Teleportering - för eller emot?

[Sniper]

Vad menar du med medvetandet?

Jag skulle säga att "jag" är alla minnen du har i hjärnan. Om du följer Heroes så tänk dig hur

Nathans

minne fördes över till

Sylars

kropp.

Det jag menade med medvetandet är det som säger mig att "jag" är jag och ingen annan. ... ... Det är svårt att definera exakt vad jag menar med "jag".

Absolut. Allt kommer ju att finnas kvar. Jag kommer att minnas fram tills jag sätter pipan mot huvudet. Sen vaknar jag upp i Miami.

Faktum är att jag hade gjort hundratals självmord. Hoppat från en bro, öppnat dörren i en rymdraket, drunknat, hoppat ner i en köttkvarn.

Har aldrig DU undrat över hur det känns att ta livet av sig, slå ihjäl dig tex?

Nja, inte direkt. Jag har dock undrat vilken metod som är minst smärtsam. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att skjuta mig själv eller drunkna eller hoppa från en hög byggnad "bara för att veta hur det känns".

[Patrik]

Fortsättning på tankeställare:

Man teleporterar sig från London till Miami. Så dyker man upp i Miami, men eftersom maskinen i London inte fungerade som den skulle blir man även kvar i London. Personalen kommer in och lagar maskinen, och ber personen i London kliva in så att teleporteringen kan slutföras genom att förstöra London-personen. Miami-personen är påväg mot stranden för att bada i denna situation. Om teleportering inte är som att dö, har då inte London-personen något att frukta genom att slutföra teleporteringen och förintas?

Redigerad 17 november, 2009 av Patrik

[L_Voll]

Fortsättning på tankeställare:

Man teleporterar sig från London till Miami. Så dyker man upp i Miami, men eftersom maskinen i London inte fungerade som den skulle blir man även kvar i London. Personalen kommer in och lagar maskinen, och ber personen i London kliva in så att teleporteringen kan slutföras genom att förstöra London-personen. Miami-personen är påväg mot stranden för att bada i denna situation. Om teleportering inte är som att dö, har då inte London-personen något att frukta genom att slutföra teleporteringen och förintas?

Jag har också funderat på detta. Om man klonar sig själv med hela hjärnans innehåll, hur länge är originalet och klonen samma person? För när personen i Miami helt plötsligt börjar få egna erfarenheter som inte den i London får, då är de väl inte samma person längre?

Londonpersonen kommer givetvis se sig själv som originalet och inte alls vilja bli förintad i efterhand. Det enda som är lite tröst är att anhöriga inte kommer sakna honom(om han inte har blivit kompis med personalen i London) eftersom Miamikopian finns.

[ZcruweN]

Jag har aldrig sett teleportering som ett sätt att "dö" på för att bli kopierad från originalet.

Så som jag ser teleportering som i exempelvis StarTrek serien så är det bara att kroppen bryts ner till atomer för att sedan återskapas på ett annat ställe, alltså jag ser samma atomer och inte en kopia av atomerna. Svårt att förklara även fast det här är någon sorts kloning på ett sätt.

[I lol]

Vad menar du med medvetandet?

För att lägga mig i lite så ligger det en poäng i det där. Finner själv bara 2 alternativ på en fråga som denna.

alt1

När du dör är du bortom allt medvetande, även om en 100% identisk klon skulle skapas.

Om man ser det i tredje persons perspektiv skulle klonen fortfarande vara du.

alt2

Om du inte skulle dö och klonen ändå skulle skapas. Skulle du vara medveten om allt vad klonen gör, läser, ser, hör, känner osv.

[StellHell]

Jag följer lite dudes spår, då jag inte kan sätta mig in i ett "tänk om"-scenario då det aldrig skulle kunna fungera pga jordens lagar.

Jag, min svåger och min far brukar, varje gång min svåger och syster är hemma från Oslo och hälsar på sitta i badet utomhus, dricka öl och vara allt för filosofiska för vårt eget bästa och senast kom vi in på ungefär samma spår. Vi började snacka tidsförflyttning, vilket i säg är ungefär som att teleportera sig till en viss del.

Vi kom ganska snabbt på att det skulle vara fysiskt omöjligt att resa i tiden, bakåt eller framåt, vad man dock skulle kunna göra är att kunna se bakåt i tiden, framåt i tiden fanns inget vi kunde komma på som skulle kunna funka.

Men iaf, om man åkte, med ljusets hastighet rakt ut i rymden och sen kollade med en "kikare" på jorden skulle man då kunna se hur det såg ut på jorden, beroende på hur långt bort man då åkte. Man skulle inte kunna åka till den platsen, för åkte man tillbaka skulle man komma tillbaka till den plats man börjat på då man ändå hade åkt i ljusets hastighet.

[Siana]

Jag följer lite dudes spår, då jag inte kan sätta mig in i ett "tänk om"-scenario då det aldrig skulle kunna fungera pga jordens lagar.

Jag, min svåger och min far brukar, varje gång min svåger och syster är hemma från Oslo och hälsar på sitta i badet utomhus, dricka öl och vara allt för filosofiska för vårt eget bästa och senast kom vi in på ungefär samma spår. Vi började snacka tidsförflyttning, vilket i säg är ungefär som att teleportera sig till en viss del.

Vi kom ganska snabbt på att det skulle vara fysiskt omöjligt att resa i tiden, bakåt eller framåt, vad man dock skulle kunna göra är att kunna se bakåt i tiden, framåt i tiden fanns inget vi kunde komma på som skulle kunna funka.

Men iaf, om man åkte, med ljusets hastighet rakt ut i rymden och sen kollade med en "kikare" på jorden skulle man då kunna se hur det såg ut på jorden, beroende på hur långt bort man då åkte. Man skulle inte kunna åka till den platsen, för åkte man tillbaka skulle man komma tillbaka till den plats man börjat på då man ändå hade åkt i ljusets hastighet.

För din teori att fungera så måste man väl åka snabbare än ljusets hastighet (omöjligt afaik)? Annars kommer man ju aldrig förbi sin egen tid, så att säga.

Nu var det ett tag sen jag pluggade fysik, men tiden blir väl långsammare ju närmre ljusets hastighet du kommer? Säg att man åker nära ljusets hastighet i tio minuter, skulle man inte då kunna återvända till jorden och upptäcka att det har gått mer än tio minuter där?

En smula off-topic kanske...

---

För att besvara frågan då:

Det är ju väääldigt svårt när man bara får höra om det såhär. Jag menar, om jag går in i teleporten och sekunden efter befinner mig någon helt annanstans så kvittar det ju om min gamla kropp har förstörts. Alltså, att jag absolut inte märker att min kropp förstörs. Jag skulle inte, som Patrik senare frågar, vilja skjuta mig själv i huvudet för att teleportera mig. Oavsett om det är exakt samma sak så är ju tanken att skjuta sig själv lite skrämmande.

På fråga tre kan det variera lite.

Jag stiger in i teleporten och vips så är jag i Miami. Smidigt och bra. Helt plötsligt får jag ett telefonssamtal. Det finns nu två av mig.

Samtidigt, för den andra jag, stiger jag in i teleporten men något blir fel så jag står kvar i London. Då skulle jag förmodligen reagera olika beroende på vad som sades till mig...

"Oj, det blev ett litet fel, det är fixat nu, stig in i teleporten så kan du teleporteras" - Aight, då hade jag gått in.

"Oj, den gamla du är fortfarande kvar här, men du har redan teleporterats. Du behöver bara kliva in här och förintas." - Då hade man förmodligen fått en liten tankeställare. Då hade man nämligen insett att ens egen hjärna INTE kommer att ha något att göra med den nya själv. Den hjärnan är redan skapad och kommer inte att påverkas bara för att man själv förstörs.

Redigerad 19 november, 2009 av Siana

[Patrik]

Då hade man förmodligen fått en liten tankeställare. Då hade man nämligen insett att ens egen hjärna INTE kommer att ha något att göra med den nya själv. Den hjärnan är redan skapad och kommer inte att påverkas bara för att man själv förstörs.

Precis, och min poäng är att det varken spelar roll om orginalet förintas före/efter/samtidigt som kopian dyker upp, det gamla medvetandet kommer hur som helst inte ha med det nya att göra. Det nya medvetandet kommer tro att det är det gamla, men det gamla medvetandet slutar i och med teleporteringen - dvs, dör.

[GiZmo]

Det nya medvetandet kommer tro att det är det gamla, men det gamla medvetandet slutar i och med teleporteringen - dvs, dör.

Men de gör ju inget för det nya medvetandet, det är ju bara om orginalet inte förstörs då det blir problem så att säga.

Jag skulle nog inte ha nått problem med att bli teleporterad, om jag blir garanterad att orginalet förstörs och att det nya medvetandet blir som det gamla.

[Patrik]

Men de gör ju inget för det nya medvetandet, det är ju bara om orginalet inte förstörs då det blir problem så att säga.

Jag skulle nog inte ha nått problem med att bli teleporterad, om jag blir garanterad att orginalet förstörs och att det nya medvetandet blir som det gamla.

Nej, det gör så klart inget för det nya medvetandet. Men det gör ju en hel del för det gamla, då det försvinner. Så du skulle vilja kliva in i en teleport och förintas, dvs dö, somna in för evigt, bara för att du vet att en kopia kommer fortsätta leva för dig?

[I lol]

Är det någon annan än jag som tycker detta "medvetande" har ganska bra grunder till att kallas själ nu?

[Patrik]

Är det någon annan än jag som tycker detta "medvetande" har ganska bra grunder till att kallas själ nu?

Kalla det vad du vill, men medvetanded kommer aldrig vara något annat än nervsignaler i hjärnan, dvs nothing super natural.

[I lol]

Kalla det vad du vill, men medvetanded kommer aldrig vara något annat än nervsignaler i hjärnan, dvs nothing super natural.

Of course, men själen behöver inte vara någonting paranormalt

Det är helt enkelt.. Medvetandet.. Det som gör så att jag befinner mig i den kropp jag gör, det som gör så att jag ser det jag

ser, det som gör så att jag känner det jag känner, det som gör så att jag hör det jag hör *insert more philosophy*

Min kropp = Mitt egna medvetande

En klon = Sitt eget medvetande (även om allt skulle fungera på samma sätt)

Om det är något som skulle kunna kallas själ, utan att flyga uppe bland molnen, så är det det här.

Redigerad 19 november, 2009 av I lol

[GiZmo]

Nej, det gör så klart inget för det nya medvetandet. Men det gör ju en hel del för det gamla, då det försvinner. Så du skulle vilja kliva in i en teleport och förintas, dvs dö, somna in för evigt, bara för att du vet att en kopia kommer fortsätta leva för dig?

Aye, det kommer ju ändå kännas som om jag fortsätter leva, så what the hell? ^^

[Patrik]

Aye, det kommer ju ändå kännas som om jag fortsätter leva, så what the hell? ^^

Ja, fast haken är ju att det inte kommer vara du som känner det.

[Siana]

Ja, fast haken är ju att det inte kommer vara du som känner det.

Det kan du ju inte riktigt säga bara sådär. Vad är det som egentligen är du? Här vill man gärna ta den enkla vägen och svara själen, egentligen är det ju alla "inställningar" i hjärnan.

[Patrik]

Det kan du ju inte riktigt säga bara sådär. Vad är det som egentligen är du? Här vill man gärna ta den enkla vägen och svara själen, egentligen är det ju alla "inställningar" i hjärnan.

Nej, jag säger det inte bara sådär, då jag har mina exempel som jag utgår ifrån.

Den som jag menade med du, är personen som gick in i teleporten. Den som kommer ut kan man ju alltid kalla för "samma person", men det är inte samma medvetande.

Varför tror jag att det är så? För att: teleporteringen går ut på att förstöra en hjärna och skapa en annan. Förstörs en hjärna upphör medvetandet som fanns där. Av samma princip börjar ett nytt medvetande i en ny hjärna. Spelar ingen roll hur den första hjärnan förstördes, man kan lika gärna tvingas skjuta sig själv innan teleporteringen, det blir ju ingen skillnad. Och om man då tror att man överlever skottet i huvudet bara för att en likadan hjärna skapas någon annanstans måste man ju lägga till någon form av övernaturlig själ (som kan ta sig från den gamla kroppen till den nya).

Därför är det helt ok att argumentera för att det är samma medvetande som far in och ut ur teleporten ifall man är dualist, annars ej.

Redigerad 19 november, 2009 av Patrik

[GiZmo]

Spelar ingen roll hur den första hjärnan förstördes, man kan lika gärna tvingas skjuta sig själv innan teleporteringen, det blir ju ingen skillnad. Och om man då tror att man överlever skottet i huvudet bara för att en likadan hjärna skapas någon annanstans måste man ju lägga till någon form av övernaturlig själ (som kan ta sig från den gamla kroppen till den nya).

Meh, alltså, Gå in i teleportern, tryck på en knapp och sen plötsligt så vaknar du upp i andra änden. Samma ögonblick som överföringen är klar så dör orginalet. Det ser jag inget problem med, men överlever orginalet ens en liten stund så är det i stort sett mord, eftersom orginalets medvetande hinner göra egna val. (Förutom om han säger typ "men jävla lagg, ajja, döda mig")

[Arvid]

Om människans medvetande består enbart av biokemiska reaktioner i hjärnan kommer ens medvetande förintas i samband med teleporteringen och personen som kommer ut i andra änden bara vara en kopia, dock med exakt samma minnen. Kopian kommer tro att han är den gamla personen.

Däremot om medvetandet sitter i en själ eller på något annat sätt befinner sig utanför den fysiska kroppen så är frågan om denna själ eller motsvarande tas över av kopian efter teleporteringen eller om själen hamnar någon annanstans? Om själen inte tas över av kopian är nästa fråga om kopian får en ny själ eller om kopian blir en kropp utan medvetande? Och kommer en sådan kropp kunna tänka och utföra några handlingar likt en robot eller kommer den vara död?

Jag röstade på det första alternativet men jag är inte helt säker i frågan.

[Siana]

Ett litet "lyckotänkande" som slog mig:

Säg att du defineras av "inställningarna" i din hjärna. Dina specifika minnen, tankar och, ptja, allt du har varit med om är du. Då skulle man kunna tänka sig att om man skapade en exakt kopia av hjärnans alla "inställningar" så uppstår denna reaktion igen, och ditt medvetande förflyttas dit istället. M a o, även fast hela din kropp förstörs så kan ditt medvetande omeddelbart förflytta sig till den nya du eftersom att alla "inställningar" passar.

Det faller förstås som ett korthus i London-Miami-exemplet, men då skulle man ju kunna tänka sig att medvetandet a) aldrig förflyttar sig eftersom dess kropp aldrig förstörs eller förflyttar sig. I vilket fall som helst så blir den nya kroppen utan medvetande... Alternativt utan ditt medvetande och får således skapa sig ett nytt.

---

Emellertid så tror jag att Arvid här ovan har rätt. Det är nog fanimej i slutändan som att gå in och dö, ditt medvetande slutar på plats men ett nytt medvetande startar som tror att det är samma.

En annan sak som slog mig... Om man antog att en sådan teleport existerade och frågade någon som använde den hur det var, så skulle de alla säga "som att gå igenom en dörr, det är fortfarande du kvar och inget annat"... Men det kan man ju aldrig tro på eftersom att deras kopior bara tror sig vara sig själva. :/

Redigerad 20 november, 2009 av Siana