Bikttråden.

[Mordos]

Haha! No offense mot varken dig eller din släkt, men det där var rätt roligt att läsa!

I MAED A FUNNY

Ahem.

[Saleen]

Men, jag tycker inte att döden är läskig heller!

Vad menar du?

Tenta > Begravning

[Mordos]

Jag känner att, ptshja. Jag känner att jag borde ta och berätta lite om mig själv och varför jag är bitter som jag är och varför jag hatar människor i allmänhet. Vart började det?

När jag var 11. Sommarlov innan jag började fyran så bodde jag och min familj i Hällefors, ett litet knark kvarter i västmanland. I vilket fall, så satt jag och min bror och spelade på mitt Nintendo 64, Pokémon Stadium. Helt plötsligt så hör vi ett stort brakande utanför huset och alla springer till dörren (förutom min far, vilket inte kunde ha varit borta vid ett sämre tillfälle.) så ser vi anledningen till mitt miserabla jag. Min morbror. Fruktansvärt nedknarkad, fruktansvärt packad och har kört på en stulen 50cc kross in i staketet och mopeden sitter fast i ståltråden som sitter där i. Han står och gormar om att min mor ska springa bort och hämta en tång, vilket hon gör och ger till honom. När han väl får loss krossen går han bort till min mor och börjar på att skrika och härja om pengar och arv som min gammelfarmor lämnade efter sig i min mors namn, hotade med att slå ned henne och kastade tången i tegelväggen utanför så det blev en spricka. Han sade att han skulle åka iväg och fixa en grej, så medan han var borta så ringde min mor polisen och de kom förbi och vaktade tills min far kom hem. Min far blev rasande och skulle iväg och döda min morbror, fast polisen hejdade honom.

Då packade vi ihop lite saker och åkte iväg till ett ställe uppe vid Filipstad och bodde i en stuga vi hyrde i 2 veckor. Sedan hade tydligen mina föräldrar bestämt sig för att vi skulle flytta bort från Hällefors. Jag protesterade först men visade sig vara för en bättre anledning att vi flyttade till Orsa. Jag gick i skola från fyran till nian där utan några större problem förutom några humörsvängningar, (många) slagsmål och stölder. Vi flyttade upp till Svenstavik efter vi fick redan på att jag hade kommit in på Bergs Gymnasium. Inte förrens nu när jag var 16, första året visste jag om varför min morbror tog med mig och min bror ut på kvällarna när vi fick bo hemma hos honom. Då, min bror talade om för mig att jag hade legat i baksätet och sovit och han hade suttit i framsätet medan min morbror hade gjort en massa kokan byten och sådant skit. Vi var hans skyddsväst, de kunde ju inte sätta en kula i skallen på honom om det fanns barn där. Vi hade tydligen varit med på en massa såna saker, åkt i hans stulna bilar, varit de där skyddsvästarna, hjälpt honom packa bildelarna som han vanligtvis var ute efter. Min morbror fick mig att inse att världen är inte ett jävla hav av regnbågar och delfiner. Det är ett anus i rymden som flyter omkring.

Och som många kanske märker så är jag mindre hetsig mot folk, då jag har lärt mig att ta det lugnt. Plus, att jag har fått en diagnos på något som jag inte tänker säga här, eller till något förutom min familj och närmsta vänner, så det känns bara blä att ens försöka bli arg då jag vet att det inte lönar sig.

Hur som helst, nu har ni fått en liten inblick i Mordos-historia A. Nästa vecka kommer vi ha kursen Mordos-historia B och prata om mitt säregna jävelskap till far! Tack och ha en bra afton. (Kändes även väldigt bra att få ur mig det här i detalj.)

[Lajnux]

Jag känner att, ptshja. Jag känner att jag borde ta och berätta lite om mig själv och varför jag är bitter som jag är och varför jag hatar människor i allmänhet. Vart började det?

När jag var 11. Sommarlov innan jag började fyran så bodde jag och min familj i Hällefors, ett litet knark kvarter i västmanland. I vilket fall, så satt jag och min bror och spelade på mitt Nintendo 64, Pokémon Stadium. Helt plötsligt så hör vi ett stort brakande utanför huset och alla springer till dörren (förutom min far, vilket inte kunde ha varit borta vid ett sämre tillfälle.) så ser vi anledningen till mitt miserabla jag. Min morbror. Fruktansvärt nedknarkad, fruktansvärt packad och har kört på en stulen 50cc kross in i staketet och mopeden sitter fast i ståltråden som sitter där i. Han står och gormar om att min mor ska springa bort och hämta en tång, vilket hon gör och ger till honom. När han väl får loss krossen går han bort till min mor och börjar på att skrika och härja om pengar och arv som min gammelfarmor lämnade efter sig i min mors namn, hotade med att slå ned henne och kastade tången i tegelväggen utanför så det blev en spricka. Han sade att han skulle åka iväg och fixa en grej, så medan han var borta så ringde min mor polisen och de kom förbi och vaktade tills min far kom hem. Min far blev rasande och skulle iväg och döda min morbror, fast polisen hejdade honom.

Då packade vi ihop lite saker och åkte iväg till ett ställe uppe vid Filipstad och bodde i en stuga vi hyrde i 2 veckor. Sedan hade tydligen mina föräldrar bestämt sig för att vi skulle flytta bort från Hällefors. Jag protesterade först men visade sig vara för en bättre anledning att vi flyttade till Orsa. Jag gick i skola från fyran till nian där utan några större problem förutom några humörsvängningar, (många) slagsmål och stölder. Vi flyttade upp till Svenstavik efter vi fick redan på att jag hade kommit in på Bergs Gymnasium. Inte förrens nu när jag var 16, första året visste jag om varför min morbror tog med mig och min bror ut på kvällarna när vi fick bo hemma hos honom. Då, min bror talade om för mig att jag hade legat i baksätet och sovit och han hade suttit i framsätet medan min morbror hade gjort en massa kokan byten och sådant skit. Vi var hans skyddsväst, de kunde ju inte sätta en kula i skallen på honom om det fanns barn där. Vi hade tydligen varit med på en massa såna saker, åkt i hans stulna bilar, varit de där skyddsvästarna, hjälpt honom packa bildelarna som han vanligtvis var ute efter. Min morbror fick mig att inse att världen är inte ett jävla hav av regnbågar och delfiner. Det är ett anus i rymden som flyter omkring.

Och som många kanske märker så är jag mindre hetsig mot folk, då jag har lärt mig att ta det lugnt. Plus, att jag har fått en diagnos på något som jag inte tänker säga här, eller till något förutom min familj och närmsta vänner, så det känns bara blä att ens försöka bli arg då jag vet att det inte lönar sig.

Hur som helst, nu har ni fått en liten inblick i Mordos-historia A. Nästa vecka kommer vi ha kursen Mordos-historia B och prata om mitt säregna jävelskap till far! Tack och ha en bra afton. (Kändes även väldigt bra att få ur mig det här i detalj.)

Whoa, svårt för mig som inte varit med som likande saker att verkligen förstå hur dåligt det måste kännas för dig. Men jag tycker fortfarande att det är riktigt synd att någon ska behöva uppleva en sådan uppväxt.

[The Dude]

@Mordos: Vet inte om jag nämnt det förut men min mamma växte upp i Hällefors och de rökte ju på som bara den, hon berättade att folk åkte ner till Christiania och köpte hasch som såldes i stan, men att de en dag började ta hem amfetamin och liknade substanser och iom det sa hon upp kontakten med hela det gänget. Möjligt att de vuxna människorna som du bevittnat knarkhandel med var hennes gamla polare.

[Mordos]

Whoa, svårt för mig som inte varit med som likande saker att verkligen förstå hur dåligt det måste kännas för dig. Men jag tycker fortfarande att det är riktigt synd att någon ska behöva uppleva en sådan uppväxt.

Det är mest nu i efterhand som man känner av en sådan uppväxt. Och, så glömde jag väl nämna det, men jag blev mobbad från ettan till nian också. Blåslagen varje dag och ingen lärare bryr sig is the shit.

Fast de flesta som har haft en sådan uppväxt kan nog känna igen sig att de inte har märkt av ungdomen förrens på senare dagar.

@Mordos: Vet inte om jag nämnt det förut men min mamma växte upp i Hällefors och de rökte ju på som bara den, hon berättade att folk åkte ner till Christiania och köpte hasch som såldes i stan, men att de en dag började ta hem amfetamin och liknade substanser och iom det sa hon upp kontakten med hela det gänget. Möjligt att de vuxna människorna som du bevittnat knarkhandel med var hennes gamla polare.

Tror du berättade det någon gång i nån tråd. Och då vet ju du åtminstone att det är sanning att Hällefors är ett stort jävla crack den. Och kanske mycket möjligt, beroende på hur länge sedan det var, jag var inte mer än 7 - 8 år när jag låg i baksätet. Visserligen visste min bror vad de höll på med, men vågade ju inte säga något eftersom han blev slagen varje gång han hälsade på morbrorn.

Men, men. What doesn't kill you makes you stronger.

[Tweak]

Oj, vilken tråd! Känns inte som man har något att komma med efter att ha läst kickens och Mordos.

Starkt, kicken. Man får en helt annan bild av dig, det skulle uppskattas om du delade med dig av mer sånt (även om jag förstår att det kanske inte är det lättaste..). For what it's worth känner man sig också puckad för alla gånger man betett sig som ett rövhål.

[Plaisir]

Bikt

Jaha ja. En kort bikt blir det väl då. Lite allmän konstig och rätt trist information om mig.

Uppväxt utanför Linköping som en rätt normal pojk men nån gång ska det ju slå slint i oss alla. Eller hur?

Som 6-åring träffade jag anledningen till att jag ens kan få ihop åtminstone hälften av allt det här. Mattias!

Han var en bortskämd ungjävel som va aaaaascool (tyckte man ju då )

Självklart blev vi bästa kompisar ganska fort och vi började redan i 6-års att utsätta folk för våran samlade kraft.

I våran klass hade vi en kille med nedsatt hörsel. Hans namn var Frans och han var ingen vidare utåtriktad kille, vilket antagligen berodde på hörselskadan.

Eftersom att man inte var speciellt utseendefixerad vid den åldern så blev han ju självklart vårat första offer. Vi retade honom för allt, allt, ALLT vi kunde finna. Han målade fult, skrev fult, stavade illa (Ja se på fan vi lärde oss skriva i 6-års (och inte fan stavade min kompis mycket bättre än honom. Men det behövde ju inte han få veta)), han var även klassens glasögonorm trots att det var fler som hade glasögon.

Det slutade med att vi i slutet av ettan skadade honom ganska rejält. Hela klassen brukade leka på nån slags lekpark bakom skolan i skogen. Där fanns det små stubbliknande saker som man hoppade på o hade sig. Det var ganska mycket som en hinderbana när jag tänker efter.

Frans hoppade på de här stubbarna fram o tillbaka och vi tittade på honom. Till slut hoppade vi efter o jagade honom. När vi kom ifatt knuffade vi på honom och han ramlade framåt och slog upp ett hål under underläppen. rakt in till tänderna och minns jag rätt så slog han ut en tand också.

Vi tyckte det var skitfränt att det kom ut saliv ur hålet. MEN nu såhär i efterhand va det ju inte så kul.

I alla fall. I tvåan o halva trean va jag o Mattias ändå ganska lugna av oss. .Visst mobbade vi blinda killen i klassen under och hade oss men inget vidare allvarligt. Inte förrens en ny kille, Kalle, kom till klassen så började det bli lite allvar igen.

Vi mobbade honom något otroligt. För allt här också. Nu hade man ju börjat tänka på hur folk såg ut också och denna Kalle var verkligen ingen skönhet. Inte i närheten! Vi mobbade honom till och med för att han hämtade grenar att så oss med när vi mobbade honom. Till slut fick han antagligen nog och byte till en annan skola efter ett halvår.

I hela fyran mobbade vi då istället Sebastian som vi ansåg vara bög och som vi verkligen aldrig hade gillat och därför slog vi och sparkade på honom tills han blödde antalet gånger. Tills sist hamnade vi i skolans krisgrupp och fick gå på möten varje vecka för att prata om våra "synder".

Sommarlovet mellan 5:an och 6:an flyttade vi till slut då min mamma ansåg att jag och min bror borde få en ny start.

Åkte och hälsade på min gamle bundsförvant och vi trashade lite cyklar och hade oss vilket han självklart gick och skröt om i skolan vilket ledde till att vi blev polisanmälda och fick betala lite pengar.

Jag höll mig lugn och snattade bara lite smågrejer under min tid på högstadiet förutom i slutet av nian då jag började mobba en grupp som kallades cykeltöntarna (Enkelt nog så cyklade de ofta bara omkring vilket vi tyckte va lustigt o jag tog tillfället i akt) Det slutade med att vi slogs, eller snarare med att dom "attackerade" mig och jag slog ner dom (fattar inte själv hur då jag är tanigare än vem som helst.. men men).

Vi hamnade hos rektorn sista veckan och har inte setts sen dess. Mer än att jag ser dom åka förbi i nån bil nånstans lite snabbt då och då.

SEn jag började gymnasiet har jag hållt mig lugn och nu är jag snart 20 och gick ut Sam för över 1 år sen utan att ha rört en själ på skolan.

Underbart.. Finns väl mer man kan bikta av sig antar jag.. Måste tänka efter i såna fall.

[guardian]

lots of letters

ojojoj, kan tänka mig hur dessa mobbade barn kände sig var själv grovt mobbad, nära dödad flera gånger hela grundskolan

[Mordos]

Mordos-Historia B

Som jag lovade för ett tag sedan, jag skulle skriva om min relation till min far.

Ända sedan jag var mycket yngre här i mitt redan korta liv har jag aldrig riktigt haft en bra relation till min pappa. Min pappa är lite av en gammeldags människa som får tendenser att försöka sig på saker han inte riktigt förstår eller kan. Fast nu går vi tillbaka och drar lite bakgrund på min far. Min far var förr i tiden en av Sveriges bästa grävmaskinsförare, så han har liksom en stolthet i sig. Hans egna far var en 'salesman' om man säger som så. Han sålde och tränade hästar. Han var även grymt rik. Min farmor lider av tvångstankar om att städa hela tiden. Hon dammsuger sin säng 6 gånger om dagen. Nog om dem, min far växte upp på den här hästgården, lärde sig allting själv eftersom hans far alltid var upptagen. I slutändan så blev han en poppis kille i Hällefors och åkte runt och raggade på tjejer etc. Läderjacka, långt hår, rebellisk. Den dära 'bad guy'-typen man ser i gamla filmer. Aja, när han väl växte upp och fick min bror så ändrades han helt och hållet. Blev mycket mer känslosam, omtänksam osv. Fast det ändrades lite när jag blev född, då blev det mycket mer stress hemma, mer stress med jobbet - han fick diskbrock fel i ryggen och fick lov att stänga ned sin verksamhet med grävmaskiner.

Lite backstory om honom då, då. Aja, när jag växte upp så var det alltid jag som fick ta skulden på saker för att min bror var en riktig jävel mot mig när jag var mindre. Grät jag fick jag lära mig att gråta var en dålig sak från honom. Känslor var dåliga grejor - visar man dem så visar man svaghet. Jag tog ju åt mig - han var ju min pappa after all. Okej, så nu var ungefär 10 år. Det började visa sig mer och mer problem i skolan för mig pga. min då okända AD(H)D. Jag sprang omkring i klassrummet och sådant, och min pappa fick alltid ta skulden för det för att min mamma hade fullt upp att jobba på Loka. Till slut fick min pappa nog och började skälla ut mig för varje litet fel jag gjorde i skolan. Jag blev ju såklart ledsen - men vänta nu. Jag hade ju lärt mig att känslor var dåliga. Så då började jag bli ett argt, ledset barn som tröståt istället. Pang sare så vad jag överviktig också. Min pappa? Han har ölkagge, röker och snusar och dricker billighets-öl för över 2000kr i månaden - själv. Det hjälpte ju inte precis att han skällde ut mig för det.

Jag växte upp lite mer, började bråka med folk i skolan med stryptag, hot, slag i magen osv, för att ta ut agressioner. Numera var både min mor och far arbetslösa. Min lärare ville ha mig på möte varje onsdag med en förälder - såklart blev det ju min pappa som blev 'kontaktperson'. Och jag blev ännu mer nedtryckt av honom. Grejen med min pappa är att han självklart gör sakerna för det är bra tips osv. Men han kan verkligen inte säga det på ett bra, förståeligt sätt. Utan allt låter negativt. Varav jag har blivit 'skadad' av det hela jag också och blivit cynisk pga. hans attittyd mot världen.

Aja, nu var jag 16 år. Mina föräldrar hade spenderat över 100-tusen på flytt, bensin, grejs för att flytta upp till Jämtland för att jag skulle få gå på Bergs Gymnasium. Min far börjar dricka mer än förut och min mor blir bara mer och mer ledsen för det. Jag bor hemma hos dem i ett litet tag till innan jag flyttar till min lägenhet. Då börjar han och ringa 2 gånger om dagen för att kontrollera vad jag håller på med - bara för att visa att jag inte har någon kontroll själv. Han kommer förbi 2 gånger i veckan för att kolla hur jag har städat. Jag får nog på det i slutändan och flippar på honom, står och skriker åt honom att han är ett jävla svin som försöker hålla kontroll på mig efter jag flyttet hemifrån, att han borde ta och försöka sluta dricka och skaffa ett jobb istället för att vara ett jävla slusk som bara står och pekar ut det dåliga med allt och alla. Han kallar mig för ett jävla slyngel som tror att ska få allt jag vill ha här i livet och sådant - och att jag inte uppskattar vad de har gjort för mig. Då svarade jag bara, "Vad har du gjort för mig som är så betydelsefullt, då? Farmor betalade flytten, mamma betalar räkningarna. Du bara sitter och dricker och tror du är så jävla viktig." Då blev han så arg så han bara gick till bilen och åkte. Då pratade inte vi med varandra på 3 veckor.

Jag blev 17, och påbörjade min utredning för att få reda på om jag hade ADD eller inte. Han blev bara skeptisk och sade, "Han använder det där bara som en ursäkt för att få vara dålig i skolan." och jag bara ignorerade det där. När jag väl blev 18 så fick jag diagnosen ADD och han blev helt plötsligt ack så mycket snällare mot mig - ändå så beter han sig som ett ärkeäckel.

Det här är slarvigt skrivet och frusktansvärt kortare än vad jag ville skriva. Jag har inte ens inkluderat alla sakerna vi har skrikit till varandra, reaktioner etc. Får jag lust så editerar jag in lite mer. Men nu har ni lite insikt om min far och lite till om mig - vad som har gjort mig till den jag är, tillvad jag är. Åter igen, otroligt skönt att dela med sig om saker jag aldrig sagt till någon IRL - för då hade jag förmodligen börja gråta eller något, för att det är känsligt område för mig att tala om. Man behöver inte bli slagen fysiskt för att bli slagen, om man säger det som så.

Redigerad 20 augusti, 2008 av Mordos

[GiZmo]

Arrw.. sad sad story

[spajdermän]

Jag har en konstig ovana att väldigt ofta peta i näsan tills jag blöder.

[Kebab]

Jag ställde mig inte upp för en tant på bussen igår. Uuuuuuusch vad jag mådde dåligt! Jag var arg på att ingen brydde sig, och så satt jag själv kvar där som en... Är det vid sådana här tillfällen man använder ordet hycklare?

Alltså, hon ställde sig jättelångt fram i bussen och därför blev det ju lite extra lätt för mig att sitta kvar. Efter ett tag gick en emotjej fram och erbjöd henne sin plats - som var nästan ända bak hos mig. Jag var tvungen att kolla ut genom fönstret när den sköra gamla damen tog sig bakåt till sin plats.

Aldrig igen.

Redigerad 27 augusti, 2008 av Kebab

[Lajnux]

Jag ställde mig inte upp för en tant på bussen igår. Uuuuuuusch vad jag mådde dåligt! Jag var arg på att ingen brydde sig, och så satt jag själv kvar där som en... Är det vid sådana här tillfällen man använder ordet hycklare?

Alltså, hon ställde sig jättelångt fram i bussen och därför blev det ju lite extra lätt för mig att sitta kvar. Efter ett tag gick en emotjej fram och erbjöd henne sin plats - som var nästan ända bak hos mig. Jag var tvungen att kolla ut genom fönstret när den sköra gamla damen tog sig bakåt till sin plats.

Aldrig igen.

Vet precis hur du kände dig, hände mig så sent som i onsdags och det känns nästan som man vill be om ursäkt på något vis. Usch.

[FerkurZ]

Det är något jag faktiskt alltid gör, när det är en person som ser ut att vara över 40 typ.

Im soo niiice

[Saleen]

Det är något jag faktiskt alltid gör, när det är en person som ser ut att vara över 40 typ.

Im soo niiice

Me too. Öppna dörrar också! Vilket dem andra dräggen i skolan aldrig gör. Folk borde fan lära sig.

Redigerad 30 augusti, 2008 av Saleen

[felshoe]

Om det är någon sur jäkel som kräver sittplatsen av mig säger jag alltid nej. Jag gillar inte sura gamla människor. Jag gillar heller inte såna som utnyttjar sin ålder (när de oftast inte alls är 'gamla nog' för att jag ska ge upp min plats) för att få sitta ner. Bluffmakare!

[Tweak]

Annat som alla borde göra är att ALLTID säga tack för maten till mattanterna i skolan.

[yo.yo]

Annat som alla borde göra är att ALLTID säga tack för maten till mattanterna i skolan.

Men mattanterna i min skola är så jävla sura att de bara tittar konstigt på en när man gör det. Då känns det som om man har gjort fel och så vill man inte göra det igen.

[Tweak]

Men mattanterna i min skola är så jävla sura att de bara tittar konstigt på en när man gör det. Då känns det som om man har gjort fel och så vill man inte göra det igen.

Haha, oj. Jag och mina vänner lyckas alltid bli bästa vänner med både mattanter och städerskor. På högstadiet blev städerskorna typ kära i min kompis Erik, de kallade honom den snygga.