Börja spela Splinter Cell?

[Urband]

Jag funderar på att börja spela Splinter Cell. Är det vettigt? Bra spel? Svåra?

Ska isf börja med första spelet till PS2, hur kommer det spelet vara idag?

[kicken]

Jag funderar på att börja spela Splinter Cell. Är det vettigt? Bra spel? Svåra?

Ska isf börja med första spelet till PS2, hur kommer det spelet vara idag?

Splinter Cell är sjukt bra och de absolut bästa spelen är absolut de första i serien. Det senaste är i mina ögon ingen höjdare och jag avinstallerade faktiskt det efter ett tag. Däremot är de första spelen fantastiska och Pandora Tomorrow är fortfarande ett av mina favoritspel! Det rekommenderas, absolut!

[Crusader]

Här är vad jag tyckte om spelen när jag nyligen spelade igenom dem:

Tom Clancy's Splinter Cell

Sam Fisher är en Splinter Cell field-agent i en hemlig NSA dotteravdelning kallad Third Echelon, med rättigheter att göra vad som krävs för nationens säkerhet, även bryta mot internationella lagar.

Ett mycket frustrerande spel ibland men också mycket roligt att spela ibland med en intresant politisk handling och en hel del komik samt lite elak parodi på Ryssar och Kineser. Dessutom är spelets karaktärer inte svartvita utan man hittar mail hos fiender man besegrat och ibland kan de vara från t ex deras fru som ber dem att vara försiktiga och vid ett tillfälle så hör man en soldat protestera mot det barbariska som de tvingas göra av deras ledare.

Men spelet har också en massa problem. Mycket frustrerande i början så jag nästan slutade att spela och vissa banor driver en till vansinne. En av de mästn irriterande sakerna är att spelet funkar inte lika bra som tutorialn visar. T ex man lär sig att man kan klättra på stuprännor men sedan visar det sig att man kan inte klättra på alla stuprännor och det finns inget sätt att veta vilka man kan klättre på och det har fått mig dödad ett par gånger.

Likadant så verkar fienderna ibland ha ögon i nacken och kommer på en när man smyger sig på demm även då de igentligen inte borde kunna göra det eller det faktum att om man blir sedd eller larmet går så kan plötsligt fienderna se i mörkret och man kan inte gömma sig längre. Eller att medans vissa fiender måste springa och trycka på larmknappen så verkar vissa ha inbyggt larm som sätter igång direkt. Och en av de mäst frustrerande, om man slår ned en fiende men den hinner se en så vet plötsligt alla fiender var man är.

Sedan måste jag säga att bristen på karta eller vetskap vart man ska må vara verklighetstroget men det är också väldigt frustrerande ibland.

Bra:

- Intresant politisk story med intresanta utvecklingar.

- OK variation på de 9 uppdragen.

- Bra röstskådespeleri.

Dåligt:

- Extremt frustrerande ibland.

- För jäkla svårt ibland.

- Fungerar inte alltid som det borde.

Sammanfattning: Kul sneak'em up som kanske inte har åldrats väl men som var en milstolpe på sin tid.

Betyg: 2,5 Lax Fiskare av 5

Tom Clancy's Splinter Cell: Pandora Tomorrow

En blodig revolt pågår i Indonesiska East Timor med knarksmugglaren och terroristledaren Suhadi Sadono i spetsen för att utrota USAs inblandning i landets politik.

Bättre än första spelet. Känns som valet att sätta ett nytt team på spelet var rätt beslut. Bättre kontroller, snyggare grafik, bättre musik, bättre röstskådespeleri utan en massa överdrivna humoristiska skurkar.

Men precis som första spelet så kan det ibland vara väldigt frustrerande.

En av de värsta sakerna är larmet som inte funka som det ska. Fienderna verkar ha larmen inbyggda i kropparna för ofta går det igång öven om fienden inte hade någon chans att larma. Jag menar, man skjuter en fiende i pannan så han dör direkt men ändå lyckas larmet gå trots att ingen är inärheten?

AIn är också inte så värst bra. Sätter larmet igång så kommer alla fienderna springandes runt hörnet trots att jag skjuter ned dem. Ingen stannar på andra sidan hörnet och väntar på mig som i första spelet. Och arr larma är högsta preoritering är ibland väldigt frustrerande och ologiskt. Man anfaller en kille och istället för att försvara sig så larmar han? Man står och skjuter med maskingevär på en fiende och han bara tar imot för att han har fullt upp med att larma. Man kan inte skjuta en fiende för då kan man vara garenterad att larmet går även hur snabbt man dödar honom. Ibland även om man skjuter honom i huvudet.

Bra:

- Intresant politisk story och en intresant konflikt.

- Bra kontroll.

- Bra röstskådespeleri.

Dåligt:

- Extremt frustrerande ibland.

- För överkänsligt larm.

- Fungerar inte alltid som det borde.

Sammanfattning: En klar förbättring från ettan men har fortfarande många problem som behöver lösas.

Betyg: 3 Lax Fiskare av 5

Tom Clancy's Splinter Cell: Chaos Theory

Världen står inför en ny kris när Nord Korea och Kina skapar en handelsblokad mot Japan. Sam Fisher skickas dit på det toppmoderna hangarfartyget Walsh för att försöka hitta en lösning på krisen men innan han hinner bli involverad dras han iväg på ett sidospår när en datorexpert med topphemlig information blir kidnappad av ett gäng legosoldater.

3:e delen i första trilogin. Teamet som skapade första spelet är tillbaka för att visa att Splinter Cell serien tillhör dem. Resultatet blir ett näst intill perfekt Splinter Cell spel. Efter 2 väldigt ojämna och frustrerande spel så kommer här en ren spion-njutning med en starkt politisk story med minst lika många twister som en säsong av 24.

Bra handling, härliga karaktärer där de komiska parodierna på skurkarna är tillbaka igen.

Dessutom kan man spara när man vill och det hjälper verkligen. Kopplet runt spelaren har lossats mycket och nu är det inte game over om man sätter igång förmånga larm, nu kan man för det mästa göra vad man vill med fienderna och civila man möter. Även om man har order att inte döda så bryts inte spelet om man dödar (förutom på 2 banor) utan det fortsätter ändå bara det att man får en väldigt dålig score.

En annan grej är att man, till skillnad från tidigare spel, nu kan förhöra ca var 3:e fiende man möter om man tar dem tillfånga. Dår får man ofta viktigt info samt underhållande dialoger. Det finns dock en nackdel med det här och det är att man typ aldrig brukar våld mot fienderna för man vill se om de kan förhöras. Pga det så blev det att jag inte använde några skjutvapen (utöver att skjuta sönder lampor) fören under de sista par banorna vilket känns lite synd. Det blir pga det att man inte använder sina vapen eller prylar nästan alls. Och Frag Grande har gjorts värdelösa pga att alla fiender bara springer sin väg om man kastar den.

Den sak jag störde mig mäst på var att spelet inte längre pausar om man ska byta vapen eller kolla Objectivs. Det gör att det tar aldeles för lång tid att t ex byta mellan granat och skjutvapen och kan leda till ens irriterande död.

Sedan måste jag säga att jag saknar orkestermusiken från Pandora Tomorrow då de återinfört syntmusiken från ettan.

I grunden har teamet verkligen gjort ett bra jobb med spelet och de har inte ignorerat Pandora Tomorrow trots att de själva inte utvecklade det utan saker från det har påvärkan i det här spelet för att inte säga att en av karaktärerna som introducerades i Pandora Tomorrow hade en mycket stor och viktig del i det här spelet.

Fast tyvärr inte så som jag hade hoppats. Jag gillade Sam's gammla kompis så det var överaskande och synd att det visade sig att han var skurk.

Och jag skrattade gott när de drev med Pandora Tomorrow i början då Sam frågar om det är 3 larm och sedan Mission Over sdom gäller var av Lambert svarar "Givetvis inte. Det här är inget TV-spel." (I Pandora Tomorrow var det 3 larm sedan Mission Over som gällde. )

Som sagt tidigare, handlingen var bra med överaskande twistar.

Hade aldrig väntat mig att USA skulle hamna i krig med Nord Korea utan trodde att Sam skulle stoppa det i sista stund som vanligt.

Bra:

- Intresant politisk story med intresanta utvecklingar och överaskande vändningar.

- Bästa kontrollen hitils. Nästan allt fungerar som det ska.

- Möjlighet att förhöra ca var 3:e fiende.

Dåligt:

- Spelet pausas inte vid vapenbyte.

- Tillbaka till syntmusiken.

- Alldeles förlite tillfällen att använda vapen.

Sammanfattning: Fantastiskt sneak'em up som som tillhör eliten.

Betyg: 4 Lax Fiskare av 5

Tom Clancy's Splinter Cell: Double Agent

Sam Fisher's värld har rasat. Han super, startar bråk och tar de farligaste uppdragen. Just nu har han tagit sig an sin karriärs farligaste uppdrag, att infiltrera en terroristorginisation och stoppa deras planer. Bara hans chef, Lambert, vet om hans uppdrag. För alla andra är han en terrorist och farlig förbrytare. Men i själva verket är han en Dubbel Agent.

Jag blev faktiskt lite besviken. Jag hade hoppats på att det här skulle vara det bästa spelet i serien men tyvärr fann jag det en aning svagare.

Fört och främst så är det tydligt att det här är lite av ett snabbjobb. Spelet använder samma animationer som Chaos Theory i princip allt när det gäller attacker, rörelser osv och därmed även samma fel. Det blir i grunden lite tråkigt för man känner att det har inte hänt något.

Dessutom har frustrationen från de första 2 spelen återvänt med en massa buggar där t ex fiender tröttsamt lyckas starta larm medans man dödar dem. De behöver inte längre trycka på någon knapp för att starta ett larm utan nu startar det direkt som de får syn på Sam. Och ibland kan det hända att de startar ett medans man slår ned dem eller skär halsen av dem vilket är grymt irriterande. Likaså om man skjuter dem så hinner de alltid starta larmet om man inte skjuter dem i huvudet direkt.

Och att gömma kropparna är funkar ibland inte som det ska då han istället för att lägga dem snyggt ibland bara slänger dem.

Det nya sättet att se om man kan synas eller inte är inte heller så värst bra. Där finns Grön (Gömd), Gul (kan synas), Röd (upptäkt) och orange (när det röda börjar gå tillbaka till gult). Att man dessutom, till skillnad från tidigare spel, inte kan se var skuggorna börjar och slutar betyder att man kan smyga runt i skuggerna och plötrsligt blir ljuset gult och någon ser en, utan att man kan vara förberädd på det. I de gammla spelen fanns en mätare som visade om man närmade sig ljuset men det saknas här.

Sedan är storyn inte så politisk och maffig som den brukar och jag saknar de stora twister som de tidigare spelen har haft. Jag väntade mig en i slutet men plöptsligt var spelet slut.

Och det leder till en annan sak. Spelet känns aldeles för kort. 5½ banor + 1 uppdelad i 4 delar och en kort epilog är vad spelet har att erbjuda. Man hinner inte börja njuta av spelet innan det är slut. Och jag blev grymt besviken när det visade sig att demot jag spelade innan var spelets sista bana.

Jag tyckte också att där var för få konflikter mellan ens NSA och JBA uppdrag. Och aldeles förlite chans att lära känna de andra JBA medlemmarna.

Och den största besvikelsen var att

Saras död aldrig togs upp, vilket jag trodde den skulle göra i slutet.

Men utöver det och en massa smågrejor som uppdrag sopm går på tid och att värmedetektorn funkade sämre (inte för att man hade någon annan användning för den än att kolla om kropparna man hittar var vid liv eller inte) så var spelet ett rätt bra Splinter Cell, bara inte så bra som det kunde ha varit och deffinitivt inte lika bra som Chaos Theory. Men jag har stora förhoppningar för Conviction, släpps 15 April, som de ju faktiskt har jobbat med i många år nu.

Bra:

- Kul omväxling att vara Dubbel Agent.

- Mycket frihet i utförandet av uppdrag.

- Bra röstskådespelare.

Dåligt:

- Grymt frustrerande ibland.

- För kort med förlite djup.

- Alldeles förlite tillfällen att använda alla de typer av vapen man får.

Sammanfattning: Ett bra Sneak'em up som inte utnytjar alla sina möjligheter.

Betyg: 3,5 Lax Fiskare av 5

Tom Clancy's Splinter Cell: Conviction

Den här gången är det inte bara ett jobb. Den här gången är det personligt.

Lite svårt att veta vad jag ska säga. Spelet var jättebra med en stark gripande story. Men den är inte så värst lik de gammla spelen. Medans de var politiska spion-thrillers så är den här mer av en action-thriller. Borta är möjligheten att gömma kroppar eller att inte döda fiender. Och precis som i Double Agent så får man inte veta något om hur saker står till i övriga världen. Uppdragen är av stor variation men också väldigt korta. Ett par uppdrag är lite längre men de flesta klarar man på 15 min högst. Och bara 3-4 är infiltrationsuppdrag. Det här gör det till det kortaste spelet i serien hitils. Spelet är mycket mer designat för att berätta en story än att vara ett Splinter Cell spel.

Som vanligt så har spelet bra röstskådespelare och den här gången är även musiken riktigt bra. Kontrollen är totalt olik de tidigare spelen men funkar bra den också.

Grafiskt så är spelet riktigt snygt. Man blir lite häpen i början.

Som tur är så har utvecklarna inte legat på latsidan medans spelet var försenat i flera år. En massa extra grejor har lagt till. En "Co-Op" som är lika långt som huvudspelet, har sina egna karaktärer, sin egen handling och utspelas innan huvudspelet. Dessutom en "Multiplayer".

Där finns också 6 stycken (hitils) "Deniable Ops" kartor. De är lite lika uppdragen i de gammla Splinter Cell spelen med att man i full stealph ska infiltrera hus. Kartorna är dessutom väldigt stora och långa och det tar minst 1 timme att klara en karta. "Deniable Ops" är lite som multiplayer fast för 1 person. Där finns 3 modes att välja mellan:

Hunter: Infiltrera huset och oskadliggör alla fiender (50-100 st) på vilket sätt du vill.

Last Stand: Skydda en EMP generator mot ett visst antal vågor av fiender.

Infiltration: Samma som "Hunter" bara det att man får inte bli upptäckt.

I "Deniable Ops" menyn får man fritt välja vilka vapen man ska ha, om det ska gå på tid eller inte, vad för dräkt man ska ha osv. Ett beroendeframkallande spel.

En annan intresant nyhet är möjligheten att uppgradera alla vapen och dräkter med hjälp av poäng som man får när man lyckas med vissa utmaningar i spelet (t ex slänga fiender genom fönster, stanna osedd osv). Dessutom är spelet uppkopplat till det nya Ubisoft nätverket "UPlay" där man kan låsa upp Ingame saker till spelet om man uppfyller vissa krav (t ex uppgradera ett vapen osv). De poängen man inte utnytjar sparas sedan till kommande Ubisoft spel.

Dessutom så släpper utvecklarna nya grejor till spelet gratis varje Torsdag.

Bra:

- Bra omväxling på banor.

- Bra och intresant story.

- En massa extra spel att spela.

Dåligt:

- Alldeles för kort.

- Många av de klassiska elementen saknas som t ex möjligheten att gömma kroppar och oskadliggöra fiender utan att döda dem.

- Alldeles förlite uppgifter under uppdragen.

Sammanfattning: Ett mycket bra Sneak'em up som tar serien mot ett mer actionorigenterat håll.

Betyg: 4 Lax Fiskare av 5

Det här är som sagt vad jag tycker. Men det kan ge en liten inblick i hur spelen är. Jag rekomenderar iallafall att du spelar dem för det är en rätt underbar, om än frustrerande, resa att spela igenom dem.

[Urband]

Låter lite mindre kul om dom första är så svåra. Ska man börja från Chaos Theory och framåt?

[Lajnux]

Låter lite mindre kul om dom första är så svåra. Ska man börja från Chaos Theory och framåt?

Det är han som är dålig. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin hade några större problem med de tidigare spelen. De tre första är de bästa.

[C_J]

Låter lite mindre kul om dom första är så svåra. Ska man börja från Chaos Theory och framåt?

Nej! Kör igenom alla. Kan säga att dom tre fösta är dom absolut bästa enligt mig

[kicken]

Det är han som är dålig. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin hade några större problem med de tidigare spelen. De tre första är de bästa.

Nej! Kör igenom alla. Kan säga att dom tre fösta är dom absolut bästa enligt mig

Spot on.

[Crusader]

Låter lite mindre kul om dom första är så svåra. Ska man börja från Chaos Theory och framåt?

Det gör du som du själv vill. Personligen tycker jag det är värt frustationen att spela alla, även de första 2.

Sedan vet jag inte vad för versioner Lajnux har spelat eller om han körde med fusk för de är svår. Men som sagt, de är värda att spela ändå.

[eminem33]

kommer ihåg att jag och en kompis spelade ett av dom första splinter cell spelen (tro de var första) kommer dock bara ihåg hur tränings uppdraget var. Men kommer dock ihåg hur jävla snygg vi tyckte grafiken var

Edit: kolla tuben och det var första vi spela, var bara 9 år gammal då

Redigerad 5 oktober, 2010 av eminem33

[SilentViper]

Crusader det du säger om alarmen i Double Agent jag har knappt stött på det problemet med alarmet. Själv så rekommenderar jag att du börja spelar serien i följd eftersom den har en viss fortsättning mellan spelen vad jag har märkt.

[Kebab]

Splinter Cell är förjävla bra. Det första spel jag spelade på vår första ordentliga dator. Spelade demot massor innan jag fick hela klabbet i födelsedagspresent.

Det är bara sista uppdraget som är svårt imo.

[DizzY]

kör igenom alla, och jag förstår inte hur man kan haft problem att komma igenom några spel? självklart är där vissa tillfällen man fastnar till en liten stund, men så kan de va på alla spel, inget man direkt stör sig på, man blir bara så jävla hyped när man klarar dem sen !

hm om ja tänker efter så är dom spel jag har mest minne av Pandora tomorrow, chaos Theory & Double Agent. det är inte i någon speciell ordning,alla är roliga på sina sätt. jag har fortf inte fått spela igenom det senaste Conviction då jag sitter på en halvtaskig dator & ett ps3, jag hoppas på en ps3 version längre fram men vettefan om de blir av.

men absolut om du ska köra igenom spelserien så gör det från början, du kommer inte ångra dig!