Livet & Döden

[Maimstream]

Den där texten var lite väl krånglig för mig.

Men som sagt, universum och dess innehåll måste ju någon gång ha tillkommit, annars skulle det ju inte finnas där, eller hur ?

Men en viktigare fråga är nog mera; Har Universum existerat enda sedan existensens ursprung, och hur länge har existensen existerat, och vad är det som utgör att existensen existerar och har existerat ifrån början?

[Mikolan]

Patrik: Jag tror att den nuvarande teorin är att allting existerade som ren energi, vilket sedan övergick i materia vid big bang.

Redigerad 27 oktober, 2006 av Mikolan

[eXotic]

Men en viktigare fråga är nog mera; Har Universum existerat enda sedan existensens ursprung, och hur länge har existensen existerat, och vad är det som utgör att existensen existerar och har existerat ifrån början?

Ja, men det är ju lite det jag undrar över, eftersom existensens ursprung borde börjat när universum började existera ifall det inte existerade något innan universum existerade. Men hur kan då universum existera om det inte fanns något som kunde få universum att existera ? Och vad är igentligen existera om universum är existeringens existens ?

Hoppas meningen blev rätt, det blev jobbigt med allt existerande, så jag blev yr i huvudet ^^

Redigerad 27 oktober, 2006 av x_simpa_x

[skribb]

Men som sagt, universum och dess innehåll måste ju någon gång ha tillkommit, annars skulle det ju inte finnas där, eller hur ?

Var inte så säker. Som jag sade tidigare så måste en människa inte kunna förstå någonting för att det ska finnas till eller fungera. Allt behöver inte en skapare eller en början - titta bara på oss.

[eXotic]

Var inte så säker. Som jag sade tidigare så måste en människa inte kunna förstå någonting för att det ska finnas till eller fungera. Allt behöver inte en skapare eller en början - titta bara på oss.

Vadå titta på oss, vi har ju en början ?

I alla fall enligt vad jag blivit ibankad under min skoltid, men skolan har säkert fel enligt dig eller hur ?

Nej, men jag filofiserar inte utanför människans tankebanor, jag är en människa, alltså tänker jag som en.

[skribb]

Vadå titta på oss, vi har ju en början ?

I alla fall enligt vad jag blivit ibankad under min skoltid, men skolan har säkert fel enligt dig eller hur ?

Nej, men jag filofiserar inte utanför människans tankebanor, jag är en människa, alltså tänker jag som en.

Åh, blev lite felformulerat där. Menade att vi inte har någon skapare.

Och jag tycker inte att det är att tänka i människans tankebanor. Vi VET ju att man kan tänka på andra sätt, och då kan man egentligen säga att man själv även gör det (inte på samma sätt, men vetskap är en liten del kan man säga). De som självklart inte ens kan inse att det går att tänka utanför lådan som man så tjäckt säger på engelska, får ju däremot lite svårt. Och för att förstå komplexa ting som universum så MÅSTE man kunna göra detta.. kanske inte gemene man förstås, men de som arbetar med det.

[eXotic]

Åh, blev lite felformulerat där. Menade att vi inte har någon skapare.

Nej, men det har nog inte universum heller, det tillkom nog av en slump, men jag tror fortfarande på att det har en början, och en tid då det inte fanns.

Och jag vill veta vad som fanns innan universom började sin existens.

Och jag tycker inte att det är att tänka i människans tankebanor. Vi VET ju att man kan tänka på andra sätt, och då kan man egentligen säga att man själv även gör det (inte på samma sätt, men vetskap är en liten del kan man säga). De som självklart inte ens kan inse att det går att tänka utanför lådan som man så tjäckt säger på engelska, får ju däremot lite svårt. Och för att förstå komplexa ting som universum så MÅSTE man kunna göra detta.. kanske inte gemene man förstås, men de som arbetar med det.

Oj, hoppas jag förstod din text rätt nu.

Jo, vi vet att man kan tänka på andra sätt, men det är på det här sättet jag tänker, och förmodligen kommer det bli så också.

Och jag tror det är lite det där att jag inte förstår mig på universom som gör mig så fascinerad av det, det är kanske därför jag håller mig inom "lådan" med mina tankar, bara för att inte förstöra allt det roliga.

[Siana]

Jag håller med skribb. Simpa, tänk större, förstå att inte allt måste ha en början. Och även om Universum på något sätt skapades måste det ju finnas något före det, och före det, och före det, så det blir evigt i alla fall. Såvida du inte menar att absolut ingenting fanns innan universum skapades. Då låter en evighet mer troligt.

[eXotic]

Jag håller med skribb. Simpa, tänk större, förstå att inte allt måste ha en början. Och även om Universum på något sätt skapades måste det ju finnas något före det, och före det, och före det, så det blir evigt i alla fall. Såvida du inte menar att absolut ingenting fanns innan universum skapades. Då låter en evighet mer troligt.

Jo, men det ju just därför det är fascinerande att fundera över vad som fanns innan universom, om nu inte universom har funnits för alltid.

Jag har även tänkt på att universom inte har någon början, utan alltid har funnits, men då funderar jag istället på hur det såg ut då, vad som fanns innuti universom, om det var stjärnor och planeter som det är nu, eller om det var på något annat sätt.

Redigerad 30 oktober, 2006 av x_simpa_x

[mr_tobbe]

Kändes konstigt att stå och titta på min döde farfar idag...hans kropp ligger där, men utan tankar och blodcirkulation. Kroppen som igår pratade och levde, är nu helt tom, bara som ett skal...

[SallaD]

Om stämningen blir ännu bättre så kan vi ha begravning. Jag förstår inte varför man ska tänka så himla mycket på döden och vad som händer när man dör. Ingen, och jag menar ingen kan säga vad som händer när man dör. Ingen har dött och kunnat berätta för för någon annan vad som hände liksom. Lev livet och ha så roligt du kan och tänk mindre eller helst inget alls på hur det kommer sluta.

Min morfar dog förra året. Jag brydde mig knappt, då jag bara träffat han när jag var extremt liten och jag minns ingenting. Konstigt nog så grät min mamma i alla fall... det var en annorlunda upplevelse... aldrig sett henne gråta innan dess och inte gjort det efteråt heller. Min mamma är inte den typen som gråter. Förstår inte riktigt varför hon grät heller. Jag har hört att hennes föräldrar inte var snälla emot henne, rent jävliga till och med.

Det skulle nog kunna liknas med den uppväxten jag går igenom nu och har gått igenom.

Och de ringde praktiskt taget aldrig till henne, och de hade inte träffat ansikte mot ansikte på flera år såvitt som jag vet.

Skumläste lite igenom tråden bara, så jag läste bara om man fått något dödsbesked. ^^

Jag förstår varför din mamma grät, Min mamma dog i sommras, det är ju dom som har gjort en till liv..

edit:här blev det tyst

Redigerad 1 november, 2006 av SallaD

[Madhick]

En några månader gammal tråd men eftersom att det fanns en redan tyckte jag det var onödigt att starta en ny..

Livet. Vad ska man göra med det egentligen? Jag menar visst finns det bra saker men det är väldigt mycket dåligt också. Livet känns som en plåga ibland. En plåga man vill få slut på. Men samtidigt tänker man på alla som skulle bli ledsna om man dog och det vill man ju inte att dom ska bli. Ibland bara känns det helt meningslöst att leva. Men tro inte nu att jag går i självmordstankar för det gör jag inte. Det där är bara en känsla jag fått ibland. Då jag funderat på varför man ska leva och att det kanske vore skönast ifall man dog.

Men som sagt så finns det ju positiva saker också. Även om dom kan vara svåra att se ibland.

[Quattro]

En några månader gammal tråd men eftersom att det fanns en redan tyckte jag det var onödigt att starta en ny..

Livet. Vad ska man göra med det egentligen? Jag menar visst finns det bra saker men det är väldigt mycket dåligt också. Livet känns som en plåga ibland. En plåga man vill få slut på. Men samtidigt tänker man på alla som skulle bli ledsna om man dog och det vill man ju inte att dom ska bli. Ibland bara känns det helt meningslöst att leva. Men tro inte nu att jag går i självmordstankar för det gör jag inte. Det där är bara en känsla jag fått ibland. Då jag funderat på varför man ska leva och att det kanske vore skönast ifall man dog.

Men som sagt så finns det ju positiva saker också. Även om dom kan vara svåra att se ibland.

Ehmm, jag hoppas att du inte går i självmordstankar...?

[Madhick]

Ehmm, jag hoppas att du inte går i självmordstankar...?

hehe.. nejdå.. Det finns värre personer än mig. Funderar bara lite ibland. Inget mer.

[StellHell]

En några månader gammal tråd men eftersom att det fanns en redan tyckte jag det var onödigt att starta en ny..

Livet. Vad ska man göra med det egentligen? Jag menar visst finns det bra saker men det är väldigt mycket dåligt också. Livet känns som en plåga ibland. En plåga man vill få slut på. Men samtidigt tänker man på alla som skulle bli ledsna om man dog och det vill man ju inte att dom ska bli. Ibland bara känns det helt meningslöst att leva. Men tro inte nu att jag går i självmordstankar för det gör jag inte. Det där är bara en känsla jag fått ibland. Då jag funderat på varför man ska leva och att det kanske vore skönast ifall man dog.

Men som sagt så finns det ju positiva saker också. Även om dom kan vara svåra att se ibland.

Well, man lever ju för att dö. Så det lättaste är ju att dö, men också det tråkigaste.

Därför ska man leva livet fullt ut tills man dör, inte fästa sig och göra samma tråkiga saker om och om igen.

[Madhick]

Well, man lever ju för att dö. Så det lättaste är ju att dö, men också det tråkigaste.

Därför ska man leva livet fullt ut tills man dör, inte fästa sig och göra samma tråkiga saker om och om igen.

Ja det är sant. Det där du skrev lät precis som satanismens livsfilosofi.

Men samtidigt så är döden ens enda räddning mot allt dåligt i livet. Eller hur man nu ska uttrycka sig.

[StellHell]

Ja det är sant. Det där du skrev lät precis som satanismens livsfilosofi.

Men samtidigt så är döden ens enda räddning mot allt dåligt i livet. Eller hur man nu ska uttrycka sig.

Döden är ingen räddning på något sätt, om du nu inte lider av någon sjukdom som gör att du har det svårt att leva.

Alla fullt friska människor har absolut ingen anledning att på eget sätt dö innan deras "tid" är inne. att därimot dö pga. en olycka eller att någon anna vållar din död så är det redan gjort, och då slipper du leva resten av livet för att bara vänta på döden.

[Xemtoth]

Jag anser att livet är en stor plåga, man lever det för man ska dö. Endel tar saken i egna händer och dör i förtid.. endel vill komma till evig sömn och evigt mörker tidigare än andra, dem som har styrkan nog o göra det det vill säga. Livet suger

edit: Att hindra folk från att begå självmord anser jag är egoistiskt, det är ens egens val, är man i ständig plåga ska man inte behöva leva med det för dem runt omkring är rädda för att bli ensamma

Redigerad 1 mars, 2007 av Xemtoth

[Madhick]

Döden är ingen räddning på något sätt, om du nu inte lider av någon sjukdom som gör att du har det svårt att leva.

Alla fullt friska människor har absolut ingen anledning att på eget sätt dö innan deras "tid" är inne. att därimot dö pga. en olycka eller att någon anna vållar din död så är det redan gjort, och då slipper du leva resten av livet för att bara vänta på döden.

Jag har inte sagt att jag vill dö. Bara spekulerat runt det. Men som vanligt om man uttrycker sig lite "annorlunda", som vissa vill säga, på det här forumet så får man bara skit tillbaka och folk tror att man är nån jävla sjuk person bla bla..

[Quattro]

hehe.. nejdå.. Det finns värre personer än mig. Funderar bara lite ibland. Inget mer.

He he, jag förstod det, jag var inte seriös bara.

Det är klart att man har tänkt lite ibland, några få sekunder nån gång, men varför tänka på sånt egentligen, när man istället kan ha roligt i 80-90 år.

Skulle ju vara kul att veta vad som händer efter döden. Det kan vara så att man föds på nytt, det känns ju lite galet att man bara lever ett liv, sen är man borta, för evigt, i all evighet... Det känns inte rätt på nåt vis...

Det är ganska kul att leka med tanken ibland, att man kanske har levt flera liv tidigare. Det kan ju också dyka upp sådana tillfällen, där man är på en plats, och tycker att man varit där tidigare, fast man vet att man inte har det. Eller att man gör en sak, tycker att man gjort det tidigare, fast man inte gjort det. Detta kan ju vara ett minne från ett tidigare liv, faktiskt... Ni kan ju tänka på det där lite...