Poesi och dikter

[Henkibojj]

Var hälsad!

Jag är vanligen inte mycket för dikter, men då och då stöter jag på ett eller annat textstycke som vidrör mina inre sinnen. Jag sökte lite och fann inga direkt högkvalitativa trådar om dikter (Spookplumpen och pottzork får ursäkta ) så jag tänkte starta en här. Skriv in de dikter du stött på under åren som fått dig att tänka till lite extra, något som du ibland kommer tillbaka till i dina tankegångar och fortfarande filosoferar över.

Håll helst era "epic låttexter" till er själva eller MFG-forumet, för även om Bob Dylan och liknande artister säkert skrivit en massa kloka ord är det mer Selma Lagerlöf, Gustav Fröding, Shakespear och en hel del (för dagens ungdomar) okända diktare jag är ute efter. Smådikter, fulla poem eller bara vackra citat är välkomna. Politiska åsikter... nja. Om det är vackert, så kanske det får gå igenom.

(Skriv gärna med lite tjusig, kursiverad stil som så ofta i Musiktips, så kan det här bli en fin tråd )

Hellre än att göra en monstruös förstapost börjar jag med en liten en:

"Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros,

än bränd av en nässla?"

- Selma Lagerlöf

[spajdermän]

Pär Lagerkvists klassiker, "Ångest", talar till mig, troligtvis på grund av det färgsprakande och målande språket som är så typiskt för honom.

Ångest

Ångest, ångest är min arvedel,

mitt strupes sår,

mitt hjärtas skri i världen.

Nu styvnar löddrig sky

i nattens grova hand,

nu stiga skogarna

och stela höjder,

så kargt mot himmelens

förkrympta valv.

Hur hårt är allt,

hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,

jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,

jag river mina uppåtsträckta händer

till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,

mina händer river jag såriga, ömma

mot berg och mörknad skog,

mot himlens svarta järn

och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,

mitt strupes sår,

mitt hjärtas skri i världen.

[Fiskaren]

Ett citat.

"Yesterday is history. Tomorrow is a mystery. And today? Today is a gift. That's why we call it the present. "

-Babatunde Olatunji

[P-C]

Oj. Det får bli två citat ur två av mina favoritböcker.

Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ!

Endast en sak kan du göra:

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

- Stig Dagerman

What is a man,

If his chief good and market of his time

Be but to sleep and feed? a beast, no more.

Sure, he that made us with such large discourse,

Looking before and after, gave us not

That capability and god-like reason

To fust in us unused. Now, whether it be

Bestial oblivion, or some craven scruple

Of thinking too precisely on the event,

A thought which, quarter'd, hath but one part wisdom

And ever three parts coward, I do not know

Why yet I live to say 'This thing's to do;'

- William Shakespeare (Hamlet Akt 4, scen 4).

Redigerad 27 oktober, 2009 av P-C

[chucky.swe]

Lie detector eyeglasses perfected: Civilization collapses.

-

Richard Powers

[Henkibojj]

"Vi spelade kula på torget en dag,

en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.

Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,

då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,

och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans

kunde någon säga, var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,

när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,

för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,

som släpar och sliter - jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.

Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen

och trösta pojkar, som stelnat till män."

- "Spela kula", Sten Selander

En dikt som min far ofta reciterar stora delar av, men raderna "Vi spelte, och han förlorade dem" och "man kan inte lämna kulor igen /---/" tycker jag griper tag i mig ofta. Tänk er in i situationen, en liten pojke som förlorat sina sista ägodelar - metaforiskt eller på "riktigt" - och blir hånad av sin överman. Sorgen griper tag även i den skyldige, men skadan är redan skedd och han ångrar sig flera årtionden senare, kanske hela resten av livet.

[P-C]

Lie detector eyeglasses perfected: Civilization collapses.

-

Richard Powers

Gillar!

[AngryAxel]

Ah - fin tråd, fina bidrag. Själv är jag, sedan jag såg den i tunnelbanan för några år sedan, en sucker för Nils Ferlins 'Du har tappat ditt ord' (barfotabarn). Tyvärr läser jag inte särskilt mycket poesi. Dock skrev jag en hel del när jag var typ sjutton-arton.

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp,

du barfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarens trapp

och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort

du barfotabarn i livet. "

[Henkibojj]

Nils Ferlins 'Du har tappat ditt ord'

Jag tänkte posta den! Den är bland de sorgligaste jag vet. Även den reciterar min far ganska ofta, och raden "vad var det för ord, var det långt eller kort - var det väl eller illa skrivet?" får mig att vekna så smått. En dikt om fullständig vilsenhet, nåt vi väl alla upplever nån gång i livet.

Jag fick berättat att Nils Ferlin var en riktig dysterkvist som ändå trivdes med det, eller åtminstone valde det livet trots att han kunde välja annorlunda. Vad jag hört hängde han mycket i hamnkvarteren i målarstugorna och småpubarna, men vartefter hans dikter blev mer publicerade tjänade han mer pengar - som han aldrig använde. Flera miljoner låg inne på förlagets konto, pengar som han aldrig vidrörde. Han höll sig till sina hamnkrogar och fortsatte skriva melankoliska dikter.

[Fiskaren]

Ah - fin tråd, fina bidrag. Själv är jag, sedan jag såg den i tunnelbanan för några år sedan, en sucker för Nils Ferlins 'Du har tappat ditt ord' (barfotabarn). Tyvärr läser jag inte särskilt mycket poesi. Dock skrev jag en hel del när jag var typ sjutton-arton.

Du skulle möjligtvis inte vilja dela med dig av lite av din egen poesi?

[Henkibojj]

Du skulle möjligtvis inte vilja dela med dig av lite av din egen poesi?

Sånt brukar vara väldigt personligt såvitt jag förstått och inget man slänger upp på forum hursomhelst, men vill du det, Axel, så gärna det!

[spajdermän]

Sånt brukar vara väldigt personligt såvitt jag förstått och inget man slänger upp på forum hursomhelst

Så kan du ju inte säga, det är ju jättesubjektivt om något. Jag kan förstå om det känns pinsamt och utblottande att lägga ut något man skrivit med syfte att uttrycka sina innersta känslor, men samtidigt finns det väl en mening med att skriva ner något sådant på papper. Man vill sprida det och förmedla något till andra människor som kanske varit med om något liknande eller på annat sätt känner sig träffade av dikten i fråga. Varför skulle annars all världens poeter publicera sina alster?

Nu påstår inte jag att Axel varken vill eller inte vill lägga ut något av sin poesi, jag kände bara att ditt påstående var väldigt konstigt.

[Henkibojj]

Så kan du ju inte säga, det är ju jättesubjektivt om något.

Det är klart det är subjektivt, jag svarade ju aldrig nej i hans ställe utan bara påpekade att det mycket väl kan vara så att han inte vill eftersom det brukar vara en högst personlig grej.

Jag kan förstå om det känns pinsamt och utblottande att lägga ut något man skrivit med syfte att uttrycka sina innersta känslor, men samtidigt finns det väl en mening med att skriva ner något sådant på papper.

Hur förklarar du då dagboksfenomenet? Steget till poesi är inte långt, man behöver bara ett sinne för uttrycksfullhet och estetik. Det, och fördelaktligen ett stort förråd för lite mer subtila undermeningar. Men det är absolut inte nödvändigt att vara nåt slags snille för att göra bra poesi, eftersom "bra" poesi ju också är subjektivt.

Varför skulle annars all världens poeter publicera sina alster?

För att de vill, givetvis, men jag vågar påstå att det finns tusentals småpoeter i Sverige som inte vill publicera sina verk.

[AngryAxel]

Du skulle möjligtvis inte vilja dela med dig av lite av din egen poesi?

Nej. De fungerade mer som en känslomässig ventil för mig själv än för något tänkt åt hela internet. De ligger bra i min byrålåda där hemma!

[Moriarty]

Min favoritdikt är Charles Bukowskis "Nirvana".

"not much chance, completely cut loose from purpose,

he was a young man riding a bus

through North Carolina

on the way to somewhere

and it began to snow

and the bus stopped

at a little cafe

in the hills

and the passengers

entered.

he sat at the counter

with the others,

he ordered and the

food arived.

the meal was

particularly

good

and the

coffee.

the waitress was

unlike the women

he had

known.

she was unaffected,

there was a natural

humor which came

from her.

the fry cook said

crazy things.

the dishwasher

in back,

laughed, a good

clean

pleasant

laugh.

the young man watched

the snow through the

windows.

he wanted to stay

in that cafe

forever.

the curious feeling

swam through him

that everything

was

beautiful

there,

that it would always

stay beautiful

there.

then the bus driver

told the passengers

that it was time

to board.

the young man

thought, I'll just sit

here, I'll just stay

here.

but then

he rose and followed

the others into the

bus.

he found his seat

and looked at the cafe

through the bus

window.

then the bus moved

off, down a curve,

downward, out of

the hills.

the young man

looked straight

forward.

he heard the other

passengers

speaking

of other things,

or they were

reading

or

attempting to

sleep.

they had not

noticed

the

magic.

the young man

put his head to

one side,

closed his

eyes,

pretended to

sleep.

there was nothing

else to do-

just to listen to the

sound of the

engine,

the sound of the

tires

in the

snow."

Bukowski var en väldigt skicklig poet när han ansträngde sig. Han producerade dock även mycket skräp som mest verkade vara skrivet för att tillfredsställa de stökiga, packade collegekids som kom till hans recitationer.

Redigerad 28 oktober, 2009 av Moriarty

[GTA3 freak]

Allen Ginsberg - Howl

I saw the best minds of my generation destroyed by

madness, starving hysterical naked,

dragging themselves through the negro streets at dawn

looking for an angry fix,

angelheaded hipsters burning for the ancient heavenly

connection to the starry dynamo in the machin-

ery of night,

who poverty and tatters and hollow-eyed and high sat

up smoking in the supernatural darkness of

cold-water flats floating across the tops of cities

contemplating jazz,

who bared their brains to Heaven under the El and

saw Mohammedan angels staggering on tene-

ment roofs illuminated,

who passed through universities with radiant cool eyes

hallucinating Arkansas and Blake-light tragedy

among the scholars of war,

[...]

En dikt som min far ofta reciterar stora delar av, men raderna "Vi spelte, och han förlorade dem" och "man kan inte lämna kulor igen /---/" tycker jag griper tag i mig ofta. Tänk er in i situationen, en liten pojke som förlorat sina sista ägodelar - metaforiskt eller på "riktigt" - och blir hånad av sin överman. Sorgen griper tag även i den skyldige, men skadan är redan skedd och han ångrar sig flera årtionden senare, kanske hela resten av livet.

Väldigt fin dikt verkligen. Ordet "stelnar" är väldigt starkt. Något som är stelt är också helt livlöst och om något stelnar så betyder det att det en gång faktiskt levde. Samtidigt så kan något stelt omsluta vad som finns på insidan och således göra det oföränderligt.

[Misterwhoopee]

Hoppas att det här räknas, men tyckte faktiskt det låg något poetiskt över det hela, ett av Mahalos musiktips (det är inte det berömda Cornelis-tipset). Ursäkta att jag förstör Henkis vision och inte skriver ett stycke snirklig text!

http://www.gtasajten.com/forum/index.php?s...966&st=3720

Ja man borde fråga sig ibland...

[Umberto]

Måste erkänna att jag ibland brukar hmm... "roa" mina mer romantiskt lagda... "bekantskaper" med små poesistycken när timmen är sen och passionens låga flammar.

---

Alright, en av mina favoritdikter:

Excalibur

I froze your tears and made a dagger

And stabbed it in my cock

forever

It stays there like Excalibur

Are you my Arthur?

Say you are

Take this cool dark steeled blade

Steal it, sheath it

In your lake

I drown with you to be together

Must you breathe?

Cos I need Heaven.

Känner AngryAxel igen den, perhaps?

[AngryAxel]

Måste erkänna att jag ibland brukar hmm... "roa" mina mer romantiskt lagda... "bekantskaper" med små poesistycken när timmen är sen och passionens låga flammar.

---

Alright, en av mina favoritdikter:

Excalibur

I froze your tears and made a dagger

And stabbed it in my cock

forever

It stays there like Excalibur

Are you my Arthur?

Say you are

Take this cool dark steeled blade

Steal it, sheath it

In your lake

I drown with you to be together

Must you breathe?

Cos I need Heaven.

Känner AngryAxel igen den, perhaps?

Jag är... mållös! Jag har ingen kommentar till inlägget whatsoever, och sällan har jag varit såhär förvirrad. Men jag fick mig ett gott skratt, och jag får väl lov att tacka för en bra start på denna fredagsmorgon

[Umberto]

----

Ahem,

It shone, pale as bone,

As I stood there alone,

And I thought to myself how the moon,

That night cast its light,

On my heart's true delight,

And the reef where her body was strewn