Jump to content

Så jävla svenskt!


Kebab
 Share

Recommended Posts

Om du menar skvaller om kungafamiljen så tror jag det är "värre" i UK där kungafamiljen inte har samma helgon-position som här. Minsta lilla skavank trycks upp i stora bilagor där.

Men "Monarkiskvaller" är nog någonting som alla länder med monarki har till viss del.

Allt var ganska spot-on!

Alright, jag ger dig den. Skvallret är säkert värre tvärs över sjön men jag tror ändå att det är en sån grej som folk från andra länder ställer sig helt frågande till när de kommer hit. Sen är det som du säger att svenska kungafamiljen har en högre position i svensk media. Min mor har berättat för mig att kungafamiljen är extremt svår att behandla i media. Skriver man bra saker klassas man av den seriösa median som rojalist och är man kritisk klassas man som hela svenska folkets partypooper.

Redigerad av P-C
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • Inlägg 44
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

Detta är ett exempel man hör väldigt ofta men i övriga Europa ser det likadant ut. Var finns de hypersociala kollektivtrafikåkarna? Asien? Sydamerika?

Jag har hört att det är ett trevligt socialt samspel i (vissa av?) de afrikanska länderna, om tex. du sitter ensam i bussen och en kliver på så sätter sig människan jämte dig och frågar "vanliga frågor" osv.

- Smörgåsbord

>_< + tummen up, smiley ala flashback!

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Att institutioner alltid överlastar allt ansvar på någon annan.

"Hej, vi har ett problem som vi har hört att ni är ansvariga för, nu får ni reda upp det här"

"Nja, du vet det är inte vi som har hand om det där, du ska få nummret till en kille som kan berätta mer"

Repetera detta 100 ggr ^

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Det största "problemet" jag märker är att det är så svårt att tala med främlingar.

igår när jag satt i en frisör-salong och väntade på att en polare skulle klippa sig började en kvinna som satt bredvid mig, prata med mig och berömde mig för min väska. I början tänker man "WTF, varför pratar hon med mig? känner henne inte ens ju..."

Men efter ett tag inser man att, vafan, varför inte tjöta på?

Redigerad av Weener
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Att vara introvert är knappast något typiskt svenskt. Åk till Finland eller ner i östeuropa och ni upplever ofta samma kyliga beteende; jag vet inte hur det är i Norge och Danmark. Faktum är att svenskar ses som ett ganska socialt folk (!) i Finland. På hemväg från ett seminarium häromveckan satt jag i en tågvagn på järnvägsstationen i Helsingfors. Den digitala urtavlan visade några minuter i sjutton, det var mitt i rusningstid och vagnen var således smockfull med folk, varje sittplats fylldes av två svettiga rövhalvor. Men! Inte ett ljud hördes! Inte ett stön! Genuin bårhusstämning rådde! Alla satt i tystnad och stirrade ut genom fönstren över en inte alltför attraktiv bangård, bläddrade i papper och kvällstidningar eller pillade på sina Nokiafoner och gjorde sitt bästa för att inte se någon annan passagerare i ögonen, det skulle ju varit väldigt genant. Inte ens de som verkade känna varandra vågade höja sina röster över något mer än diskreta viskningar som givetvis gömdes väl bakom skyddande handflator. Men jag klagar inte! Jag tycker det är ganska behagligt med tystnad och jag tror jag skulle få njursvikt om jag var tvungen att lyssna på någon sociabel sagomakares historier varje gång jag satt på ett tåg eller en allmän toalett.

Att man hellre använder utländska filmers orginaltitlar (i synnerhet anglosaxiska sådana) även om de har en svensk titel. En anekdot som jag tror har att göra med att svenskar förväntas vara bra på engelska.

Jag tycker det är berättigat att använda originaltitlar men däremot irriterar jag mig på att man ibland överanvänder engelska uttryck i andra sammanhang. Jag kommer t.ex. att tänka på uttrycken "roast" och "bli roastad", varför inte bara säga rostning och bli rostad? Just asking. :D

Jantelagen.

Som från början är ett norskt påfund.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Det största "problemet" jag märker är att det är så svårt att tala med främlingar.

igår när jag satt i en frisör-salong och väntade på att en polare skulle klippa sig började en kvinna som satt bredvid mig, prata med mig och berömde mig för min väska. I början tänker man "WTF, varför pratar hon med mig? känner henne inte ens ju..."

Men efter ett tag inser man att, vafan, varför inte tjöta på?

När jag stog i kön på Ica så kollade gubben som stog i kön brevid mig ut genom fönstret för att sen vända sig till mig, "Oj, se som det snöar, är inte den här vintern över snart?"

OMG WUT? Främling talar med mig, vad fan vill gubbfan O_O Läskigt värre

uhm. Blev nått lamt svar tillbaka för att sen stirra ner på mina varor :D

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Alright, jag ger dig den. Skvallret är säkert värre tvärs över sjön men jag tror ändå att det är en sån grej som folk från andra länder ställer sig helt frågande till när de kommer hit. Sen är det som du säger att svenska kungafamiljen har en högre position i svensk media. Min mor har berättat för mig att kungafamiljen är extremt svår att behandla i media. Skriver man bra saker klassas man av den seriösa median som rojalist och är man kritisk klassas man som hela svenska folkets partypooper.

Bor inte du i Stockholm? "Tvärs över sjön" blir ju då, enligt mig, Finland. Whatever floats your boat on Östersjön.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...