2007 års bästa skivor

[R2D2]

Ännu ett musikår börjar lida mot sitt slut. Vissa av oss tycker om listor. Kanske för att siffror är så facinerande, kanske för att man vill friska upp minnet och pånyttföda alla halvgamla skivor man hade glömt bort eller kanske bara för att man vill jämföra sin smak med andras. Skriv årets enligt er 10 bästa skivor, självklart rankade.

En kommentar till varje skiva är obligatorisk. Det är verkligen ingen som bryr sig om din lista med 10 skivor om du inte kommenterar något. Det ger inget diskussionsunderlag. En eller två meningar är allt som behövs. Kom igen.

Min lista:

#1: Spoon - Ga Ga Ga Ga Ga.

http://image.bayimg.com/eailaaabe.jpg

Ga Ga Ga Ga Ga är en kort (36 minuter) men energirik skiva från indierockbandet Spoon. Precis som på tidigare skivor så låter Spoon som Spoon - rakt på sak utan onödigt krafs. Och med en underbar röst.

Låt att kolla upp: Rhthm & Soul.

#2: Of Montreal - Hissing Fauna, Are You The Destroyer?.

Det känns lite skumt att ha med den här på 2007 års lista. Den började hitta sin väg ut på internet redan i slutet av 2006. I vilket fall så är det den senaste skivan från indiepopbandet Of Montreal. Experimentell popskiva med lite glam-inslag.

Låt att kolla upp: Heimdalsgate Like a Promethean Curse.

#3: Billie The Vision And The Dancers - Where The ocean Meets My Hand.

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3350013-246025498.jpg

Billie The Vision And The Dancers har gjort det igen. En glad och catchig popskiva. Underbara låtar om små vardagliga saker som att överdosera TV-serier och se sångaren i The Ark på stan. Och dom okända peronerna Pablo och Lily förstås. 44 minuter ren glädje tryckt rakt ner på CD-skiva.

Låt att kolla upp: I'm On The Road.

#4: Jack Peñate - Matinée.

Jack Peñate må har gjort en av årets trendigaste skivor. Men skivan är faktiskt otroligt bra. Hans vilda blandningar av rock, soul, ska, rockability och pop blir aldrig enformiga och man kan inte sitta still.

Låt att kolla upp: Made Of Codes.

#5: Monkey Swallows The Universe - The Casket Letters.

http://img126.imageshack.us/img126/5559/casketlettersqv3.jpg

Namnet kan få en att tro att MSTU är ett emoband. Det är dom inte. Dom spelar någon sorts indie/akustisk. Sångaren har en sådan röst man verkligen älskar och instrumenteringen är precis som den ska vara - den märks men är inte ivägen. Väldigt vackert på sina ställen.

Låt att kolla upp: Bloodline.

#6: Säkert! - Säkert!.

Annika Norlin behöver egentligen ingen introduktion. Många känner säkert till Hello Saferide. Det här är ungefär samma sak, fast på svenska. Med mycket dialekt.

Låt att kolla upp: Ditt Kvarter.

#7: Pelle Carlberg - In A Nutshell.

http://www.twentysevenviews.com/images/albums/pellecarlberg-inanutshell.jpg

Det här är en simpel och stereotypisk popskiva. Underbara melodier och lite halvt underhållande låtar.

Låt att kolla upp: Middleclass Kid.

#8: Yeti - Yume!.

http://img100.imageshack.us/img100/7317/yetidn2.jpg

Nu är det egentligen bara Libertines-trummisen som inte har startat eget. Här är det basisten som började om på nytt. Lite 60-tals-aktigt och poppigt.

Låt att kolla upp: Midnight Flight.

#9: Band Of Horses - Cease To Begin.

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3419091-1507697473.jpg

Bandet med sämsta namnet har gjort ytterligare en jättebra skiva. Countrypop låter sämre än vad det egentligen kan vara. Fullt med slidegitarrer och drömmiga sångslingor. Kan nästan inte bli bättre.

Låt att kolla upp: No One's Gonna Love You.

#10: Wilco - Sky Blue Sky.

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3276585.jpg

Wilco är ett underbart alt-country-band. De flesta låtarna på skivan är lugna och hur bra som helst. Det finns visserligen lite (lite) tyngre låtar på skivan men dom får man strunta i. Dom lugna låtarna (fulla med lapsteels och annat country-aktigt) väger upp och gör nästan skivan till en fempoängare.

Låt att kolla upp: Either Way.

Puh. Bubblare:

Lucky Soul - The Great Unwanted. Jättebra nytt band som låter lite gammaldags. Skivan är dock inte bra nog för en top10-plats.

Modest Mouse - We Were Dead Before The Ship Even Sank. Modest Mouse har gjort ännu en bra skiva. Man börjar bli van och nu räcker inte det för en top10-plats. Skivan är dock fortfarande väldigt bra.

Årets besvikelser:

Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare. Med den här skivan har AM nått ut till en större publik. Dom har dock samtidigt förlorat mycket av det som man tyckte om. Låtar som Mardy Bum och andra berättande pop-saker har bytts ut mot indierockiga saker som inte har något unikt alls. Det finns dock undantag, som 505.

Babyshambles - Shotter's Nation. Jag är besviken på Babyshambles. Förra skivan var bra just för att den var så stökig och ostrukturerad. Nu går man och gör en finputsad rockskiva som inte sticker ut alls. Mest tråkiga låtar som inte fastnar, dock med en del undantag. Lost Art Of Murder är riktigt bra och There She Goes är underbar om man står ut med Petes höjningar. Men usch, han får nästan börja med drogerna igen om han gör sådant här när han är ren

Bloc Party - A Weekend In The City. Silent Alarm ligger fortfarande högt upp på min lista över absoluta favoritalbum. Hälften av det som man gillade med den är borta på den här skivan. Gitarrerna är ofta utbytta mot små syntiga saker. Några av låtarna i mitten är också lite tråkiga. Det är en väldigt bra skiva, men det räcker inte. Sunday är dock en av årets bästa låtar utan tvekan.

[P-C]

http://www.nimson.com/products/images/Adrian%20Recordings/Familjen/det_snurrar/det.snurrar.i.min.skalle.200x200.jpg

#10 Familjen - Det Snurrar i Min Skalle

Enmansbandet jag hittade på Arvika har verkligen gjort en svinbra synth-platta. Fast synth är fel ord, jag är dålig på att placera sub-genres i den här genren. Men jag gillar't verkligen. Bra, tunga låtar.

#9 Band of Horses - Cease to Begin

Mjukt, skönt, bra, skönt, bra, mjukt. Bra. P-C approves.

#8 Beirut - The Flying Cub Club

Skamligt nog kände jag inte till Beirut innan jag hörde den här skivan. Men nu gör jag det och det är jag glad för. Bra, sköna utdragna melodier med inslag av både det ena och det andra.

#7 Säkert! - Säkert!

Annika Norlin i svensk förpackning. Mysiga texter, bra komponerat och igenkänningshumor på flera ställen.

http://www.virginmegastores.co.uk/images/808/808031_CD_M_F.JPG

#6 The Wombats proudly presents A Guide To Love, Loss & Desperation

En flicka sa att hon brukar tänka på mig när hon hör låten 'Let's Dance to Joy Divison' för den gör henne så glad så jag kollade upp and HEY! Dis shit rocks!

https://www.bengans.se/popup/LAAKSO_MOTHER/MALL_konvolut.jpg

#5 Laakso - Mother, Am I Good Looking?

Fråga mig för ett halvår sen om den här skivan och jag hade spottat dig i ansiktet. Men nu! Men nuuu! Nu älskar jag den, jag vill ha barn med den. Åh, ja.

#4 Timbuktu - Oberoendeframkallande

Svensk hiphop i sin renaste form. Timbuc levererar rad efter rad av vassa politiska texter med en underton av vardagsreflektioner och samällskritik.

http://www.listal.com/image/productsus/180/B000LRY9WM/music/788340.jpg

#3 Patrick Wolf - The Magic Position

Patrick har försvunnit från de dystra skivorna Wind in the Wires och Lycanthropy och kommit med något nytt, sexigt och spännande. Det är sex, disco och smärta - en kuk med tjära på ungefär. Underbart!

#2 Billie the Vision & The Dancers - Where The Ocean Meets My Hand

När jag trippat på LSD och svamp har jag alltid lyssnat på Billie. Det är lycka i ren form. Det är heroin. Det är kärlek. Det är en sommardag i Sofo!

http://thephoenix.com/onthedownload/content/binary/kanye-graduation.jpg

#1 Kanye West - Graduation

Kanye är tillbaka! Fast han var väl aldrig borta? En legend bland producenter, en virtuos bland rappare, en förebild för pojkar och en kärlek för flickor. Denna skiva är rakt igenom skitbra. Bara skitbra. Jag behöver inte säga mer. Bara skitbra.

[Pico]

Jag har inte lyssnat på särskilt mycket ny musik på sistone, så någon lista blir inte av. Dock så skulle jag vilja sticka in ett tips om den alldeles underbara The Good, The Bad & The Queen av Damon Albarns/Paul Simonons namnlösa band. Spår som sticker ut är Kingdom Of Doom, Herculean, Green Fields samt 80's Life. Sen är det också vansinnigt skönt att Albarn har hittat tillbaka till det han gör bäst; genuint engelsk musik och inte de där små Pavement- och Mali-perioderna man fått uppleva på sistone.

Sedan fastnade jag också på senare tid för Those Dancing Days självbetitlade EP (det enda de släppt, så den kan räknas). Charmig, om något inställsam indie. Fult omslag, förresten.

http://www.clickmusic.com/upload/thosedancingdayssingle300.jpg

Dessutom Säkert! som R2 redan nämnt skulle jag vilja smyga in, lite enformig på sina ställen men helt klart värd ett köp. Och Sahara Hotnights gjorde väl en ganska hyfsad skiva måste jag medge.

Och Chinese Demo-- nej, just det.

[VaXXoR]

Helt klart

[R2D2]

Helt klart

Gör om, gör rätt.

[kicken]

Well, min annorlunda lista...

8

Fridlysta Frekvenser

Den kreative rapparen från Västerås släppte nytt. Ingen succeé, men ett par låtar förgyllde sensommaren.

Wiki

Bästa spår: Visionens Man

----------

7

http://www.stuff.co.nz/images/295782.jpg

Minutes To Midnight

Den kändaste rockgruppen i hela världen kom med ett nytt sprakande album. Det var mycket annorlunda, men precis som med Fronda så var vissa låtar riktigt bra, medans andra inte höll måttet, men blev godkända.

Wiki

Bästa Spår: Valentine's Day

----------

6

Alive (2007)

Daft Punk släppte ett livealbum. Jag har aldrig gillat gruppen så mycket, men detta album gjorde så att jag verkligen bet mig fast i dom och förstod hur bra dom är.

Wiki

Bästa spår: Around The World/Harder, Better, Faster, Stronger

----------

5

Lies Fot The Liars

Det läckra emobandet The Used gav oss detta finfina album. För oss med lite alternativ musiksmak var detta riktigt bra och åtminstone jag gillade detta album starkt, men den förtjänar bara en femteplats.

Wiki

Bästa spår: Hospital

----------

<div align="center">4

Underclass Hero

Ett av mina absoluta favoritband gjorde till slut ett nytt album. Ballader blandat med lite rockigare låtar. Vad mer kan man önska sig av dessa killar. Riktigt bra!

Wiki

Bästa spår: Speak Of The Devil

----------

3

http://www.thisisfakediy.co.uk/upload/goodmorningrevival300.jpg

Good Morning Revival

<div align="center">

<div align="center">Good Charlotte. Har lyssnat på dom sedan tioårsåldern. Albumet blev ingen succeé, men jag gillade det skarpt.

Riktigt sköna låtar plus Dance Floor Anthem som ros över tårtan.

Wiki

Bästa Spår: Dance Floor Anthem

----------

2

I-Empire

Förutom att Tom ser ut som en groda på skivomslaget var detta jämfört med debutalbumet fantastiskt!

2/3 av låtarna var riktiga kanonhits och dom långa introna hade plötsligt försvunnit.

Ett måste för varje i skivsamlingen.

Wiki

3 Bästa spåren: Sirens - Heaven - Secret Crowds

----------

1

Tillbaka Till Samtiden

Detta val lär jag få kritik över, men är man Kentare så är man. Nej, men seriöst.

Första gången man lyssnade kände man hur annorlunda dom hade blivit och att man inte alls gillad det.

Man försökte, men kunde inte. Efter att lyssnat på det i 3 månader känns det som hela albumet är som ett stort hjärta.

Det finns verkligen inga dåliga låtar och vissa låtar känns nästan världsklass. Fantastiskt!

Wiki

Bästa spår: .....Omöjligt att svara på

</div></div> </div> Redigerad 19 december, 2007 av kicken

[VickeX]

Neee men Kickent då.

#1: Nine Inch Nails - Year Zero.

Alla låtar är bra på ett eller annat sätt. Älskar Nine Inch Nail's stil. Trent Renzor!

Kolla gärna upp Survivalism och Capital G.

[GTApimpfoolife]

Gaaaah. Har inte lyssnat på sådär jättemycket musik det här året, och framför allt inte mycket nytt. Så jag gör ingen lista, skriver bara upp dom plattorna som är makalösa, det som är bra men tyvärr inte lika bra och det som är ett stort frågetecken. Är mycket besviken på mig själv.

The White Stripes - Icky Thump

Kanske älskar de här två lite för mycket. Men man har fan gjort årets bästa skiva och då ska man förtjäna att få den här fina kritiken. Nu är det skotsk folkrock blandat med gammalt Stripes och massa annat märkligt skit som snurrar runt. Det är trevligt och det är framför allt fantastiskt.

Kolla upp: Catch Hell Blues. Magisk!

Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare

Borde kanske som R2 växa ur mig det här litegrann. Tyvärr går inte det, Favourite Worst Nightmare är riktigt bra, ja, till och med mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara. Det känns inte lika fascinerande och häftigt som det gjorde första gången man lyssnade på deras första, men det känns att det fortfarande är lika bra på något vis. Fast nu vill jag gärna vänta i alla fall två år till nästa platta. Håller inte ritkigt med R2...

Kolla upp: 505. Bästa dom har gjort någonsin?

Babyshambles - Shotter's Nation

Min första ansiktsmin var förvånad, min andra ansiktsmin var ännu mer förvånad, min tredje var jättelycklig. Om denna är bättre än Down in Albion, då är den väl hur bra som helst? Den är bättre än Down in Albion, så alltså är den hur bra som helst. Det är precis såhär jag vill att det ska låta, förvånansvärt bra. Håller inte riktigt med R2...

Kolla upp: Delivery

Andra bra då:

Amy Winehouse - Back to Black

Ljuvlig. Hade lite svårt för den när jag lyssnade igenom den tidigare år. Men såhär till julen så fyller den en fantastisk funktion. Hon har en julröst har jag kommit på.

Happy Mondays - Uncle Dysfunktional

Haha Shaun Ryder. Hade inga förväntningar alls på den här skivan, men den blev snabbt en favorit. Den är långt ifrån lika bra som tidigare Happy Mondays, men tillräckligt för att vara en grym platta. Den är rolig.

Arcade Fire - Neon Bible

Är inget riktigt Arcade Fire-fan. Tycker dom gör en jävligt bra musik, men stilen känns inte riktigt rätt. Men dom fyller också sina krav som Babyshambles och Arctic Monkeys och släpper ytterligare en ritkigt bra platta.

LCD Soundsystem - Sound of Silver

Kanske inte lika bra som den första, men fortfarande riktigt bra.

Men det här behöver ni inte höra:

Kings of Leon - Because of the Times

Inte alls lika kul som de två första. Det är ett riktigt bra band, dom gör ritkigt bra musik. Men jag blev trött på sångaren röst när jag lyssnade igenom den här. Vafan, den som varit så rolig på de två första och blev nästan lite irriterande på den här.

Bloc Party - A Weekend in the City

Lyssnade igenom den här skivan som fan innan jag gick på konserten med dom. Hade svårt att gilla den och blev lite irriterad. Blev än mer irriterad när konserter proppades av emos. Vad har hänt? Hursomhelst så är The Prayer en av årets bästa låtar.

Black Rebel Motorcycle Club - Baby 81

Varför inte fortsätta med Howl-soundet? Det här var ju inte kul alls.

Uppdaterar senare kanske.

[Hew]

I ingen speciell ordning

Avenged Sevenfold

Avenged Sevenfold

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3437454-1601595327.jpg

Även om City of Evil och Waking the Fallen är enligt mig bättre skivor så tyckte jag om den. A7X har än en gång experimenterat och bytt stil en aning. Även om de härliga gitarrslingorna har tunnats ner och blivit en aning sämre tycker jag att den här skivan verkligen visar vilken bredd de här killarna har t.ex med låtarna Dear God och A Little Piece of Heaven.

Anterior

This Age of Silence

http://www.metalblade.de/images/cache/7b19341376b15dc2f2f56011606f9317d76d2179.385.385.4ee8719c3fc0a491f86ce1c40abcec26690252ee.JPG

Upptäckte det här bandet för en knapp vecka sen och älskar dem redan. Deras blandning av metalcore och någon CoB inspirerad metal passar mig perfekt. This Age of Silence är deras debutskiva och ser verkligen fram emot deras uppkommande alster.

Dark Tranquillity

Fiction

Enligt mig en av deras bästa skivor (håller fortfarande Damage Done högre). En bra skiva av ett bra band, nuff said.

[Mark]

Ingen speciell ordning:

Sonic Syndicate - Only Inhuman

http://culture.froggytest.com/modules/xoopsgallery/cache/albums/albuo95/Sonic_syndicate.jpg

Såklart. Älskar verkligen det här bandet, skivan är skitbra och "omslaget" är väldigt coolt också.

Soilwork - Sworn to a Great Divide

Svensk Melodic Death Metal när den är som bäst, Soilwork är sannerligen en av Sveriges stoltheter!

Dimmu Borgir - In Sorte Diaboli

Norsk Symphonic Black Metal! Har aldrig gillat Black Metal särskilt mycket, men Dimmu Borgir gillar jag verkligen. Progenies of the Great Apocalypse är deras bästa låt, lätt.

[tommy killer]

Timbaland - Shock Value: Har några bra lugna och club bangers, beatet är rikigt bra, men den lyriska delen är ingen Nas nivå

T.I. Vs. T.I.P: På förhand årets mest kanske förväntade album efter T.I. klassiker Kig, tyvärr lever den inte upp till detta, men fortfarande en bra skiva

Kanye West - Graduation: Räcker med att jag säger Stronger och Homecoming

50 Cent - Curtis: Inte 50's bästa album, men inget dåligt, för mig räcker låten Fire, allt annat e lite under medel, tyvärr ingen typisk 50 club banger på albumet. men Fire räcker, annars hade albumet en annorlunda stil, 50 hadeinte lika många av sina catchiga hooks och så hade han en mer mjuk stil, än han hade i GRODT.

Redigerad 21 december, 2007 av tommy killer

[R2D2]

Timbaland - Shock Value

T.I. Vs. T.I.P

Kanye West - Graduation

50 Cent - Curtis (hade Fire och I'll Still Kill)

Du läser inte eller?

[AngryAxel]

1. Jamie T - Panic Prevention

Då och då dyker det upp en ny stjärna på artisthimlen, en sådan som gjuter liv i en annars så genomlyssnad, blek och ganska vanilj-smakande musiksfär. Att säga att Jamie T är en sådan stjärna är en underdrift. Panic Prevention är den 21-årige brittens debutalbum, och det var januari jag första gången hörde, ney, upplevde skivan. Sedan dess har det stått relativt klart; skivan har stått som huvudpelare i mitt års soundtrack, och har oräkneliga gånger fått sådana rysningar som riktigt bra musik kan framkalla. Årets skiva, årets förnyare, årets artist.

Låttips: Salvador (liveversionen, finns på YouTube)

2. Klaxons - Myths of the Near Future

Liksom förstaplatsaren är temat här förnyelse. Klaxons är mystiska, de är fulla av energi. Om The Knife på något underligt vis skulle få barn med Bloc Party och en synt, skulle avkomman heta Klaxons.

Låttips: Golden Skans.

3. Säkert! - Säkert!

Annika Norlin är i mina ögon (och öron) ett geni. Ska den jämföras med ”Introducing... Hello Saferide”, så är ”Säkert!” tidigare nämnda skivas lite mindre, blygare lillasyster. En sådan det kan ta ett tag att bekanta sig med, men när man väl gör det ser man att den på många sätt är både klokare och finare. Årets svenska skiva.

Låttips: Stetoskop

4. Babyshambles - Shotter's Nation

Oj, det var inte alls länge sedan jag började lyssna på den här skivan. Men efter en lång tid av lyssnande på välproducerad rock/pop kom ’Shotter’s Nation’ som en uppfriskande kalldusch. Doherty’s dekadenta livsstil smittar av sig på hans musik, och från det inledande, raspiga gitarriffet i ’Carry On up the Morning’, till de sista ... i den vackra ’Lost Art of Murder’ är det bra. Det är äkta.

Låttips: Lost Art of Murder

5. The Shins - Wincing The Night Away

Wincing the Night Away är den tredje skivan från det Albuquerque-anska bandet The Shins. Och den bästa. De tidigare två har varit relativt ojämna, men denna är rent guld från början till slut, och för tankarna tillbaka till mörka senvinterkvällar.

Låttips: A Comet Appears

6. Laakso - Mother, Am I Good Looking

Krunegård! Blir på väldigt bra humör när jag hör den här skivan. Eller, i alla fall de flesta spåren. Har ertappat mig själv många gånger framför spegeln med en osynlig gitarr i händerna, mimandes och spelandes till ’Worst Case Scenario’ och ’The Death of Us’. Spelningen på Pop Dakar i september var ruggigt bra.

Låttips: Norrkoeping

7. Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare

Efter succén med ’Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not” var förväntningarna höga på det stora lilla bandet från Sheffieldförorten High Green. Och de levererade. Kanske. Eller, ja, delvis. Soundet har utvecklats, men till det bättre? Nja. ’WPSIATWIN’ var, i mitt tycke, ett smärre mästerverk. Och jag får känslan av att Arctic Monkeys inte ville göra en ’uppföljare’ på den; det hade varit för uppenbart, och den hade ratats direkt. Istället är FWN en utmärkt andra-skiva som breddar AM’s musikaliska spektrum, och låter bandet utforska nya stilar, nya vägar att ta. Det är som en uppladdning för nästa skiva, som någon nämnde inte borde släppas förrän om ett par år.

Låttips: Fluorescent Adolescent

8. Arcade Fire - Neon Bible

tAF blir Kanadas bidrag till min årliga lista, och trots att Neon Bible inte kommer upp i samma klass som eminenta ’Funeral’ från 2004, står den sig ändå väldigt starkt i konkurrensen om årets bästa skiva. Att dessutom ha fått se dem två gånger live under året (Roskilde + Annexet) förstärkte bara min förkärlek för tiomannabandet.

Låttips: No Cars Go

9. Kate Nash - Made of Bricks

Det är lite av en chansning att jag väljer att ha med ’Made of Bricks’; just nu gillar jag den, jättemycket. Tillräckligt mycket för att den precis lyckas med att smyga in på topp-tio-listan. Men jag misstänker att skivan egentligen inte är så bra som den verkar. Hursomhelst får den vara kvar, tack vare hennes egna sätt att skriva låtar som bildar små mer eller mindre gulliga historier, låtar som ’Birds’, ’Foundations’, och den vackra ’Nicest Thing’.

Låttips: Birds

10. Art Brut - Its a Bit Complicated

Namnet, Art Brut, har funnits i mitt medvetande ganska länge, men de har sållats in i den stora ”ska-lyssnas-in-men-inte-just-idag”-hög som tar upp en stor plats i mitt tankerum. Men i år kan jag sålla bort Art Brut från den högen! Minns att det första intrycket var ’Åh, ett till indie-alternativt-brittiskt-rockband. Men så började Eddie Argos sjunga. Och det var... karaktäristiskt. Och för mig nytt. Och till en början lite sådär småläskigt, som när man hoppar ner i en kall sjö tidigt om våren, men halvvägs in i ’Direct Hit’ hade sjön blivit varm, och jag simmade med ett leende på läpparna.

Låttips: Direct Hit

Bubblare, och övriga som förtjänar nämnas.

The Thrills – Teenager

Gillar skivan väldigt mycket, och titelspåret är så fint att man nästan börjar gråta. Nej, inte riktigt. Men bra är det! Den är dock alldeles för ojämn för att platsa.

Pigeon Detectives - Wait for Me

Inte väldigt nyskapande, men väldigt bra.

Billie the Vision and the Dancers - Where the Ocean Meets my Hand

Sommar! Bra skiva, verkligen. Väldigt väldigt nära att slå ut typ Kate Nash.

Bloc Party – A Weekend in the City

Oh, Bloc Party... Ett av världens bästa band, men inte i år. Känns tråkigt, tyvärr.

Milburn – These Are the Facts

Väldigt bra, men inget som star sig mot debuten ‘Well well well’

Maia Hirasawa - Though, I'm Just Me

Fint, om man är på det humöret. Gör sig bra i en stor låtlista. Gillar hennes skivomslag!

Moneybrother – Mount Pleasure

Gillar denna skiva väldigt mycket, och för en månad sedan hade den säkerligen kvalat in på topp-tiolistan. Men inte nu, Moneybrother känns som ett sommarband, som ett festivalband.

Band of Horses – Cease to Begin

Hann inte lyssna särskilt mycket på den, tyvärr. Jag gillar den, och hade den fått mer tid kunde den mycket väl ha kvalat in på listan.

of Montreal – Hissing Fauna, Are You The Destroyer

Wow! Lyssnade på den här för första gången för några dagar sedan. Tyvärr. Väldigt väldigt bra, som ett smutsigare Scissor Sisters. Kommer att spendera många timmar med denna skiva, hoppas jag.

med reservation för ändringar

[okka]

10. FRIDAY BRIDGE - INTRICACY

http://www.klicktrack.com/shops/biia/releases/art005/images/fridaybridge_intricacy.png

För att svensk pop aldrig tidigare sjungits på franska med rötter i Pet Shop Boys storslagna stråkdisco samtidigt som det har varit jätteavskalat och superflickigt. Årets hype och årets swedish-ish!

9. HANS APPELQVIST - SIFANTIN OCH MÖRKRET

Få kan med samma känsla som Appelqvist skapa en känsla och känslan på Sifantin och Mörkret är en väldigt vacker känsla. Han är bäst i Sverige typ!!! Älska.

8. KORNSTAD - SINGLE ENGINE

Enda jazzalbumet som kom in på listan. Helt underbar, jättevacker. Underbart, avskalat och känsloframkallande: förtjänar hype! Mycket mer nyskapande än övrigt tjoller inom skandinavisk jazz.

7. EFTERKLANG - PARADES

Jag tänker på skotska vidder, kvinnokamp, stockvältning, lustiga skogar och skogshuggarkläder. Och allt är lummigt, solklart och stämningsfyllt.

6. JUSTICE - KORS

NEONINDIEELECTRON FÖDDES OCH DOG. Någonting att dansa till och bära t-shirts till och dansa till. Kärlek. Det är en fluga som förhoppningsvis kommer färga hela dansmusiken i neon för all framtid blablabla

Lite som Castlevania fast technoelectro i neon.

5. DEERHOOF - FRIEND OPPORTUNITY

Det krävs jäkligt mycket för att elgitarrer ska vara bra. Och i denna mix av stilar, landskap och tempo gör det sig jäääkligt bra. Varför händer allt sånt i asien? Varför är det så jäkla uppenbart att de som för rockig musik framåt är små människor med mörkt hår och tunna ögon?

4. LCD SOUNDSYSTEM - SOUND OF SILVER

För att dansmusiken aldrig varit så bra sedan Daft Punk revolutionerade den och för att New York I love you but you're bringing me down är den finaste kärleksförklaringen till en stad sedan Dublin av Prefab Sprout.

3. ELECTRELANE - NO SHOUTS, NO CALLS

When Electrelane goes flickigt, flickigt goes bad. De tar det tillbaka till rötterna med orgel, och de avancerar framåt med flickighet. Typ.

Hur som helst helt jäkla underbart.

2. BEIRUT - THE FLYING CLUB CUP

Beirut öppnade nya landskap inom poppen iom. Gulag Orkestar. Genom The Flying Club Cup fördjupar han det med en basker på huvudet, Final Fantasy i armen och ett dragspel bakom sig.

Det är så jäkla bra.

1. PANDA BEAR - PERSON PITCH

Det är nu det har hänt. Poppen har tagit ett steg framåt. ÄNTLIGEN, är det här vad vi kan kalla post-pop? Beach Boys melodier och "framtidens" älsklingsbarn monotoni går hand i hand och kombinerat är det så jäkla underbart att det gör ont. Det är just hit jag har väntat att allt ska komma. Äntligen går det framåt! Så naturligt, och så bra, och så spännande ordinary! Fruktsallad.

Redigerad 23 december, 2007 av okka

[R2D2]

Oj oj. Nu har jag lite egna åsikter att flika in. Slå mig om jag har fler (och svara).

White Stripes - Icky Thump. Jag tyckte mest att den var enformig och lite tråkig. Soundet var också helt värdelöst och vara bara överdrivet platt och bastungt. Inget jag hatar, men särskilt bra är den inte heller.

Babyshambles - Shotter's Nation. Jag måste nästan ge den här en ny chans. Intrycket jag har fått är att den mest är enformig och tråkig. Inga fina melodier som på Down In Albion utan bara tråkiga enformiga saker.

Arcade Fire - Neon Bible. Bra skiva men inget mer. Tyvärr. Hade förväntat mig mer jag också.

Jamie T - Panic Prevention. Bra och nyskapande men det fastnar inte riktigt. Han har mod som vågar sjunga så som han gör, men för mig det bara jobbigt i längden. Lite mer melodier så hade jag varit fast.

Klaxons - Myths Of The Near Future. Svängigt och nyskapande, men det funkar inte på mig. Det finns inga delar av skivan som sticker ut och ger en musikorgasmer, och då funkar det tyvärr inte för mig.

Kate Nash - Made of Bricks. Varannan låt är underbart bra och dom andra är lite jobbiga. Kates andraskiva kommer bli grymt bra, dock.

Art Brut - Its a Bit Complicated. Art Brut har förlorat allt som man gillade med dom. Bang Bang Rock & Roll är väldigt bra, men den här är slätstruken och tråkig.

The Thrills – Teenager. Kommer att växa på mig tror jag, har bara inte gett den nog med tid.

Milburn – These Are the Facts. Usch tycker jag. Vad har Milburn gjort?

Panda Bear - Person Pitch. Näe Okka (fniss), jag har fortfarande inte fastnat för den här skivan. Det är för rörigt och odefinerbart. Man hör inte vad som är vad och det blir mest bara en enda stor röra. Ungefär som hans Animal Collective blev på nya skivan. Upplys mig okka, vad ska jag göra?

[GTApimpfoolife]

Fan vilka slipade album covers från AngryAxel. Hur fick du tag i dom?

[AngryAxel]

Fan vilka slipade album covers från AngryAxel. Hur fick du tag i dom?

Photoshop skillz!

Tack, btw

[Lajnux]

Band of Horses - Cease to Begin

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3419091-1507697473.jpg

Ska jag vara ärlig är det här den enda nya skivan jag har lyssnat på

det här året som jag kan komma på, på rak arm.

Jag tycker att den är exemplarisk, den fick musiken till en ny nivå.

[Matteus]

Den kändaste rockgruppen i hela världen

[P-C]

Band of Horses - Cease to Begin

http://cdn.last.fm/coverart/300x300/3419091-1507697473.jpg

Ska jag vara ärlig är det här den enda nya skivan jag har lyssnat på

det här året som jag kan komma på, på rak arm.

Jag tycker att den är exemplarisk, den fick musiken till en ny nivå.

The Used, då?