Halo Skrivet 21 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 21 december, 2009 Grattis! Lite sent ser jag men har inte kunnat vara online tidigare så ! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
xstreem Skrivet 21 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 21 december, 2009 Hur uttals det, serses? Jag uttalar det Serkses. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
StellHell Skrivet 21 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 21 december, 2009 Grymt avundsjuk på syskon med så små ålderskillnader. Lär ju bli mer broförhållande på det hela då, jag och mina syskon har jättekul när vi umgås men det märks ju vilka som är äldre/yngre. Gissar att det jämnar ut sig under åren dock, när vi var mindre så slog vi bara på varandra ändå... Samma här. Max två år, sen blir det inte samma gemenskap bland syskon. Speciellt inte om det är av olika kön. Jag och min syrra(hon som nu är gravid igen) är det åtta års skillnad på och ja.. barndomen var ju inget vidare. Jag var en pest för henne och själv ville jag bara jävlas med henne så fort jag fick chansen. Numera (när jag blev 16+) så har jag vuxit ihop med mina vuxna syskon (8, 11, 13, 17 år äldre) och vi har numera skitkul tillsammans, men som sagt.. förr var jag mer en börda och jag träffade dom inte så ofta. Har man ett syskon med ett års mellanrum på kan det utan tvekan bli ens bästis för livet. Lite som en tvilling. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
eXotic Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 (redigerad) Samma här. Max två år, sen blir det inte samma gemenskap bland syskon. Speciellt inte om det är av olika kön. Jag och min syrra(hon som nu är gravid igen) är det åtta års skillnad på och ja.. barndomen var ju inget vidare. Jag var en pest för henne och själv ville jag bara jävlas med henne så fort jag fick chansen. Numera (när jag blev 16+) så har jag vuxit ihop med mina vuxna syskon (8, 11, 13, 17 år äldre) och vi har numera skitkul tillsammans, men som sagt.. förr var jag mer en börda och jag träffade dom inte så ofta. Har man ett syskon med ett års mellanrum på kan det utan tvekan bli ens bästis för livet. Lite som en tvilling. Det tror jag inte på så länge barnen har olika kön. Jag och min syrra har 1½ år mellan varandra, och vi har genom hela våran uppväxt bråkat mer än vad vi har varit sams. Nu för tiden håller vi oss visserligen i olika delar av huset den större delen av dagarna, och de få gånger vi stöter ihop så säger vi oftast inget till varandra. De ännu färre gånger vi umgås så är det ungefär 50/50 mellan sams och gräl. Även fast det känns som vi grälar mer än vad vi är sams. Två syskon av samma kön som föds tätt tror jag däremot på. Speciellt om de delar lite samma intressen, en lagkompis och hans brorsa umgås väldigt mycket på fritiden och delar många kompisar tillsammans. Enligt vad jag har uppfattat så bråkar de väldigt sällan också. Så det känns som det är det ultimata om man nu verkligen måste ha ett syskon som man kan umgås med som en kompis? Redigerad 22 december, 2009 av eXotic Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Henkibojj Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 Får väl kliva in med lite egen erfarenhet här då. Jag har tre äldre bröder och en lillasyster. Alla är 2.5 år ifrån varandra, och alla är varandra väldigt nära. Min syrra tycker om oss väldigt mycket och det gör väl jag också men jag uttrycker det inte som hon. Jag tror att det är jag och närmaste äldre bror som har bäst relation av alla, möjligen med undantag för syrran och mig. Jag bor 100 meter ifrån brorsan så närhelst båda har tid kan vi ta en pizza ihop, bjuda varandra på de matlådor man själv gjort men som den andre inte orkat göra, se på film, spela spel, repa musik och prata om rätt viktiga saker. Jag tror inte att några av de andra syskonen gör så mycket ihop, men orsaken är inte helt klar för mig. Jag antar att det grundar sig i hur det var när man växte upp; min äldsta bror fick nog bli vuxen lite för tidigt. När han var femton tror jag han fick agera lillpappa lite grann åt alla småungar medan jag fortfarande sågs som lillebror tills jag var nitton och flyttade. Syrran tror jag hade en närmare relation till föräldrarna än vi andra, för att hon var tjej. Hon/vi blev inte särbehandlade (morsan var noga med rättvisa) men det blir ju alltid annorlunda med 4 killar och en tjej, så jag kan tänka mig att jag och brorsan blev småsyskonen i familjen och att syrran förblev "minstingen", och att vi därav är så bundis. Kanske. Svårt att analysera relationsnätverk inom en syskonskara som är så tät som vår, när man såklart dessutom levt med den hela livet. Jag tror inte riktigt på att det finns nån gyllene regel för hur stor åldersskillnaden ska vara eller om man ska vara samma kön som syskonet ifråga, jag tror mer på att personerna redan i väldigt låg ålder ska vara mycket tillsammans och leka och ses som ler och långhalm. Precis som vissa inte riktigt kan säga "mormor" utan att halka in på uttrycket "mormorÅmorfar" eller "farmorÅfarfar", var vi ett tag. Men det har det varit med bror 1+2, 2+3 och 3+4 samt 4+5 också. Det har gått i perioder där åldern antagligen påverkat vem man sympatiserar mest med. Det, och möjligen att man ofta bott i samma rum tillsammans Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
StellHell Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 Det tror jag inte på så länge barnen har olika kön. Jag och min syrra har 1½ år mellan varandra, och vi har genom hela våran uppväxt bråkat mer än vad vi har varit sams. Nu för tiden håller vi oss visserligen i olika delar av huset den större delen av dagarna, och de få gånger vi stöter ihop så säger vi oftast inget till varandra. De ännu färre gånger vi umgås så är det ungefär 50/50 mellan sams och gräl. Även fast det känns som vi grälar mer än vad vi är sams. Två syskon av samma kön som föds tätt tror jag däremot på. Speciellt om de delar lite samma intressen, en lagkompis och hans brorsa umgås väldigt mycket på fritiden och delar många kompisar tillsammans. Enligt vad jag har uppfattat så bråkar de väldigt sällan också. Så det känns som det är det ultimata om man nu verkligen måste ha ett syskon som man kan umgås med som en kompis? Läs om mitt inlägg.. Sa just att det är ännu värre med olika kön. bror/syster brukar i regel bråka mer än bror/bror eller syster/syster. Får väl kliva in med lite egen erfarenhet här då. Jag har tre äldre bröder och en lillasyster. Alla är 2.5 år ifrån varandra, och alla är varandra väldigt nära. Min syrra tycker om oss väldigt mycket och det gör väl jag också men jag uttrycker det inte som hon. Jag tror att det är jag och närmaste äldre bror som har bäst relation av alla, möjligen med undantag för syrran och mig. Jag bor 100 meter ifrån brorsan så närhelst båda har tid kan vi ta en pizza ihop, bjuda varandra på de matlådor man själv gjort men som den andre inte orkat göra, se på film, spela spel, repa musik och prata om rätt viktiga saker. Jag tror inte att några av de andra syskonen gör så mycket ihop, men orsaken är inte helt klar för mig. Jag antar att det grundar sig i hur det var när man växte upp; min äldsta bror fick nog bli vuxen lite för tidigt. När han var femton tror jag han fick agera lillpappa lite grann åt alla småungar medan jag fortfarande sågs som lillebror tills jag var nitton och flyttade. Syrran tror jag hade en närmare relation till föräldrarna än vi andra, för att hon var tjej. Hon/vi blev inte särbehandlade (morsan var noga med rättvisa) men det blir ju alltid annorlunda med 4 killar och en tjej, så jag kan tänka mig att jag och brorsan blev småsyskonen i familjen och att syrran förblev "minstingen", och att vi därav är så bundis. Kanske. Svårt att analysera relationsnätverk inom en syskonskara som är så tät som vår, när man såklart dessutom levt med den hela livet. Jag tror inte riktigt på att det finns nån gyllene regel för hur stor åldersskillnaden ska vara eller om man ska vara samma kön som syskonet ifråga, jag tror mer på att personerna redan i väldigt låg ålder ska vara mycket tillsammans och leka och ses som ler och långhalm. Precis som vissa inte riktigt kan säga "mormor" utan att halka in på uttrycket "mormorÅmorfar" eller "farmorÅfarfar", var vi ett tag. Men det har det varit med bror 1+2, 2+3 och 3+4 samt 4+5 också. Det har gått i perioder där åldern antagligen påverkat vem man sympatiserar mest med. Det, och möjligen att man ofta bott i samma rum tillsammans Du umgås med din närmsta bror nu, när du är över 20, ja. Vi snackar om att man ska "binda" sig redan som barnsben och då är ju en nära ålder ett måste. Varför umgås du inte på samma vis med alla dina andra syskon? Antagligen pga. åldersskillnaderna. Numera är ju åldern inget man reflekterar över så mycket. Jag umgås själv med flera 30+ och dom ligger på samma sinnesnivå som mig, även om dom är 10+ år äldre. Det funkar såklart inte från födsel då; om ett syskon är 10 år äldre ska börja "umgås" med sitt småsyskon från dag ett och skapa sig ett syskonband. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Karatemorfar Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 Grattis som fan Vice. Om det blir en flicka så tycker jag Tindra är ett vackert namn. Jag vill att min dotter ska heta det, men Johanna säger emot. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
eXotic Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 Läs om mitt inlägg.. Sa just att det är ännu värre med olika kön. bror/syster brukar i regel bråka mer än bror/bror eller syster/syster. Bah, jag läste bara den stora delen av ditt inlägg. Jag verkar vara tvärt emot TL;DR, läser de långa delarna och skippar de korta. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Mark Skrivet 22 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 22 december, 2009 Man kan aldrig få för många grattis, grattis Vice! Jag har tyvärr inga bra namn på lager, men det ordnar sig ska du se! Det brukar det göra! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Henkibojj Skrivet 25 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 25 december, 2009 Du umgås med din närmsta bror nu, när du är över 20, ja. Vi snackar om att man ska "binda" sig redan som barnsben och då är ju en nära ålder ett måste. Varför umgås du inte på samma vis med alla dina andra syskon? Antagligen pga. åldersskillnaderna. Numera är ju åldern inget man reflekterar över så mycket. Jag umgås själv med flera 30+ och dom ligger på samma sinnesnivå som mig, även om dom är 10+ år äldre. Det funkar såklart inte från födsel då; om ett syskon är 10 år äldre ska börja "umgås" med sitt småsyskon från dag ett och skapa sig ett syskonband. Efter 20 är ålder ingen viktig sak längre, det har jag också märkt förstås. Men den allra enklaste orsaken är ju att vi (ofc) bor så nära varandra. Åldersskillnaden spelar nog ingen större roll inom en familj om man binder sig till varandra i låg ålder, vilket kan vara mellan en fyra- och en tolvåring om man så vill. Eller tre- och femton. Eller ännu större skillnad, för när man väl blir äldre kommer åldern ändå inte spela nån roll och då blir ju sammanbindningen ännu större i sammanhanget. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
StellHell Skrivet 26 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 26 december, 2009 Efter 20 är ålder ingen viktig sak längre, det har jag också märkt förstås. Men den allra enklaste orsaken är ju att vi (ofc) bor så nära varandra. Åldersskillnaden spelar nog ingen större roll inom en familj om man binder sig till varandra i låg ålder, vilket kan vara mellan en fyra- och en tolvåring om man så vill. Eller tre- och femton. Eller ännu större skillnad, för när man väl blir äldre kommer åldern ändå inte spela nån roll och då blir ju sammanbindningen ännu större i sammanhanget. Du kommer dock inte bort från faktumet att en femåring och en femtonåring har inget gemensamt överhuvudtaget. Storebrodern kommer på så vis inte kunna göra något med sin lillebror innan just lillebrodern har vuxit upp. Dom tio åren försvinner inte förens femåringen börjar närma sig 18-20 år. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Misterwhoopee Skrivet 29 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 29 december, 2009 Lillebror heter Xerxes. Dock i mellannamn, but still Kung! Hur uttals det, serses? Jag tror det är mer rätt än hur jag brukar uttala. säger Ekserkses helt enkelt. Om det blir en flicka så tycker jag Tindra är ett vackert namn. Jag vill att min dotter ska heta det, men Johanna säger emot. Ja det är fint! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
n00dles Skrivet 29 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 29 december, 2009 Glenn Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Renard Skrivet 29 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 29 december, 2009 Hur uttals det, serses? Vi kallade en lärare i min gamla skola för det (lång historia) och vi uttalade det "Serkses" eller "Serks" Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Sniper Skrivet 29 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 29 december, 2009 Vi kallade en lärare i min gamla skola för det (lång historia) och vi uttalade det "Serkses" eller "Serks" @1.55 http://www.youtube.com/watch?v=Gqt_gmbKE8g Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 29 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 29 december, 2009 @1.55 Visst, men nu uttalas ju inte alla namn likadant på engelska och svenska direkt.. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
xstreem Skrivet 30 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 30 december, 2009 Samma här. Max två år, sen blir det inte samma gemenskap bland syskon. Speciellt inte om det är av olika kön. Jag och min syrra(hon som nu är gravid igen) är det åtta års skillnad på och ja.. barndomen var ju inget vidare. Jag var en pest för henne och själv ville jag bara jävlas med henne så fort jag fick chansen. Numera (när jag blev 16+) så har jag vuxit ihop med mina vuxna syskon (8, 11, 13, 17 år äldre) och vi har numera skitkul tillsammans, men som sagt.. förr var jag mer en börda och jag träffade dom inte så ofta. Har man ett syskon med ett års mellanrum på kan det utan tvekan bli ens bästis för livet. Lite som en tvilling. Tycker inte det stämmer alls. Inte för mig i alla fall. Mina syskon avskyr varandra något otroligt, och de har två år mellan sig. Jag har dock fruktansvärt bra relation med både min bror och syster (som är fyra och sex år äldre än mig). Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
StellHell Skrivet 30 december, 2009 Rapportera Share Skrivet 30 december, 2009 Tycker inte det stämmer alls. Inte för mig i alla fall. Mina syskon avskyr varandra något otroligt, och de har två år mellan sig. Jag har dock fruktansvärt bra relation med både min bror och syster (som är fyra och sex år äldre än mig). NU JA OMFG!!!!! Dumfan läs vad jag skriver. Du kan ha fan 50 år mellan dig och din bror och ha bra kontakt så fort den yngsta börjar komma i vuxna banor (vilket jag skulle tycka är >16-17). Känner även ett par enäggstvillingar som aldrig har stått ut med varandra och har skilda föräldrar som(då) bodde hos en förelder varannan vecka för att inte träffas mer än i skolan. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.