Årets bästa skivor - 2008

[R2D2]

Det verkade som om vissa förväntade sig att jag skulle skapa denna tråden även detta året så då får det bli så. Klockan har precis slagit midnatt så lite sen är jag men här är den i alla fall. Jag hade skrivit en lång och fin text men sedan råkade jag komma åt f5 på det här jävla laptop-tangentbordet så den får ni vara utan.

Ett bra musikår har det varit i alla fall. Jag säger kanske det varje år men nu när jag har några år att titta tillbaka på vet jag att så verkligen är fallet. Att välja ut en top 10 var väldigt svårt och att rangordna toppen var snudd på omöjligt - även om ettan var självklar.

Jag tänkte vara som Obama och bidra med lite förändring - listan blir upp-och-ner. Psykologiska undersökningar har nämligen visat att man ogillar folk som talar illa om människor man själv gillar och på samma sätt gillar man människor som ger eloger åt sådana man själv tycker om. Jag har för mig att skivorna jag ogillar har blivit lovordade av andra forumiter (den första av Tweak, den andra av Paddan) så besvikelserna hamnar först.

Besvikelser:

Bloc Party - Intimacy. Vad fan håller Bloc Party på med? Nu har jag i och för sig bara lyssnat på skivan 3-4 gånger men det räcker för att kunna säga att Intimacy är en skräpskiva. Inte nog med att ljudet - precis som alla Jacknife Lee-skivor (som t.ex. Klaxons skiva) har något sorts lager av plast och burkighet över sig - låtarna är slätstrukna och tråkiga också. Silent Alarm-tiden är långt borta och kommer förmodligen aldrig tillbaka.

Mogwai - The Hawk Is Howling. Mr. Beast är en av mina favoritskivor någonsin så jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Det känns som om den här skivan är ungefär samma sak, bara jättetråkig och "vanlig". Säger mig typ ingenting.

Billie The Vision & The Dancers - Vad den nu heter. Samma sak här, den säger mig ingenting. Kanske borde lyssna mera.

Skivor som nästan kom med:

• Late Of The Pier - Hot Tent Blues. En jättejättebra skiva, bara inte bra nog för top 10. Introducerade mig till sådan här lite mer dansant musik, jag har länge ogillat trenden med mer och mer datoriserad musik (som började med Klaxons och alla sådana) men nu börjar jag förstå.
  
• Tiger Lou - A Partial Print. Jag vet inte vad jag tycker om skivan. Vissa dagar gillar jag verkligen atmosfären, andra dagar tycker jag den är outstickande.
  
• Margot & The Nuclear So&So's - Animal är en jättefin skiva med en sångare som är helt underbar och instrumenteringen är sådär lagom.
  
• MGMT - Oracular Spectacular. Läs på Late Of The Pier. Det här albumet skulle kanske hamna på top 10 men eftersom den egentligen släpptes 2007 ville jag inte ge 2008-skivor för lite utrymme. Annars skulle jag vara tvungen att ta med Radiohead och då skulle 2008 hamna ännu mer i skymundan.
  
• Popular Workshop - We're Alive And We're Not Alone. På vissa sätt påminner den här skivan mig om Silent Alarm. Kanske gillar jag framför allt den här skivan eftersom den är vad jag ville att Bloc Partys nya skiva skulle vara. Gitarrspelet är väldigt abrupt och härligt. Texterna kanske inte handlar om så mycket men det gör ingenting för skivan är väldigt bra.
  
• Jay Reatard - Matador Singles '08. Jag tycker att den här skivan påminner väldigt mycket om Art Brut. Simpel instrumentation med gitarr, bas, trummor och lite härlig orgel på sina ställen. Svängig punkrock som jag inte kan säga så mycket om för jag har nyss upptäckt skivan. Men den är bra.
  
  
  • 10: Prussia - Dear Emily, Best Wishes, Molly. Jag är ingen reggae-människa men i det här fallet gör jag ett undantag. Väldigt skön sångare, simpelt instrumentspel och svängiga låtar.
    
  • 9: No Age - Nouns. Den här skivan ger mig minnen. I somras satt jag här i fåtöljen bara några meter bort och försökte desperat förstå hur den [skivan] hängde ihop. Det fanns en jättebra låt som jag verkligen gillade och sen fanns det ett tiotal andra som bara var brus och skrik. Sedan började jag långsamt se att det fanns en ordning där i bruset. Nu har jag börjat uppskatta den här skivan vilket är tur för den är verkligen bra - väldigt simpla låtstrukturer och härligt sound med bara trummor, sång och lite big muffad gitarr. Lyssna.
    
  • 8: Fleet Foxes - Fleet Foxes. Hype hype hype. Jag har till och med hört från morsan att Fleet Foxes hyllas i Amelia. Då måste man ha fått hjälp av en hel del hype om man för ett år sen var helt okända. Countryinslagen i den här skivan gör mig spyfärdig men när sådant är långt borta vet dessa killar verkligen hur man gör musik. Alla har väl hört den här så jag behöver inte gå in på detaljer men den är bra i alla fall.
    
  • 7: The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement. Alex Turner har aldrig gjort mig besviken. Eller jo, han gjorde det med senaste Arctic Monkeys-skivan men jag hade grymt fel. Jag gillar verkligen 60-talsvibbarna i denna och texterna är som vanligt härligt berättelse-liknande precis som alltid. My Mistakes Were Made For You måste vara en av mina mest lyssnade låtar på någonsin (efter Zookeeper's Boy) och bigsby-wobblingarna är underbara. Och vilken konsert det var på Cirkus!
    
  • 6: Hästpojken - Caligula. Jag var skeptisk i början. Första singeln lät inte sådär jätteupphetsande och deras gamla band ogillade jag. Projektet lades ner och skivan låg bortglömd i en mapp. Sen minns jag att på väg till Markus Krunegårds konsert hörde jag Agge/P-C prata om den skivan och då kom jag på att jag kanske borde lyssna i alla fall. Den var jättebra! Svängig på sina ställen, underbar på sina andra ställen (sista spåret samt gitarren i bakgrunden på Vänta Med Att Tänka eller vad den nu heter, den gitarren är verkligen så perfekt) och jättebra på alla ställen.
    
  • 5: Foals - Antidotes. Jag var enormt skeptisk mot Foals först. Tyckte inte Cassius var så speciell och det är den ju inte heller. Minns inte riktigt hur jag gav dom en ny chans men jag tror det var den där mådagen då bussarna inte gick. Gick igenom mina rekommendationer på last.fm och det kunde ju inte vara så att jag ogillade Foals så mycket när jag lyssnade på allt som var likt. Nej, så var det ju inte. Skivan svänger verkligen och den har egentligen allt som krävs för en kul-men-inte-mer skiva (citerade Lacoste-reklamer, intetsägande texter, fina Fender-gitarrer, sköna atmosfärlåtar som Olympic Airways och namedroppande av en science fiction-film).
    
  • 4: Laura Marling - Alas I Cannot Swim. Laura är jättebra. Och jättesöt. Och jätteung. Som alla andra har jag svårt att förstå att någon som är ungefär lika gammal som jag kan göra ett sådant här mästerverk. Hennes röst är perfekt och många av texterna är små fina historier. Jag var helt uppslukad av den här skivan under sportlovet. Nu är jag kanske inte lika lyrisk men visst är den bra.
    
  • 3: Wolf Parade - At Mount Zoomer. Jag förstår fortfarande inte hur sångaren slinker igenom obehindrat med texter som är så usla, det är nästan Strokes-klass på det hela. Eller så finns det någon sorts mystik och undre mening jag helt missar. Men det gör inte så mycket för rent musikaliskt är detta en kanonskiva. Kissing The Beehive är 10 minuter mäktighet som verkligen måste höras.
    
  • 2: Hot Club De Paris - Live At Dead Lake. Första skivan gillade jag inte alls. Intetsägande pop med pseudo-sväng. Men den här är det något speciellt med. Fortfarande intetsägande men nu finns det någon sorts intelligens bakom låtstrukturerna. Skumma taktarter, otroliga tempobyten och enorma mängder "wit" (finns ingen bra översättning jag känner till) gör att detta blir en väldigt bra skiva som jag har spelat en hel del.
    
  • 1: Markus Krunegård - Markusevangeliet. Markus kom från ingenstans. För andra var det säkert inte så men för mig var det. Laakso gillar jag inte och Hets! har jag knappt hört. Jag visste inte att där inne i honom fanns det så mycket ärlighet och genialitet. Den här skivan ha på många sätt förändrat min syn på musik. Många saker jag tidigare har varit lite eller mycket skeptiskt mot (chorus på gitarrer, synthar som huvudinstrument, låtar på svenska (har varit sällsynt i min skivsamling), klyschor o.s.v.) har jag nu fått en ny syn på. Den har också satt ord på sådant jag många gånger har försökt säga och aldrig har jag hört något liknande. Det gör att även om Markusevangeliet kanske inte är överlägset bäst i år så är den ändå så nyskapande och intressant att den kniper förstaplatsen. Hans konsert på kommuniststället 44 var årets bästa.
    

  Din tur!

  Regler: (moderatorer får gärna ta bort sådant som nonchalant struntar i detta)

  [*]Du måste skriva motiveringar

  [*]Slut på regler

  (Jag märkte nu att språket var lite upprepat och tråkigt på några ställen. Ni får ursäkta, den är faktiskt kvart i 2 på natten.)

[Hew]

1. Trivium - Shogun

Efter ett par tidigare försök lyckades äntligen en av mina nya kompisar på KTH övertyga mig om att Trivium faktiskt var ett bra band. Från en början lyssnade jag bara igenom deras förra platta The Crusade och när jag första gången gav mig på Shogun blev jag inte direkt tagen, ingen låt fastnade riktigt. Men skam den som ger sig, hela skivan åkte in på mp3-spelaren. Jag kommer fortfarande ihåg vad som hände, jag var på väg hem från skolan, ner till tunnelbanan, när titelspåret började spelas. När introriffet var över och sången började tänkte jag att det här var ju en rätt bra låt ändå och när låten tillslut var över och röken hade lagt sig var jag helt tagen. Skivan var under några veckors tid typ det ända jag lyssnade på. Jag tycker ingen låt är dålig, men visst är det några som står ut lite extra. Det magnifika och episka spåret Shogun är förmodligen årets låt enligt mig, underbara 12 minuter från början till slut. Även Kirisute Gomen, Down from the Sky och Throes of Perdition ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

2. Metallica - Death Magnetic

Även om Metallica har varit mitt favoritband sedan jag började lyssna på hårdrock för omkring 7 år sedan var förväntningarna på Death Magnetic inte särskilt höga. Efter att några genomlyssningar på låtarna The Day That Never Comes och My Apocalypse var jag övertygad om att det här kunde bli något bra. Det bästa Metallica har gjort sedan Black Album!

3. Children of Bodom - Blooddrunk

Children of Bodom fortsätter att leverera. Till och med covern på CCR's Looking Out My Backdoor är bra

http://thecartel.files.wordpress.com/2008/02/blooddrunk.jpg

4. Bullet For My Valentine - Scream Aim Fire

Ett mycket jämnare album än föregångaren The Poison. Även om ingen låt hade den där riktiga toppkvalitén som några av låtarna på The Poison så var det ingen som var direkt dålig.

5. Avenged Sevenfold - Live in the LBC & Diamonds in the Rough

Visst, en skiva med b-sides kanske inte är så mycket att hänga i granen, men den förtänar helt klart en plats på min lista på grund av att Until the End är en av årets bästa låtar och för att man även fick med en riktigt bra live-dvd.

http://pici.se/pictures/BrolweRoL.jpg

Besvikelser:

All That Remains - Overcome. uschusch

In Flames - A Sense of Purpose. Lät väldigt bra live, men skivan blev inte det den kunde bli

Redigerad 24 december, 2008 av Hew

[Kiedis]

Förlåt R2, men jag kommer göra en top 20, jag har suttit i ca en timme nu och försökt få ihop en top 10, går inte, jag har fått till en top 20 som jag är ganska nöjd med, men det finns en määäängd skivor som jag vill ha med, men som får ställa sig utanför listan den här gången.

20: Guns N`Roses - Chinese Democracy

Min första tanke när jag satt i plattan i spelaren var att "har det här tagit 14 år att göra?", men ju mer jag lyssnade ju mer växte den, och ser man den till den rockskiva det är så är den faktiskt rätt bra och värd en plats på en top 20.

19: Frida Hyvönen - Silence Is Wild

http://ecx.images-amazon.com/images/I/31sqXTLJAiL._SL500_AA240_.jpg

Underbar skiva rakt igenom, den har dom fina indieballaderna (Dirty Dancing, Highway 2 U) den har dom glada indiepoplåtarna (Scandinavian Blonde, London!) skivan kanske är årets överraskning för mig och Frida som artist och sångerska har vuxit något enormt i mina ögon.

18: Tiger Lou - A Partial Print

Jag köpte den här skivan för någon vecka sen bara men har haft den på datorn ett tag, skivan har en skön stil, lite underground, lite mainstream och lite säreget, dom två första låtarna The more you give och The less you have to carry sätter en rätt bra ribba om hur skivan är som helhet. Stort plus för remixplattan man får med på Deluxe versionen också.

17: Kanye West - 808s & Heartbreak

http://ecx.images-amazon.com/images/I/31g9R%20KHUKL._SL500_AA240_.jpg

Ye slår till med en rätt annorlunda skiva denna gång, man känner vibbarna av hiphop, men grund soundet denna gång verkar han lägga på indie/electromusik, och det är det jag gillar hos honom, han är inte rädd att blanda olika genres med varandra, han behöver bli bekräftad av andra, han gör sin sak och han gör det jävligt bra.

16: Johnossi - All They Ever Wanted

När jag först hörde Johnossi på WTAI i somras så var det inte så mycket för världen tyckte jag, kan ha att göra med att regnet öste ner, klockan var typ 13 och man hade precis kommit till området, men kanske två månader senare dök en låt upp som hette 18 Karat Gold och jag undrade vilka det var och fick höra att det var Johnossi, skaffade skivan och den är riktigt bra, Stockholms duon bjuder på en snabb, hård och intensiv skiva.

15: Oasis - Dig Out Your Soul

Om jag får säga mitt så är det här överlag deras bästa skiva dom gjort på 2000-talet, dom verkar mer tajta och sammspelta än dom tidigare plattorna, hoppas bara dom andra i bandet stannar kvar ett tag nu.

14: Someone Still Loves You Boris Yeltsin - Pershing

http://ecx.images-amazon.com/images/I/51YYVy%20iBXL._SL500_AA280_.jpg

Bra indiepop platta, och även här lite av en överraskning för mig, den första skivan var bra, men måste nog säga att denna är snäppet bättre, dom står även för en av årets mysigaste spelningar.

13: Okkervil River - The Stand Ins

Tar med den här skivan för alla nätter jag suttit upp och lyssnat på den, riktig stämningshöjare och feel good skiva.

12: Coldplay - Viva la Vida or Death and All His Friends

Jag har alltid tyckt att Coldplay vart ett väldigt överskattat band och inte sett storheten med dom, men tack vare den här skivan så gör jag nog det, bra musik, bra texter, snyggt proddad, ska bli roligt att se dom i sommar.

11: Markus Krunegård - Markusevangeliet

Laakso gillar jag inte, men Markus solo är riktigt bra, skivan sammanfattar jag med ett ord "Stockholm", av någon anledning förknippar jag den här skivan med våran huvustad.

10: The Raconteurs - Consolers Of The Lonely

Blues/soul/skrän/skitig/southernrock när den nästan är som bäst, inte lika bra som debuten men ändå, Jack vet verkligen hur man smeker en gitarr på rätt sätt.

9: The Tallest Man On Earth - Shallows Graves

Årets debutalbum, inget snack, det är allt jag har att säga om den, ni måste kolla upp den om ni inte gjort det redan.

8: Eagles Of Death Metal - Heart On

Trots ett år fyllt av turnerande så lyckas Jesse och Josh spela in ännu en klockren skiva fylld med humor, sexistik och politisk satir blandat med tunga rockriff.

7: The Black Keys - Attack And Release

Den skivan som jag längta mest efter i år kanske, personligen har jag nog aldrig hört en dålig låt med Black Keys, det gäller den här skivan också, bra låtmaterial, tunga bluesrockriff, bra sång.

6: Primal Scream - Beutiful Future

Skivan är dels inspelad i Stockholm och producerad av Björn Yttling och Paul Epworth, med på skivan finns även Lykke Li, Maria Andersson, Lovefoxx från CSS, Josh Homme från Queens Of The Stone Age. En av PS bästa skivor.

5: Nine Inche Nails - The Slip

http://ecx.images-amazon.com/images/I/510EFZ%20UJbL._SL500_AA240_.jpg

Trent Reznor verkar inte kunna hålla sig borta från att släppa skivor, och han gör det gratis också, den här skivan var tänkt som en EP först med han hade så många låtar som han ville få ut så det vart ett album av det, den skulle också bara släppas på NINs hemsida, men även det sprack. Han gör på sitt vanliga maner, hårda rocklåtar med electro inslag.

4: Lykke Li - Youth Novels

Älskar hennes röst, älskar hennes stil, älskar nog henne lite också, vilken energi det finns i låtarna, man blir glad av att lyssna på den helt enkelt.

3: Nick Cave And The Bad Seeds - Dig Lazarus Dig!!!

Jag vet inte hur många projekt Nick Cave har, men jag vet att Bad Seeds är det bästa, först bla The Boatman's Call och Murder Ballads och nu den här.

Nu är det egentligen dött lopp mellan ettan och tvåan.

2: The Mars Volta - The Bedlam In Goliath

Redan när jag hörde den här skivan för första gången så visste jag att det här är en av årets skivor, vilket drag det är plattan igenom, vilken energi, ljud existerar som man inte visste existera, allt inbakat i genialiska melodier.

1: MGMT - Oracular Spectacular

Alltså, vilken skiva, finner inga ord på hur bra jag tycker den här är, ända sen jag lyssnade på den för första gången så har jag gått och nynnat på låtar från skivan, fast egentligen så är ju det här en nyinspelning (fast med andra låtar) av deras lite misslyckade debut, men den här skivan kom i år och därför anser jag att det är årets bästa skiva.

Svårt är bara förnamnet på hur det var att få ihop den här listan, här är några skivor som var nära att komma med.

Wolf Parade - At Mount Zoomer

Kleerup - Kleerup

N*E*R*D - Seeing Sounds

Grand Ole Party - Humanimals

Division Of Laura Lee - Violence Is Timeless

The Hellacopters - Head Off

Calexico - Carried To Dust

Black Mountain - In The Future

Kings Of Leon - Only By The Night

Metallica - Death Magnetic

The Faint - Fasciinatiion

Lightspeed Champion - Falling off the Lavender Bridge

Portishead - Third

Blood Red Shoes - Box Of Secrets

The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement

Hot Chip - Made In The DarkFatboy - In My Bones

Fatboy - In My Bones

Håkan Hellström - För Sent För Edelweiss

Vampire Weekend - Vampire Weekend

Redigerad 24 december, 2008 av Kiedis

[KvaddadPadda]

Så svårt, men ändå så lätt.

http://pici.se/pictures/VAWNglwmV.jpg

1. The Mars Volta - The Bedlam in Goliath

Årets enklaste. Den ~15 januari, när jag var maximalt peppad på skivan, och 'Aberinkula' drog igång... redan då visste jag att The Bedlam in Goliath är 2008 års skiva. Jag tror inte att jag någonsin har haft en ny skiva på repeat så länge. Kryptiska texter och galna riff blandas med fina melodier och tokiga ljudeffekter. Vissa tycker det är rörigt, vissa skriker "pretto!!11" och vissa avgudar det. Konserten i februari var fantastisk.

Bästa låt: Varierar, men Goliath är svårslagen.

http://pici.se/pictures/AsOJoOTJD.jpg

2. Wolf Parade - At Mount Zoomer

Jag hade aldrig hört talas om Wolf Parade före någon nämnde dem i musiktips. Jag lyssnade på första skivan, och vart väl inte precis frälst. Det var bra, men det var något som saknades. Det som saknades finns på At Mount Zoomer. Nästan varenda låt sticker ut och gör att skivan ej går att tröttna på. Dan Boeckner's röst påminner om Isaac Brock's (sångaren i Modest Mouse), och det gillas starkt.

Bästa låt: Kissing the Beehive. Årets låt, hands down.

http://pici.se/pictures/qSGUmMeSL.jpg

3. MGMT - Oracular Spectacular

När man om tjugo år tittar tillbaka på 2008 (om nu någon gör det) kommer man tänka på Oracalur Spectacular. Årets trendigaste skiva. Med rätta. Jag väntade länge med att kolla upp den, men när jag väl gjorde det ångrade jag mig inte en sekund. Det är synthigt, det är roligt, det är fräscht och det är... bra! Första halvan av skivan är så nära perfektion som man kommer. Jag hoppas att mina och MGMT's vägar korsas till sommaren.

Bästa låt: Electric Feel och Kids gillar jag bäst.

http://pici.se/pictures/efjzHwJJu.jpg

4. The Raconteurs - Consolers of the Lonely

Jag var 1½ år sen med debutskivan, och när jag väl börjat älska den var det snart dags för en uppföljare. En dag var den där, 14 spår, 56 minuter och ett konstigt omslag. Åh, det var kärlek vid första ögonkastet. Jag brukar ha svårt för uppföljare, tycker de flesta uppföljare till starka debuter blir misstag. Men Jack White vet vad han gör. Consolers of the Lonely är argare, brutalare, rockigare och mer spännande än Broken Boy Soldiers.

Bästa låt: Carolina Drama. Åh, vilken rolig text/berättelse!

http://pici.se/pictures/gWKWLGfuo.jpg

5. The Black Keys - Attack & Release

The Black Keys har släppt fyra skivor innan denna. Fyra tunga skivor, men som ändå är väldigt lika. Den här skivan bjuder på förnyelse. Visst finns de snabba och effektfyllda bluesriffen kvar, men flera spår är lite lugnare. Bl.a. finns det banjo på flera ställen, vilket passar väldigt bra. Känns som en naturlig utveckling, och inte tillgjort på något sätt.

Bästa låt: Psychotic Girl. Kanske inte årets bästa, men helt klart coolaste, låt.

http://pici.se/pictures/VeZAECiyq.jpg

6. Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust

Årets musikaliska (genre-mässigt) upptäckt står genren post-rock för. Sigur Rós är svåra att förklara. Det är ingen musik jag skulle sätta på när vi är några vänner och tar det lugnt, då finns det... massor av annat. Sigur Rós är lite som de säger i reklamen för någon ölsort (tror det är Norrlands guld): "när du vill vara dig själv för en stund". Oerhört avslappnande. För varje gång jag lyssnar på Með suð í eyrum... hör jag nya saker.

Bästa låt: Jag brukar se Sigur Rós-skivorna som helheter (gör jag väl iofs med alla skivor) men Illgresi är extra fin.

http://pici.se/pictures/cBmSoDeZF.jpg

7. Coldplay - Viva La Vida or Death and All His Friends

Jag har aldrig gillat Coldplay. Har hört 'de stora' låtarna och avfärdat det hela som pianoplinkar-deppar-singeletta-pop. Jag vet inte ens varför jag gav Viva La Vida... en chans, måste ha varit någon tillfällig sinnesförvirring. Det tackar jag särskilt för, årets överraskning utan tvekan. Jag hoppas att nästa skiva följer Viva La Vida's spår.

Bästa låt: Innan radion började spela sönder den, så var jag barnsligt förtjust i Viva La Vida. Och det är jag nog ännu.

http://pici.se/pictures/lloSbOefT.jpg

8. Detektivbyrån - Wermland

Listans outsider. Gillade verkligen den där EP:n de släppte för något år sen. När jag i september såg att man kunde förboka Wermland (signerad ) hos Bengans för en ganska billig peng, så var saken biff. Väldigt rolig skiva, har verkligen aldrig hört något liknande. En kille på last. fm sa det bra: "something like merry-go-round music meeting nordic folk and deciding to have a martini together". Det blir aldrig tråkigt, vilket man lätt kan tänka sig att det skulle bli.

http://pici.se/pictures/dxHgpPJaj.jpg

9. Nick Cave & The Bad Seeds - Dig, Lazarus, Dig!!!

Nick Cave, ett nytt namn för mig. Varit aktiv sen sena 70-/tidiga 80-talet. Släppt en kavalkad av skivor. Ingenting som jag skulle orka kolla upp, men Kiedis lovordade den här så mycket så att jag gav den en chans. Mycket bra, en skiva som har lite gammal feeling över sig, till skillnad från alla andra av årets top-skivor. Det är lite blues, lite rökig saloon, lite av mycket och tyvärr lite kristna budskap. Men det bortser vi ifrån.

Bästa låt: More News from Nowhere är en perfekt avslutning. Lite som nedvarvning efter ett löppass, i åtta minuter.

http://pici.se/pictures/VSnCdrEHV.jpg

10. Someone Still Loves You Boris Yeltsin - Pershing

Ni minns den variation jag beskrev Wolf Parade med, och den förnyelse jag nämnde vid Oracular Spectacular? Det här är motsatsen. Pershing är en vanlig, modern rockskiva. Texterna är inget särskilt alls, gitarrslingorna sticker inte ut och... nej, det är inget speciellt alls med den här skivan. Fult omslag också. Men det är ändå något som har fått mig att fastna för den. 1½ år tillbaka var jag tokig i såna här skivor, men numera har jag tröttnat på soundet. Men en liten, liten del av mig gillar fortfarande det, och den delen gick till Pershing i år. Den är glad, den är perfekt som bakgrundsmusik, de har ett häftigt bandnamn... och ibland behövs inte mer än så.

Bästa låt: Haha, här har vi ett problem. Bandnamnet är så långt, så jag ser aldrig vilken låt som spelas i Winamp. Modern Mystery är den enda som finns på YouTube, och därför har den fått några extra spelningar.

Skivor som var bra, men inte nog bra:

• Portishead - Third
  
• Markus Krunegård - Markusevangeliet
  
• The Last Shadow Puppets - The Age of the Understatement
  
• Nine Inch Nails - The Slip
  
• Albert Hammond, Jr. - ¿Cómo Te Llama?
  
• Lightspeed Champion - Falling Off the Lavender Bridge
  
• Oasis - Dig Out Your Soul
  
• Hello Saferide - More Modern Stories from Hello Saferide
  
• Kanye West - 808s & Heartbreak
  
• Eagles of Death Metal - Heart On
  
• Guns N' Roses - Chinese Democracy (ja, faktiskt!)
  

2008 har bjudit på några riktiga höjdarskivor, top-3 är nog den bästa på många år. Men samtidigt har det varit lite av besvikelsernas år för mig.

Hot Chip - Made in the Dark. Jag var en av många som verkligen fastnade för 'The Warning'. Jag gillade vad jag hörde när singeln från MitD spelades, och mina förväntningar var väldigt höga. Infriades inte alls, sa mig ingenting. Nejnejnej.

Death Cab for Cutie - Narrow Stairs. Jag talar nog för väldigt många människor när jag säger att Transatlanticism och Plans är två fantastiska skivor. Narrow Stairs slog mig i ansiktet. Narrow Stairs' texter säger mig noll, medan Plans-texterna är bland det bästa jag vet. Singeln förstår jag inte alls. En riktigt bra låt, Your New Twin Sized Bed.

The Fratellis - Here We Stand. Jag pratade om uppföljar-syndrom tidigare. Detta är ett perfekt exempel. Costello Music var hur kul som helst, den här tror jag t.o.m. att jag raderade.

Billie the Vision & The Dancers - I Used to Wander These Streets. Detta var nog den största besvikelsen av dem alla. De tre första skivorna är underbara gladpop-skivor, verkligen. Här känns det som att de har tappat allt vad Billie the Vision heter, och blivit jättetråkiga. Inte kul.

Dirty Pretty Things - Romance at Short Notice. Haha, ja. Vad ska man säga? Carl Barat & C:O gjorde en grym debut, som fick mig att inte alls sakna The Libertines. Den här får mig att gråta. Vad tänkte dem med? Hoppas att Carl tar sig i kragen och gör bra musik igen - Waterloo to Anywhere visade vad han kan.

Bloc Party - Intimacy. Silent Alarm är jättebra, kom jag på efter ett tag. A Weekend in the City innehåller flera riktigt, riktigt bra låtar. Intimacy är, rätt och slätt, skräp. Det kändes inte alls som en naturlig utveckling, jag brukar gilla när artister provar nya grejer, men inte såhär. Halo är fantastisk, väger upp lite.

[Saleen]

20: Guns N`Roses - Chinese Democracy

Min första tanke när jag satt i plattan i spelaren var att "har det här tagit 14 år att göra?", men ju mer jag lyssnade ju mer växte den, och ser man den till den rockskiva det är så är den faktiskt rätt bra och värd en plats på en top 20.

• Guns N' Roses - Chinese Democracy (ja, faktiskt!)
  

Intressant.. Jag kommer ihåg att det var ett par låtar (Better, I.R.S. och There Was A Time) som läckte ut för... ett år sedan kanske?

---------

Ska lyssna igenom båda era listor (eller utdrag från dem!), Kiedis och Kvaddadpadda, och R2D2...eller ja, allas som verkar intressanta.

[Tweak]

Nej, ta mig tusan, i år har det verkligen inte varit lätt. Ett riktigt bra musikår har 2008 varit. Jag är lite ledsen för det finns skivor jag kommit över nu den senaste veckan som jag inte riktigt vet hur bra de är, men just nu känns de hur bra som helst, men jag vågar inte ta med dem ändå. Jag listar dem efteråt. Det finns också många man hade velat ge så mycket mer till till, men inte hunnit, för det funnits så mycket annat bra att lyssna på. Aja, det är väl ett lyxproblem.

Det roligaste med skivåret 2008 har nog varit, ungefär som R2 var inne på, electrons (i alla fall för mig) intågande. Visst har den funnits där tidigare men det känns som att det var först i år den verkligen slog igenom, i en superb kombination och blandning med andra genrer. Det tråkigaste är att det innehållet den största skivbesvikelsen någonsin, som stavas Romance at Short Notice.

1. MGMT - Oracular Spectacular

Det här är, trots att jag under året varit inne på att några andra skivor skulle varit nummer ett, ett väldigt enkelt val. Jag är också jäkligt glad för att det finns två människor som är precis lika råsålda på MGMT som jag. Den ena är Kiedis och den andra är min vän Isak. Hos mig är det topp 10 bästa band någonsin. Den första låten jag hörde med MGMT var Weekend Wars. Det var någon gång i början av juni, en vän skickade den, och jag vägrade att lyssna på den för jag tänkte att om jag gillade det skulle jag bli än mer deppig för att jag inte fick komma in på Accelerator. Jag minns inte om jag ens höll det, men det är en väldigt bra låt i alla fall. Trots det tog jag inte tag i mig själv och laddade hem plattan förrens en annan vän skickade Kids, som vid första intrycket verkligen var helt fenomenal. Den blev på många sätt soundtracket till sommaren 2009. När jag till slut laddade hem Oracular Spectacular var första intryckt blandat; hälften var grymt bra och resten experimentellt på ett dåligt sätt. När jag läste att de funderade på att göra en hel platta med låtar i samma anda som Kids blev jag glad, men det hade jag aldrig blivit idag. Med tiden har Oracular Spectacular växt något helt otroligt och idag finns det inte en enda låt som får mindre än 4/5 i betyg av mig. Det roliga är att jag aldrig tyckt om 4th Dimensional Transition förräns igår. Perfekt tajming. Konserten var riktigt bra (http://www.youtube.com/watch?v=ZCMSjA4Lnlc), den har växt än mer i efterhand, bidrar ytterligare till hur mycket jag älskar dem.

Bästa låt: Har varierat något otroligt. Men det är Time to Pretend. Får samma frihetskänsla av den som av Don't Look Back Into the Sun, vilket gör den till en av de bästa låtarna någonsin.

2. Lightspeed Champion - Falling Off the Lavender Bridge

Andraplatsen var desto svårare, men den får världens roligaste och finurligaste, både utseendemässigt och som musiker, kille. Han är också en av årets största missar, på grund av Göteborgs lokaltrafik fick jag bara höra en låt med honom på Way Out West men den var i alla fall väldigt bra. Även här tog det ett tag innan jag tog mig tid att lyssna, en vän hade väl tjatat i någon månad innan jag skaffade mig albumet, och jag föll direkt. Rätt lågmält och finstämt på sina ställen men verkligen utan att bli tråkigt. Jag har lyssnat mycket på Lightspeed Champion när jag pluggat, även om pluggmusik kanske inte är det roligaste epitetet man kan sätta på en artist. Jag vet inte var jag vill komma, albumet är i alla fall hur bra som helst.

Bästa låt: Galaxy of the Lost. Långa låtar är också lite av en trend i år, denna känns som tre skitbra låtar i en.

3. Wolf Parade - At Mount Zoomer

http://img357.imageshack.us/img357/1700/wpsn4.png

Jag hade inte tänkt ge Wolf Parade tredjeplatsen men jag kom under tiden jag skrev listan på hur bra skivan är. Skivomslaget är årets snyggare, som jag fått se mycket av i år, tack vare KvaddadPadda. Jag hade aldrig lyssnat på Wolf Parade innan men visste i alla fall att Spencer Krug var en talangfull kille för en vän fullkomligt avgudar/avgudade honom. Kissing the Beehive är minst topp tre över bästa låtar i år, även den lång.

Bästa låt: Kissing the Beehive.

4. Noah and the Whale - Peaceful, the World Lays me Down

Verkligen helmysig skiva. Vet inte var jag snappade upp den och visste inte vad jag hade att vänta mig när jag satte på den första gången, men jag blev väldigt positivt överraskad. Det känns som att de haft jäkligt roligt när de spelat in skivan och man blir glad av att lyssna på den.

Bästa låt: Vet jag inte. Typisk skiva som verkligen är en helhet, jag vet typ bara två låtnamn överhuvudtaget.

5. Håkan Hellström - Försent för Edelweiss

http://img71.imageshack.us/img71/1261/hkanhbp2.png

Årets stora överraskning. Min fördomsfulla bild, endast stödd på förutfattade meningar och dumhet, av Håkan Hellström försvann första gången jag satte på Försent för Edelweiss. Den är bara så bra, det är synd att jag aldrig mer kan lyssna på den utan att bli ledsen. Den är väldigt träffsäker i texterna om kärlek och kanske beror det också på att den är på svenska, att det är än lättare att relatera till den. En bra spelning och en kanonspelning, samt väldigt många fina sommarminnen till skivan, är också kul att minnas från 2008. Mamma ska vara glad att hon fick den i julklapp av mig.

Bästa låt: Tro och tvivel

6. Bloc Party - Intimacy

Tyvärr har Intimacy nästan bara blivit sämre och sämre. Jag kan tänka mig att jag helt och hållet kommer ångra den här placeringen om jag kollar tillbaka om ett år, men förhoppningsvis inte. Som det är nu älskar jag varannan låt och har svårt för varannan. Ares, Mercury, Halo, Trojan Horse och One Month Off är grymma, speciellt Ares. Det känns som att man lagt för lite tid på resten, av de bra då, de hade kunnat vara väldigt mycket bättre. Av de lugnare låtarna finns det knappt någon jag verkligen fallit för och jag brukar verkligen fullständigt kastas omkull av dem, i vanliga fall. Det är synd, och motiveringen är rätt negativ, men den är värd en sjätteplats.

Bästa låt: Jag har tyckt Halo hela tiden men nu är det Ares.

7. Pete and the Pirates - Little Death

Den här skivan är för mig, tillsammans med nästkommande album, vad Someone Still Loves You Boris Yeltsins Pershing är för KvaddadPadda. För ett och ett halvt år sedan hade jag blivit råsåld medan jag nu mest tycker det är väldigt bra. För att vara ett brittiskt indierockband känns det ändå ganska fräscht och innovativt, och skivan innehåller inte ett dåligt spår. Å andra sidan är topparna inte skyhöga heller - det finns vissa tendenser till jämntjockhet men en bra variation förhindrar det.

Bästa låt: Knots.

8. The Pigeon Detectives - Emergency

The Pigeon Detectives gör någonting mycket ovanligt med sin andra skiva - en typ exakt likadan som debutalbumet. Det gör faktiskt ingenting. Det är på gränsen till sjukt sterotypt brittiskt men med finess. Titelspåret är simpelt men ändå, eller kanske just därför, otroligt beroendeframkallande. En väldigt bra skiva, även om Pontus mycket väl kan ha haft rätt när han inte trodde deras sound skulle hålla för ett andra album, så det var lite oväntat.

Bästa låt: This is an Emergency.

9. M83 - Saturdays = Youth

Innan 2008 hade jag aldrig hört någonting med M83, utöver en halvtaskig, och väldigt lång, remix på någon låt med Bloc Party. Därför var Saturdays = Youth överraskande bra. Det fransmannen skapat i år är väldigt drömskt och vackert, nästan storslaget. Det är en typisk skiva jag kommer glömma bort, för att om något år gå tillbaka och minnas hur underbar den är. M83 stod även för en av alla de konserter jag missade på grund av åldersgränser (var någon där?) och det svider lite extra då jag verkligen kan tänka mig att det gör sig riktigt bra live. Att få stå hänförd i ett publikhav framför M83 är någonting jag vill göra i framtiden, gärna 2008.

Bästa låt: Kim and Jessie.

10. Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust

Sigur Rós har jag heller aldrig lyssnat på innan vilket är rätt genomgående 2008, jag har vidgat mina musikaliska vyer väldigt mycket. Om det här är post-rock är det den absolut bästa jag hört. Årets andra bästa albumomslag är det också. Sigur Rós gör sin egen grej och det känns som att de verkligen vet vad de gör. Även dem här jag sett live, och spelningen var av många anledningar underbar, jag och en av mina allra bästa vänner, Sofia, stod utmattade efter en hel dags hoppande, lutade mot varandra och smsade med varsin person vi var kära i. Jag längtar tillbaka väldigt mycket, det finns mycket jag hade gjort annorlunda idag.

Bästa låt: Við spilum endalaust

11. Niccokick - The Good Times We Shared, Were They So Bad?

http://www.klicktrack.com/assets/shops/startracks/releases/star151119-2/images/niccokick_cover_200x200.png

Min ungdomskärlek Niccokick kom efter flera år av tystnad och tendens till One-hit-wonder-syndrom (i och med Turn 27) med en superplatta. Indierockigt, somrigt och riktigt bra. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över att de ställde in på Emmaboda, jag hade väldigt gärna velat se dem. Bra albumnamn också!

Bästa låt: 15 Broken Bones

---------------

Där var min topp 10, just nu är jag i alla fall nöjd med den. Vilket år det har varit alltså. Här är de fem skivor som var helt otroligt nära en plats på topp 10. Problemet hos nästan alla, förutom Late of the Pier, är att jag inte hunnit lyssna tillräckligt, men de är hur bra som helst.

• Foals - Antidotes
  
• Cansei De Der Sexy - Donkey
  
• Late of the Pier - Fantasy Black Channel
  
• Hello Saferide - More Modern Short Stories from Hello Saferide
  
• The Raconteurs - Consolers of the Lonely
  
  

Och fler bra skivor från 2008 var:

Cut Copy - In Ghost Colours

Los Campesionos – Hold on now, youngster

Someone Still Loves You, Boris Yeltsin – Pershing

Kings of Leon – Only by the night

Vampire Weekend – Vampire Weekend

The Futureheads – This Is Not The World

The Courteeners – St. Jude

Divison of Laura Lee – Violence Is Timeless

Kaiser Chiefs – Off With Their Heads

The Last Shadow Puppets - The Age of the Understatement

Oasis - Dig Out Your Soul

Sen fanns det ju förstås besvikelser. De två albumen jag såg allra mest fram emot i år blev båda två stora besvikelser.

Dirty Pretty Things - Romance at Short Notice

Frågan är vad som hände. Tydligen ska de inte ha fått alla sina idéer igenom på grund av meningsskiljaktigheter med producenten, vilket märks. Allt från den tiostjärniga debuten är som bortblåst. De perfekta gitarrerna, mästerliga texterna och hela soundet. Jag upprepar mig bara egentligen, har klagat tillräckligt på den här skivan. Bra är det inte i alla fall.

The Kooks - Konk

Inte heller The Kooks lyckades göra en uppföljare värd namnet. Krystade texter, fejkad ångest, tillrättalagd musik. Dåligt.

Death Cab for Cutie - Narrow Stairs

Den var bara helkonstig. Var är Plans? Nu kanske hardcoreindiefansen blir nöjda i alla fall.

Redigerad 4 januari, 2009 av Tweak

[AngryAxel]

Det blir en Topp tretton i år! Det ni! Okej, det finns ingen djupgående tanke eller något motiv bakom siffran - det blev bara så, helt enkelt. Sjukt bra musikår, och jag som trodde att allt skulle gå på halvfart efter förra årets kavalkader. Det finns mycket som jag ännu inte har lyssnar på - Late of the Pier, Noah and the Whale, The Black Keys, m.m, så jag tvivlar inte en sekund på att min mentala lista kommer att ändras friskt under de kommande veckorna/månaderna/åren. Och Bon Iver. Jag hörde skivan i förrgår för första gången, tror jag, och herregud - lyssna på den! Tyvärr ansåg jag inte två dagars lyssning är tillräckligt med underlag för att trycka in den i listan, så jag nämner den bara lite kort här. Skivan heter "For Emma, Forever Ago", och är fantastiskt bra, kanske årets Singer/Songwriter-album. Nåväl, här är listan!

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/vampireweekend.png

1. Vampire Weekend – Vampire Weekend

Mitt förstamöte med Vampire Weekend blev ett icke-möte. Det var 1 november förra året (2007), och jag hade tagit mig till Debaser Slussen för att fota Efterklang som skulle spela den dagen, när jag såg att konserten var flyttad till Debaser Medis. Plötsligt fick jag bråttom, och jag förbannade bandet med det töntiga namnet ’Vampire Weekend’ som istället för Efterklang skulle spela på Slussen. Jag skyndade till Medis, hann med att plåta Efterklang, och tänkte inte mer på Vampire Weekend, förrän sent i våras, då jag av en slump kom att ladda ner den självbetitlade skivan. Och… Ja, needless to say – den satte sig direkt. Jag föll för musiken, för Ezra Koenigs makalöst gälla och kraftfulla sång (samtidigt som han själv ser oerhört späd ut), för de mysiga melodiarrangemangen, men mest av allt för att de tre killarna bygger upp en så pass slående, svängig, pricksäker, unik helhet.

- Låt: M79

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/markusevangeliet.png

2. Markus Krunegård – Markusevangeliet

Jag var lite tveksam när jag hörde att Laakso skulle göra ett avbrott för att Markus skulle köra någon sologrej – jag trodde att det skulle bli något slentrianmässigt, halvhjärtat,, och bara... fel. Dessutom avskräckte den första lyssningen av ’Jag är en Vampyr’ mig, men tji fick jag1 När jag väl gav den en chans började jag verkligen rådigga skivan, vilket har gjort att de tre Markus-konserter jag hunnit med under sommaren varit galet bra. Svensk pop är bra, väldigt bra, och Markusevangeliet känns på något sätt som en liten, liten milstolpe, som om hela scenen tagit ett kliv längre fram. Nu hoppas jag på en bra uppföljare, men det gråtes inga floder om den inte når upp till Markusevangeliet - både skiva och namn blir svåra att toppa.

- Låt: Hjälp

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/konk.png

3. The Kooks – Konk

Jag må vara en otrolig sucker för Kooks, men det var ungefär samtidigt som jag började lyssna på den som solen kom. Och det är just det den här skivan betyder för mig – sol, studenten, en varm sommar, festivaler, vänner, kärlek, musik, dans, och… Jag kan inte hitta några som helst dåliga ord att förknippa med den.

- Låt: Sway

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/kingsofleon.png

4. Kings of Leon – Only by the Night

Om någon skulle ge mig möjligheten att stjäla ett drag från KoL vet jag inte om jag skulle välja Caleb Followills sång, eller han den där skäggiga snubbens ansiktsbehåring. Det lutar mot det senare. Hursomhelst - ’Only by the Night’ är i alla fall en ruggigt bra platta – oerhört stämningsfull, stundvis mörk, den har ett bra flow, och den känns verkligen nära perfektion. Cowboysarna har blivit cow-men. Eller inte cow-men, det låter som om de var någon slags mänska/ko-hybrid, men alltså… Äsch, ni förstår.

- Låt: Sex on Fire

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/mgmt.png

5. MGMT – Oracular Spectacular

Det tog rätt lång tid för mig att komma in I den här skivan – melodierna satte sig inte, och den kändes bara ganska luddig, svår, och flummig. Men ack, så fel jag hade! Efter Accelerator i år lyssnade jag mer och mer på den, och en fantastisk helhet började växa fram, en spännande, nyskapande, och… well, fräck helhet. Och den växer fortfarande!

- Låt: The Handshake

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/lightspeed.png

6. Lightspeed Champion – Falling off the Lavender Bridge

Om jag fick välja någon att se ‘Star Wars’-trilogin tillsammans med någon I hela världen, skulle det bli Devonte ‘Dev’ Hynes. Han är riktigt cool. Han är svart, har pälsmössa när det är sommar, han har stora, tjocka glasögon, och klär sig väldigt propert. Skivan med det för mig något kryptiska namnet ’Falling off the Lavender Bridge’ kom i år, och är fantastiskt välgjord och bra. Han åkte till Nebraska och drog ihop några av Ohios finest (b la två Bright Eyes-medlemmar, The Faints trummis, och och en sångerska som heter Emmy the Great), och tillsammans gjorde de ljuv musik tillsammans. Riktigt ljuv, från nära tio minuter långa ’Midnight Surprise’ (som är en såndär låt som känns som fem minuter) till härligt känslosamma ’Dry Lips’ till avslutande ’No Surprise (For Wendela) Midnight Surprise’. På Way Out West avslutade han med ett Star Wars-medley.

- Låt: Dry Lips

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/campesinos.png

7. Los Campesinos! – Hold on now, Youngster

“Hah, alltså, jag vet inte riktigt.” Ungefär det där är orden jag får fram när jag försöker beskriva den här skivan. Det är som att hoppa ner i en jättestor, färgglad låda med lego och små bollhavs-bollar, där det redan är en massa halvnakna tjejer och killar med pannband som talar brittiska, spontandansar, och alla är glada, och har små maracas och handcymbaler. Några spelar fel, men det gör inget, för att helheten är bra, och alla dansar och är glada, och kanske lite höga – jag vet inte, det spelar inte så stor rill. Och så känner jag mig när jag lyssnar på den.

- Låt: Sweet Dreams, Sweet Cheeks

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/raconteurs.png

8. The Raconteurs – Consolers of the Lonely

Jack White, alltså. Känns lite som musikens motsvarighet till Johnny Depp – väldig mystisk, mörkt utseende, och allt han gör blir bra. ’Consolers of the Lonely’ är bländande bra, och fruktansvärt välproducerad!

- Låt: These Stones will Shout

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/tokyopoliceclub.png

9. Tokyo Police Club – Elephant Shell

Hade en period då jag lyssnade väldigt intensivt på Elephant Shell. Svårt att motstå, den är riktigt bra, stor hitpotential i många av låtarna. Ap-skönt sound – på något sätt släpigt och framåt på samma gång. Fantastisk skiva.

- Låt: Your English is Good

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/intimacy.png

10. Bloc Party – Intimacy

Jag ler just nu, det behövs liksom inte så mycket ord. Det är ju Bloc Party – klart det blir bra! Intimacy är ett steg längre i deras musikaliska utveckling, och ibland känns det snudd på som att de tar några kliv för långt mot djupt vatten utan att ha lärt sig simma, men nej, de lyckas med i stort sett varje låt. Nu är det dessutom vinter, så den spelas friskt.

- Låt: Biko

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/bloodredshoes.png

11. Blood Red Shoes – Box of Secrets

Den här är typ tvärtom vad ‘Los Campesinos!’ är – den är ganska mörk, deppig, men ack, så framåt och full med energi. Steven Ansell och Laura-Mary Carter är de två medlemmarna i BRS, och de är de enda som behövs. Det skulle förstöra lite av grejen, tror jag, om de skulle ta in en basist som lades på allt – ljudväggen skulle förändras så mycket, och skivan skulle nog droppa några placeringar.

- Låt: You Bring me Down

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/narrowstairs.png

12. Death Cab for Cutie – Narrow Stairs

En till vinterskiva! Det är lite samma grej här som det är med Bloc Party – Ben Gibbard, liksom! ’Narrow Stairs’ är bara väldigt, väldigt bra, och väldigt annorlunda deras föregående skivor.

- Låt: Your New Twin Sized Bed

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/niccokick.png

13. Niccokick – The Good Times We Shared, Were they so Bad?

Den här skivan är snäll, den är jättesnäll. Och det finns säkert bättre skivor i år som platsar på listan, men jag kan inte förmå mig att kasta bort den här. Den är ju så snäll. Och jag får riktigt många tågluffarminnen från i våras när jag lyssnar på den.

- Låt: 15 Broken Bones

Resten följer ungefär som följande. När jag ser på skivorna får jag dåligt samvete - många av dem är riktigt bra, och förtjänar uppmärksamhet och lovord. Men liksom, det finns bara inte plats.

Black Kids – Partie Traumatic

Håkan Hellström – Försent för Edelweiss

Fleet Foxes – Fleet Foxes

Parken – Länge Leve Parken

Hästpojken – Caligula

Wolf Parade – At Mount Zoomer

Albert Hammond, Jr. - ¿Cómo Te Llama?

The Fratellis – Here We Stand

She & Him – Volume 1

Oasis – Dig Out your Soul

The Last Shadow Puppets – The Age of the Understatement

TV on the Radio – Dear Science

N.E.R.D – Seeing Sounds

Hello Saferide - More Modern Short Stories from Hello Saferide

Dirty Pretty Things – Romance at Short Notice

The Killers – Day & Age

Kaiser Chiefs – Off With Their Heads

Wolf Parade - At Mount Zoomer

Conor Oberst – Conor Oberst

Glasvegas - Glasvegas

Coldplay – Viva la Vida

Jakob Dylan – Seeing Things

Pete and the Pirates – Little Death

Redigerad 27 december, 2008 av AngryAxel

[Tweak]

http://www.axelhammarback.com/junk/skivor/niccokick.png

13. Niccokick – The Good Times We Shared, Were they so Bad?

Den här skivan är snäll, den är jättesnäll. Och det finns säkert bättre skivor i år som platsar på listan, men jag kan inte förmå mig att kasta bort den här. Den är ju så snäll. Och jag får riktigt många tågluffarminnen från i våras när jag lyssnar på den.

- Låt: 15 Broken Bones

Resten följer ungefär som följande. När jag ser på skivorna får jag dåligt samvete - många av dem är riktigt bra, och förtjänar uppmärksamhet och lovord. Men liksom, det finns bara inte plats.

Fy tusan, jag glömde Niccokick.

Håller med i allt du skriver, massa skivor man ville ha med i år och många man glömde nämna överhuvudtaget. Tack för en jättebra lista och välskrivna motiveringar. Tack ni andra också!

[AngryAxel]

Fy tusan, jag glömde Niccokick.

Håller med i allt du skriver, massa skivor man ville ha med i år och många man glömde nämna överhuvudtaget. Tack för en jättebra lista och välskrivna motiveringar. Tack ni andra också!

Det är jag som ska tacka, typ hälften av allt på min lista har jag fått tack vare indirekta tips av dig! (och andra som deltagit i b la Musiktips - tack!)

[Tweak]

Det är jag som ska tacka, typ hälften av allt på min lista har jag fått tack vare indirekta tips av dig! (och andra som deltagit i b la Musiktips - tack!)

Detsamma till alla!

För er som vill lyssna på vad folk har gillat i år satte jag ihop en spellista i Spotify, Gtasajtens 2008. De som skrev bästa låt på varje album har med sina där, och från övriga plockade jag i stort sett någon låt från varje album. Allt finns ju inte på Spotify heller, men det blev en grym platlist.

Här är den: http://open.spotify.com/user/tweakeli/play...oqvfFS8MY1fIOvx

[GTApimpfoolife]

Helt klart året då stora, feta band kom tillbaka och lanserade några riktigt tunga spektakel, som ju var riktigt jävla bra.

Jag är otroligt dålig på att lyssna in mig på ny musik, det fungerade för två-tre år sedan, och den musiken jag lyssnade in mig på då har liksom fått följa med mig så fort någonting nytt med bandet kommer. Sedan brukar det ju vara så att dom flesta banden som jag verkligen älskar följt med mig längre, men det mesta kom från den tiden. Så det är inte mycket nytt med på den här listan heller, men i år fick jag i alla fall ihop en lista, det fick jag inte förra året.

1. The Raconteurs - Consolers of the Lonely

BAM sa det. Det verkligen small till. Sen hade årets tyngsta skivan hamnat på hyllorna i skivaffären. Och fyfan vad tung den här skivan är. Broken Boy Soldiers var en vacker historia, med nerskalat tempo och mjuk frenesi, som en snäll frisörska. Consolers of the Lonely är bara tyngre, som en arg skogshuggare. Jag kan inte göra en sådan här lista utan Jack White i topp, då kan jag lika gärna lägga ner det här. Och jag sätter inte plattan där för jag är en insnöad fanboy, jag sätter den där för att den helt enkelt är så jävla mycket bättre än allt annat. Det låter precis så som jag vill att musik ska låta, den passar mina öron perfekt. Och varför är det så bra? Jag vet inte, det är helig musik bara.

Den här skivan var året 2008 hela vägen, den var våren och den var sommaren. Sen avslutade den här skivan året också med en vacker spelning en mörk och varm septemberkväll i Santa Barbara, Kalifornien. En krullig och skäggig och tanig kille med en ljusblå gitarr och en ljusblå t-shirt lyfte upp ett helt band i himmelen den kvällen, han tog tag i publiken och sa att nej fan, nu skiter vi i att förbandets tourbuss är snodd, vi skiter i att Gud har ont i magen och vill ta det lugnt i vissa låtar, vi skiter i att vi rest Kalifornien runt nu i en månad. Vi ska bjuda den här publiken på något, och tänk vad han gav oss. Brendan Benson, en riktig hjälte. Och vilken avslutning på mitt The Raconteurs-år.

Bästa låt: Five on the Five

2. Kings of Leon - Only by the Night

För det var i september mitt The Raconteurs-år slutade. För i samma månad släppte Kings of Leon Only by the Night. Köpte den här skivan på realesedagen i Downtown, San Francisco. Lyssnade på den i bilen samma dag hela vägen ner ifrån Frisco till Los Angeles, och från Los Angeles till Las Vegas. Ett helt nytt år blev det, Kings of Leon-året. Och vilken avslutning på året. Jag fick slippa någon äcklig NME-hajp, jag fick slippa någon skallig bögs tråkiga kommentarer i Expressen, och jag fick slippa allt svenskt mörker. Jag fick bara den här skivan på jordens vackraste plats. Och jävlar vad den smällte in i mig. Vilken musik! Lyssnar man på tonerna till "Closer", gittaren i "Sex on Fire", känslan i "Notion" och mörkret i "Cold Desert". Ja, då är man tillbaka till Kalifornien igen, man är där man hör hemma, och dom som bjuder på den resan är Kings of Leon. Det har nu gått 4 år mellan mig och det här bandet, en relation som nästan höll på att ta slut förra året. Men som istället blev en relation som istället blommade ut till någonting alldeles extra i år. Kings of Leon, Kalifornien. Underbart.

Bästa låt: Manhattan

3. My Morning Jacket - Evil Urges

Ytterligare en riktigt snygg platta från My Morning Jacket. Den här skivan växte inte in i mig som något mästerverk som påverkat mig själv lika mycket som dom två skivorna här över, så jag tar det lite lugnt nu när jag ska skriva om den. Det som fascinerar mig är att några mjölkdrickande, lösshåriga bönder från Kentucky kan gå in i en studio med sina trasigaste jeans och leverera någonting som är så stiligt, så snyggt och så grymt. Bra skiva igen.

Bästa låt: I'm Amazed

4. Primal Scream - Beautiful Future

Ännu en grym Gillespie-platta. Kommer inte så högt upp på min Primal Scream-lista när det gäller att ranka deras album. Men det spelar faktiskt inte så stor roll. Skivan kom, skivan sågs och skivan segrade. Och vilken spelning på Berns, tack!

Bästa låt: Can't Go Back

5. The Black Crowes - Warpaint

Det tog 7 år innan bröderna Robinson skulle komma tillbaka. Och vilket släpp! Kan mycket möjligt vara den snyggaste skivan sen 1992. Här drar man ner på tempot, man låter intrumenten göra jobbet. Men det viktigaste av allt är att glädjen, känslan och harmonierna finns kvar där. Undra hur länge man kommer få följa det här bandet.

Bästa låt: Oh Josephine

6. Guns N' Roses - Chinese Democracy

Så kom den tillslut. Enligt mig har den fått mycket oförtjänt kritik. Men jag och media håller nästan aldrig med varandra och så inte i det här fallet heller. Den ger en precis vad man vill ha, och sen att det tar 2 år eller 15 innan det kommer är väl egentligen skitsamma? Det finns en anledning till varför Axl sjöng så vackert om patience för länge sedan. Hursomhelst får man det man vill ha, råtunga riff, fina solon, en fungerande Axl-röst och mycket känslor. Och som sagt, den har kommit nu.

Bästa låt: Street of Dreams

7. Mötley Crüe - Saints of Los Angeles

Yes, Mötley Crüe kan fortfarande. Likväl som för Black Crowes så tog det ungefär 7 år innan dom här skulle släppa nytt också. Och refrängerna, tyngden och melodierna är fortfarande lika fina och stabila som på New Tattoo. Jag kan däremot inte förstå hur det här bandet aldrig kan tröttna på sitt Hollywood som dom älskar så mycket, och har gjort i snart 30 år. Otroligt. Hursomhelst så är dom fortfarande the bad boys of rock n' roll, och det är huvudsaken.

Bästa låt: Down at the Whisky

8. The Verve - Forth

Här tog det väl också några 12 år eller så? 1997 var det senast och jag orkar inte göra matematiken. Men man hittade varandra igen, och det är tur det. För den här skivan är precis lika bra som The Verve faktiskt var under 90-talet. Nu ska man bara besöka Sverige också.

Bästa låt: Sit and Wonder

9. The Black Keys - Attack & Realese

Ännu en gång en super-rå skiva från Ohios näst bästa band genom tiderna. Här får man precis det man vill ha, riktigt djup blues som är så rå och fin. Nu vill jag bara ha en Sverige-spelning och en liten paus från det här bandet så man kan sätta sig ner och få lite koll på vilken låt som är vilken. Om man någonsin kan få det?

Bästa låt: Strange Times

10. Oasis - Dig Out Your Soul

Bästa skiva sedan Morning Glory. Då får man enkelt en plats på den här lsitan. Fyfan vad skönt att man kunde bevisa för mig att man faktiskt är bättre än nåt jävla Don't Believe the Truth eller annat. Oasis kan, yes!

Bästa låt: Falling Down

[emo]

The Roots - Rising Down

&

EPMD - We Mean Business

Redigerad 27 december, 2008 av emo

[Tackleberry]

För er som vill lyssna på vad folk har gillat i år satte jag ihop en spellista i Spotify, Gtasajtens 2008. De som skrev bästa låt på varje album har med sina där, och från övriga plockade jag i stort sett någon låt från varje album. Allt finns ju inte på Spotify heller, men det blev en grym platlist.

Här är den: <a href="http://open.spotify.com/user/tweakeli/playlist/1JHpegVoqvfFS8MY1fIOvx" target="_blank">http://open.spotify.com/user/tweakeli/play...oqvfFS8MY1fIOvx</a>

Världens bästa playlist? Tack Tweak, stört bra!

Kanske knåpar ihop en lista jag med, men kommer inte på några album som redan nämnts här. Får se.

EDIT:

Orkar verkligen inte göra nån lista, men det skulle vara en blandning av Tweaks och Axels. Ett extra album jag skulle ha med är Keane's Perfect Symmetry.

Redigerad 27 december, 2008 av Tackleberry

[KalleR]

Det märkstydligt att gtasajtens "musikelit" inspereras av varandra.

[Weener]

Metallica - Death Magnetic

http://www.rumorsinmusic.com/wp-content/uploads/2008/08/metallica_death_magnetic_cover.jpg

Grym skiva som överaskade dom flesta som börjat tvivla på Metallica. Tillbaka hos sina rötter och jävlar vilket röj det är på plattan.

Jason Mraz - We Sing, We Dance and We Steal Things

http://www.plong.com/MusicCatalog/J/Jason%20Mraz%20-%20We%20Sing,%20We%20Dance,%20We%20Steal%20Things/Jason%20Mraz%20-%20We%20Sing,%20We%20Dance,%20We%20Steal%20Things.jpg

Grymt skön skiva med sväninga låtar och lite jazziga inslag. I like it.

[Tweak]

Det märkstydligt att gtasajtens "musikelit" inspereras av varandra.

Jo, tankar om det? Är väl ingen större sensation med tanke på att de som skrivit här är de som också diskuterar mest i musiktips, tipsar varandra, och har ungefär likadan grundsmak. När kommer din lista?

La till Niccokick på min.

Redigerad 27 december, 2008 av Tweak

[Pico]

1. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss

Ett underbart album, Håkans bästa sedan debutskivan. Han blandar friskt sitt tidiga material med det från 2005 års Ett kolikbarns bekännelser samt en god dos man aldrig hört från honom tidigare. En somrig platta som jag troligtvis kommer att återkomma till många, många gånger framöver.

Ladda hem: "Tro & tvivel", "Långa vägar"

http://blog.columbusalive.com/RiotAct/modernguilt.jpg

2. Beck - Modern Guilt

Lågmäld och mysig skiva från en av mina favoritartister. Onekligen det bästa han gjort sedan 2002. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här. Schyst musik helt enkelt.

Ladda hem: "Gamma Ray", "Walls"

3. Twig - Life After Ridge

Mesig gitarrpop i sann indieanda. Sångaren låter på pricken likadant som Edwyn Collins, vilket är ett plus. Klår vilket NME-band alla dagar i veckan.

Ladda hem: "Ciao Ciao Bomb"

4. Crushed Stars - Gossamer Days

Todd, som mannen bakom musiken heter, har skapat ett magnifikt drömlandskap. Nästan obehagligt uppgivet. Tänk er omslaget till Springsteens Nebraska. Allting är i lila. Baksidan av det ungdomliga hoppet. Att ligga i en säng i ett hus på ett disigt fält och se dagarna regna förbi. Som att vaggas till lugn av en styckmördare.

Ladda hem: Allt. Helheten är nyckeln!

5. Isobel Campbell & Mark Lanegan - Sunday at Devil Dirt/She & Him - Volume One

Delad sistaplats. Jag är svag för båda albumen. Dels inger Isobel & Lanegans fabler härliga rysningar gång på gång, men samtidigt är She & Hims skiva så förbannat söt att den inte kan utelämnas. Att hon-skådespelerskan-som-nu-sjunger-med-krångligt-namn var så duktig på sång! Who'd'a thunk it? Dessa plattor är två vackra kontraster till varandra.

Ladda hem: "Who Built the Road", "Why Do You Let Me Stay Here?"

Nämnvärda:

Veronica Maggio

Oasis

Portishead

Weezer

Last Shadow Puppets

Primal Scream

Edit: Glasvegas var en frisk fläkt också, men skivan höll inte måttet.

Redigerad 27 december, 2008 av Pico

[Mark]

5. Bring Me The Horizon - Suicide Season

Skivomslag (kanske är lite stötande för en del)

Alltså, sen jag upptäckte Bring Me The Horizon och fick tag i deras nyaste album så har jag varit fast i princip hela hösten. Detta härliga screamoband från Sheffield ser inte mycket ut till världen, men de gör fanimej grym musik. Bästa låtarna på skivan: Suicide Season, The Sadness Will Never End och Diamonds Aren't Forever

4. Sonic Syndicate - Love and other Disasters

http://rockextremum.eu/cz/images/sonic_syndicate-love.jpg

Okej okej, jag minns vad jag först sa om detta album..men efter ett par genomlyssningar så lyckades jag äntligen ändra mig. Visserligen är det inte deras bästa album, men det är ju trots allt Sonic Syndicate. De har mjuknat till sig lite men man märker att detta är Sonic Syndicates nya riktning. Bästa låtarna på skivan: Hellgate: Worcester, Jack of Diamonds och Damage Control

3. Trivium - Shogun

Detta är verkligen vad Trivium är! Når dock inte riktigt över Ascendancy-ribban, men detta är ju verkligen Trivium på högform! Trots sin ringa ålder, så har Matt Heafy verkligen bevisat att han är redo att ta världen med storm. Bästa låtarna på skivan: Kirisute Gomen, The Calamity, Iron Maiden och Shogun

2. Gojira - The Way of All Flesh

Alltså, seriöst, detta är unikt! Gojira är det franska dödsmetallbandet som har börjat slå igenom allt mer. Deras sound är verkligen magnifikt och det går inte att bli mer än hänförd av deras låtar. Både musikmässigt och lyrikmässigt är detta album verkligen något man borde lyssna på, det är en resa igenom Gojiras universum som verkligen griper tag i en och får en att lyssna igenom albumet gång på gång. Bästa låtarna på skivan: The Art of Dying och Vacuity

1. SLIPKNOT - ALL HOPE IS GONE

http://www.opiumofthepeople.net/ootp/music/allhopeisgone/allhopeisgone.jpg

Jisses. Alltså, Slipknot, om det inte vore för det här albumet hade jag nog aldrig upptäckt er igen. Iowas stolthet gör det igen, de släpper detta mastodontalbum med otroligt medryckande och riktiga rivarlåtar. De flesta medlemmarna börjar närma sig 40, men lyssnar man igenom albumet förstår man att Slipknot verkligen är odödliga. Man förstår verkligen att om någon av medlemmarna skulle bytas ut skulle det inte vara samma Slipknot som vi har lärt oss att älska, det skulle helt enkelt inte vara samma sak. I samband med detta album drog de ut på en världsturné för att visa att de verkligen är back in action..de behövde inte visa det med en turné.

Bästa låtarna på skivan: Psychosocial, Dead Memories, Snuff, All Hope is Gone och 'Til We Die

--

Var väldigt svårt att göra en lista, men de här är nog de albumen som betytt mest för mig under det gångna året.

[KalleR]

Jo, tankar om det? Är väl ingen större sensation med tanke på att de som skrivit här är de som också diskuterar mest i musiktips, tipsar varandra, och har ungefär likadan grundsmak. När kommer din lista?

La till Niccokick på min.

Nej det är inte så konstigt men ganska intressant. Får se om det kommer någon lista för min del. Är så dålig på att motivera mina svar

[AngryAxel]

Att hon-skådespelerskan-som-nu-sjunger-med-krångligt-namn var så duktig på sång! Who'd'a thunk it?

Åh, vackra Zooey Deschanel! Fruktansvärt fin röst. Michael Ward (M.Ward) är f.ö. "Him" i "She & Him", vars skiva "To Go Home" från 2006 är ett hett skivtips.