Hummler Skrivet 22 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 22 oktober, 2006 Så du tror folk väljer att bli riktigt deprimerande och självmordsbenägna? Nej dom väljer inte att bli deprimerade men dom väljer därimot att skära sej. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Frenzy Skrivet 22 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 22 oktober, 2006 Nej dom väljer inte att bli deprimerade men dom väljer därimot att skära sej. Ja, och det är både dumt och onödigt. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Alpha Skrivet 22 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 22 oktober, 2006 Så du tror folk väljer att bli riktigt deprimerande och självmordsbenägna? Anledningen till varför människor är deprimerade tror jag är pga något som har hänt dem förr i tiden. Post traumatisk stress brukar då kanske inträffa om personen har upplevt något hemskt. Kronisk deppresion tror jag absolut inte kan förekomma för ungdommar. Eller om man snacka om vanlig deppighet så kanske det bara är att man är grymt uttråkad. Om man är ung och självmordsbenägen så borde man antagligen vara helt inne i att ta livet av sig, utan att ens förstå varför. Eller så kanske man vill få bort den hemska känslan man har i sig, och utan att ens tänka på hur mycket kvar man har och leva, att man precis har börjat sitt liv och inte upptäckt det fullt ut. Tycker man istället ska fokusera hur underbart livet är, istället för att sitta och tänka på döden. Sticka ut, vara med vänner, lyssna på musik, vara med den man älskar, eller något liknande, och inte tänka på döden som om man vore 80 år gammal. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Colan K Skrivet 22 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 22 oktober, 2006 *text* Kan vara många andledningar varför folk är deprimerade. Finns ju olika sorter. Men man behöver inte veta varför man är deprimerad som du sade. Sen så vet man att man har mycket kvar att leva för, det man själv vet i det läget är (antagligen): Om jag ska tillbaka och må bra är det lång bit kvar. Det är bara läsa massor av självmords dikter, det är smärtan som är andledningen för självmord Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Jacker Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Min pappa dog i fredags förra veckan, alla i min familj och släkt är mer eller mindre knäckta just nu. Pappa åkte iväg som vilken vanlig arbetsdag som helst men ramlade sedan ihop mitt på blanka dagen, han togs ifrån oss alldeles för tidigt. Han blev bara 50 år gammal. Jag vet inte var han är nu, men jag vet att var han än är så har han det bra och är säkert med sin bror som dog innan jag föddes. Han var en god människa, så om det efter döden beror på gott eller ont så har han det så bra det bara går. Han lever i vilket fall med oss alla i våra hjärtan och minnen, där har han den bästa och varmaste platsen han kan få. Min syster sa att det var sorgligt att han inte hann bli morfar eller farfar, men det blir han visst. Han kommer att kunna se sina barn-barn och följa dom och oss genom livet. Pappa är alltid med oss. Han är lite som Obi-Wan Kenobi från Star Wars, 'If you strike me down now, I will be more powerful then ever' Vi älskar dig pappa Även om jag kanske är "sent ute" vill jag beklaga sorgen. Du beter dig väldigt bra trots hans bortgång, hade det varit jag hade jag nog mest suttit i ett hörn och gjort ingenting. Jag tror det sista din far skulle vilja är att du bryter ihop totalt, gör honom stolt och fortsätt leva! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Matteus Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Även om jag kanske är "sent ute" vill jag beklaga sorgen. Du beter dig väldigt bra trots hans bortgång, hade det varit jag hade jag nog mest suttit i ett hörn och gjort ingenting. Jag tror det sista din far skulle vilja är att du bryter ihop totalt, gör honom stolt och fortsätt leva! Det är precis så jag tänker. Som du säger, det sista min pappa skulle vilja vore att jag satt och tynade bort i ett hörn eller att jag bröt ihop. Pappa ville alltid att vi i familjen skulle ha det bra och gjorde allt han kunde för att det skulle vara så. Nu när han är borta finns det bara en sak jag kan göra, ära honom genom att leva vidare och ha det så bra som han önskade. Och vem vet, möjligtvis träffar jag honom igen. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
skribb Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Och vem vet, möjligtvis träffar jag honom igen. Så ska du inte tänka, det vore att leva en lögn. Njut av ditt liv, njut av nuet, förvänta dig inget mirakel. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Maimstream Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 (redigerad) Så ska du inte tänka, det vore att leva en lögn. Njut av ditt liv, njut av nuet, förvänta dig inget mirakel. Så ska du inte säga, det vore respektlöst. Låt han njuta av livet på sitt vis, njuta av nuet på sitt vis, och låt han förvänta sig vad han vill ha. Även om det inte kommer, kan man ju förvänta sig, låt grabben få vara glad, och sluta hacka på bortgågna människor. Edit. Felaktig mening. Redigerad 25 oktober, 2006 av Maimstream Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Umberto Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Och vem vet, möjligtvis träffar jag honom igen. Kanske det. Vad du än gör så sluta aldrig hoppas på det du tror på. Stay strong! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Frenzy Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Anledningen till varför människor är deprimerade tror jag är pga något som har hänt dem förr i tiden. Post traumatisk stress brukar då kanske inträffa om personen har upplevt något hemskt. Kronisk deppresion tror jag absolut inte kan förekomma för ungdommar. Eller om man snacka om vanlig deppighet så kanske det bara är att man är grymt uttråkad. Om man är ung och självmordsbenägen så borde man antagligen vara helt inne i att ta livet av sig, utan att ens förstå varför. Eller så kanske man vill få bort den hemska känslan man har i sig, och utan att ens tänka på hur mycket kvar man har och leva, att man precis har börjat sitt liv och inte upptäckt det fullt ut. Tycker man istället ska fokusera hur underbart livet är, istället för att sitta och tänka på döden. Sticka ut, vara med vänner, lyssna på musik, vara med den man älskar, eller något liknande, och inte tänka på döden som om man vore 80 år gammal. Så du menar att ungdommar inte känner riktig depression? Eller vad är det du menar? Kronisk depression, klart som fan att det kan förekomma bland ungdommar. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Så du menar att ungdommar inte känner riktig depression? Eller vad är det du menar? Kronisk depression, klart som fan att det kan förekomma bland ungdommar. Håller med, självklart kan det det. Tyvärr har man ju erfarenhet av sådant själv, med kompisar som man inte träffar på ett halvår Men det är bra nu Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Frenzy Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Håller med, självklart kan det det. Tyvärr har man ju erfarenhet av sådant själv, med kompisar som man inte träffar på ett halvår Men det är bra nu w00t... Vad menar du? Var du deprimerad eller var din polare? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Colan K Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Håller med, självklart kan det det. Tyvärr har man ju erfarenhet av sådant själv, med kompisar som man inte träffar på ett halvår Men det är bra nu Nothing is better than to live again Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 w00t... Vad menar du? Var du deprimerad eller var din polare? Ojfan, lite underligt formulerat.. Min komps var deprimerad, träffade han inte på ett halvår typ.. men han mår bra nu igen, vi har aldrig snackat om det typ.. ingen vet riktigt varför han var ledsen, men nu är det bra igen iaf Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Frenzy Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Ojfan, lite underligt formulerat.. Min komps var deprimerad, träffade han inte på ett halvår typ.. men han mår bra nu igen, vi har aldrig snackat om det typ.. ingen vet riktigt varför han var ledsen, men nu är det bra igen iaf Oh yes, trodde det var du. Jag vet precis vad han gått igenom.. Det jag gått igenom de senaste året nästan, blev bra för någon månad sedan. Så nu har jag självmordsförsök och hela skiten med mig. Inget man vill snacka om precis... Det lämnar spår. Bra att han mår bra iaf. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Oh yes, trodde det var du. Jag vet precis vad han gått igenom.. Det jag gått igenom de senaste året nästan, blev bra för någon månad sedan. Så nu har jag självmordsförsök och hela skiten med mig. Inget man vill snacka om precis... Det lämnar spår. Bra att han mår bra iaf. Kul att du är bättre nu då! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
skribb Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Så ska du inte säga, det vore respektlöst. Låt han njuta av livet på sitt vis, njuta av nuet på sitt vis, och låt han förvänta sig vad han vill ha. Även om det inte kommer, kan man ju förvänta sig, låt grabben få vara glad, och sluta hacka på bortgågna människor. Edit. Felaktig mening. Respektlöst, mot vem? Jag kan inte bestämma över någon, jag uppmanar endast. Jag är 99% säker på att mina råd hjälper, snarare än stjälper som du verkar inbilla dig. Jag hackar inte på bortgågna (döda) människor. Det låter lite bortkastat? Nothing is better than to live again Är inte du Jehovas Vittne? Måste jag påminna er om att ni inte tror på reinkarnation? Stick to the scriptures, jackass! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Frenzy Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Är inte du Jehovas Vittne? Måste jag påminna er om att ni inte tror på reinkarnation? Stick to the scriptures, jackass! Tror han syftar på "Paradiset". Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Colan K Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 Är inte du Jehovas Vittne? Måste jag påminna er om att ni inte tror på reinkarnation? Stick to the scriptures, jackass! Inte det jag skrev eller menade. Läs om så kanske du fattar vad jag menar. Och Frenzy du om någon borde veta vad jag menar... argh... Fall någon vill ha en översättning av det jag skrev rent tråkigt : Inget är bättre än börja leva igen. För man har varit död... Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
vinnecool Skrivet 25 oktober, 2006 Rapportera Share Skrivet 25 oktober, 2006 (redigerad) Just döden är ett ämne som berör mig något oerhört. En stor del av min fritid (delvis cirka 5 timmar om dagen) spenderar jag åt att fundera och tänka på döden. Jag både skräms och fascineras av tanken på att jag vilken sekund som helst kan sprängas i småbitar. Att min hjärna vilken sekund som helst bara stängs av. Att alla små kretsar, alla reaktioner, och framförallt alla tankar, bara kan försvinna. Den tanken har gett mig en hel del stressituationer i onödan. Jag var deprimerad i ett halvår just pga rädslan för att dö. Nu i efterhand har jag lärt mig att kontrollera mina tankar lite bättre. I det långa loppet fungerar det inte att gå runt och grubbla för sig själv. Man blir instängd och ensam. Asocial, deprimerad, allt. Mitt liv föll ihop. Jag var konstant nere, men vid tillfället förstod jag inte anledningen, vilken jag känner till nu i efterhand. Allt pga mina tankar. Jag oroade mig så för döden att jag glömde att leva. Vad jag vill komma fram till med allt detta är helt enkelt att det inte är värt att sitta och grubbla över någonting som man alrig kommer att få reda svaret på. Svaret kommer ni att få reda på slutligen nog, och tyvärr blir det nog inte så pass intressant som man kan hoppas. Personligen är jag ateist, och för att inte skruva till det för mycket, (tro mig, man kommer fram till en del teorier på 6 månader.. ) så tror jag helt enkelt att hjärnan slockanar. Allt blir svart. Man ser ingenting, tänker ingenting, hör ingenting... Världen är underbar, eh? EDIT: Kanske är en depression inte rätt diagnos.. Ångest skulle kanske passa bättre? EDIT2: Fan skrev jag det här över huvud taget? Osammanhängande och till 80% meningslöst grinande om mig själv? Har man tråkigt så har man gtasajten.. Redigerad 25 oktober, 2006 av vinnecool Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.