Jump to content

Jag är aktiv inom Folkpartiet och skulle gärna vilja ha era synpunkter


HerrInformation
 Share

Recommended Posts

Jag visste inte riktigt vad betyg var, eller vad bra sådana gav för positiva konsekvenser när jag gick låg-/mellanstadie. Då gick det ut på att man skulle lära sig i första hand! Att vissa prov var "betygsatta" var bara en häftig bonus. Då var bra resultat detsamma som "Vad skönt, nu kan jag det här". Man pluggade visserligen för att få bra resultat, men det fanns inte några exakta mål att uppnå, man ville bara lära sig så mycket som möjligt.

Hur menar du att fokus kan tas ifrån att sträva efter betygen för betygens skull när de sätts in så tidigt som de allra första skolåren?

Jag vill inte direkt att betygen ska slopas helt och hållet. Jag ser bara inte hur fler steg i skalan skulle förändra någonting. Vi har F - A- skalan på våra prov/uppgifter i Engelska C - cambridge, jag märker ingen skillnad.

Det är exakt så här vi har tänkt i jag vet inte hur länge, i flera tiotals år. Vi är rädda för större förändringar som skulle kunna visa sig gynna oss. F-A-skalan skulle vara mycket bättre om det infördes i alla kurser. Okej, du har det i Eng C och du märker ingen skillnad. Om vi däremot skulle ha två testkaniner (med samma förutsättningar) som båda läser de olika skalorna i ett antal många år så är jag fast säker att den testkaninen som har F-A-skalan skulle ha det mycket bättre tillställt i slutändan. Detta på grund av att IG-MVG skalan är enormt dålig på grund av de stora mellanrummen mellan de olika betygen samt den väldigt snåla betygsättningen som sker i dagens skolor. Jag menar då naturligtvis att lärare sätter alldeles för få betyg per termin. Sedan finns det lösningar på hur det ska lösas, men IG-MVG-skalan idag ställer alldeles för höga krav för den som siktar på MVG. Detta beror naturligtvis på kurs och lärare, men om vi ser på det generellt sett, så är det enormt stora mellanrumm mellan IG-G, G-VG och VG-MVG. Detta gör att lärare oftast sätter dit ett minus eller plus. Låt oss säga att jag har haft tre G och fyra VG varav något eller några VG har varit på gränsen till G. Då kommer läraren antingen sätta VG(-) eller G(+). Eleven vill självklart ha det bästa, men om vi däremot skulle ha något där emellan skulle det vara perfekt. Det skulle även vara en perfekt indikation var eleven ligger istället för att se G,VG och MVG i betygen. Jag kan ha haft väldigt tur med att fått MVG i en kurs där jag har ett kraftigt minus bakom VG-et, men det är ingenting man märker av när man får de slutgiltiga betygen.

Och ja, just nu vet knappast någon (vi visste heller inte) vad betyg var i så pass tidig ålder. Men det gäller att introducera betygen och vad de har för innerbörd i en tidig ålder. Naturligtvis ska man inte se på betygen lika allvarligt som i gymnasiet, men även de yngsta ha klart för sig att skolan inte är en lek. Visst, i lågstadiet kanske man ska ha vissa restriktioner, för då kan jag acceptera att man är för ung. Men fyran är en perfekt början, då kan man smått börja introducera betyg och plötsligt har elever någonting att sträva efter. Att bli bra och bäst och de inser tidigt att skolan inte endast är en lekplats. Vi kan inte låta jantelagen styra oss även i låg/mellanstadiet, för jag kommer ihåg exakt hur det var under den tiden jag gick i låg- och mellanstadiet. Ingen fick vara bäst och alla var tvungen att vara jämnbra för annars kunde någon annan bli sårad etc. etc. Det har fungerat enormt bra i andra länder och jag ser ingenting som visar att det helt plötsligt skulle bli en negativ effekt av detta i Sverige.

Det jag pratar om och även en hel del andra är en total omställning i skolan, en omfattande förändring av hela skolsystemet. Visst, det ska inte ske över en natt, men det ska ske. Om vi introducerar betyg och en ny betygsskala i tidig ålder, så kommer det sedan smitta av sig när man börjar högstadiet. För hela högstadiet kändes så meningslöst för mig. Visst, i åttan började man förstå lite allvar, men det hade gått alldeles för lång tid för att förstå att det faktiskt är här jag formar min framtid. Och det visade sig inte minst på mina och väldigt många andras betyg. Vi tog det inte tillräckligt seriöst, någonting som man absolut borde göra. Sedan är jag med dig att betygen inte ska ha så stor innebörd i mellanstadiet. Det ska börja lugnt och sakta för att så småningom stegras och stegras. Då kommer det till sluta visa sig vilka som faktiskt tar skolan på allvar och vilka som inte tar den på allvar.

Och ännu en gång vill jag bara nämna att jag är med er när ni säger att det krävs en förändring när det kommer till det här med att lär sig för livet och inte för skolan. För det är exakt så som du Mathias och AngryAxel och flera andra säger. Man hetsläser inför ett prov, får antagligen det betyg man förtjänar och sedan glömmer man det efter någon vecka. Det krävs som jag sade en hel förändring av hela skolsystemet och det skulle enklast uppnås genom att börja med förändringen av betygsskalor samt införandet av betyg i tidigare ålder. Sedan kan det sakta förändras steg för steg och jag lovar att vi kommer få en mycket bättre skolgång för våra ungdomar.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

JAg har jobbat som vikarie i ett halvår/år. Om en lärare skulle behöva sätta betyg på barn i mellanstadiet hade hälften blivit underkända i dagsläget för att de är totalt borta. De har ingen koll på något och bryr sig ofta inte om någonting. För att kunna sätta betyg på någon måste de vara införstådda i vad det betyder och varför man gör det. Jag tror inte barn skulle klara av det, därför tycker jag det är en otroligt dum idé. De få barn som skulle förstå innebörden av betyg skulle antagligen bli stressade då barn i den ålder blir stressade över minsta skitsak, det man inte vill ha är en klass på 25 ungar som är stressade.

Dessutom har läraren rätt bra koll på elevernas inlärningsförmåga och kan meddela detta till föräldrarna utan betyg. Meningen med ett betyg är ju att eleven kan se vad han/hon ligger. Det behöver de inte innan det räknas.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Och ännu en gång vill jag bara nämna att jag är med er när ni säger att det krävs en förändring när det kommer till det här med att lär sig för livet och inte för skolan. För det är exakt så som du Mathias och AngryAxel och flera andra säger. Man hetsläser inför ett prov, får antagligen det betyg man förtjänar och sedan glömmer man det efter någon vecka. Det krävs som jag sade en hel förändring av hela skolsystemet och det skulle enklast uppnås genom att börja med förändringen av betygsskalor samt införandet av betyg i tidigare ålder. Sedan kan det sakta förändras steg för steg och jag lovar att vi kommer få en mycket bättre skolgång för våra ungdomar.

Slutgiltigt mål: Slopa betyg

Förslag till lösning: Införa betyg i än tidigare åldrar

Jag ser inte logiken. Däremot kan jag hålla med om att fler betygssteg inte nödvändigtvis är av ondo, det innebär ju i alla fall en mer invididanpassad skola. Men betyg för 10-åringar tycker jag verkligen skulle vara helt sjukt. I fyran lärde jag för att jag tyckte det var roligt och intressant, samtidigt som vi fick vara barn på rasterna och inte behöva bry oss om hur vi ligger till i skolan. Betyg hade bara inneburit den ångest och press som man har över sig dagligen nuförtiden. Och varför, varför, varför ska 10-åringar lära sig att kämpa för att vara bäst i skolan?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Slutgiltigt mål: Slopa betyg

Förslag till lösning: Införa betyg i än tidigare åldrar

Jag ser inte logiken. Däremot kan jag hålla med om att fler betygssteg inte nödvändigtvis är av ondo, det innebär ju i alla fall en mer invididanpassad skola. Men betyg för 10-åringar tycker jag verkligen skulle vara helt sjukt. I fyran lärde jag för att jag tyckte det var roligt och intressant, samtidigt som vi fick vara barn på rasterna och inte behöva bry oss om hur vi ligger till i skolan. Betyg hade bara inneburit den ångest och press som man har över sig dagligen nuförtiden. Och varför, varför, varför ska 10-åringar lära sig att kämpa för att vara bäst i skolan?

Vi ska inte slopa betygen, det har jag aldrig påstått heller. Vi behöver stora förändringar i skolsystemet, en början kan vara just att ge betyg från tidigare ålder. Och som jag flera gånger påpekat i mitt tidigare inlägg så tycker jag inte att betygen ska vara strikt hårda i så tidig ålder. Arbetsmängden ska vara den samma som idag och i så tidig ålder gäller det att anpassa betygen för åldern. Det ska absolut inte bli så som du säger att man börjar få ångest för att man inte får det och det betyget, utan man ska sakta matchas in i vad betyg innebär och ta det väldigt lugnt i början för att det sedan ska trappas upp snäpp för snäpp senare. Det har fungerat i en hel del andra länder och det visar sig inte minst på studieresultaten som finns i dessa länder, så jag förstår inte varför det inte ska fungera i Sverige?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Betyg hade bara inneburit den ångest och press som man har över sig dagligen nuförtiden. Och varför, varför, varför ska 10-åringar lära sig att kämpa för att vara bäst i skolan?

Håller verkligen med. Stress kommer man att få uppleva tillräckligt i livet i vilket fall. Jag hade dock inte haft något emot betyg i 7:an också, det tycker jag är ganska lagom. Eller kanske till sommaren i 7:an iallafall, när man fått visa vad man kan osv.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Vi ska inte slopa betygen, det har jag aldrig påstått heller. Vi behöver stora förändringar i skolsystemet, en början kan vara just att ge betyg från tidigare ålder. Och som jag flera gånger påpekat i mitt tidigare inlägg så tycker jag inte att betygen ska vara strikt hårda i så tidig ålder. Arbetsmängden ska vara den samma som idag och i så tidig ålder gäller det att anpassa betygen för åldern. Det ska absolut inte bli så som du säger att man börjar få ångest för att man inte får det och det betyget, utan man ska sakta matchas in i vad betyg innebär och ta det väldigt lugnt i början för att det sedan ska trappas upp snäpp för snäpp senare. Det har fungerat i en hel del andra länder och det visar sig inte minst på studieresultaten som finns i dessa länder, så jag förstår inte varför det inte ska fungera i Sverige?

Jag tror helt enkelt inte att studieresultat är det viktigaste att fokusera på när man mäter skillnaden i skolor länder mellan. Jag förstår inte hur du kan vara emot den sjukt lära-in-kunskaps-baserade skolan, det verkar ju vara det enda du förespråkar.

Håller verkligen med. Stress kommer man att få uppleva tillräckligt i livet i vilket fall. Jag hade dock inte haft något emot betyg i 7:an också, det tycker jag är ganska lagom. Eller kanske till sommaren i 7:an iallafall, när man fått visa vad man kan osv.

Sjuan skulle funka bra.

Redigerad av Tweak
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag tror helt enkelt inte att studieresultat är det viktigaste att fokusera på när man mäter skillnaden i skolor länder mellan. Jag förstår inte hur du kan vara emot den sjukt lära-in-kunskaps-baserade skolan, det verkar ju vara det enda du förespråkar.

Sjuan skulle funka bra.

Nej, det vi behöver är en sorts balans. Det viktigaste är att man tar bort lära-sig-inför-prov-skolan och inför någon sorts lära-oss-inför-livet-så-vi-kommer-ihåg-kunskaperna-skola. Det krävs helt enkelt en hel del förändringar för att det ska kunna hända. Sedan kan vi inte ha det som en lek heller i skolan, men inte så som det är nu.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Som jag ser det kommer det att leda till ännu mer pluggångest och stress för de elever som pushar sig själva till att uppnå toppbetyg (vad blir det - ett A?) - som nu bara blir svårare att nå.

Så man jobbar vad jag vet inte aktivt för att förändra elevers studievanor eller förändra systemet efter vilket betygen sätts, utan man gör det som sagt bara svårare att få högsta betyget, vilket jag tror leder till ångest och utebliven kunskap för de elever som sliter ihjäl sig för att nå 'spjutspetsbetyget'.

Sedan är inte målsättningen med en ny betygsskala att det ska bli svårare att få det högsta betyget. Vi ska ha kvar samma stomme med att de bästa eleverna får bästa betyg. Vi ska inte höja gränserna, utan bara lägga till fler steg där VG+, MVG- och sådana sorters betyg blir ett enskilt betyg. Det skulle bli mycket bättre.

Mjo, det är det det är. "Att nå toppbetyget A kommer att bli svårare än att få dagens MVG. – Det blir mer av ett spjutspetsbetyg. Det blir vassare, sa Björklund." (Aftonbladet, 2008-02-06) Det här är inte bra någonstans - som sagt, så jobbar FP vad jag vet inget med att förändra varken elevers inställning till skolan (om något, ser jag ett scenario där eleverna blir om möjligt ännu mer skoltrötta när ens fyrgradiga betygsskala byts ut mot en sexgradig med sterila bokstäverna "A-F"), eller själva undervisnings-/inlärningspedagogiken. Jag ser det bara som att det kommer att fortsätta som pluggandet hos många alltid har varit - stressplugga inför prov. Lika många som idag siktar på ett MVG kommer att sikta på ett A, men färre kommer att komma dit.

Det viktigaste är att man tar bort lära-sig-inför-prov-skolan och inför någon sorts lära-oss-inför-livet-så-vi-kommer-ihåg-kunskaperna-skola. Det krävs helt enkelt en hel del förändringar för att det ska kunna hända.

Jag håller med om båda påståenden, men jag tror verkligen inte vägen dit är att införa betyg i tidig ålder, och jag förstår verkligen inte hur Björklund tänker. Grovt draget kommer det innebära onödig stress och plugg-ångest för många, och en "IG-barn"-stämpel som inte är till någon nytta för resten.

Överlag har jag inte mycket till övers för FPs skolpolitik, jag tycker den känns gammeldags, bakåtstävande, opedagogisk, och tar inte tillvara på elevernas hälsa eller intressen. Dock ska de ha cred för förslaget att införa nationella prov i tidigare årskurser, om de var de som startade det, det är ett bra initiativ.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Mjo, det är det det är. "Att nå toppbetyget A kommer att bli svårare än att få dagens MVG. – Det blir mer av ett spjutspetsbetyg. Det blir vassare, sa Björklund." (Aftonbladet, 2008-02-06) Det här är inte bra någonstans - som sagt, så jobbar FP vad jag vet inget med att förändra varken elevers inställning till skolan (om något, ser jag ett scenario där eleverna blir om möjligt ännu mer skoltrötta när ens fyrgradiga betygsskala byts ut mot en sexgradig med sterila bokstäverna "A-F"), eller själva undervisnings-/inlärningspedagogiken. Jag ser det bara som att det kommer att fortsätta som pluggandet hos många alltid har varit - stressplugga inför prov. Lika många som idag siktar på ett MVG kommer att sikta på ett A, men färre kommer att komma dit.

Jag håller med om båda påståenden, men jag tror verkligen inte vägen dit är att införa betyg i tidig ålder, och jag förstår verkligen inte hur Björklund tänker. Grovt draget kommer det innebära onödig stress och plugg-ångest för många, och en "IG-barn"-stämpel som inte är till någon nytta för resten.

Överlag har jag inte mycket till övers för FPs skolpolitik, jag tycker den känns gammeldags, bakåtstävande, opedagogisk, och tar inte tillvara på elevernas hälsa eller intressen. Dock ska de ha cred för förslaget att införa nationella prov i tidigare årskurser, om de var de som startade det, det är ett bra initiativ.

Precis som du säger, ännu fler kommer bli skoltrötta. Eftersom att minst lika många kommer sikta på A som på MVG idag men färre kommer nå dit så kommer ännu flera uppleva sin skolgång som negativ.

Jag är inte rakt emot en A-F - skala, jag förstår bara inte vad det skulle tjäna till. Dessutom tycker jag att det känns lite konstigt att man vill lämna B och D utan kriterier. Någon slags mellanting mellan andra betyg. Jag tror att det är lättare att motivera någon att kämpa lite hårdare om de får höra "Du ligger på VG+ nu, men har chansen på MVG" än "Du ligget mellan C och A, så just nu är det ett B". Jag tror att det är lättare att nöja sig med ett B än ett VG med chans på MVG.

Antalet betyg i skalan känns hur som helst inte speciellt relevant innan konkreta förslag på hur det skulle kunna förbättra skolgången läggs fram.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag skulle vilja säga att det finns två olika syner på hela betygsskale-grejen.

Den som verkar vara vanligast (eller kanske bara den tunnan som låter mest?) är hela skoltrötte-köret - att alla skulle satsa högst (precis som idag) men att väldigt få skulle nå dit.

Det stämmer säkert till viss del men jag tror att väldigt många glömmer en sak - att det är lättare att klättra en nivå. Om man ligger på ett VG i mitten på en termin måste man jobba ihjäl sig för att klättra till MVG, oftast blir det bara ett VG+ (som i betygsskalans ögon är precis samma sak). Om man däremot ligger på ett C (som jag antar är motsvarigheten) är kanske inte steget till ett B lika omöjligt som från VG till MVG.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Det stämmer säkert till viss del men jag tror att väldigt många glömmer en sak - att det är lättare att klättra en nivå. Om man ligger på ett VG i mitten på en termin måste man jobba ihjäl sig för att klättra till MVG, oftast blir det bara ett VG+ (som i betygsskalans ögon är precis samma sak). Om man däremot ligger på ett C (som jag antar är motsvarigheten) är kanske inte steget till ett B lika omöjligt som från VG till MVG.

Tr00 dat, men ligger man på ett VG/VG+ är det trots allt inte en gigantisk kraftansträngning som krävs för att höja sig till MVG som det kan kännas - det brukar räcka att kolla igenom betygskriterierna för MVG, tänka till lite, prata med läraren, ta sig i kragen, och skriva en uppsats på några sidor där man behandlar de kriterier som krävs.

Ett ytterligare argument mot en flergradig betygsskala är att många lärare inte är kompetenta nog att följa skolverkets regler för hur man ska sätta betyg, och går istället på triviala saker som uppförande, och om man säger 'god morgon' och är trevlig till läraren i fråga (mardrömsexempel, men under min gymnasietid fanns det två-tre sådana). Dessutom känns det som ett dyrt experiment, och det kommer krävas kostsam extrautbildning för i stort sett alla lärare - men särskilt de i mellanstadiet, som aldrig tidigare satt betyg.

Finns en viss osäkerhet i detta också, då betygskriterier faktiskt är, och kommer alltid vara, väldigt flummiga. Det öppnar för fria tolkningar bland lärare, och ett 'B' på en skola kanske är lika med ett 'C' på en annan skola, eller ett 'A' på en tredje. Och då faller ju hela poängen med att det ska vara mer rättvist med en sexgradig betygsskala.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Finns en viss osäkerhet i detta också, då betygskriterier faktiskt är, och kommer alltid vara, väldigt flummiga. Det öppnar för fria tolkningar bland lärare, och ett 'B' på en skola kanske är lika med ett 'C' på en annan skola, eller ett 'A' på en tredje. Och då faller ju hela poängen med att det ska vara mer rättvist med en sexgradig betygsskala.

Speciellt eftersom att B och D inte kommer ha egna kriterier som jag förstått det, utan bara kommer agera "någonstans där emellan"-betyg.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

En debattartikel skriven av BRIS generalsekreterare Göran Harnesk jag med nöje läste till frukosten imorse, och jag tycker den på ett pricksäkert sätt pekar ut vad som är fel med skolans behandlingar av elever, utan att fokusera särskilt mycket på frågan om betyg.

"Om läraren enbart koncentrerar sig på att förmedla ämneskunskap krockar kravet på skolprestationer med den enskilda elevens behov av stöd, vägledning och bekräftelse. Särskilt högstadieelever berättar hur de löser denna konflikt genom att ständigt öka kraven på sig själva, ofta med misslyckanden och ökade otillräcklighetskänslor som följd."

"Trycket på unga människor är i dag ofta övermäktigt och i kontakterna med Bris är det många som tror att de inte har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt. Tonåringar har inte kommit så långt i sin kognitiva utveckling att de kan planera och fatta beslut som rör livet på längre sikt, vilket medför att många av dem känner ångest inför framtidsval i skolan som de inte kan överblicka. De kan se hela sin framtid som förspilld om de inte gör ”rätt” studieval och lyckas på proven. Vissa av eleverna befinner sig otvivelaktigt i ett tillstånd som skulle kunna diagnostiseras som utbrändhet."

"En WHO-studie (Världshälsoorganisationen) som avser år 2005/2006 visar att medan svenska elvaåringar mår bra, så har femtonåringarna det sämre. Medan elvaåringarna tycker om skolan, känner femtonåringarna sig stressade av otillräcklighet i studierna, särskilt flickorna. Hela 67 procent av de femtonåriga svenska flickorna svarade i den omfattande studien att de känner sig stressade av sitt skolarbete."

edit: Artikeln har bland bloggare fått berättigad kritik för att den inte är så pass nyanserad när den reder ut varifrån stressen kommer, och man nämner t ex inget om hur dagens skönhetsideal bidrar till stress hos högstadietjejer. Likväl slår den huvudet på spiken i många fall, och en revolt av skolsystemet kommer knappast minska den. Men den har också fått mycket positivt gensvar - här, t ex. Intressant debatt!

Redigerad av AngryAxel
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag ser inget riktigt fel med betyg. Kanske är de inte ultimat utformade som de är idag men jag ser inte något fel med att ha kvar betygen så som de är idag. Däremot så tycker jag det är fel att mäta ens kunskap i prov. Var står det i läroplanen att man måste ha prov? Prov blir 9 av 10 fall ingen rättvis bedömning eftersom många bara lära sig för den dagen och sedan inte kommer ihåg något till dagen efter provet, är det rätt? Jag tycker i alla fall inte det.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Skrivet (redigerad)

Tackar för att ni delar med er av era åsikter. Idag är ett möte med skolgruppen så idag samlar jag på mig allt som ni har skrivit och tar det vidare. Det blir fler möten under våren och jag kommer fortsätta kolla tråden under tiden.

Angående att införa betyg i tidig ålder så borde det väl innebära att utrbändheten kan öka bland dom som har höga krav på sig. Själv så tog jag skolan på dödligt allvar redan första dagen jag satte mig på en stol i skolan. Pågrund av detta så upplevde jag en viss sorts utbrändhet redan när jag slutade högstadiet för det var ingen som sa åt mig att inte ta det på så stort allvar och skolan är inte allt i livet. Vilket var en bild man lätt fick av media och föräldrarna.

Klart att det är indivduellt det där. Men helt klart något man bör tänka på i dessa tider där kraven är så höga och stressen. Kan nämna att fler och fler ungdomar blir deprimerade och att psykiatrin delar ut mer och mer piller till ungdomar. Balansen är ju viktig, och själv tycker jag att samhället är helt ur balans om så bara en handfull ungdomar känner sig utbrända och deprimerade pågrund av trycket. Det är ju många faktorer som spelar in för att inte bli utbränd och så vidare, bl.a miljön man vistas i och uppväxten.

Redigerad av HerrInformation
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Tackar för att ni delar med er av era åsikter. Idag är ett möte med skolgruppen så idag samlar jag på mig allt som ni har skrivit och tar det vidare. Det blir fler möten under våren och jag kommer fortsätta kolla tråden under tiden.

Det vore kul att veta hur du som fullblodad Folkpartist argumenterar emot mycket som skrivits i denna tråd, också

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...