Jump to content

Spelrecensioner


Saleen
 Share

Recommended Posts

Warhawk är ett PS3-exklusivt spel som nu har två år på nacken, men jag skaffade det först i julas på grund av dess dittills lite väl höga pris. Spelet hade från början en stor och riklig story, men skrotades innan release på grund av bristande kvalitet. Istället gjordes Warhawk till ett spel med enbart multiplayer som tar plats i fem landskap á fem kartlayoutvarianter. I början fanns dessutom bara fanns fyra spellägen, men utökades efter en tid med två till. Spelet går numera att köpa antingen på skiva för ca 300, skiva och headset för ca 600 eller som i mitt fall över PlayStation Network för 199 kronor. Dessutom finns tre expansionspaket att köpa styckvis för 55 kr, eller i klump för 110.

Själva matcherna utspelas antingen till fots, i jeepar, i pansarvagnar, i kanontorn eller där det är som bäst - i ett Warhawk-flygplan. Du kan flyga planet antingen som ett jetflygplan med powerslide-möjligheter, eller som en helikopter/svävare som står still i luften, bäst lämpat för markattacker. Planet styrs antingen enbart med spakarna eller med Sixaxis, som vi fick se redan på E3 2006 (3:00) när Sixaxis-tekniken avslöjades. Slutresultatet måste jag säga är förvånansvärt bra när man väl ställt in alla inställningar som man vill ha dem, med neutralt läge för lutningen och vilken känslighet man vill ha i svängarna. Styrningen känns intuitiv och äkta, och Warhawk är ett av de få spel jag kört med Sixaxis där jag verkligen gillat funktionen skarpt. Man kan även välja att använda Sixaxis till jeepar, pansarvagnar och lastbilar, men det är inte lika lyckat och känns ungefär lika taffligt som till gamla Motorstorm, som skröt så vilt med sin rörelsekänslighet. Lyckligtvis finns individuella val för fordon respektive flygplan när det kommer till detta, vilket välkomnas varmt. Skulle du dessutom vilja byta spakfunktion till fots men inte i fordon går det också utmärkt. Tummen upp! :P

En annan viktig fråga är grafiken. Videon bör tala för sig själv, men varsågoda och döm själva:

(Klicka här för högkvalitetsversion, om HD är för krävande för din dator.)

Grafiken är riktigt snygg, även på mindre teveapparater. Blandningen av teckande vapenpickups, fordon och spelare tillsammans med fotorealistiska hav och skyar fungerar väldigt bra och är en fröjd för ögat. Nog för att Uncharted alltid kommer vara bättre än de flesta PS3-spel, men det här är klart över godkänt.

Det finns en uppsjö av vapen att välja mellan, närmare bestämt tio stycken till flygplanen och elva till fots. Dessutom finns två sorters kanontorn (flak och missiler) och diverse fastmonterade tunga kulsprutor i både bunkrar och bakpå jeepflaken. Uppfinningsrikedomen hos markvapnen är inte stor, men fullt tillräcklig för att skapa balanserade matcher. Givetvis får vi se både automatkarbin, flamethrower och raketgevär, men bland de mest intressanta markvapnen bör hälsogranaten och luftanfallet nämnas. Hälsogranaten fungerar enkelt men effektivt på det sättet att den ger healthboost till ens medspelare medan den för motspelare närmast liknar napalm eller giftgas. Detta kan användas på väldigt taktiska sätt - varför inte rigga en jeep med ett par sådana här och rusa in i fiendebasen, ta flaggan och sticka därifrån medan andra planterar flyktvägen med minor?

Luftanfallen är dyrbara och bör användas med både tajming och fin precision, eftersom alla kraftigare vapen har någon form av fördröjning innan de kan användas igen. Bäst användning för luftanfall har du på broar där du vet att flaggbäraren måste passera, eller vid stora ansamlingar av fiender som på snabbast och enklast sätt måste rensas ur vägen. Spana med kikaren, sikta in ett område och håll in skjutarknappen under några sekunder så kommer du snart se ett fyrverkeri som heter duga.

De många vapnen och de science fiction-artade flygplanen ger ett mycket underhållande flyg-gameplay.

Flygplanens vapen är desto mer intressanta. Borträknat standardkulsprutorna som finns monterade på varje plan har du nio vapen att tillgå. Att planen skulle ha klusterbomber och målsökande missiler är ju ganska givet, men här finns både blixtvapen, osynlighet, luftminor, låsbrytarsplitter och svärmmissiler - alla med sina egna styrkor och svagheter. Blixtvapnet är kolossalt effektivt om det används på rätt sätt, annars är det bara värdelöst och förstör ditt överraskningsmoment. Osynligheten gör att din radarbild inte syns och att man inte kan låsa missiler på dig, men du kan inte använda några andra vapen utom kulsprutorna under tiden det är aktiverat.

Luftminor används förstås bäst på de allra elakaste ställena, nämligen de nödvändigaste pickupsen och runt din egen eller de andras bas. Det är tillfredsställande elakt att jaga någon med kulspruta hack i häl och jaga dem mot en reparerings-pickup, där du i förväg minerat. Nackdelen är att de går att skjuta ned till fots. Svärmmissilerna både låser mycket snabbare till andra flygplan och har högre hastighet än de kraftigare missilerna, men de är väldigt lätta att väja för och gör heller inte lika mycket skada. Vidare går det bara att låsa till flygplan, och inte till pansarvagnar som i fallet med de större och kraftigare målsökande missilerna.

Vapnen till fots och i luften väljs med styrkrysset, där åtta slots (D-padpilarnas riktningar) finns tillgängliga. Fördelen med detta är att det är ett mycket enkelt och snabbt alternativ till en stor vapenmeny som i Resistance: Fall of Man, men så är det ju också alltid knepigare att få till ett diagonalt tryck med en fyrknappars-D-pad. En stor fördel med detta system är att man slipper tilldela en dyrbar knapp till omladdning av vapen, eftersom man helt enkelt trycker på samma vapen för att ladda om det.

Så kommer vi till några av Warhawks stora nackdelar. Inlärningskurvan är helt våldsamt hög, och de träningsguider som finns ger dig endast principer, inte taktik, teknik eller erfarenhet. För att lära dig hur ett vapen bäst borde användas måste du först ha dött av det ett tiotal gånger, vilket gör att du inte riktigt kan kalla dig en god spelare förrän efter ett femtiotal dödsfall.

Du har ingen aning om att flamethrowern kan vara så effektiv mot tanks förrän du själv dött av det fem gånger och inser efter alla "men vad FAN?!?"-utrop att du själv kanske skulle försöka dig på det.

Du har ingen aning om att fiendebasen så gott som alltid kommer vara minerad förrän du själv dött av fega minor ett tiotal gånger, och inser att du alltid måste rensa fältet innan du kan gå in.

Du har ingen aning om att flygpickups väldigt ofta är minerade förrän du dött ett tiotal gånger på fegisminor, och inser att du själv borde minera likadant.

Du har ingen aning om att granater är hundra gånger bättre än både pistol och automatkarbin förrän du själv dödats av femton granater och kommer fram till att det kanske inte är ren lotto att de tar dig, trots allt. Och när du väl insett att granater är skitbra kommer det ta dig femton närkamper med granater innan du vet hur du ska pitcha dem.

Warhawk_Pic_5_1108224_2.jpg

Roligt, snyggt och smått beroendeframkallande, men det har sina brister.

Vinster och skicklighet kommer efter minst sex timmar av rena förluster. Lyckligtvis finns serverfilter som begränsar rangen på motspelarna efter egna val, så man kan börja med mindre erfarna spelare.

En annan brutalt dålig sak är det ständiga påhittet att man ska översätta alla engelska spel till den region där det säljs. Det ger en himla massa märkliga förkortningar i statslistan som jag än idag inte begripit vad de står för ("IAR-krav" betyder att du ska göra vissa saker i samma spelomgång, men det visste du väl redan?). Det ger också skogstokiga översättningar av trofékraven. Ta dessa två troféer som exempel:

  • Luftbalett - Döda en fiende som flyger jetpack genom att köra på honom med ett fordon eller flygplan.
  • Fluga på vindrutan - Medan du flyger en Warhawk ska du döda en fiende som flyger jetpack genom att flyga på honom.

    Jaha, så ser jag någon som flyger jetpack och jag kraschar in i honom med en Warhawk borde jag då få två troféer? Icke. Läs den engelska, korrekta versionen:

    Det är en jäkla skillnad mellan versionerna och ett förbannat ofog att hålla på och översätta spel när man inte tagit ens tre minuter på sig att kolla igenom så att allt stämmer. Lyckligtvis är det bara i menyerna det märks av, eftersom man väl inne i spelet bara ser korta spelmeddelanden såsom "dödade", "teamdödade" eller "du har förlorat zon #3".

    En annan sak jag retar mig på angående troféerna är att trots att 80% av dem är ganska enkla med en andra kontroller, finns det fortfarande fem troféer kvar som kräver högsta rang, alla medaljer och alla lovorder. En snabb koll på GameFAQs gav mig ett slag i ansiktet om 17 000 frags och ett hundratal speltimmar som krav för högsta utmärkelsen. Jadu, nån Platinum lär det inte bli tal om för min del. Snabbt uträknat bedömde jag nån gång att det skulle krävas ett och ett halvt år med tio speltimmar om dagen för att nå upp till de krav som ställs. Absurt sätt att försöka få lång speltid på sina spel, förmodligen för att locka nya hårdvaruköp. Och även om jag fick för mig att försöka mig på det projektet tvingar de mig att köpa expansionerna i och med att fem av troféerna kräver det. Skamligt.

    warhawk-20070711051202327_1108224_3.jpg

    Splitscreen för fyra spelare är mycket välkommet.

    En stor eloge måste däremot ges Warhawk för dess splitscreenfunktion som stöder upp till fyra spelare på samma skärm, både lokalt och online. Ifall spelhosten tillåtit det kan dina polare när som helst trycka START och sömlöst hoppa in i spelet, förutsatt att det inte är fullt. Trots de korkade trofébeskrivningarna går det ändå att klara minst hälften av dem genom att starta ett lokalt spel med splitscreen där spelare 1 dödar spelare 2 (som är AFK) på olika sätt. Givetvis är det mer utmaning att försöka klara dem i riktiga spel, men det blir ofta snudd på omöjligt om man inte småfuskar lite. >_< Synd bara att lokala spel saknar botar, så det blir inte mycket spelvärde kvar där. Knepigt är det också att lära en okunnig att flyga en Warhawk, den tar tid att bemästra.

    Det finns tre expansionspaket att köpa, som ger ett varsitt nytt fordon och en ny karta var. Förutom jeepen, Warhawk-planet och tanken ser vi nu jetpacks, lastbilar och dropships. Den stora fördelen med lastbilen är att den fungerar som mobil spawningpoint och kan ge ett stort taktiskt överläge om man använder dem strategiskt, men överlag så är det trots allt inte mycket märkvärdigare än en större jeep (sånär som på dess sköldgenerator).

    Dropships är stryktåliga men relativt försvarslösa för den ensamme piloten.

    Dropships är däremot desto mer spännande. De stora och klumpiga titanerna som långsamt sveper över landskapen tål en väldig massa stryk och kan användas på många sätt. Förutom piloten kan man transportera sex passagerare vid varsitt missiltorn, plus att man kan plocka upp markfordon som i sig kan bära upp till tre personer. Det händer aldrig, men bara att man kan transportera en tio personer stor trupp bakom fiendens led är imponerande. Jag gapade stort när jag som dropshippilot för någon månad sedan svepte ned över min flaggbärares jeep och lyfte upp honom i skeppet, och flög undan honom från den långa, slingriga vägen han hade varit tvungen att ta sig över om jag inte hade flugit honom direkt till basen. Väl framme släppte jag ned honom, han blev skjuten av en tank, jag pulvriserade den med fraktskeppets otroligt kraftfulla miniguns, tog flaggan, sprang de sista 20 meterna och vann matchen åt oss. Striderna är väldigt ombytliga om man gör dem till det - givetvis kan man även i detta spel sitta och trycka i basen och vänta på att ens egna flagga ska komma tillbaka så man kan cappa nån gång, men det är desto mer spännande om man ger matchen lite tempo och själv rider ut i en tank.

    En mycket dålig sak är däremot att expansionspaketen inte kan sammanflätas, trots att man köpte alla tre för 110 kr i samma paket. Detta kompenseras däremot av att man har full tillgång till XMB-musik ingame, så du kan spela till vilka låtar du vill om det orkestrala soundtracket inte faller i smaken. Bra där, Sony! Mer sånt!

    warhawk-20070711051208030_1108224_5.jpg

    Jag hade gärna sett en slutförd singleplayerkampanj och möjlighet till flera team i multiplayer. Just nu (och förmodligen även i fortsättningen) är det bara blå och röda team som gäller. Singelplayerkampanjen som var under utveckling verkade mycket lovande och skulle säkert ha blivit en hit.

    De som har en PS3 och letar efter schyssta multiplayerspel borde skaffa demot av detta som ligger ute på PSStore. Det ger enbart en bana med endast en kartlayout, men är för övrigt en fullt rättvis demonstration av fullversionen eftersom den inkluderar de flesta eller alla vapen och fordon som erbjuds i originalversionen.

    warhawk2_1108224_6.jpg

    199 kronor är ett mycket överkomligt pris med tanke på hur mycket det ger tillbaka.

    Förutom snygg grafik och intensiva luftstrider ges man även ett dynamiskt

    spelande med hög variation och ständigt nya sätt att erövra motståndarna på.

    +
    Billigt. 200 kronor online är mycket överenskomligt.

    +
    Bra motion sensor som bidrar mycket till spel- och flygkänslan

    +
    Kul och spännande i så gott som varje match

    +
    Splitscreen för upp till 4 spelare både offline och online med andra

    +
    Många vapen som både är roliga, häftiga och uppfinningsrika

    +
    Mycket troféer med kul utmaningar och annorlunda upplägg

    +
    XMB-musik ingame är alltid högst välkommet

    -
    Svenska översättningar som manglats in i Google Translate

    -
    Dåliga och/eller otillräckliga guider som inte berättar allt man behöver veta

    -
    Ingen manual medföljer online, och den man frenetiskt googlar sig till saknar all relevans till spelet

    -
    Dåliga förkortningar i tabeller och HUD

    -
    Absurda trofékrav mot slutet

    -
    Expansionspaketen kan inte sammanflätas med varandra, utan bara enskilt med originalbanorna

    -
    Hög inlärningskurva, hög svårighetsgrad och hög risk för att tappa sugen innan man kommit igång på allvar

    SLUTBETYG: ^_^ ^_^ ^_^ ^_^ (4/5)

Aerial Ballet - While flying a jetpack, kill an enemy (who is also flying a jetpack) with any weapon other than the Rocket Launcher.

That Was Some Bug - Kill an enemy who is flying a jetpack by hitting them with any vehicle or aircraft.
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Du har ingen aning om att flamethrowern kan vara så effektiv mot tanks förrän du själv dött av det fem gånger och inser efter alla "men vad FAN?!?"-utrop att du själv kanske skulle försöka dig på det.

Det där låter väldigt konstigt, att en eldkastare kan vara effektiv mot tanks.

I övrigt så låter det som ett otroligt skoj spel! >_<

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Rag Doll Kung Fu: Fists of Plastic

(PS3 via PSStore)

rag-doll-kung-fu-fists-of-plastic-20080715052135886_640w_1109180_0.jpg

Plastdockor + Kung Fu + Partyspel = :D

Rag Doll Kung Fu: Fists of Plastic är ett plattformsfightingspel där man spelar en trasdockeninja. "Rag Doll" syftar förmodligen mer på fysiken i spelet än hur dockorna ser ut, även om de följer Sackboy-konceptet med att man kan klä sin docka hur man vill. Spelkonceptet är enkelt, och vi har sett det många gånger förr. Två (eller fler) spelare med varsin healthbar spöar skiten ur varandra och försöker tömma den andres hälsa innan ens egen tar slut. Detta till ett antal knappkombinationer som i Tekken-serien mfl innebär ett tjugotal skumma och obegripliga mönster som bara leder till förvåningen "vafan, hur gjorde jag det där? Jag tryckte ju knappt på nåt". Men så är inte fallet i Rag Doll Kung Fu, eftersom det bara finns sex kombinationer uppbyggda av två knappar. Enkelt och effektivt, och man känner att man har kontroll över sin karaktär hela tiden.

Däremot har Rag Doll Kung Fu lagt till en annan tvist på det hela: Ki. Ki (aka Xi, Chi eller hur ni nu vill stava det) fylls på genom närstridskamper eller akrobatik som fullt ut visar vilken ragdoll-fysik spelet har på sina håll. Ki är i spelet en form av energi som du kan använda till specialattacker, som alla använder sig av Sixaxis-funktionen i PS3-handkontrollen. Det finns fyra rörelsekänsliga funktioner: Hälsa, eldklot/hadoken, eldnäve och golvsmäll.

Genom att vända kontrollern upp och ned så omvandlar du din uppsamlade ki till hälsa, om det skulle tryta. Genom att hålla in Cirkel och göra en bestämd rörelse med din handkontroll uppåt och sedan nedåt, frammanar du en Ki-explosion ("golvsmäll") som får motståndare i närheten att slungas iväg från dig. Genom att skaka din kontroller frammanar du ett eldklot, som kan vara av fem storlekar beroende på hur mycket ki du har och hur mycket du vill använda av den; eldklotet kastar du sedan iväg i den riktning du siktar. Genom att hålla in Fyrkant, skaka kontrollern och styra med vänsterspaken gör du en Eldnäve som både ger motståndarna en rejäl snyting, men också kan rädda dig från att falla nedför stup och liknande i och med att man flyger som Stålmannen. Sammanfattningsvis fungerar knapp- och rörelsekontrollerna väldigt bra, även om rörelsekänslighet alltid har en viss felmarginal som gör att man ibland missar vissa attacker som hade varit bra att sätta.

Lite gameplay-teaser åt er sålänge. Ska ladda upp en bättre video så småningom.

Alla specialtekniker som använder Ki visas åtminstone.

När det kommer till spellägena är det en stor nackdel man upptäcker som första grej - det finns ingen multiplayer. Inte online iallafall, även om spelet faktiskt stöder upp till fyra lokala spelare med varsin handkontroll. Lyckligtvis finns åtminstone botar att använda sig av om en match mano á mano känns tråkig. Däremot får man berömma Rag Doll Kung Fu för dess innovativitet för spelgrenar. Vad sägs om Herre På Täppan, Fisk-basket eller Dodgeball?

Spelet har ett singelspelarläge och ett multiplayerläge. "Kampanjen" i spelet är åtta olika utmaningar där du ska försöka klämma Plastmedalj i varje (för alla vet ju att valörordningen går "brons-silver-guld-plast" :whistling: ), eller så långt du vill försöka komma. Sista trofén till spelet är att du ska klara alla utmaningar på Guld. Det är inte omöjligt men kräver både tid, tur och övning. De andra 11 troféerna är relativt enkla och kräver inte mer än att du ska bemästra de tekniker som lärs ut under spelets gång. Omspelningsvärdet efter att alla 12 troféer är tagna är jag tveksam till, eftersom man snabbt lär tröttna på att spela Deathmatch mot botar, att försöka svinga sig mellan plattformer, att träffa prick med kaststjärnor eller att kasta ninjor från berget - för att bara nämna några exempel.

Hittills har jag inte spelat mot någon människa men jag tror att spelets styrka ligger i att det när allt kommer omkring är ett renodlat partyspel i Wii-stuk för fyra spelare att sätta tänderna i till lite öl och chips. Att spelet har inbyggd videoinspelning direktlänkat till Youtube-uppladdning är en kul detalj, men bidrar inte särskilt mycket då det inte finns någon form av editor över huvud taget. Dina videos går däremot att se i XMB när du avslutar spelet.

+ Gratis (för den som passade på, men skicka PM så får du det av mig)*

+ Simpla kombos

+ Bra Sixaxis-stöd

+ Upp till fyra spelare lokalt

+ Botmatcher med olika svårighetsgrader

+ Kul utmaningar och spelgrenar

+ Lagom många och svåra trophies

+ Stor charm i och med humor och att det är små trasdockor som fajtas

+ Sköna hiphop-remixer av asiatiska teman ger ett läckert sountrack

- Ingen onlinemultiplayer

- Lite för kort speltid

- Lite för minimalistiskt, även om det i grunden är ett renodlat partyspel

*Efter tips från Yuokai laddade bl a jag, Linus127 och Vice. ned

Rag Doll Kung Fu: Fists of Plastic från amerikanska konton, eftersom det av en händelse

var gratis vid den tidpunkten. Fråga nån av oss så får du det säkert. Annars kostar det 90 kronor.

SLUTBETYG:

:):>:wub: (3/5)

Rag Doll Kung Fu: Fists of Plastic är ett spel som är kolossalt roligt den första veckan, då du ständigt lär dig nya tekniker och blir bättre och bättre. Trofé efter trofé ramlar in och du tycker det är fantastiskt roligt, utan tvekan. Vad som däremot sker efter att du fått alla trophies lär vara att det får ligga kvar på hårddisken, eftersom du inte vill ta bort det men du kommer kanske inte spela det igen förrän du har en eller flera kompisar vid din sida. Spelet kunde vara så mycket mer, så mycket större och så mycket djupare än det är, och eftersom spelet saknar onlinemultiplayer blir det till slut ganska kort speltid på det hela. Underhållningsvärdet är klart värt en fyra, men utan story och multiplayer kan det inte nå högre än en trea. Men en mycket stark sådan! :o

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 months later...

Ett väldigt billigt spel, till inköpskostnaden alltså. Förmodligen inte heller världens mest påkostade spel. Men enligt mig faktiskt rätt bra. 100kr kostade spelet, och är ett sådant som går att finna på ICA eller Rusta. Inte direkt det bästa med andra ord. Kontrollerna är lite konstiga och responsen känns lite off, men storymässigt och för övrigt gameplay-mässigt så är det här spelet faktiskt helt ok. Ganska bra måste jag säga. 99kr skulle jag nog säga att det är värt.

6.5/10

En del buggar får man stå ut med.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Well nu när du sa det började jag editera min post men sedan så råkade jag klicka någonstans, eller whatever, någonting hände (browser -> back) och jag kunde inte komma tillbaks till att editera min post. Så då orkar jag inte längre.

Kolla på den här videon. En introduktion av huvudpersonen som också tar upp vad spelet egentligen handlar om.

http://www-2.gamereactor.se/grtv/?id=1748

Redigerad av VickeX
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Qué? Du såg inte min självdistans i posten eller?

T, @VickeX:

Haha, vilken story. Stulet från Half-Life, Bioshock, Resistance m fl och kryddat med amerikansk patriotism presenterat av en renrasig amerikan :) Kan det bli bättre? :(

Jo väldigt Amerika-patriotiskt. Men jag tycker att det är mysigt och maffigt ändå.

Du får döda Amerikas

president i vita huset

! :wub: (inte direkt någon stor spoiler imo).

Och så fightas med en del stora landmarks i bakgrunden. Chrysler Building i USA. London Tower (s, eller, heter det ens så?) och lite så.

Älskar verkligen funktionen där man kan gå upp till en fiende och rycka ifrån dem deras vapen och antingen använda dom som en mänsklig sköld, eller "instant kill" eller i vissa fall "environmental kill". Älskar environmental. Finns många fina sådanna.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 1 month later...
  • 3 weeks later...
Vill bara rekommendera Godfather 2 för er. Absolut värt pengarna. Mycket kuligare än första spelet, mer variation, coolare saker man kan göra.

Jag har sett i min friends-lista på PSN att du spelar det väldigt mycket ^_^. Själv tycker jag att det ser lite fult ut. Inte rent grafikmässigt, men animationerna är lite stela och, datorgjorda om du förstår vad jag menar :)

Redigerad av Renard
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 months later...

Trine

(PS3 via PSStore)

Spelupplevelsen förhöjs ytterligare med den vackra bakgrundsmusiken.

Trine är ett samarbetsspel som utspelar sig i ett sagoland någonstans under medeltiden. Världen rämnar när magiska objekt stjäls och sätts i händerna på onda varelser, kungar sätts på tronen ena dagen för att avsättas dagen därpå, monster och skelett lurar i varje hörn och det blir du som måste rädda dagen med magins hjälp - precis som det ska vara i en magisk saga! Skillnaden i den här sagan är att du inte är ensam. Storyn börjar när tjuven Zoya, riddaren Pontius och magikern Amadeus var och en för sig smyger sig in i slottet och lockas av det magiska objektet Trine, en urgammal klenod som en gång i tiden höll världskrafterna i balans tills de splittrades för vinden. Klenoden binder själarna hos de tre karaktärerna till varandra och om de vill gå fria från varandra måste de hjälpas åt att rensa landet från det onda.

Spelets 15 banor kan klaras ensam eller med en eller två medhjälpare i soffan. Trots att spelbarheten är som störst när bara en person behöver samsas om skärmutrymmet, är det absolut roligast att spela ihop med en kompis. Karaktärernas smågnabbande med varandra lockar till många småfniss som ju alltid är trevligare i sällskap med någon annan. De flesta pussel kan lösas med bara en persons ingripande, men med tanke på magikerns förmågor och slagkraften hos en fighting-duo framför en ensling som ska slåss med 10 fiender samtidigt, är det helt klart bäst avnjutet i flerspelarläget. Man behöver dessutom inte ha olika kampanjer igång samtidigt eller styra med menyskiften för att få en polare som går förbi teven med i spelet - det är bara att starta upp handkontrollen och trycka START för att gå med. När som helst kan man dessutom sluta utan att påverka den förste spelarens omgång.

Samarbete mellan karaktärerna är A och O,

vare sig du gör det ensam eller med kamrater i spelsoffan.

Men som videon visar är alla karaktärerna duktiga även på egen hand.

På många sätt påminner spelet om klassikern The Lost Vikings i och med sina samarbetsbaserade pussel och idén att använda tre karaktärer med olika förmågor för att klara de problem man stöter på under spelets gång. Skillnaden mot den fantastiska klassikern The Lost Vikings är att man i Trine har lagt mycket mer fokus på fysik- och mekanikpussel samt, givetvis, magi. Magikerns förmågor är till en början mycket begränsade till enbart frammanandet av en metallåda, men ju mer du spelar och samlar erfarenhetspoäng, desto fler objekt och förmågor får du i din repertoar. Dessa visar sig inte bara nödvändiga för att klara banornas hinder, de hjälper dessutom till väldigt mycket när man jagar skatter och erfarenhetspoäng. Riddarens förmågor sträcker sig inte mycket längre än att slåss och använda skölden, även om man då och då får användning för hans styrka när det gäller att kasta iväg objekt som ligger runtomkring banan. Tjuvens pilbåge är däremot mer användbar då den inte bara får avlägsna fiender ur vägen utan även både kan förskjuta jämvikten på vippbrädor och med hjälp av eldpilar tända facklor på de mörkare banorna. Mest speciellt är ändå hennes Indiana Jones-piska som används för att svinga sig från plattform till plattform.

Hur många man spelar påverkar också hur många personer som springer omkring på banan. Är du ensam, väljer du fritt mellan alla tre karaktärer eftersom det bara finns en spelare på planen samtidigt. Är ni två, kommer ni vara två personer som springer omkring och samsas om att byta mellan de tre olika karaktärerna. Är ni tre som springer omkring, kommer varje person vara bunden till den man spelar som, såvida man inte går in i pausmenyn och ändrar eller helt enkelt byter handkontroll med varandra.

trine_screenshot_2009_05_wizard_knight_caverns_1147314_0.jpg

Mycket vackra och fantasifulla miljöer till en kraftfull

grafikmotor som kräver en hel del av PC-versionen.

Grafiken är fenomenal och är förmodligen det första som slår en. Det är egentligen inte den knivskarpa grafiken och den snygga modelleringen som är huvuddelen, det är snarare att det är rent vackert att titta på. Överallt i bakgrundens bildspel ser man detaljer som verkligen bygger upp stämningen till att man faktiskt spelar sig igenom ett sagoland och inte bara ett 2D-plattformsspel med "lite snygga texturer". Här finns små hängbroar mellan träden, här finns drakstatyer, här finns stenbroar i lavamiljöer och här finns blå och lila svampar och blommor som vidare bidrar till hela sagokänslan i spelet.

Den största och egentligen enda riktigt stora nackdelen med spelet är att det är lite för kort. Femton banor går fort och när spelet är slut vill man bara ha mer. Frågan är dock om man verkligen ska kalla det för ett "kort spel", då klassiker som Super Mario Bros- och Megaman-serierna har speedrun-tider på femton minuter. Här tar istället varje enskild bana bortåt femton minuter om man spelar i normalt tempo. Innan man lärt sig banorna utantill (som tyvärr går lite väl fort att göra) kan de däremot ta mycket längre än så på grund av alla fysikpussel och spikfällor som ställer till ett härligt besvär för en. Men oavsett hur kort eller långt det egentligen ska räknas som, vill man inte att det ska ta slut när det väl är dags och eftersom jag läst detta innan jag köpte spelet, har jag låtit bli att spela ensam utom för syftet att levla och skaffa erfarenhetspoäng och troféer. Pussel och nya upptäckter upplevs bäst tillsammans med någon annan och det rekommenderas starkt att hitta en polare eller två för detta spelet.

Det ryktas om en egen map editor till PC-versionen men enligt officiella källor är detta inget vi kommer få se till PS3-versionen. Synd, det hade kunnat bli en stor hit och, om inte annat, det enda vi hade fått uppleva online-mässigt i Trine.

+
200 kronor online är en helt okej affär

+
Fantastisk grafik och
sagolika
miljöer

+
Vacker och sagoaktig bakgrundsmusik som bidrar mycket till spelintrycket

+
1, 2 eller 3 spelare som sömlöst kan gå in och ut ur spel

+
Mycket skatter och hemligheter som bidrar till både utforskarlusta och livslängd

+
Kul fysikpussel

+
Varierande miljöer och banor, mycket mer vertikalt än bara vänster -> höger-scrolling

+
Möjlighet till flera lösningar på problem

+
Påhittiga troféer och karaktärslevlingar

+
Berömvärt röstskådespel, speciellt av berättarrösten

+
Generöst demo som måste tankas av alla intresserade med PS3

-
Inga onlinemöjligheter

-
Lite för kort
Kunde gärna fått vara dubbelt så långt

-
Inga möjligheter att skapa egna banor

-
(Mer) ingame-konversationer mellan karaktärerna hade varit trevligt

SLUTBETYG: :D :D :D :D (4/5), med spellängd och brist på onlinemöjligheter som enda skavanker för en femma.

Redigerad av Henkibojj
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Du borde bli spelrecensent, Henki. Årets skribent! yes_1046272_0.gif
Jag håller med, riktigt härlig recension!

Tack! :)

Jo, jag gillar att skriva spelrecensioner och hade gärna skrivit några fler under hösten om jag inte hade haft så förbaskat mycket att göra. Resistance 2 var på gång ett tag men jag tog aldrig mig för att göra den. Likaså Lemmings (PSP), Worms Armageddon (PSP), GH Metallica och några fler äldre spel. Unreal Tournament 3 kanske får en recension, men dels är det så gammalt och så känner jag inte riktigt för det. Men vi får se >_< Warhawk-recensionen ser jag är lite väl detaljerad så jag tänkte korta ner på småsakerna denna gång. :)

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...