Creepypasta

[P-C]

Om jag får gå lite smått off-topic med en fråga...

Läste nyss tråden och såg tavlan som Pixie visade, vilket gjorde mig lite illa till mods, och sen gick jag ut i köket för att ber lite mackor. När jag stod där var det helt knäpp-tyst i hela lägenheten och jag kom att tänka på tavlan, vilket faktiskt gav mig rysningar längs ryggraden. Var tvungen att kolla bakåt för att se så att inte pojken och dockan stod bakom mig några gånger

Då kom jag att tänka på, vad är det i våra kroppar som gör att vi kan känna rädsla? Är det någon hormon eller något ämne i kroppen? Och de som är mer lättskrämda än andra, har de mer av detta hormon/ämne/något än de som nästan aldrig blir rädda?

Ledsen för att byta ämne lite fort, men är riktigt fundersam över detta nu!

Intressant fråga. Lite offtopic kanske.

Anledningen till att vi känner rädsla är för att skydda oss mot faror. Att vi t ex tänker att det är en yxmördare när vi hör prassel i buskarna om natten är för att människans sinnen utvecklats att tro det eftersom de människor som tror att det är en yxmördare i buskarna har större chans att överleva än de som tror att det är en liten fågel.

Såklart så har det tagit lång tid. Anledningen att vi tänker yxmördare, våldtäktman, rånare eller spöken är för att det för oss är aktuella hot för oss en mörk natt. Så att vi känner rädsla är en överlevnadsmekanism. Rädsla höjer blodtrycket, skickar ut adrenalin för att hålla oss alerta och ger dig gåshud eftersom vi förr hade päls.

[Jacker]

A few years ago, a mother and father decided they needed a break, so they wanted to head out for a night on the town. They called their most trusted babysitter. When the babysitter arrived, the two children were already fast asleep in bed. So the babysitter just got to sit around and make sure everything was okay with the children. Later that night, the babysitter got bored and went to watch TV, but she couldn't watch it downstairs because they did not have cable downstairs (the parents didn't want children watching too much garbage).

So, she called them and asked them if she could watch cable in the parent's room. Of course, the parents said it was okay, but the babysitter had one final request...she asked if she could cover up the clown statue outside the bedroom window with a blanket or cloth, at the very least close the blinds, because it made her nervous. The phone line was silent for a moment, and the father who was talking to the babysitter at the time said, "Take the children and get out of the house...we will call the police. We do not have a clown statue."

The police found all three of the house occupants dead within three minutes of the call. No clown statue was ever found.

[P-C]

Klassiker

During a wedding reception of a young couple the guests decided on a drunken game of hide and seek. It was decided that the groom was “it” and he eventually found everyone but his new bride. Eventually the man became furious and decided it wasn’t funny anymore and left her there. As weeks went by he accepted that she’d had second thoughts and went on with her life so he did the same. A few years later a cleaning lady dusted off an old trunk in the attic of the building where the reception had taken place, out of curiosity she opened it. Inside the trunk was the rotted body of the missing bride who’d apparently became locked in the trunk she’d hid in. Whether she’d suffocated or starved was unknown, but her face was frozen in a scream and there were huge scratches in the inside of the trunk where she had tried to get back to the man she loved.

In Berlin, after World War II, money was short, supplies were tight, and it seemed like everyone was hungry. At that time, people were telling the tale of a young woman who saw a blind man picking his way through a crowd. The two started to talk. The man asked her for a favor: could she deliver the letter to the address on the envelope? Well, it was on her way home, so she agreed.

She started out to deliver the message, when she turned around to see if there was anything else the blind man needed. But she spotted him hurrying through the crowd without his smoked glasses or white cane. She was, naturally, suspicious, so she went to the police.

When the police paid a visit to the address on the envelope, they made a gruesome discovery, three butchers had been harvesting human flesh and selling it to the starving people.

And what was in the envelope the man gave to the woman? A note, saying simply "This is the last one I am sending you today."

[Xersize]

Intressant fråga. Lite offtopic kanske.

Anledningen till att vi känner rädsla är för att skydda oss mot faror. Att vi t ex tänker att det är en yxmördare när vi hör prassel i buskarna om natten är för att människans sinnen utvecklats att tro det eftersom de människor som tror att det är en yxmördare i buskarna har större chans att överleva än de som tror att det är en liten fågel.

Såklart så har det tagit lång tid. Anledningen att vi tänker yxmördare, våldtäktman, rånare eller spöken är för att det för oss är aktuella hot för oss en mörk natt. Så att vi känner rädsla är en överlevnadsmekanism. Rädsla höjer blodtrycket, skickar ut adrenalin för att hålla oss alerta och ger dig gåshud eftersom vi förr hade päls.

Jo men det där har jag hört, det jag undrar över är vad det är i kroppen som gör att vi blir rädda. För adrenalinet, till exempel, kan ju komma separat ifrån rädslan, jag funderar mer på vilken kemikalie (om det nu är en sådan) som utlöses i hjärnan och talar om att det är fara på gång, om du förstår hur jag menar?

[P-C]

Jo men det där har jag hört, det jag undrar över är vad det är i kroppen som gör att vi blir rädda. För adrenalinet, till exempel, kan ju komma separat ifrån rädslan, jag funderar mer på vilken kemikalie (om det nu är en sådan) som utlöses i hjärnan och talar om att det är fara på gång, om du förstår hur jag menar?

Finns säkert ett bra svar på det men jag tror varken du eller jag är tillräckligt insatta i hur kroppen fungerar för att förstå det.

[Jazz]

Varför finner vi då tjusning i den här "kontrollerade" formen av rädsla? Eftersom rädslan finns av överlevnadsskäl borde vi ju undvika rädslan helt och hållet. Nyfikenheten kanske? Två viktiga funktioner som egentligen säger emot varandra, konstigt att inte evolutionen inte resulterat i att det ena slagit ut det andra.

Redigerad 12 juli, 2010 av Jazz

[Illousion]

Starta en tråd, grabbar.

[P-C]

Varför finner vi då tjusning i den här "kontrollerade" formen av rädsla? Eftersom rädslan finns av överlevnadsskäl borde vi ju undvika rädslan helt och hållet. Nyfikenheten kanske? Två viktiga funktioner som egentligen säger emot varandra, konstigt att inte evolutionen inte resulterat i att det ena slagit ut det andra.

På samma sätt man kan känna in viss tjusning av smärta. Vet inte om det här är helt sant men tydligen ska centret för njutning ligga så pass nära centret för obehag att de ibland overlappar.

Eller så är det av samma anledning som folk kör extremsporter eller liknande: adrenalinkickar

Redigerad 12 juli, 2010 av P-C

[kattälskaren]

Om vi ska snacka sjuka musik-videor...

http://www.youtube.com/watch?v=7kDuGlw2NUo

[Mark]

http://www.youtube.com/watch?v=7kDuGlw2NUo

Oh, fuck yes.

[Renard]

Jag har en bok som heter Råttan I Pizzan. I den radar författaren upp en massa vandringssägner. Här är en av dem som skrämde skiten ur mig när jag var liten. Jag berättar den som jag kommer ihåg den, och lägger till lite grejer för att fylla ut (har inte boken här).

Ett gäng ungdomar i 15-16 års åldern samlades en kväll hemma hos en av tjejerna i kompisgänget. De samtalade, lyssnade på musik och hade trevligt i vardagsrummet. Så plötsligt reser sig tjejen som bor där upp och går ut i sitt rum. När hon kommer tillbaka har hon en Ouija-bräda med sig in i rummet. "Med den här kan man få kontakt med andar, både onda och goda" säger hon, som vi kan kalla för Anna. "Äh, vilket skitsnack" svarar då en av tjejerna, som vi kan kalla för Sara. Men tjejerna, inklusive Sara sätter sig dock vid bordet och packar upp brädan. De lägger ett tomt, genomskinligt glas på brädan och kör igång. "Finns det några andar i rummet" frågar Anna. Sakta börjar klaset röra på sig. J-A. Alla tjejerna, till och med skeptiska Sara blir smått förvånade. "Är ni onda eller goda" fortsätter Anna. O-N-D-A. Nu börjar tjejerna känna sig illa till mods. "Kan vi inte sluta nu, jag tycker inte att vi ska utmana krafter vi inte vet något om" säger en av tjejerna med smått skakande röst. "Nä, jag tycker vi forstätter, jag tror endå inte på övernaturligt skit" säger Sara, men det märks att även hon är lite skakad. "Vi fortsätter" bestämmer Anna. Hon kommer bara på en enda relevant fråga till de onda andarna: "Var finns Satan just nu"? Glaset rör på sig. Sakta, sakta. I-G-A-R-D-E-R-O-B-E-N. Tjejerna sitter mycket stilla i en minut, helt tysta. Till slut bryter Sara tystnaden. "Äh! Vilket snack! Nu går jag och kollar! Var har ni garderoben här hemma hos dig?" "Vi har bara en garderob här, och den står i mitt rum" svarar Anna. Sara reser på sig och går ut i Annas rum. Efter 15 sekunder hörs ett plågat, isande skrik, fullt av skräck och fasa" Tjejerna springer ut i Annas rum. På golvet ligger Sara död, med tre rivmärken i ansiktet. Garderobsdörren står öppen. Från dörren syns dock inte insidan av garderoben efter som den står i en annan vinkel. Tjejerna rusar ut ur rummer, stänger dörren och låser!

Anna ringer till polisen och berättar att de har hittat sin kompis Sara död i hennes hem, hon berättar och inget om Ouija-brädan. Polisen säger åt Anna att mördaren kan finnas kvar i lägenheten och att tjejerna måste avlägsna sig snarast! Tjejerna ställer sig utanför huset och väntar. Några gråter, vissa står chockade med vita ansikten och säger ingenting. Efter 10 minuter dyker tre patrullbilar upp. Polisen rusar in i lägenheten, låser upp dörren till Annas rum och slänger upp dörren. Garderbosdörren är stängd, och Saras kropp spårlöst försvunnen.

Redigerad 18 juli, 2010 av Renard

[ZcruweN]

Jag har en bok som heter Råttan I Pizzan. I den radar författaren upp en massa vandringssägner. Här är en av dem som skrämde skiten ur mig när jag var liten. Jag berättar den som jag kommer ihåg den, och lägger till lite grejer för att fylla ut (har inte boken här).

Ohh den där är så klassisk så det inte är sant!

Min morsa hade ett sånt där bräde hemma förut och mina brorsor försökte alltid få med mig på att vara med på sånt! Man satt på helspänn och skakade i hela kroppen när man väl körde igång, men eftersom min morsa var en sånhär "övernaturlig troende" så tillät hon aldrig att vi ställde frågor om djävulen och dylikt!

[Jacker]

Jag har en bok som heter Råttan I Pizzan. I den radar författaren upp en massa vandringssägner. Här är en av dem som skrämde skiten ur mig när jag var liten. Jag berättar den som jag kommer ihåg den, och lägger till lite grejer för att fylla ut (har inte boken här).

Så där lyder dock inte versionen i boken; hon lever fortfarande när de kommer in i rummet men har blivit obotligt stum. Fast det är ju det som gör det till en skröna.

[Renard]

Så där lyder dock inte versionen i boken; hon lever fortfarande när de kommer in i rummet men har blivit obotligt stum. Fast det är ju det som gör det till en skröna.

Det var jag som fyllde ut . Ville göra den ännu mer creepy! Vandringssägnen är ju till för att modifieras ya know

[StellHell]

http://www.youtube.com/watch?v=7kDuGlw2NUo

Allt bildmaterial är från filmen Begotten.

[Frusciante]

Det var jag som fyllde ut . Ville göra den ännu mer creepy!

You failed.

[Troxie]

You failed.

Jäklar va badass du har blivit William, sjukt

[Frusciante]

Jäklar va badass du har blivit William, sjukt

Ja jag är riktigt badass!11

[Renard]

You failed.

Oh noez

[Xersize]

Det finns många namn på Djävulen. Satan, Lucifer, Demonen och många fler. Men det finns ett namn som beskriver denna entitet bättre än alla andra: Michael Holly.

Michael Holly är en man på 35 år. Han har varken fru eller barn och han har inga vänner och ingen familj. Han talar aldrig med någon och han träffar enbart en person under sammanlagt en timme om dagen. Han bor i en madrasserad cell på 5 x 5 meter och spenderar det mesta av sin tid i en tvångströja. Vissa månader äter han nästan inget över huvud taget och han kan gå utan sömn i flera veckor. Det händer också ofta att Michaels avföring hamnar på honom själv. Han har ljus lugg och flottigt hår, hans ögon är gråa och döda och de tänder han har kvar är ruttna. Andedräkten ifrån hans hemska käft stinker ruttet kött och spya. Han är en av de vidrigaste människorna någonsin, men han älskar sig själv över allt. Han är nöjd.

Under de år som han har suttit inlåst har han bara setts stå eller gå vid tio tillfällen, annars sitter han bara ner. Detta låter som ett otroligt tragiskt liv, men faktum är att Michael ler oavbrutet. Han ler när han är vaken och han ler när han sover. Det har ofta hänt att han har skratta så hysteriskt och högt i sömnen att han och alla andra på avdelningen, både de inlåsta och de som jobbar där, har vaknat. Han är lycklig. Att han aldrig kommer att komma ut ifrån sitt mjuka lilla fängelse spelar ingen som helst roll i hans förvridna huvud. Varför? För han har gjort allt han behöver.

Anledningen till att Michael inte har varken vänner eller familj är enkel. Han är en sadistisk ung man som njuter av att andra lider. Det visade sig redan när han var liten genom att han med glädje brände myrstackar eller fångade fjärilar enbart för att sakta rycka av deras vingar. När han var tio år gammal hade han fångat en fågel som han torterade i sitt rum i flera dagar genom att bränna nålar som han strategiskt placerade i den stackars skatans kropp tills den till slut dog.

När Michael blev äldre och började på högstadiet så hamnade han inte i trubbel allt för ofta. Det var någon enstaka missad läxa, men aldrig några bråk eller slagsmål med varken andra elever eller personal på skolan. Han hade dugliga betyg och gick ut ifrån grundskolan som alla andra och kom även in på ett gymnasium i Mora, några mil ifrån hans hemstad. Han hoppade dock av skolan efter andra året då han fick ett jobb som assistent till en smyckes-tillverkare i staden. Både på jobbet och i privatlivet så var han tyst. Han gjorde som han blev tillsagd och var aldrig ute med sina vänner.

1988 försvann smeden som Michael jobbade hos vilket gjorde att de var tvungna att stänga ner. Michael varken ville eller kunde driva stället själv, så han var nu arbetslös utan betyg ifrån gymnasiet och den enda meriten han hade var att han hade varit assistent till en försvunnen smed i två år. Han bodde i en liten tvåa som han hade köpt själv. Lägenheten var i stort sett helt genomrutten och det låg skräp överallt. Det var inget glamouröst liv för honom just nu.

I början av 1989, när Michael hade blivit 20, så började det ske en del konstiga saker kring honom. De få vänner han hade försvann vid olika tillfällen, och hur mycket polisen än sökte så hittade de inte ens ett enda litet spår efter någon av de försvunna. Även folk runt omkring Mora började försvinna med bara några månaders mellanrum och polisen i Dalarna var helt förstummade. Det var när Michaels föräldrar, ett vackert gammalt par på 65 respektive 69, försvann som polisen såg att det som alla försvunna hade gemensamt var att alla någon gång i livet hade haft en koppling till Michael.

Polisen skaffade en husrannsakningsorder och 1990 bröt de sig in i Michaels lägenhet, enbart för att hitta honom sittandes vid sitt vardagsrumsbord med en blodig stek på bordet och skräp runt om i hela lägenheten. Michael arresterades och fördes ut till bilen samtidigt som poliserna gick igenom resten av lägenheten. Michaels sovrumsdörr var låst så polisen öppnade dörren med våld. Det de hittade där inne var kropparna efter alla sjutton personer som försvunnit i och omkring Mora sedan 1988, inklusive smeden som Michael hade jobbat hos och hans föräldrar.

Det sjukaste var att femton av de sjutton liken saknade kroppsdelar som han hade använt som mat de senaste två åren. De enda liken som inte saknade kroppsdelar var hans föräldrar. Istället för att äta sina egna föräldrar hade Michael styckat upp dom och bytt kroppsdelar på de båda.

Michael dömdes till livstid i fängelse, men efter att ha försökt äta sin cellkamrat när denna sov, och dessutom nästan lyckats gnaga av armen på den sovande cellkamraten, så dömdes han till rättspsykiatrisk vård. Men detta misslyckades även det och ingen psykolog som han träffade fick fram tillräckligt med information ifrån honom för att kunna sätta en diagnos på honom. Det enda alla var helt säkra på var att han led av en otroligt stark psykisk störning och att han gillade att äta människokött. 1995 försvann Michael ifrån Sverige och all data och alla uppgifter om honom förstördes av svenska myndigheter, som om han aldrig existerat.

Michael fördes ur landet till ett hemligt institut i Holland där han nu sitter inlåst. Det enda han har sagt sedan han fördes dit var under ett möte med en psykolog två år efter att han förts dit. Psykologen frågade honom varför han gjorde allt han hade gjort. Michael tittade honom i ögonen och log, blottade sina vidriga tänder som han hade satt i så många människor genom åren, och bara sagt en enda mening: "Det var meningen med mitt liv".

Michael är ett av världens mest unika fall. Han hålls hemlig i alla länder, ingen får i stort sett veta om honom, men faktum kvarstår att han finns och att han är äkta. Ingen vet vad denna man tänker, ingen vet om han kommer försöka rymma. Om han skulle försöka och lyckas, vad skulle hända världen då? Det troligaste är antagligen att han sitter där tills han ruttnar, men sin ljusa lugg, sina gråa, döda ögon, sitt flottiga hår och sitt djävulslikna leende fram tills den dagen han dör. Den dagen kommer Djävulen antagligen få kliva av tronen, för då har hans son äntligen kommit hem för att ta över sin faders verksamhet.