Fobier

[Frusciante]

Stark spindelfobi. Egentligen insekter överlag, men spindlar är liksom ledaren. Fyfan. När vi hade naturexkursion i skolan och skulle fånga insekter som var i vårt område så vägrade jag hjälpa till, och de andra hittade spindel efter spindel. Sen skulle vi kolla på dem i mikroskop. Jag vägrade länge, men när min kompis pressade mig för femtielfte gången så tittade jag. Skrek som en tjej hoppade upp, slog han av reflex och sprang. När jag ser en spindel eller stor skalbagge hemma får jag panik och får ropa på nån annan att döda den.

Har också liten fobi för att fastna i saker eller saker jag har ska fastna. Tror det började när jag satt och lekte med mina nycklar och höll på att tappa dom i ett element. Nu har jag lite skräck för att t.ex lirka ut nåt ur ett litet hål.

Renard: Hehe, min första tanke var det, då jag instinktivt tänkte på Bolsjevikerna.

[Pixiegnom]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

[RavenE]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

I hear ya.

Hatar att ringa till folk/företag där jag måste presentera mig med namn, hakar alltid upp mig då.

Ironiskt, då jag sitter i telefon hela dagarna på jobbet, men då ringer ju folk till mig och inte tvärtom, haha.

[SilentViper]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

Oh 1+ på det där känner också igen mig att man sitter där lite nervös att prata med nån okänd person och säga sitt namn till dem.

[Wu Zi Mu]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

Tidigare hade jag exakt samma sak, men efter att ha jobbat i telefonsupport i ett år så har det försvunnit helt å hållet.

Det handlar väl om vana. Man ringer ju trots allt bara en annan människa

[Umberto]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

Att vara lite nervös när man ska ringa någonstans är ganska vanligt och ganska svenskt. Att sitta och noja sig i timmar däremot, när man ska ringa till något så vardagligt som frisören, med resultatet att man inte alls ringer kan dock inte betraktas som särskilt sunt. Låter som förstadiet till någon form av fobi.

Jag tror ett problem är att svenskar/nordbor, förutom att inte vara världens socialaste folk, i största allmänhet är ganska "un-service-minded" vilket försvårar telefonerandet. Det är verkligen ett område där vi kunde lära oss mycket av exempelvis amerikanerna. I USA är kunden/klienten alltid i fokus när han/hon ringer. "Good morning Sir, you've reached Johnson&Johnson, I'm Mike how can i help you?".. I Sverige: "Johnssons Bil & Såg. Vad ringer du hit för din jävla brednäsa?" Inte fullt så dramatiskt kanske men något i den stilen. "Ansvaret" över samtalet ligger till 100% på kunden. Ett annat bekymmer är väl att vi har blivit ganska handikappade pga att mycket av vår kommunikation idag sker genom text, vilket ju är ganska synd.

För mig personligen beror allt på vilket ärende jag har. Om jag t.ex. är på jobbet och ska ringa ett företag eller en privatperson för att prata skuldärenden (jobbar/jobbade på inkasso) är jag inte det minsta nervös eftersom jag vet att det tveklöst är jag som kommer vara auktoriteten i samtalet och det är snarare den uppringde som har skäl att bli orolig. Om jag däremot ska ringa till statliga myndigheter i Tyskland i privata ärenden (been there done that) är det skakiga händer och svettiga handflator i långa banor; för att nu inte tala om att ringa till någon söt tös jag träffat. Då kan jag lätt bli lite nervig.

Redigerad 28 oktober, 2011 av Umberto

[VaXXoR]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

Är exakt likadan, livrädd för att ringa samtal. Går nervös som fan och när jag väl gör samtalet så stammar jag typ för att jag är så nervös. Ringer alltid folk med en klump i halsen.

[I lol]

Vill klaga på telefonskräck.

Fyfan, var meningen att jag skulle ringa till min frisör och boka en tid(!!!) igår, men på grund av rädsla så sköt jag bara upp det och det slutade med att det inte blev av. Idag gjorde jag ett nytt försök och efter några timmar så blev jag så irriterad på mig själv att jag smällde till mig själv i ansiktet...

Men nu har jag iallafall ringt, jag måste ha låtit som ett riktigt nervvrak.

+1

Har för tillfället problem med att ringa upp en praktik plats.

Själv har jag mina sociopatiska sidor och lite sociofobi, avskyr att ge komplimanger, smicker och liknande direkt riktat till en person, kan fungera indirekt

men folk förstår oftast inte att jag menar väl, yttrar inte mig särkilt mycket när jag är i en grupp, är rädd för att stå på scen,

gick inte alls upp på scen i ett framträdande i högstadiet, och en annan gång när jag faktist stod på scen blundade jag eller

tittade på bas-gitarren, är väldigt rädd för att skämma ut mig med saker som man inte behöver skämmas över vanligtvis,

brukar vanligtvis inte tala med folk jag inte kännt länge om jag inte har något att göra me dem, kan vara helt tyst en halv dag enda

tills jag behöver personen till något. Och folk förstår oftast inte mina skämt, dem står oftast och "mmm *ser allvarlig ut*"

Allt det här faller bort med lite alkohol dock.

Insekter, är jag livrädd att röra, speciellt fästingar, men har inget emot att vara i närheten av dem eller titta på dem.

Sen har jag blindskräck, jag älskar mörker, men det som skrämmer mig är när jag inte ser vad som döljer sig i mörkret, eller det djupa vattnet.

Blev stel av rädsla när jag var 12 och var ute på havet med min lilla soeta boat, och tyckte jag såg något stort som rörde sig på botten,

eller på ett annat ställe som att ett gammalt skepp låg på botten.

Redigerad 30 oktober, 2011 av I lol

[Vice.]

Spindlar och deras äckliga ben!

Redigerad 30 oktober, 2011 av Vice.

[aikjonas12]

Jag har fobi för vått papper. Usch vad äckligt det är.

[P-C]

In before P-C berättar väldigt detaljerat om sin fobi för spindlar! (Skämtar givetvis. Lika bra att skriva det tidigt innan

[IceCandy]

Spindlar. Är jag ensam hemma är det som ett polisingrepp att göra sig av med en spindel. Först skall man hitta ett godtyckligt vapen, sedan invänta rätt stund att slå till (medan man hoppas att inte spindeln gör någon oväntat ninjahopp). När man väl attackerat får man hoppas att man träffat rätt, att inte spindeln faller ner i exempelvis ens säng och att spindeljäveln verkligen är stendöd.

Om någon annan är hemma föredrar jag dock att springa ut ur mitt rum och skrika efter hjälp. Det är bara när jag vet att jag är the chosen one som jag försöker mig på ovanstående.

Annars är det otäckt att gå på hala berg, att ringa till folk man inte känner, att trampa ner med foten när man badar utomhus med risk för att man nuddar något äckligt, och att befinna sig i trånga utrymmen. Om någon lägger sig över mig så att jag inte kan röra på mig så börjar jag instinktivt att bitas och rivas våldsamt för att komma loss, får panik av skiten.

[Frusciante]

Jätte-jätte-jätte-rädd för spindlar och andra småkryp. Och vattenfobi.

[felshoe]

Jag har underligt nog på senare år utvecklat en rätt så ordentlig höjdskräck. Jag har till och med väldigt svårt för att se folk på höga höjder på bilder eller i film. Det rinner svett från handflatorna och jag har samma obehagliga känsla i kroppen som man har precis innan man ska framföra någonting inför en publik. Typ, hålla ett tal eller spela musik. Nervositet blandat med rädsla. För att inte tala om start och landning när jag ska flyga. Burr. Värsta jag vet.

Förresten så ringde jag ett telefonsamtal nyligen till en okänd kvinna och det var jättenervöst. Vet inte varför. Skulle lämna ut min Epost-adress, det var allt.