Slagsmål!

[Kebab]

Har du varit i någon riktigt grym fight? Kan slagsmål leda till något gott? Är det alltid fel att spöa på någon?

Välkommen till tråden om handgemäng!

Jag tänker inleda med en fråga:

I nya Sherlock Holmes-filmen fick man se hur han slog till fienden bakifrån, så att han träffade öronen och ögonen samtidigt. Detta har jag även fått lära mig i lumpen när vi har övat närkamp och syftet är att motståndaren ska bli disorienterad för en halv sekund eller så. Men fungerar det verkligen i praktiken? Får man verkligen en kort blackout för att två av ens sinnen blir stressade?

[Mordos]

Det funkar definitivt. Om du gör det rätt (eller fel, beroende på vem man frågar), nog hårt så kan du spräcka trumhinnorna. Det har varit många debatter om det, men det är definitivt ingen myt eller något liknande. Det nämns i (lol) Bas Rutten's Street Fighting-videon, och blivit nämnd i en mängd andra filmer och dokumentärer.

Det är en hobby att studera sånt för mig. Konstigt nog.

[Mark]

Hamnade i ett slagsmål i omklädningsrummet på idrotten någon gång under mellanstadiet. Slutade med att jag blev inknuffad i ett skåp och skar mig i handen.

[The Dude]

Jag var ganska vild när jag var ung och det blev, vänner emellan, många våldsamma fighter fram tills högstadiets slut.

Några har även varit med ovänner, men det under mellanstadiet. Kommer ihåg att jag hade brottat ner kille på marken och slog hon i ansiktet med en isklump. Det var ganska brutalt fast jag ångrade det inte eftersom han verkligen var på och bråkade hela tiden och fick heller inga bestående men.

Några "fighter" har jag däremot ångrat, tex. när jag gick i 9:an och spelade biljard i cafeterian med några vänner och det var nån kille som var i vägen eller gjorde någon annat irriterande, som jag tog tag i och kastade ner på marken onödigt våldsamt, han var nog jätterädd för mig resten av året. Jag borde bett om ursäkt.

Om slagsmål alltid är dåligt? Nej, barn mår nog bra av att brottas runt lite så länge det inte är i form av mobbing.

[spajdermän]

Om slagsmål alltid är dåligt? Nej, barn mår nog bra av att brottas runt lite så länge det inte är i form av mobbing.

Vuxna då?

[Mordos]

Och för att tillföra till tråden, så har jag sagt väldigt många gånger att jag har slagits mycket. Vilket jag har gjort.

Det mest "intensiva" slagsmålet jag har varit i, var förmodligen i åttan. En kille i sjuan hade tagit min keps - vilket alla som har en keps (eller hade) vet hur irriterande det är. Så jag går omkring, efter honom och vill ha tillbaka min keps. Han börjar springa, jag springer efter. Och det här fortsätter säkert i en halvtimme? Så tillslut blir jag bara så irriterad för att jag är sen till min mattelektion, jag har redan varit sen nog många gånger förut så jag vill bara skippa få mig moral-snacket från lärarna och få min keps.

Soo.. Vad gör jag? Jo, sprintar ifatt honom och hopp-sparkar honom i ryggen (han såg mig dock. Och han bara skrek typ 'WÄÄ, VAFAN') så att han kommer ned på marken. Han tappar kepsen, jag tar upp den och sätter den på skallen. Killen sucker-punchar mig när jag har ryggen emot och då börjar slagsmålet. Och då är det inte såna här små slagsmål som är standarden i högstadiet när man tar tag i varandras armar och trycker mot varandra som två gorillor. Oh no, här var det slag och sparkar och hets och blod och jävelskap. Efter en lärare bröt isär oss, så blödde han från munnen och näsan och jag från näsan. Och vi fick oss en tid hos rektorn.

Och ibland straffar något personer direkt när någon gör en sucker-punch. Han stukade foten två dagar senare i skolan.

[Frusciante]

Har alltid varit minst o svagast, så har aldrig varit i seriöst slagsmål då jag dels skulle få stryk och dels för att jag upptäckte att man får mer respekt genom att inte slåss. Därför brukar jag käfta med folk, vinner oftast då.

[Gof]

Var jävligt bra på att slåss under teh c00l dayz i högstadiet. Har väl inte skadat en fluga sen jag började nian, är glad för det. Försöker glömma bort're

[felshoe]

Hamnat i riktigt slagsmål en gång och fått mig ett slag i ansiktet ett par gånger. En gång var jag på krogen och hade varit på toaletten när jag gick förbi några som pratade med varandra och det enda jag snappade upp medan jag gick förbi var "Fuck you". Satte mig ner på mitt bord någon meter ifrån, och full som jag var sa jag fuck you i en sådan där löjlig ton. Ena killen kom fram till mig och frågade vad jag ville, sedan armbågade han mig rakt i ansiktet. Fick en snabb blackout eftersom att det kom så sjukt oväntat, och nästa grej jag ser är hur min vän redan står över killen som slog mig och skriker som en dåre. Jag försvann för några sekunder, liksom.

Edit: Mitt riktiga slagsmål kan ni läsa om någonstans i festtråden.

Redigerad 31 januari, 2010 av felshoe

[StellHell]

Låg, mellan och högstadiet har alltid varit en bekräftelsetid i min uppväxt, dock aldrig med dålig utgång. Har som sagt bara storasyskon vilket har resulterat i att alla i äldre åldrar har varit kompisar eller sett upp till någon av mina syskon och på så sätt haft mig under sina vingar så att säga. Dom som inte kände mig eller mina syskon försökte såklart trycka ner mig då jag alltid varit liten och spinkig så det har varit en jargong mellan att vara poppis och att hävda sig för dom större. Har dock sluppit allt som har med handgemyter att göra under hela den här tiden förutom lite oskiljaktigt bus och lek som gått hett till.

Gymnasietid tills nutid har det mest vart mina polare som gett sig in i gruff som dom inte klarar av och helt enkelt har dragit med mig in i fighterna för jag, trots min låga höjd och obetydliga räckvidd inte backar och är seg när det väl gäller. Jag föraktar dock våld, eftersom jag har en förmåga att få folk på bättre tankar, psykisk övertalning om man så behagar. Fick dock rejält med stryk en skolavslutning när 5 personer gick till angrepp mot mig med sparkar och slag. Detta fick mig att gå in i mig själv och gjorde mig rädd och blyg för nya människor man inte litar fullt ut på. Detta har också gjort att jag inte gillar att gå på krogen pga. mina polares förmåga att söka bråk och min osäkerhet bland okänt folk så jag försöker så gott det går bara hamna på husfester med folk man känner.

Att jag lyckats bryta min hand två gånger på ett halvår har dock inget med mitt temperament eller alkoholvanor att göra, trots att vissa här verkar tro det och få andra att också tro det. Jag är extremt lugn i vanliga fall och blir ännu lugnare i onyktert tillstånd (fråga folket som träffade mig på DH), det är dock vissa saker som just får mig att se rött och det är om jag ser mig själv eller någon nära vän till mig i en dålig situation.

Helgen innan jag bröt handen första gången så var jag på fest hos en polare, det var lugnt tills det kom objudna gäster, dom började hota folk och gick på husägaren och försökte få honom att sticka där ifrån och drog ut honom. Jag låg på övervåningen med en brud och fick höra detta lite senare när det redan hade lugnat ner sig, men visste inte detta så sprang ut för att kolla så allt var bra. Då hade den killen visst blivit bortkörd så jag var ursinnig och gick en lång promenad för att lugna ner mig efter jag hade fått veta att han hade slagit till min polare (husvärden). Nästa helg hade dom kräftskiva och allt var lugnt, sen fick jag reda på att när jag hade varit borta hade dom varit där igen och hämtad den tjejen jag strulade lite med och hon hade följt med den där killen hem, vilket gjorde mig rasande. Jag gick då ut och slog näven i ett träd i ren ilska över att hon inte hade sagt något och försökt med mig igen. Oturligt nog fick jag snedträff och resten är historia. Anledningen till trädet var för jag över allt annat inte slår tjejer, någonsin. Ser jag killar som beter sig illa mot tjejer överlag brukar jag vara först fram och putta bort honom.

Andra gången var oförvållat i den mån att jag hade brytit handen om jag så hade ramlat, benet hade inte läkt rätt så vad som helst med kraft hade skickat mig till sjukan i vilket fall. Har snackat med både tjejen och killen i det dramat och rett ut allt så inga arga miner. Tjejen hade varit så full och tagit fel på mig och en kille som hade gjort något mot henne och sen hade hon då sagt till den killen jag blev inputtad i och berättat vad "jag" hade gjort mot henne, vilket egentligen var vad den andra killen hade gjort så han hade gett mig ögonkast och huvudnickningar om att vi skulle gå ut. Jag visste om detta och ville inte ha något slagsmål på en nyårsafton så väntade till 12-slaget för att gå ut för då skulle ändå alla ut och fick ju snacka med honom och fick reda på vad tjejen då hade sagt till honom. Blev förbannad på vad det var för fruktansvärda lögner hon spred om mig och ville såklart snacka med henne men fick reda på att hon hade stuckit så slog bara näven i väggen på väg ut för att pissa och det räckte för att benet skulle ge vika.

TL:DR

Slagsmål är skit. Jag hatar att slåss men slåss om jag måste.

[ZcruweN]

Slagsmål... Uhm ja, har väl inte direkt hamnat i riktigt ordentliga "blod, svett och tårar" slagsmål.

Från typ 4an till 6an var jag alltid det här s.k "mobboffret" eftersom jag var minst, svagast och minst våldsam av mig.

I 4an orkade jag inte bry mig om alla dessa random mobbningsgrejer där folk bara kallade mig för saker

Mot 5an var det folk som började småbråka med mig under en längre tid och tillslut så fick jag nog och började göra motstånd, det utbröt ju i mindre och större slagsmål, vilket oftast resulterade i att jag låg på marken med 3-4 som höll ner mig. Under dom gångerna jag gav igen och "vann" så vart ju mobbningen mindre och mindre men efter en tid var det fler som gick tillbaka mot mig och det resulterade i somsagt, mer slagsmål där det alltid var jag mot dryga 10 pers och aldrig var det någon som vågade hjälpa till.

Fast det var bara under den tiden jag var sådan som stog upp för mig själv. Numera är jag bara uppkäftig mot folk som försöker starta bråk och försöker övervinna bråken med ord istället då det ALLTID är folk som är som nå jävla höghus som ska ge sig på mig.

Om folk däremot ger sig på mina kompisar utan anledning och dom kommer 4-5 mot en ställer jag alltid upp för kompisen istället för att stå på sidan av och tycka synd om honom.

Jag slåss helst inte, slagsmål är så jävla fjantiga så det finns inte enligt mig men om det blir nånting som gör att den sista utvägen är slagsmål ska det vara 1vs1, resten ska bara stå på sidan och ge fan i att hoppa in. Ni förstår hur jag tänker!

Slagsmål är ingen karlakarl grej, det har aldrig varit, man är bara töntig som slåss för ingenting.

[P-C]

Handgemäng är primitivt och korkat. Visst hyser alla människor känslor som är våldsamma men att gå från tanke till aktion är ett långt steg för mig som jag inte vill ta.

Enda gången jag slagit någon var när en klasskamrat trakasserade en kvinnlig bekant till mig. Måttade ett halvhårt slag mot bakhuvudet på honom och fick tiofalt tillbaka.

[Plaisir]

Som så många andra tycker jag ju självklart (eftersom att det är politiskt korrekt osv) att slagsmål är en väldigt dålig sak.

Men ser jag någon (och då spelar det ingen roll vem fan det är) som blir illa behandlad av andra och får ta en massa skit så drar jag mig inte för att ge mig in i det. Först försöker man väl snacka men funkar inte det så blir det slagsmål på det hela. Hur det slutar vet man aldrig då det inte spelar någon roll hur tanig någon är. Har man slagits förr vet man vad man ska göra.

De slagsmål jag dock minns bäst är mitt första från 5:an då jag drog till en vän för nånting o vi slogs som vildar.

Sen även på Rix FM festival när den va i Linköping. Det va väl dock inte så mycket till slagsmål där. Jag vart tillknuffad av en turk (inget ont om dom nu) och knuffade till honom på axeln. Han vände sig om o skulle slåss, en kompis till honom knuffade iväg honom o gick vidare. Självklart kom det ju dock ett gäng på 10 pers bakom dessa två varav den ena drog till mig över örat från sidan då jag vänt mig framåt mot scenen igen eftersom att jag trodde det va över där. När jag vänder mig om för att se vem fan som slog till mig kommer en liten turk upphoppandes o tar tag om mina axlar o skallar mig rakt över näsryggen.

För att inte blöda ner alla andra i publiken som kommit dit för att njuta av musiken drar jag mig bort till röda korsets tält och får bomull osv.

Med andra ord inget vidare slagsmål.

Annars är det väl mest kompisar som retat upp folk på krogen. Men sånt händer ju.

[Henkibojj]

Jag har aldrig slagits på riktigt men tanken har många gånger lockat eftersom jag nuförtiden kan kalla mig rätt stark (oh well, jämfört med förr i tiden då) och vet att jag skulle kunna klara mig väldigt bra. Problemen med slagsmål är ju tyvärr rätt många; risk för permanenta skador, risk för bekantas säkerhet om det är stora grupper, risk för förföljelse och liknande, risk för det mesta helt enkelt. Hade jag fått ett legitimt skäl att slåss med någon jag vet inte skulle hämta tio huliganer med kniv och om det var någon jag kan tampas med, då hade jag ryckt in any day.

"Kom era djeflar så ska vi slåss!"

[Plaisir]

Jag har aldrig slagits på riktigt men tanken har många gånger lockat eftersom jag nuförtiden kan kalla mig rätt stark (oh well, jämfört med förr i tiden då) och vet att jag skulle kunna klara mig väldigt bra. Problemen med slagsmål är ju tyvärr rätt många; risk för permanenta skador, risk för bekantas säkerhet om det är stora grupper, risk för förföljelse och liknande, risk för det mesta helt enkelt. Hade jag fått ett legitimt skäl att slåss med någon jag vet inte skulle hämta tio huliganer med kniv och om det var någon jag kan tampas med, då hade jag ryckt in any day.

"Kom era djeflar så ska vi slåss!"

saken är väl just den. Att man tex här i Linköping får passa sig så det inte är nån tönt med 70 kusiner som ska komma o slåss också.

De slagsmål jag varit inblandad i har inte direkt urartat så värst. Vi har slagit varandra några gånger på fyllan o sen kommit på att vi kanske inte har nåt att bråka om och därför låtit vänner ta hand om oss så att säga och sen satt oss ner tillsammans o tagit nån öl om vi inte blivit utslängda

[Mathias]

Har aldrig varit i ett slagsmål och jag klarar mig rätt fint jag.

[Plaisir]

Har aldrig varit i ett slagsmål och jag klarar mig rätt fint jag.

Äh. Säg som det är. Du mår dåligt av det. Men jag förstår dig. Du får ringa om du vill prata om det.

[Tweak]

Jag har aldrig varit i ett slagsmål efter högstadiet så jag har väl aldrig varit i ett riktigt slagsmål. De flesta som bråkar är verkligen förbannat töntiga och det rör sig om klassiska fyllegruff men jag minns att vi hade någon liknande tråd för något år sen när någon (Umberto?) berättade om att han slagit ner en kille som varit på en tjej eller vad det var och att jag då sa att det var dumt. Och det är det ju verkligen inte, ibland kan folk faktiskt förtjäna det.

[VaXXoR]

Stört löjligt att slåss. Fick ett slag av en GaLEn^ HuliGan i tunnelbanan förut. När jag var emokid. Jag fick helt enkelt inte gå där.

Och efter som jag är 170 och väger 58kg så är jag nog inte så grym på att fightas heller så

Är en snäll grabb som undviker tjafs!

[Plaisir]

Stört löjligt att slåss. Fick ett slag av en GaLEn^ HuliGan i tunnelbanan förut. När jag var emokid. Jag fick helt enkelt inte gå där.

Och efter som jag är 170 och väger 58kg så är jag nog inte så grym på att fightas heller så

Är en snäll grabb som undviker tjafs!

Alltså inte för o va sån men:

Tror inte att du tänker så när någon står o pumpar slag i ansiktet på dig.

"Näe men det är så löjligt att slåss så jag slår inte tillbaks."

(Vet att det lät löjligt. Men grejen är att jag själv aldrig skulle försvara att slåss om det inte var för att jag BARA slåss när det är nån som slår mig eller nån vän eller liknande. Skulle aldrig söka bråk för att få slåss)