handfull vänner och måste dricka minst två glas vin och se på hjärndöd tv för att ens orka med morgondagen?

Nu är jag lite cynisk men du kommer ha mycket mer att oroa dig för i framtiden. När man är 20 bast, jobbar något skitjobb och spenderar resten av tiden med vänner eller bara slappar och klimaxet av ens ångest är "åh, vad ska jag göra med mitt liv?" så har man det ganska bra.

De allra flesta vuxna (runt 45 och uppåt) som jag känner har asbra liv. Man får ju ha lite ambitioner och skaffa ett jobb man brinner för, sen när man väl hittar ekonomisk trygghet spelar det väl ingen roll om man har några lån att betala på varje månad?

[Mordos]

En annan sak jag har märkt är att folk börjar på att leta efter just den saken de brinner för, redan när de bara är 20/21 år. Min enda framtidsplan är att när jag blir riktigt gammal så ska jag alltid ha på mig en hatt. För hattar är coola.

[L_Voll]

Lustigt, förra veckan kom jag att tänka på att nästan alla på GTAsajten har blivit vuxna. Det känns som det i alla fall.

Jag har ganska många vuxenpoäng tror jag, men folk ser mig nog inte som speciellt vuxen, antagligen för att jag inte vill vara det. Detta pga. att jag kastade bort min ungdom.

[AngryAxel]

En annan sak jag har märkt är att folk börjar på att leta efter just den saken de brinner för, redan när de bara är 20/21 år. Min enda framtidsplan är att när jag blir riktigt gammal så ska jag alltid ha på mig en hatt. För hattar är coola.

Hah, skönt inlägg! Hattar är coola. Särskilt på gamla människor. Jag kan inte tänka mig en enda gammal människa som inte skulle kunna klä i hatt. En gammal man med hatt har i regel mer pondus än en gammal man utan - han har liksom fler historier att berätta.

On-topic: Även jag börjar inse att jag inte är sjutton längre. Jag menar - man växer ju upp! Med allt vad det innebär. Man flyttar hemifrån, börjar betala räkningar, samlar vuxenpoäng utan att tänka på att man samlar vuxenpoäng, man får en massa ansvar skyfflat på en, man har vuxenmiddagar med vänner, dricker färre groggar och mer drinkar, blir mer och mer cynisk om att hitta den där stora kärleken som brinner för evigt, skaffar ICA-kort, oroar sig för spinn på växterna. Och liksom, om lika lång tid som från när jag var sjutton till nu, är jag förmodligen färdigutbildad civilingenjör. Den tanken hade varit svindlande när jag var sjutton.

[P-C]

Jag tror faktiskt att man löser det där. I början kanske det är jobbigt, men jag tror faktiskt att man löser det där. Man roll with the punches, så att säga. Man duckar, jabbar, duckar lite till och så vidare. Man står ut med det i slutändan och tycker inte att det är så jobbigt, ändå. Visst att man kanske är 45 år och betalar saker och ger all sin uppmärksamhet till allt annat, men jag tror att man klarar av det. Finns ju många vuxna där ute som är glada, ändå, liksom. Men det är väl jag som gillar att se positivt på framtiden, jag vet inte. Men jag gillar att tro att framtiden kan bli bra, trots allt.

Men nu vill jag inte motsäga dig, jag vill bara att man inte ska vara dyster bara för att man någon dag blir gammal. Att ta vara på sin barn- och ungdom är så sjukt, otroligt skitviktigt. Men fortfarande, jämförelsevis, så var livet ändå lättare när man var 10 än när man fyllde 20.

De allra flesta vuxna (runt 45 och uppåt) som jag känner har asbra liv. Man får ju ha lite ambitioner och skaffa ett jobb man brinner för, sen när man väl hittar ekonomisk trygghet spelar det väl ingen roll om man har några lån att betala på varje månad?

Tänkte mest på felshoes inställning att "det är jobbigt nu men snart blir det nog automatiskt najs".

Tror absolut att den bästa tiden är nu när man är 18-22. Lite ansvar, enorma möjligheter.

[felshoe]

Tänkte mest på felshoes inställning att "det är jobbigt nu men snart blir det nog automatiskt najs".

Tror absolut att den bästa tiden är nu när man är 18-22. Lite ansvar, enorma möjligheter.

Äsch. Jag tror nog med att den bästa tiden i ens liv är de här åren. Fram tills man känner att man borde slå sig ner, typ. Däremot tror jag verkligen inte att det blir jobbigare med åren. Man byter bara ut sina problem, men jag kommer då aldrig beklaga mig över att ha räkningar att betala istället för att fundera över vem av alla mina 40 vänner jag vill träffa under dagen..

[groda]

tror man ska oroa sig mer över 30åren. då ska man prestera i karriär, ha barn, fixa till allt fortfarnade se bra ut vara vuxen osv när man är över 40 har man accepterat sig själv och skiter i andra. när man är i 20åren är det fortfarande inte lika stora krav man är vuxen men utan ansvar

gillar att vara 20-25, det är den bästa tiden och man gör vad fan man vill, fan guldvärt

Redigerad 15 oktober, 2010 av groda