Spelrecensioner

[Sniper]

Lirar Saboteur som tusan just nu! Otroligt roligt! När jag spelat klart så ska jag försöka skriva en lång recension

Aha, så Saboteur är bra ändå... då kanske jag testar det!

[Renard]

Aha, så Saboteur är bra ändå... då kanske jag testar det!

Imo, glöm alla dåliga recensioner du läst (alltså recensioner som gett Saboteur dåligt betyg) och håll dig till Gamereactors recension, de har 100% rätt. Visst hade lite smågrejer kunnat göras bättre, men spelet i sig är hur jävla kuligt som helst!

[Mordos]

Onödigt, bättre att bara posta den när du är klar med den. Vilket du säkert kommer göra även fast du nu har en reserverad post. Jag menar, vem editerar ett gammalt inlägg? Då ser ju ingen att man lagt in recensionen.

Det är ju inte så att dem kommer ta slut eller något...

Wäääwääää.

[Renard]

Wäääwääää.

[Mordos]

http://img684.imageshack.us/img684/2785/851818deadspacecoverlar.jpg

” Dead Space is a riveting survival horror game, unflinchingly violent from start to finish.” – gamepro.com

”Whether you're looking for a terrifying horror experience or a deeply story-driven adventure that will keep you engaged for 15-20 hours, Dead Space is a fantastic game that you should not pass on.” – Gamespot

”Call it science fiction survival horror, but Dead Space does the genre proud with an engaging story; action that's tense, fast-paced and extremely violent; as well as atmospheric qualities that will get under your skin and make you jump.” – IGN

Intro

Ah, Dead Space. Jag har länge velat sätta klorna i detta spel, denna historia om Isaac Clarke, en ingenjör som mot alla odds skall reparera ett rymdskepp samtidigt som han skall överleva en hord av diverse virus-baserade monster kreaturer som har ett enda mål – att slita sönder dig på ett sådant hysteriskt brutalt sätt som är möjligt. Anledningen till att jag inte har spelat det tidigare är att jag inte har haft en HDTV, och jag har vägrat att spela det pga. Den anledningen, för att jag ville göra spelet rättvisa. Jag är en ynkrygg när det kommer till skräck. Jag TÅL inte skräck, och ville pröva det här spelet för att alla säger att det är så skrämmande.

Min fråga till de som anser att spelet är skrämmande är denna: Var de födda igår? Eller är de bara blinda? Fienderna är förutsägbara vart de kommer från. Ingenting kommer från en ny vinkel som man inte förväntar sig om man har tittat på 5 skräckfilmer. Jag hade inga som helst problem att dra mig genom spelet utan att bli skrämd en gång. Jag skulle snarare beskriva känslan som ”panik” i Resident Evil-stuket, snarare än skräck. Du får möta många på samma gång och de dör inte i första taget. Men det är långt från skrämmande i mitt tycke, och jag är definitivt en hare när det handlar om skräck. Jag fortsätter på ämnet senare. Nog om vad jag tycker hit och dit, nu till de mer specifika delarna.

http://img691.imageshack.us/img691/4528/deadspace20080617102432.jpg

Story 7/10

När det gäller specifikt skräckspel med shooter-element så är det naturligtvis Resident Evil och Silent Hill som är de gigantiska murarna som man måste över för att nå en viss status inom survival-horror genren. Dead Space är nästan där, men inte riktigt. Det är en bra story som berättar om en helt normal kille som råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt, och är tvungen att slåss för sitt liv för att reparera skeppet, och överleva. Spelet innehåller religösa inslag som är väldigt väl presenterade, de få gånger det är en större del av storyn, så försvinner den lika fort. Twistar finns det gott om. Och precis när du trodde du hade fått allt i storyn på plats, så kracklerar det och hela storyn i spelet blir en stor "WHAT. THE. FUCK?"- på ett bra sätt. Storyn har plot-holes än så länge, som blir med stor chans besvarade i Dead Space 2. Och om de blir det, så blir det en lätt 10/10. Anledningen till att den inte får 9/10 eller 8/10 är pga. sättet det är uppbyggt på. Du är fast på en rymdstation, med fiender överallt, som lurkar i varje hörn. Varför skulle då jag vilja sitta och lyssna på en audio-log som berättar lite om just den delen av skeppet, som gott och väl kan få mig dödad på den svåraste svårighetsgraden? Gillas inte.

Gameplay 10/10

Sci-fi taktisk kirurgi är nog det sättet man kan förklara hur Dead Space fungerar i gameplayen. Glöm allt du har lärt dig om att skjuta på det lättaste stället att träffa: kroppen. Kommer inte göra dig någon nytta i Dead Space alls. Utan i Dead Space, av alla de brutalt coola vapnena du har så har alla en viktig funktion. Du skjuter bort lemmar med dem. Och det, är något som får mina nedre regioner att tjingla till lite, i och med att jag älskar hur taktiskt det är. Faktumet är ju faktiskt det att, om de inte har några ben så tar det ju faktiskt mycket längre tid att ta sig fram till dig! Och om inte det är bra nog, du har dig ett par pussel som man ska ta sig förbi som ibland är lite kluriga, men inget som kräver att du måste dra i hjärnmaskinen något illa mycket. Jag gillar att säga att, om Resident Evil 5 hade samma kontroller och over-the-shoulder system som Dead Space så hade RE5 varit ett fruktansvärt mycket bättre spel. En annan sak som är värd att nämna är HUDen. Du har ingen, vilket bidrar till det som är bra med spelet. Du har en tub på ryggen som visar hur mycket hälsa du har kvar. Och en av de bästa sakerna med hela gameplay-biten: kontrollerna är perfekta. Sikta är inte svårt. Röra sig kan vara bökigt ibland, men du klarar dig oftast. Melee är lite svårt för det är segt, men du borde aldrig vara så nära ändå.

Design och Grafik 8/10

Design som i de saker i spelet som i hur ljussättningen och sådant är, och grafik som i de saker som är välgjorda och t.ex. karaktärernas ansikten och sådant.. Spelet är utan någon som helst bland de absolut snyggaste spelen jag har sett på länge. Intro-scenen när man flyger genom rymden för att se solen gömma sig bakom asteroider, och senare själva rymdstationen är helt förbryllande i 1080p. Och det bara fortsätter med sådant, atmosfären i spelet är fullt passande till situationen man är i med en mörk och trasig omgivning med kroppar, lemmar, blod och text skriven av galningar på väggar och golv som bara adderar till atmosfären. Grafiskt är det lite utdaterat, då vissa fiender ser lite dåliga ut, och vissa saker ser lite rushade ut. Men generellt sett är det ett riktigt sjyst spel grafiskt-sett. Kunde vart bättre, givetvis på vissa stället, men en högt planerad omgivning - som ser bra ut kompenserar en hel del.

http://img85.imageshack.us/img85/5062/rec86243.jpg

Musik 7/10

Jag tänker vara helt ärlig och säga att, jag hörde inte så mycket musik i spelet. Vissa delar, som i början av spelet och första gången man möter fiender så var det väldigt intensiv musik som passade situationen väldigt väl. Men generellt, om jag bara tittar på hur jag anser att spelets musik är från de delarna jag kommer ihåg direkt vad jag har hört, så är det passande och bra musik som sitter fint med temat i spelet.

Skräckfaktor 0/10

Här är det spelet drogs ned i skiten för min del. Jag köpte spelet enbart för att bli skrämd av fienderna, som jag har hört många gånger att vissa kunde inte ens spela längre än en halvtimme för de var på spänn hela tiden och var rädda när nästa fiender skulel komma. Har du sett 5 skräckfilmer så borde du i princip vara immun, för jag tyckte det var förutsägbart från början till slut. Om jag vill bli skrämd får jag nog titta på film, för att inget spel hittills har fått mig att bli riktigt -rädd-, eller ens fått mig att hoppa till.

Summering:

Nu börjar det på att bli sent, jag är trött och vill bli klar med den här. Så nu summerar jag.

Dea Space är definitivt ett spel som jag rekommenderar att människor spelar - men inte för att bli skrämd. Utan för att få spela ett spel som helt enkelt är ett förjävla bra third person shooter med en bra story. Spela helst på en HDTV och med mycket volym och det känns i slutändan som en rolig, genomtänkt spelupplevelse som jag förmodligen kommer ha på tanken tills Dead Space 2, vilket förövrigt blev en av mina mest anticipated games of 2010 nu, efter att jag har spelat det här. Mitt beyg? Det enda som är värdigt att ge. En tumme upp från Sean Connery.

http://img709.imageshack.us/img709/6058/connerythumbsup.gif

Jag är absolut ingen bra recensent, jag ville bara skriva lite om Dead Space från ett perspektiv som kommer från en vanlig människa som inte behöver överbeskriva saker och ting.

Redigerad 30 december, 2009 av Mordos

[Sniper]

http://img684.imageshack.us/img684/2785/851818deadspacecoverlar.jpg

Men du skulle ju posta den på förra sidan!

[Mordos]

Men du skulle ju posta den på förra sidan!

Sean Connery ville inte vara på förra sidan.

[Henkibojj]

Jag är absolut ingen bra recensent, jag ville bara skriva lite om Dead Space från ett perspektiv som kommer från en vanlig människa som inte behöver överbeskriva saker och ting.

Säg inte så om din text! Din recension är den enda som fått mig intresserad av Dead Space och en eventuell tvåa för min del, jag tycker det var en bra recension som berättade större delen av vad jag ville veta om spelet.

http://img709.imageshack.us/img709/6058/connerythumbsup.gif

Däremot undrar jag hur gameplay kunde få 10/10 när alla fiender var förutsägbara...

[Mordos]

Säg inte så om din text! Din recension är den enda som fått mig intresserad av Dead Space och en eventuell tvåa för min del, jag tycker det var en bra recension som berättade större delen av vad jag ville veta om spelet.

Oh, tackar. Uppskattar det verkligen, speciellt med tanke på om man ser hur du skriver.

Däremot undrar jag hur gameplay kunde få 10/10 när alla fiender var förutsägbara...

Oh, det ska jag berätta för dig! Alltså, visst. Fienderna är förutsägbara, men det anser jag tillhöra skräckfaktorn. Medans gameplayen är spelet i sig är nästan flawless. Som i kontrollerna, hur spelet fungerar, pusslena, hur responsivt karaktären reagerar på vad du gör. Allt det är hiskerligt skönt och inget som är fel alls. Visst, fienderna är förutsägbara, men bara idén att det går inte bara att skjuta hejvilt för att döda dem gör det till en +-0.

Jag vet liksom inte hur jag kan förklara utan att du spelar spelet först.

[eXotic]

http://img709.imageshack.us/img709/6058/connerythumbsup.gif

Bra recension, faktiskt, jag trodde i ärlighetens namn att du skulle vara mer oseriös. Men där överraskade du mig på ett positivt sätt.

Fast du måste ju erkänna att du blev överraskad några gånger av fienderna, eller inte av fienderna. Jag menar, när hissen stannar vid ett ställe på spelet och man hör ett kvinnoskrik från ingenstans, då hoppade mitt hjärta till en extragång. Men som sagt, själva fienderna var aldrig speciellt överraskande eller skrämmande. Det som skulle vara överraskningsmoment blev aldrig det på grund av att omgivningen avslöjade allt.

Jag sätter min förklaring under spoilertagg för säkerhets skull.

Ett av fiendernas överraskningsmoment var ju att spela döda. Men det blev ofta avslöjat. Speciellt när det handlade om ett rum man varit i och länsat en massa monster. När man sedan kom tillbaka så låg alla kroppar utspridda i rummet med lemmarna avkapade. (Mitt försvar ifall en sådan där mal-liknande skulle komma och återuppliva alla.

) Men mitt bland alla kroppar låg det ett monster med alla lemmar kvar. Då visste man direkt att honom närmar jag mig med ett vapen draget.

Eller, på tillbakavägen så ligger det en kropp på ett ställe där man till hundra procent minns att man aldrig dödat ett monster, alltså har han kommit dit i efterhand och spelar bara död.

Tyvärr så förutser man just dessa tillfällen en aning enkelt.

Annars så är du helt spot-on på känslan av att spela spelet, jag har själv försökt att beskriva känslan men aldrig tänkt på det ordet du använde. Panik. Det är ju precis så man känner när man spelar Dead Space, så där har du helt rätt.

Angående musiken så spelas den väl bara för för att man ska veta att man har monster kvar att döda?

I alla fall den hetsiga musiken, för den startar med ett litet ljud som indikerar på att ett monster har dykt upp, när man sedan slaktat alla i det rummet så tystnar musiken. Om den övergår i lugn, tyst musik minns jag inte. Men jag tror bestämt att det var helt tyst mellan fighterna, för jag gick ofta runt med öronen spetsade för att höra efter monster och så vidare, och då hade jag förmodligen stört mig på att musik var i vägen. Så jag tror det är tyst medan man spelar, förutom när monster är i närheten.

[Mordos]

http://img7.imageshack.us/img7/9060/bayonetta03.jpg

"Bayonetta is simultaneously gratuitous, ludicrous, and marvelous, but that's precisely why it's such a wild and fun adventure." - Gamespot

"Bayonetta is as good as it gets when it comes to action games. The combat system is the work of masters, and the whole production is vivid, bold, and imaginative. It's also a hugely substantial experience that sustains and encourages repeat playthroughs." - Gametrailers

"A beautiful and graceful fighting game that lets imagination loose, and winks before slapping Dante, Kratos and every other hero back to the drawing board." - Edge Magazine

Intro

Bayonetta är ett spel som jag länge varit skeptisk till, då jag inte gillar spel som God of War serien och Devil May Cry serien. Men, jag ville recensera ett spel i väntan på att Mass Effect 2 skall släppas, och då tänkte jag pröva något nytt som har fått höga betyg. Och jag blev positivt imponerad på spelet. Det är väldigt japanskt, många klichéer och många hintar mot Bayonettas nya sexsymbol-status, men oavsett det så är det ett oerhört roligt spel som spelades i en sitting, och som det nämner ovan - uppmuntrar att man spelar genom spelet mer än en gång.

Missförstå mig dock inte, det är absolut ingenting nytt med spelet förutom ett par saker. Stora bossar, combo-times, avslutande combos som slutar med att man skickar upp fiender i luften för att fortsätta göra en combo - allt det här har vi sett i både God of War och Devil May Cry förut. Men skillnaden med det här spelet, till skillnad från God of War och Devil May Cry är...

http://img191.imageshack.us/img191/2126/bayonetta20081008093444.jpg

Gameplay 10/10

Skillnaden är den att i Bayonetta känns det inte som du trycker på Y tills de dör. Du är aktiv hela tiden, grejen med Bayonetta är att hon har inga super stora attacker som Kratos, eller attacker som är snabba som tar många samtidigt som Dante. Vad hon har, är Witch-Time. Undvik ett slag i absolut sista sekund, och du får ett par sekunder i slow-motion som då används att orsaka så mycket skada som man kan, för att sedan komma ut ur Witch-Time och undvika ett till slag för att få mer tid i witch-time. Spelet är väldigt baserat på just den funktionen. Använder du den inte, då kommer du dö. På tal om att dö. Det kommer du göra, ofta och mycket om du inte är försiktig. För att fienderna i Bayonetta är inte passiva i 5 sekunder, de kommer efter dig för att ha död på dig, oavsett om du anser att du har tid (om du har witch-time däremot!) eller inte.

Fienderna kommer aldrig som i God of War, då de kommer i massor och man kan knappt fokusera på en för att det är så många. Det är alltid en lagom mängd av dem, så på det sättet är det bra. En cool grej är även faktumet att du kan plocka upp vissa fienders vapen och använda dem på en hel del olika sätt, många sätt som inte förväntas ska hända, som t.ex. en stav som används som en stripper-pole som du dödar fiender med. Eller en klubba som av någon konstig anledning används som en boomerang. Det finns en hel del massa vapen som jag aldrig hann plocka upp för att jag ville komma vidare i spelet. Det finns en hel del massa moves man kan köpa sig, som t.ex. en breakdance-spin längs marken som gör att Bayonetta skjuter hennes pistoler medans hon spinner. En bra move om du är omringad, men du har väldigt dålig vy omkring dig då, så det blir lätt att bli träffad. Det finns en hel arsenal av saker man kan skaffa sig, som man aldrig har råd att skaffa sig i sin första playthrough.

Och givetvis får du ju även andra vapen, som plockas upp i form av LP-skivor. Du plockar upp delar av dessa LP-skivor, som hittas på ställen som efter en mindre boss-fight, eller i kistor. Vapen som ett svärd, en piska, is-skridskor, två klor som har två olika lägen. Och en massa andra, så det finns en hel del att sträva efter att skaffa sig i spelet, du kommer inte direkt ha tråkigt.

Story 4/10

Det finns en anledning varför jag skrev gameplay över story. För att, spelar du Bayonetta för att få dig en bra story - titta bort. Visst, den har ett par fiffiga twistar och en hel del saker som gör att man vill fortsätta spela, så man får reda på dessa saker. Men storyn i SIG är inte något att hurra för. Du är en häxa, du har tappat minnet (ooh, kreativt.) och du letar efter att få tillbaka det, och hittar en massa andra saker som är relaterat till allt, och lite mer. Plus en massa sido-saker som man läser i böcker som man hittar i spelet. Det finns bara ett ord att yttra sig om själva storyn. CLUSTERFUCK. Man måste vara ett asiatiskt mattegeni för att komma ihåg allt. Och storyn berättas på ett sådant konstigt sätt, hälften är film, andra halvan är någon konstig variant av en stillbild som bilden rör sig i bakgrunden - men folk pratar och läppar rör sig inte. Det är bara konstigt. Dialogerna är skrattretande, bara repliken "Does this naughty little angel need a spanking?" fick mig bara att bryta ihop och skratta och tänka "Nej.. Hon sade inte det där." och det gjorde hon. Men det är ju roligt åtminstone.

Men när slutet kommer, och allt smälter samman så att det bli någon jävla ordning på det hela - det känns rätt skönt att få reda på allt i slutändan. Men det är ändå ingen bra story, fast då låg ju inte heller tillverkarnas fokus på storyn heller, snarare gameplayen. Det finns inte så mycket mer att säga om saken, förutom kanske att den religösa vinkeln på spelet är faktiskt väldigt bra gjort. Själva designen på fienderna och sånt får mig faktiskt att tänka på änglar - vilket de är.

Design och Grafik 9/10

Åhoj vad snyggt Bayonetta är. Animationerna i fighter är helt superba, de stora bossarna är kristallklara in till minsta detalj, fiender finns det gott om och alla är kreativt uppbyggda och återigen, kristallklara. Film-sekvenserna är lite fåniga med de sakerna som Bayonetta gör i dem, men det är väldigt Devil May Cry-igt, på ett feminint sätt istället. Variation är det mycket av, från ett blommande paradis, till brinnande grottor som håller på att sprängas, till att springa vertikalt upp i en hiss och undvika hissar som håller på att ramla ned är grymt snyggt och väldigt roligt. Lipsyncingen kanske inte är den bästa, men cutscenes är definitivt av högsta kvalité. Detaljerna i tortyr-verktygen man kan använda sig av är väldigt realistiska också, de som skapade de sekvenserna har definitivt tittat på riktiga tortyr-verktyg och noterad detaljer som är viktiga. Jag vet inte riktigt vad mer man kan säga, det är verkligen nyskapande grafik för mina ögon vilket kanske är varför det har fått så högt score. Det är så stilrent men ändå kaotiskt så att säga. Finns inget annat sätt att beskriva det på.

http://img25.imageshack.us/img25/6787/bayonetta20090819054159.jpg

Ljud 7/10

Musiken består av en konstig blandning av vintage-religös musik och japansk jazz, med en hint av en brittisk sångare. Det är väldigt konstig musik. Vad som är ännu konstigare är hur bra det passar in i spelet, och hur bra kvalité det har. Man känner aldrig att man blir distraherad av musiken, man känner bara att det sätter takten för hur snabb fighten kommer vara. Det är också en svår sak att förklara om man inte har spelat spelet. Det är passande, men konstigt.

Voice-actingen är väl okej förmodar jag. Det är inte den bästa jag har hört, men den är rätt för att vara gjort av ett japanskt spelbolag (ingen rasism eller något, japaner brukar inte ha sån bra koll på engelskan.) och de flesta röster är passande. Förutom Lukas. Luka låter lite för mesig för min smak, men annars är det liksom okej. De två bästa röstskådespelarna är ju definitivt Bayonetta och Enzo, båda låter realistiska. Även om jag inte gillar den brittiska-dialekten så passade den väldigt bra in på henne. Enzo.. Honom kan man lyssna på i en trailer, och se hur bra den passar karaktären.

Summering

Jag gick in med rätt låga förhoppningar, och jag kom ut med en spelupplevelse som jag inte har haft förut. Gameplay på den höga nivån är inte ofta man får spela på, och det är positivt det också. Visst, storyn är inte den bästa, men det kompenseras på andra håll. Jag håller ju inte med på 10/10 scoren som spelet har fått av många platser, men den ligger väldigt högt upp på listan. Dock faller den lite kort på frameraten ibland, så där får den lite minus. Det känns som om jag redan har nämnt allt som behöver nämnas, så jag avslutar abrupt med en score istället.

Score

8/10

Den här var inte lika välskriven som förra, men jag hade lite svårt komma ihåg vissa grejor. Jag började skriva minuten efter jag klarade ut spelet, och iom. hur spelet är uppbyggt är det inte lätt att komma ihåg de tidigare sakerna.

[SimonJ]

Titel: Grand Theft Auto: Liberty City Stories

Utvecklare: Rockstar Leeds & Rockstar North

Format: PSP & PS2

Release: 25 oktober 2005 (PSP)

Jag ska vara ärlig och säga att innan jag köpte en PSP för ungefär en månad sen så har inte jag spelat GTA: Liberty City Stories, spelet har aldrig sett lockande ut och verkade inte innehålla några större nyheter. Så den största anledningen varför jag inte köpte Liberty City Stories tidigare till PS2 var för att jag var rädd för att jag skulle hata det! Tänk så fel jag hade...

Story & Uppdrag

Storyn utspelar sig 1998, 3 år före händelserna i GTA III, du spelar som Antonio "Toni" Cipriani som efter att ha legat lågt ett tag (för ett mord han utförde för The Leone Family) kommer hem till sin hemstad Liberty City, Toni välkomnas av Don Salvatore Leone, som också presenterar Toni för Vincenzo Cilli som är Salvatores capo. Toni börjar jobba för Vincenzo och det är här allting börjar, snart börjar Toni träffa både nya och gamla vänner men självklart också nya fiender. Storyn är riktigt bra och om du precis som jag gillar klassiska Maffiafilmer som t.ex Gudfadern så kommer du att gilla storyn här.

Uppdragen i början är som i alla GTA-spel ganska tråkiga och brukar som vanligt bara handla om att åka någonstans och skjuta någon eller hämta någon, men senare i spelet när storyn börjar komma igång på riktigt så är dom flesta uppdragen bra och varierande. Storyn tog för mig ungefär 14-15 timmar att klara men det går nog att klara spelet på en mycket bättre tid än så, men spelet är i alla fall längre än GTA III och som alltid finns det massvis med innehåll även efter storyn. Om man kort ska sammanfatta storyn så kan man säga att den är lagom lång och väldigt bra, dock så finns det vissa uppdrag som också finns i övriga GTA-spel som känns väldigt "onödiga" och varken för storyn framåt eller hjälper på något annat sätt heller, utan bara är där.

Ljud & Musik

Det finns väl inte mycket att säga om själva ljudeffekterna, dom är som vanligt bra och Liberty Citys befolkning har några riktigt roliga kommentarer. Det jag tänkte prata om är ju självklart musiken, många är som jag har förstått det väldigt missnöjda med Liberty City Stories musik, och visst, den är lite "konstig" men absolut inte dålig! Radiokanalerna är ungefär samma som i GTA III, vad jag kan komma på nu så finns det bara en ny som heter Radio Del Mundo, men annars så är alla klassiska GTA III kanaler kvar: Head Radio, Lips 106, Flashback FM, Double Clef FM, K-Jah, MSX, Rise FM och Liberty City Free Radio "LCFR" som bland annat innehåller Chatterbox med Lazlow som i GTA III är en fristående radiokanal. Musiken är mycket lik den i GTA III eftersom att det är samma radiokanaler, Head Radio och Lips 106 spelar alltså fortfarande pop och så vidare...

Så om man säger så här: Musiken är inte dålig, bara lite speciell. Som vanligt i GTA-spel så finns det ju gott om rolig reklam på radion, och i Liberty City Stories är den riktigt, riktigt bra, kanske bästa i hela serien, det känns som att Rockstar har satsat mer på rolig radioreklam och radiopratarna än på själva musiken.

Grafik & Gameplay

Grafiken är riktigt bra för ett PSP-spel och påminner mycket om hur GTA III och Vice City såg ut på PS2, men här kommer mitt egentligen enda stora klagomål i GTA: Liberty City Stories: Frame raten! Spelet flyter visserligen på i en spelbar hastighet hela tiden, men det flyter långt ifrån hur tidigare GTA-spel gjorde på PlayStation 2, jag störde mig enormt på detta i början och var ungefär halvvägs in i storyn när jag nästan tröttnade p.g.a den hemska Frame raten, men när jag spelade Vice City Stories ett tag (som flyter ännu sämre) och sedan gick tillbaka till Liberty City Stories så blev jag ganska van och nu lägger jag inte ens märke till det längre men jag tycker ändå inte att det ska behöva vara såhär dålig Frame rate, ibland räcker det att en bil åker förbi för att spelet ska sega ner ganska mycket.

Kontrollen har jag inga klagomål på, dom är nästan exakt likadana som på GTA på PS2 förutom att PSP saknar en högerspak vilket gör att man inte kan röra kameran samtidigt som man springer, man måste alltså stanna upp hålla in L och sen vrida på "plattan" för fixa till kameran. I uppdrag där fienderna kommer från alla håll så kan det här bli svårt, men spelets autosikte underlättar ganska mycket och kontrollen är bättre än jag hade väntat mig och funkar fint största delen av tiden.

Jag har en ganska liten men ibland väldigt störande sak att klaga på också: Laddningstiderna!

Det laddar extremt länge så fort man ska börja ett uppdrag och se mellansekvensen, och när vi väl är inne på det här med mellansekvenserna så kan jag klaga på min tredje och sista sak, nämligen att många mellansekvenser är fantastiskt dåliga.

Många av dom visar bara Toni som står helt stel bredvid sin uppdragsgivare och pratar utan att röra på vare sig armar eller mun speciellt mycket, dom "riktiga" mellansekvenserna (som GTA-spelare är vana vid) finns fortfarande kvar men det finns på tok för få av dom. Fast både det här med laddningstiderna och mellansekvenserna är ingenting som förstör helhetsupplevelsen.

Övrigt

Liberty City i GTA: LCS ser nästan exakt likadan ut som den gjorde i GTA III, förutom några gator och en plats som i GTA III bara var en tråkig byggarbetsplats är nu ett nytt litet ställe att utforska. Förutom att staden är nästan exakt samma som i GTA III så dyker de flesta karaktärerna du jobbade för i 3:an upp här också: Ni minns väl Toni Cipriani, Salvatore Leone, Mickey Hamfists, Donald Love, Ray Machowski, Maria Leone och 8-Ball? Men det dyker även upp helt nya ansikten som en tjock, pervers man som heter Joseph Daniel O'Toole "JD" som också är ägaren till den klubben som i GTA III ägs av Luigi Goterelli (som man inte ser röken av här). Det finns även ett helt nytt gäng som inte finns i GTA III, The Sindacco Family, som av en anledning jag inte ska berätta om inte längre finns år 2001 (när GTA III utspelar sig).

Sådär, nu känner jag mig ganska klar med den här (min första) recensionen, jag hoppas att i alla fall någon här på forumet orkar läsa den...

Det går inte att beskriva hur bra Grand Theft Auto: Liberty City Stories är, även om det har några få brister så är det ändå ett GTA, ett bärbart GTA dessutom! Spelet innehåller egentligen inga nyheter som har fört serien framåt, men det är portabelt, har en intressant story, roliga karaktärer och galna uppdrag, det räcker för mig, GTA: Liberty City Stories är enligt mig det kanske bästa GTA-spelet sedan GTA: Vice City, tro det eller ej!

Betyg: 10/10

Redigerad 17 januari, 2010 av SimonJ

[Renard]

Grymt bra recension Simon

[SimonJ]

Grymt bra recension Simon

Tycker du? Tack!

Den tog flera timmar att skriva.

[Wu Zi Mu]

Jag brukar inte hänga här så mycket, men kom på en idé, en grej jag saknar lite.

Att man skriver till vilka system spelet finns. Det underlättar verkligen som läsare om man skriver det så tidigt och tydligt som möjligt.

[SimonJ]

Jag brukar inte hänga här så mycket, men kom på en idé, en grej jag saknar lite.

Att man skriver till vilka system spelet finns. Det underlättar verkligen som läsare om man skriver det så tidigt och tydligt som möjligt.

Bra idé! Fattade inte hur jag kunde missa det i min recension, nu vet väl alla här i alla fall vilka format GTA: LCS finns till, men jag editerade ändå in lite info...

[Renard]

Jag brukar inte hänga här så mycket, men kom på en idé, en grej jag saknar lite.

Att man skriver till vilka system spelet finns. Det underlättar verkligen som läsare om man skriver det så tidigt och tydligt som möjligt.

Haha, kommer ihåg en gång när jag satt och läste en recension på IGN, och verkligen eldade upp mig och tänkte "FY FAN DET HÄR MÅSTE JAG SKAFFA " Sen visade det sig att det bara fanns på Xbox och jag började gråta (nästan)

Redigerad 17 januari, 2010 av Renard

[Henkibojj]

Tycker du? Tack!

Den tog flera timmar att skriva.

Ja, den var nice! Du tog upp mycket som jag en gång i tiden tog upp också, och det var lustigt att även du tyckte det kunde tampas med GTA Vice City om förstaplatsen.

Jag brukar inte hänga här så mycket, men kom på en idé, en grej jag saknar lite.

Att man skriver till vilka system spelet finns. Det underlättar verkligen som läsare om man skriver det så tidigt och tydligt som möjligt.

Jag har alltid skrivit på vilket system jag spelat det, men aldrig ifall det dessutom finns till Xbox eller PC.

Redigerad 17 januari, 2010 av Henkibojj

[Mordos]

Jag brukar inte hänga här så mycket, men kom på en idé, en grej jag saknar lite.

Att man skriver till vilka system spelet finns. Det underlättar verkligen som läsare om man skriver det så tidigt och tydligt som möjligt.

En sak som jag kommer lägga till i framtida recensioner.

[SimonJ]

Ja, den var nice! Du tog upp mycket som jag en gång i tiden tog upp också, och det var lustigt att även du tyckte det kunde tampas med GTA Vice City om förstaplatsen.

Tack! Kanske ska skriva en recension på Vice City Stories också? Som jag dock tycker är ett mycket sämre spel än LCS...