Jump to content

Slagsmål!


Kebab
 Share

Recommended Posts

Alltså inte för o va sån men:

Tror inte att du tänker så när någon står o pumpar slag i ansiktet på dig.

"Näe men det är så löjligt att slåss så jag slår inte tillbaks."

(Vet att det lät löjligt. Men grejen är att jag själv aldrig skulle försvara att slåss om det inte var för att jag BARA slåss när det är nån som slår mig eller nån vän eller liknande. Skulle aldrig söka bråk för att få slåss)

Jo klart man skulle försvara sig. Men är verkligen inte stark och är kort så några bra smäller är nog bara att glömma :unsure:

Menade mer att leta bråk och sådär. Så jävla mycket idioter ute som vill slåss. Såna människor förtjänar att bli misshandlade.

Försvar och sådär är inte töntigt.

Skulle ha sagt det på ett annat sätt :P

Sen kan jag till lägga att om jag skulle se någon bli slagen eller annat så skulle jag gjort något istället för att gå där ifrån.

Speciellt om det var en tjej som hade någon/några på sig. Fyfan vad jag hatar sånt. Då skulle jag bara se rött alltså :doh:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • Inlägg 42
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

Jo klart man skulle försvara sig. Men är verkligen inte stark och är kort så några bra smäller är nog bara att glömma :doh:

Menade mer att leta bråk och sådär. Så jävla mycket idioter ute som vill slåss. Såna människor förtjänar att bli misshandlade.

Försvar och sådär är inte töntigt.

Skulle ha sagt det på ett annat sätt :doh:

Sen kan jag till lägga att om jag skulle se någon bli slagen eller annat så skulle jag gjort något istället för att gå där ifrån.

Speciellt om det var en tjej som hade någon/några på sig. Fyfan vad jag hatar sånt. Då skulle jag bara se rött alltså :P

Jo tänkte nästan det :unsure:

Ja om jag skulle se en tjej bli slagen så skulle jag fort som fan dra med mig mina kompisar dit o ta tag i honom o fråga vad fan han tror sig hålla på med.

Kompisar ska med av den enkla anledningen att slår man någon som genetiskt har sämre chans att försvara sig mot våld så har man nog inte många spärrar.

Är det någon som är på en kille däremot skulle jag inte tveka att gå dit själv o åtminstone få ner honom på backen så killen kan ta sig därifrån.

BÄSTA är ju dock att tillkalla någon som har tillåtelse att lägga sig i. Slår jag ner någon som jag ser står o misshandlar någon kan ju JAG åka dit o det är nog lite det som hindrar en hel del folk från att lägga sig i. Även om det är rädsla för att själva bli utsatta man mestadels tänker på.

Redigerad av Plaisir
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Att jag lyckats bryta min hand två gånger på ett halvår har dock inget med mitt temperament eller alkoholvanor att göra, trots att vissa här verkar tro det och få andra att också tro det. Jag är extremt lugn i vanliga fall och blir ännu lugnare i onyktert tillstånd (fråga folket som träffade mig på DH), det är dock vissa saker som just får mig att se rött och det är om jag ser mig själv eller någon nära vän till mig i en dålig situation.

Jag vill inte vara för gnällig, men har inte det andra markerade med just temperament att göra? Om man har lätt att kontrollera sitt temperament hamnar man inte lika ofta i lägen där man "ser rött".

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag vill inte vara för gnällig, men har inte det andra markerade med just temperament att göra? Om man har lätt att kontrollera sitt temperament hamnar man inte lika ofta i lägen där man "ser rött".

Ska väl inte lägga mig i men när jag bara snabbt tittar på det så är det ju såhär att hur bra temperament man än har så finns det ju alltid NÅGOT som får en att se rött till slut.

Så att ha bra temperament innebär ju inte direkt att man aldrig blir arg och då tar inte de två ut varandra utan det senare bekräftar väl på något sätt kanske det första.

För enligt egen erfarenhet så är det ofta så att lugna människor tänder till rejält för en speciell sak istället för mycket för mycket.

Om nån hänger med alltså.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Ska väl inte lägga mig i men när jag bara snabbt tittar på det så är det ju såhär att hur bra temperament man än har så finns det ju alltid NÅGOT som får en att se rött till slut.

Så att ha bra temperament innebär ju inte direkt att man aldrig blir arg och då tar inte de två ut varandra utan det senare bekräftar väl på något sätt kanske det första.

För enligt egen erfarenhet så är det ofta så att lugna människor tänder till rejält för en speciell sak istället för mycket för mycket.

Om nån hänger med alltså.

Jag håller visserligen med om det, vi kan lägga ner diskussionen.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag var ganska vild när jag var ung och det blev, vänner emellan, många våldsamma fighter fram tills högstadiets slut.

Några har även varit med ovänner, men det under mellanstadiet. Kommer ihåg att jag hade brottat ner kille på marken och slog hon i ansiktet med en isklump. Det var ganska brutalt fast jag ångrade det inte eftersom han verkligen var på och bråkade hela tiden och fick heller inga bestående men.

Några "fighter" har jag däremot ångrat, tex. när jag gick i 9:an och spelade biljard i cafeterian med några vänner och det var nån kille som var i vägen eller gjorde någon annat irriterande, som jag tog tag i och kastade ner på marken onödigt våldsamt, han var nog jätterädd för mig resten av året. Jag borde bett om ursäkt.

Om slagsmål alltid är dåligt? Nej, barn mår nog bra av att brottas runt lite så länge det inte är i form av mobbing.

Trodde du var en lugn person när du var yngre. Förväntade mig inte att du slog folk i ansiktet med isklumpar, kastade folk i backen om de provocerade dig litet vid ett biljardspel. Eller jag har åtminstående fått det intrycket av dig speciellt med tanke på hur kritiserad jag blev av dig för en liknande diskussion. Jag förstår inte riktigt ditt resonemang att det är bra att 'brottas runt' (hur man nu tolkar det) så du får gärna klargöra för mig.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Trodde du var en lugn person när du var yngre. Förväntade mig inte att du slog folk i ansiktet med isklumpar, kastade folk i backen om de provocerade dig litet vid ett biljardspel. Eller jag har åtminstående fått det intrycket av dig speciellt med tanke på hur kritiserad jag blev av dig för en liknande diskussion. Jag förstår inte riktigt ditt resonemang att det är bra att 'brottas runt' (hur man nu tolkar det) så du får gärna klargöra för mig.

Du trodde du helt enkelt fel. I mellanstadiet hängde jag med "det coola" gänget, men var själv inte en av de coolaste så jag hävdade mig genom att bråka och slåss med folk. Vi drack stulen sprit och 2,25:or, rökte papper med löv i, skjöt luftgevär och klottrade i en väderkvarn. Jag satt ett antal gånger inför antimobbinggruppen och fick några samtal hem samt att jag hade en liten bok där min lärare skrev alla dumma saker jag gjorde och gav till mina föräldrar.

När sjuan började splittrades klassen och jag hamnade i 7A, nördklassen, och resten av gänget i D och E alltså långt bort på andra sidan skolan och vi delade inga lektioner. Jag återförenades med vänner jag haft tidigare och hade lugna tre år utan bråk, medan man hörde om hur mina gamla vänner ertappades med marijuana på skolan, festade och rökte cigg.

Jag var ung och dum.

De våldsamheter jag nämnde som skedde under högstadiet var som sagt bara vid ett par enstaka tillfällen och som jag ångrade efteråt. Jag såg det jag gjorde vid biljarden som ett skämt och var inte hotfull, förutom den lilla detaljen att jag använde våld då, ett våldsamt skämt?! Men killen lär ju ha uppfattat det annorlunda.

Har för mig att din incident med att du slog nån med en stol och förespråkade våld var mer åt det psykopatiska hållet, och i betydligt högre ålder.

Med brottas runt menar jag inte det som jag skrev att jag har gjort här, utan när man slåss och brottas vänner emellan för att se vem som är starkast typ, eller bara för att ha något att göra på rasterna eller eftermiddagarna. Obs: som barn, inte vuxen ålder!

Redigerad av The Dude
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Du trodde du helt enkelt fel. I mellanstadiet hängde jag med "det coola" gänget, men var själv inte en av de coolaste så jag hävdade mig genom att bråka och slåss med folk. Vi drack stulen sprit och 2,25:or, rökte papper med löv i, skjöt luftgevär och klottrade i en väderkvarn. Jag satt ett antal gånger inför antimobbinggruppen och fick några samtal hem samt att jag hade en liten bok där min lärare skrev alla dumma saker jag gjorde och gav till mina föräldrar.

När sjuan började splittrades klassen och jag hamnade i 7A, nördklassen, och resten av gänget i D och E alltså långt bort på andra sidan skolan och vi delade inga lektioner. Jag återförenades med vänner jag haft tidigare och hade lugna tre år utan bråk, medan man hörde om hur mina gamla vänner ertappades med marijuana på skolan, festade och rökte cigg.

Jag var ung och dum.

De våldsamheter jag nämnde som skedde under högstadiet var som sagt bara vid ett par enstaka tillfällen och som jag ångrade efteråt. Jag såg det jag gjorde vid biljarden som ett skämt och var inte hotfull, förutom den lilla detaljen att jag använde våld då, ett våldsamt skämt?! Men killen lär ju ha uppfattat det annorlunda.

Har för mig att din incident med att du slog nån med en stol och förespråkade våld var mer åt det psykopatiska hållet, och i betydligt högre ålder.

Med brottas runt menar jag inte det som jag skrev att jag har gjort här, utan när man slåss och brottas vänner emellan för att se vem som är starkast typ, eller bara för att ha något att göra på rasterna eller eftermiddagarna. Obs: som barn, inte vuxen ålder!

I see. Det framgick för mig i inlägget att det första du skrev hängde ihop med att det är bra att ''brottas runt lite'' Uppenbarligen så var det du gjorde långt ifrån bra men självklart är det skillnad på att göra något sånt då man yngre än då man är vuxen. så tolkade jag det. Jag själv har varit rätt så lugn av mig förutom att jag höll på med lite dumheter innan jag började sjuan (inte slagsmål dock utan andra grejer) och att jag har slagit någon med en stol stämmer helt enkelt inte eftersom det aldrig inträffade vilket antingen framgick på ett dåligt sätt eller misstolkades i det uråldriga inlägget.

Angående våld så är det inget jag vill förespråka direkt eftersom det oftast inte leder till något bra men jag antar att om man använder sunt förnuft (förutsatt att man har det) så vet man när det är ''rätt'' och ''fel'' att använda det (exempelvis i syfte att försvara sig). Egentligen lite off topic, men var bara tvungen att få klarhet i detta.

Redigerad av Cyper
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

En gång i högstadiet var jag påväg till en lektion, bakom mig gick en väldig smal kille med lång hals och retade mig. På den tiden var jag väldigt knubbig så han skrek saker som "Dudley, tjockis, hallå?". Tillslut tröttnade jag och måttade ett slag på måfå bakåt utan att titta. Jag råkade sätta honom rakt på halsen med knytnäven. Han blev ganska ställd, och jag med.

Annars har det vart rätt lungt, har aldrig slagigt någon mot ansiktet utan bara mot axlar och armar och så som man gör i högstadie-fighter.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

En gång i högstadiet var jag påväg till en lektion, bakom mig gick en väldig smal kille med lång hals och retade mig. På den tiden var jag väldigt knubbig så han skrek saker som "Dudley, tjockis, hallå?". Tillslut tröttnade jag och måttade ett slag på måfå bakåt utan att titta. Jag råkade sätta honom rakt på halsen med knytnäven. Han blev ganska ställd, och jag med.

Annars har det vart rätt lungt, har aldrig slagigt någon mot ansiktet utan bara mot axlar och armar och så som man gör i högstadie-fighter.

Say what? :D Jag trodde du alltid varit smal, du är väl det numera?

Är inte det att säga att han var och inte är? :mellow:

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Är inte det att säga att han var och inte är? :mellow:

Jovisst, men generellt verkar det som att "numera" smala personer alltid varit smala. Så är det med mig och troligen andra som har min kroppsbyggnad. Jag har hört om ett fåtal fall där personer som var väldigt smala senare i livet har lagt på sig ordentligt, men aldrig tvärtom.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har aldrig varit den som slåss, för mig är det nåt som bara är barnsligt och idiotiskt om det inte finns en RIKTIGT bra anledning för att göra det...

En gång i 4:an så slog jag till en kille i klassen så hårt att han fick ett blåmärke, han var en av dessa jobbiga personer i klassen men hade aldrig varit på mig någon gång tidigare...Så när han upptäckte att jag inte var den som brukade säga ifrån så tänkte han väl att kusten var klar, han hade otur eftersom jag var på dåligt humör den dagen, så när han gick fram till mig för att börja snacka skit så kastade jag mig på honom och försökte få ner honom på golvet. Eftersom jag är väldigt smal och svag så var det svårt, så istället fick han sig en rak höger i ansiktet och ramlade ner på golvet, sedan dess har han inte sagt ett ont ord om mig. :mellow:

Sen har det väl varit lite andra gånger jag har tappat tålamodet och börjat slåss, men oftast så håller jag mig borta från det eftersom som jag p.g.a mitt handikapp har väldigt svårt för att vinna i slagsmål.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...