Jump to content

Om du fick leva i en fantasivärld, vilken skulle det vara?


Jacker
 Share

Recommended Posts

Om du fick leva i en populärkulturell fantasivärld (exempel i trådbeskrivningen), vilken skulle det vara? För att tråden inte ska bli för driftande och flummig får man bara välja redan existerande och välkända världar från film, spel, böcker, o.s.v.

- - -

Personligen har jag alltid haft lite svårt för fantasy och låtsasvärldar i allmänhet. Men det finns ett starkt undantag - Star Wars! Jag har varit anhängare av fenomenet sedan jag var runt 10 år och det är den enda låtsasvärlden jag finner tilltalande. Jag vet inte direkt varför, men jag har alltid gillat dess diversitet och gigantiska civilisation kombinerat med faktumet att det inte är beroende av en massa övernaturligt krimskrams som trollerier och förbannelser. Visst, Jedireligionen och kraften spelar en central roll i Star Wars- universumet, men det är ändå en ganska minimalistisk religion och den konkurerar aldrig ur tekniken och det andra mer "rationella". Just det där med teknik är en annan sak jag verkligen älskar med Star Wars; till skillnad från annan science fiction är ingenting sådär rent och simpelt. Saker har en massa knappar, paneler, sladdar, o.s.v. och sen kan saker faktiskt vara skitiga. Det ger det en känsla av realism och autencitet.

Vad skulle jag vara i Star Wars- världen då? Ptcha, jag vet faktiskt direkt inte. Jedi vore ju en kliché, men ändå långt ifrån fel. Men det skulle också sitta fint med någon som reser runt mycket och är väldigt aktiv i sitt liv, kanske bara en vanlig äventyrare eller en mercenary a lá Han Solo.

Redigerad av Jacker
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • Inlägg 60
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

Vid närmare eftertanke skulle jag nog varit Prisjägare i Star Wars universumet. Gärna med Boba Fetts dräkt och färdigheter.

Känns så tråkigt att säga Jedi, men det vill jag med vara. Eller varför inte Sith? UNLIMITED POWAAAAAAH!

Du kan vara en Stormtrooper med mig. Vi kan dansa loss hela dagarna.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

die-unendliche-geschichte_1064321_0.jpg

FANTÁSIEN!

Åh, gud, vad jag älskar denna bok. Jag läste extremt mycket böcker när jag var barn, och jag har aldrig läst en bok, sett nån film, sett en film-/teveserie, spelat nåt data/tevespel eller gjort något annat i någon "fantasivärld" som jag hållit av så mycket som Den Oändliga Historien. Den är så underbar, så gripande och så inlevelsefull. Det är verkligen en fantastisk saga med alla moment som måste ingå, utan att den kommer i närheten av att vara klychig. Att följa Atrejus äventyr genom skog, grottor, raviner, spökstäder, genom luft och sumpmarker för att rädda sin värld är något man aldrig kan tröttna på. När sedan den lille knubbige pojken Bastian sugs in i boken och börjar om hela världen på nytt är det både som att boken börjar om och slutar på samma gång, samtidigt som den får ny fart och blir en helt ny, minst lika bra bok. När Bastian går omkring i Pérérlín, den gnistrande nattskogen av hundratals meter höga blommor som växer framför ögonen på honom, och testar sin styrka han just önskat sig är man i en helt annan värld. Man drömmer sig bort till någonstans långt bort och börjar fantisera om hur ens egen värld skulle se ut om man fick önska sig en sådan. När natt blir till dag och Pérélín dör för evigt, dygn efter dygn, och förvandlas till Goab, färgöknen, vaknar man upp ur sina fantasier och kastas rakt in i nya. En lika fantastisk sak är de djupa konversationerna med ökenlejonet Gráogramán, den brokiga döden.

"Menar du att du faktiskt fällt tårar för min skull?"

"Herre, nu förstår jag att mitt liv föder död och min död föder liv. Jag tackar dig för detta."

Snart måste han lämna både Pérérlín och Gráogramán i Goab, och man får återse några av bokens tidigare karaktärer medan världen alltjämt föds på nytt igen. Konsekvenserna av Bastians ofta fåfänga önskningar blir ödesdigra, och han måste sluta önska sig saker för att inte tappa minnet helt. Utan minne kommer han aldrig kunna komma tillbaka till sin egen, riktiga värld utan måste stanna där för evigt. Alldeles för sent inser han konsekvenserna av allt han gör, trots att han alltid handlat i välmening. En mycket vacker, underhållande, sorgsen och medryckande berättelse som jag ärligt talat suttit och gråtit till mer än en gång.

Sagan om Ringen är en berättelse, Star Wars är en fantasigalax. Men Den Oändliga Historien är en saga, och en fantastiskt vacker och gripande saga också. Är ni det minsta intresserade av fantasy, sagor eller ens science fiction så måste ni läsa den här boken. Den är alldeles underbar.

Fotnot: Se för fan inte någon av filmerna.

Redigerad av Henkibojj
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...