Böcker

[AngryAxel]

Läste nys ut John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, och det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här sättet. Rekommenderas starkt! Jämförelse med filmen har jag tyvärr ej, då jag ännu inte sett den. Men det ska jag.

Nu har jag börjat på The God Delusion, och jag har visserligen bara läst förordet, men... Jag vet inte, men när jag läser den får jag en lite småäcklig smak i munnen, som en tunn beläggning på tungan som smakar unket. Vi får se.

[RavenE]

Läste nys ut John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, och det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här sättet. Rekommenderas starkt! Jämförelse med filmen har jag tyvärr ej, då jag ännu inte sett den. Men det ska jag.

Filmen är bra! Har inte läst boken, så jag kan inte heller jämföra.

Ikväll ska jag börja läsa sista Potter-boken tror jag, ska bli intressant!

[spajdermän]

Jag vet inte hur mycket jag hört.. men säg 4/5 av den.

de första tre femtedelarna är riktigt bra och intressanta.

Men jag tror det är stor skillnad på att läsa och lyssna igenom den här boken, tror den blir dryg att läsa pga språk namn och att den ibland är ganska invecklad.

Aight. Har börjat läsa nu och ännu finner jag den relativt intressant och 'intriguing'. Har dock inte läst mer än fem/sex kapitel och kan mycket väl tänka mig att det blir jobbigt att läsa i längden. Funderar faktiskt på att göra som jag nära på alltid gör när något ska läsas till skolan, fixa hem en ljudbok samt om möjligt även filmen.

[P-C]

För några år sedan gav en väninna till mig en bok av en viss John Fowles med titeln Illusionisten (The Magus på engelska) och under europaresan började jag äntligen plöja igenom den 800 sidor långa tegelstenen och.. tja, var ska man börja?

Det är svårt att beskriva boken utan att ge bort för mycket av handlingen men jag ska försöka. Illusionisten handlar om den pseudointellektuelle britten Nicholas Urfe som efter en besvärlig kärleksaffär flyttar till en avlägsen grekisk ö för att bli lärare på en internatskola. Väl där träffar han den enigmatiske och mystiska Maurice Conchis, en eremit som bor i en villa på en privat del av ön och efter det blir hans liv aldrig detsamma. Till en början verkar det som Conchis spelar Urfe ett välplanerat spel som det är meningen att Urfe ska lista ut men ju mer han dras in i det försvinner gränserna mellan sanning och lögn, verklighet och illusion.

Illusionisten är fylld med referenser till Shakespare och de Sade men att försöka dra paraleller till deras verk för att få någon slags sense eller struktur i spelet leder bara till en återvändsgränd, både för läsaren och protagonisten. Spelet Conchis spelar med Urfe är en labyrint av symboler, paraleller och allusioner och läsaren (återigen tillsammans med Urfe) vet aldrig om det finns någon underliggande mening. Så fort man tror att man upptäckt en potantiell lösning till spelets gåta händer något totalt oförutsägbart som förkastar alla ens tidigare teorier. Uj, det är flummigt värre att beskriva boken men jag rekommenderar den verkligen. Boken är som sagt 800 sidor men jag läste den på två-tre dagar - det är extremt svårt att lägga ifrån sig den när man väl kommit in i den.

Om jag ska vara lite negativ tycker jag Fowles kräver lite för mycket av läsaren. Utöver Shakespare, Homer och de Sade referas det hela tiden till massor med författare och dramatiker som läsaren förväntas vara bekant med samt att det är mycket franska och grekiska i boken som inte översätts.

[Saleen]

Nu har jag börjat på The God Delusion, och jag har visserligen bara läst förordet, men... Jag vet inte, men när jag läser den får jag en lite småäcklig smak i munnen, som en tunn beläggning på tungan som smakar unket. Vi får se.

Alltså, vill du inte läsa en bok där det klandras ner på religion rätt ordentligt (som jag tycker han gör med all rätt!) så är inte den där boken för dig. Du kanske upplever att han gör det med en dålig stil? Det där tar han upp. Att religion får oförtjänt med respekt och att folk vänder på huvudet när det religion får skit. Eller så är det något annat du inte gillar?

Richard Dawkins ska har skrivit/skriver en ny bok som heter The Greatest Show on Earth: The Evidence for Evolution. Den kommer säkerligen bli väldigt intressant men inte lika kontroversiell som The God Delusion.

[Tweak]

Alltså, vill du inte läsa en bok där det klandras ner på religion rätt ordentligt (som jag tycker han gör med all rätt!) så är inte den där boken för dig. Du kanske upplever att han gör det med en dålig stil? Det där tar han upp. Att religion får oförtjänt med respekt och att folk vänder på huvudet när det religion får skit. Eller så är det något annat du inte gillar?

Visst kan han tycka att religion får oförtjänt mycket respekt men när han, som ska föreställa en seriös etolog, debattör och skribent, bemöter i princip varenda en av motsatts sida åsikter och synsätt med överlägsenhet, arrogans och en nedlåtande ton leder det bara till att han själv verkar mindre trovärdig än vad han är. Varför inte bara vara saklig och ha rätt, så svårt är det ju inte precis..

Redigerad 23 juli, 2009 av Tweak

[Panimala]

Tar mig just nu igenom Derren Brown:s 'Tricks of the mind', omslaget må se hyfsat barnsligt ut, men det är en intressant bok med fint språk och han tar upp mycket om psykologin med att vara 'magiker'. Efter att tankat hela hans diskografi kändes det rätt att köpa hans bok.

[P-C]

Varför inte bara vara saklig och ha rätt, så svårt är det ju inte precis..

Det kallas humor.

[AngryAxel]

Alltså, vill du inte läsa en bok där det klandras ner på religion rätt ordentligt (som jag tycker han gör med all rätt!) så är inte den där boken för dig. Du kanske upplever att han gör det med en dålig stil? Det där tar han upp. Att religion får oförtjänt med respekt och att folk vänder på huvudet när det religion får skit. Eller så är det något annat du inte gillar?

Richard Dawkins ska har skrivit/skriver en ny bok som heter The Greatest Show on Earth: The Evidence for Evolution. Den kommer säkerligen bli väldigt intressant men inte lika kontroversiell som The God Delusion.

Jag själv är väldigt naturvetenskapligt lagd, tycker evolutionsteorin verkar vara en vettig teori, och är inte särskilt religiös eller kristen. Jag är dock rätt öppensinnad, pro-tro, och tycker att hela fenomenet religion och hur det påverkar människor är väldigt intressant. Så jag såg fram emot att läsa en någotsånär seriös bok (den är ju väldigt omtalad, jag trodde man kunde förvänta sig det), men som den känns nu är den mest oerhört trångsynt, och som Tweak sade - Dawkins är bara alldeles för arrogant och överlägsen för att göra ett seriöst intryck på mig. Men å andra sidan har jag fortfarande inte tagit mig förbi inledningen, så jag har inte gett upp på den än.

[Nord]

Vet inte om den har tagits upp innan, men svensk maffia, läsvärd?

[FerkurZ]

Den är verkligen läsvärd. Intressant å höra hur det verkligen låg till bakom bomberna osv

[Umberto]

Beställde precis The Road efter att ha läst vad Umberto skrev om den. Den verkar mycket intressant, tack! Drog även med World War Z när jag väl beställde.

Trevligt!

Nu har jag börjat på The God Delusion, och jag har visserligen bara läst förordet, men... Jag vet inte, men när jag läser den får jag en lite småäcklig smak i munnen, som en tunn beläggning på tungan som smakar unket. Vi får se.

Jag läste den i vintras och fick en delvis liknande uppfattning. Jag tror att ett problem, iaf för mig, är att Dawkins är insnöad naturvetare i grunden och hans approach blir därför väldigt naturvetenskaplig i ett ämne som borde innehålla stora doser filosofi, ontologi och kunskapsteori. Som övertygad agnostiker anser jag att Dawkins känns något trångsynt och hans argumentering förlitar sig för mycket på människans påstådda förmåga att överhuvudtaget veta och vara kapabel till att ha kunskap om sin omgivning.

Vet inte om den har tagits upp innan, men svensk maffia, läsvärd?

Den är riktigt intressant.

---

Just nu läser jag "Bröderna Dalton jagar ett arv" av Morris och Goscinny. Spännande läsning!

[Saleen]

Trevligt!

Jag läste den i vintras och fick en delvis liknande uppfattning. Jag tror att ett problem, iaf för mig, är att Dawkins är insnöad naturvetare i grunden och hans approach blir därför väldigt naturvetenskaplig i ett ämne som borde innehålla stora doser filosofi, ontologi och kunskapsteori. Som övertygad agnostiker anser jag att Dawkins känns något trångsynt och hans argumentering förlitar sig för mycket på människans påstådda förmåga att överhuvudtaget veta och vara kapabel till att ha kunskap om sin omgivning.

Well, om man inte gillar Dawkins så har vi ju alltid Christopher Hitchens. Jag har inte läst hans böcker men han är ju en till britt som blivit kritiserad för sin arrogans och överlägsenhet. (varför blir bara britter det?) Han är dock ingen biolog men sannerligen en intressant person. En sådan karl som sitter med både en cigarett och ett glas konjak i samma hand.

Jag måste också påpeka att jag stör mig så in i norden på termen "agnostiker" och när folk använder den som Umberto gör nu. Stå i mitten är enkelt. Man behöver inte ta skit från något håll.

[Adrian G]

Just nu läser jag "Bröderna Dalton jagar ett arv" av Morris och Goscinny. Spännande läsning!

Böcker som de ska vara!

[Umberto]

Well, om man inte gillar Dawkins så har vi ju alltid Christopher Hitchens. Jag har inte läst hans böcker men han är ju en till britt som blivit kritiserad för sin arrogans och överlägsenhet. (varför blir bara britter det?) Han är dock ingen biolog men sannerligen en intressant person. En sådan karl som sitter med både en cigarett och ett glas konjak i samma hand.

Jag måste också påpeka att jag stör mig så in i norden på termen "agnostiker" och när folk använder den som Umberto gör nu. Stå i mitten är enkelt. Man behöver inte ta skit från något håll.

Jag ogillar inte Dawkins, han har många bra poänger och han är allmänt saklig och respekterad. Jag tycker dock, som sagt, att han ibland är för snäv och trångsynt.

Hitchens känner jag till väl och jag har sett många debatter med honom.

Som jag gör nu? Vad menar du? Som agnostiker (och filosofisk skeptiker) inser jag att jag som människa inte kan veta om det finns en gud eller inte. Det handlar alltså INTE om att vara "osäker" angående gudfigurens existens. Det handlar INTE om att inte våga ta ställning eller om att medvetet välja att stå i mitten. Även om det skulle finnas en gud är jag inte i någon position att förstå vad gud är eller förvissa mig om gudsfigurens existens. "Felet" som såväl religiösa som ateister gör är att de utgår från att människan kan veta saker. Vi kan inte ens bevisa något så grundläggande som verkligheten - alltså kan vi rimligtvis inte bevisa gud. Vad är "gud", anyways?

Den gode Mahalo beskrev det ganska bra:

Ni förstår, små råttor, vi har inga svar... allt vi har är frågor och förundringar och om kvantfysiska teorier kan bevisa något alls av värde för oss, då är det att det som universum är uppbyggt av är så ofantligt stort och komplicerat att en vanlig människa med ett genomsnittshjärnapacitet på 10 % aldrig ens skulle kunna komma i närheten av att förstå komplexiteten med the whole picture... ändå så talar många av er med sådan banal övertygelse om hur det verkligen står till. Men har ni aldrig stannat till och tänkt efter de källor ni använder er av? Visst jag skulle också kunna finna trygghet i vetenskapens värld, men då förutsätter jag naturligtvis att vi lever i en värld där vi faktiskt blir tilldelade ens en gnutta sanning... vilket inte är och aldrig varit fallet när det kommer till människans historia... allt vi har att stoltsera med efter tusentals år av "utveckling" är krig, misär, sjukdom, lögner, materialism och korruption.

eller som jag själv skrev en gång i tiden:

Mmm.. Och egentligen är ju allt en teori, t.o.m. själva verkligheten, existensen och framförallt vetandet. Därför bör man betvivla allt man vet och också vara öppen för att kärnan i ens vetande kan vara osanning.

Jag tror att man i absoluta termer inte kan veta vad man vet eftersom det alltid förhåller sig till vad människor uppfattar som sanning. Detta, om man tänker att det finns en strävan efter sanning i vetandet. Det man KAN veta är hur det man vet förhåller sig till det som andra vet men hur DET sedan förhåller sig till högre grader av sanning är en fråga som naturligtvis inte går att besvara eftersom antagandet om högre grad av sanning bara är ett antagande. Dvs om vi inte vet att någonting finns "där ute" så har vi inga skäl att utgå från att det finns där. Och OM det finns så är vi ändå inte i en position att få syn på det och därför är hela den här diskussionen meningslös.

Meningslös var ordet.

Redigerad 23 juli, 2009 av Umberto

[Saleen]

Som jag gör nu? Vad menar du? Som agnostiker (och filosofisk skeptiker) inser jag att jag som människa inte kan veta om det finns en gud eller inte. Det handlar alltså INTE om att vara "osäker" angående gudfigurens existens. Det handlar INTE om att inte våga ta ställning eller om att medvetet välja att stå i mitten. Även om det skulle finnas en gud är jag inte i någon position att förstå vad gud är eller förvissa mig om gudsfigurens existens. "Felet" som såväl religiösa som ateister gör är att de utgår från att människan kan veta saker. Vi kan inte ens bevisa något så grundläggande som verkligheten

Hur kommer du fram till att människan inte kan veta detta? Med rätt "bevis" så kan vi väl komma fram till en ganska bra sannorlikhet?

Alla ateister hävdar inte att man kan absolute veta att en gud inte existerar (gnostiska ateister). Istället har vi ju agnostiska ateister, personer som inte tror att en övernaturlig "gud" existerar, men är öppen för möjligheten att det gör det.

alltså kan vi rimligtvis inte bevisa gud. Vad är "gud", anyways?

Det finns olika definitioner på en gud är. Den som vi talar om i fråga är den som talas om i The God Delusion, den Kristna, Islamiska och Judiska guden. (kanske inte ska gå in på definitionen i sig men jag säger bara att det finns)

Men som du säger, så kan vi inte bevisa att gud existerar (eller inte existerar såklart), och då har vi ju absolut ingen anledning att tro att det existerar en. Där får jag direkt titeln ateist.

Edit: Oh fuck, glömde läsa dina quotes. Återkommer om jag skrivit något som måste ändras eller läggas till. BRB! ^^

Dvs om vi inte vet att någonting finns "där ute" så har vi inga skäl att utgå från att det finns där. Och OM det finns så är vi ändå inte i en position att få syn på det och därför är hela den här diskussionen meningslös.

Men här blir vi ju agnostiska ateister igen. Den första meningen gör dig till en ateist. Den andra till en agnostiker.

Edit: Umberto får ursäkta mina dåliga meningsuppbyggnader och snabba skriverier.

(a)gnosticism handlar om att VETA. (a)teism handlar om att TRO.

Redigerad 24 juli, 2009 av Saleen

[P-C]

Ta det i en annan tråd, grabbar.

[Umberto]

Ta det i en annan tråd, grabbar.

Vi diskuterar faktiskt en bok.

Nej, men jag orkar egentligen inte diskutera den här saken eftersom det känns så fullständigt meningslöst.

Jag ska bara klargöra några centrala småsaker, sen kan vi gå vidare..

Hur kommer du fram till att människan inte kan veta detta? Med rätt "bevis" så kan vi väl komma fram till en ganska bra sannorlikhet?

Alla ateister hävdar inte att man kan absolute veta att en gud inte existerar (gnostiska ateister). Istället har vi ju agnostiska ateister, personer som inte tror att en övernaturlig "gud" existerar, men är öppen för möjligheten att det gör det.

Jag utgår från att det inte finns någon säker kunskap. 1+1=2 är bara en sanning så som vi människor förstår det. Det är dock, vilket jag skrev i quoten, osäkert om det finns högre grad av sanning i påståendet.

Men här blir vi ju agnostiska ateister igen. Den första meningen gör dig till en ateist. Den andra till en agnostiker.

Edit: Umberto får ursäkta mina dåliga meningsuppbyggnader och snabba skriverier.

(a)gnosticism handlar om att VETA. (a)teism handlar om att TRO.

Nu blir det här en diskussion om semantik, men låt gå. Om en person säger att han/hon TROR på Gud/gud/gudom/ etc har ordet "tro" en helt annan betydelse än om en person säger att han/hon TROR att det blir regn till kvällen eller att han/hon TROR att Villa kommer att vinna FA-cupen. Att TRO har i den förra betydelsen en djupare innebörd och ligger mycket, mycket nära "vetskap".

Så här ser jag det:

Teist: Jag tror på en gudom. (Läs: Jag "vet" att det finns en gudom).

Ateist: Jag tror inte på en gudom. (Läs Jag "vet" att det inte finns en gudom).

Agnostiker: Jag kan inte "veta" om det finns/inte finns en gudom.

Agnosticismen har självklart drag av ateism, det blir ju så rent indirekt. Om man inte kan ta ställning i gudsfrågan är man rimligtvis inte heller troende och då har man en ateistisk grundhållning. Det är ju vanligt att ateister och agnostiker placeras in i samma "fack". Den centrala SKILLNADEN är dock att man som agnostiker betonar ovetandet och tar avstånd från den dogmatiska självklarhet, bestämdhet och "så-här-är-det"-attityd som så ofta återfinns inom såväl ateismen som inom de fundamentalistiska trosförsamlingarna. Det här med att man hela tiden måste förstå allt verkar vara en av människans större åkommor. Ett ständigt sökande på mening, svar och sammanhang i tillvaron. Den kristne vänder sig till Bibeln, muslimen läser Koranen, ateisten söker mening i vetenskapen. Samtliga inbillar de sig att människan kan VETA. Olika sidor av samma mynt.

Redigerad 25 juli, 2009 av Umberto

[GiZmo]

http://www.revenantmagazine.com/ZSGBROOKS.jpg

Fuck yeah. Fick den igår

Funderar på att köra fler "roliga" böcker, har siktet inställt på denna

"Based on his article of the same name, "My Tank Is Fight!" is a witty examination of 20 real inventions from World War II that never saw the light of day"

Vilka fler böcker finns det som är värda att skaffa?

[P-C]

Läste halva Flickan under gatan men tröttnade. Blä, kioskvältare.