okka Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 (redigerad) Pico: Joggingbrallor, VU&Nico-t-shirt, D&G-solbrillor, vita Adidas Superstar II, brun munkjacka och hockeyfrilla. okka: italienska landslagets fotbollströja tjugohundra, svarta manchester-byxor, svartvit-randiga Francoise Hardy-brillor i ÄKTA plast, Rothman's Slims i mungipan, Fausto Santini-skor och en rätt töntig pannlugg. Crice: svarta brillor, läderjacka över vit countryskjorta, svart bälte, svarta brallor, kängor... - Jag onanerar och injicerar och fabulerar, sade Crice, och tände på sin tredje Gitanes, vilket var det enda han hade fått i sig, förutom den där blåbärsmuffinen som Pico hade funnit i baksätet. Frukost. Förmodligen är det där man kan påstå att resan hade sin början. Morgonsolens frätande; bilens gnisslande; framför allt - Lou Reeds gitarrgnisslande i bakgrunden. Inte för intet som Crice nämnde onanerar i sin vad-jag-gör-för-stunden-lista. En dammig landsväg, en röd jäkla haj till bil, Sweet Jane i stereon och tre pseudo-hippies i ett moln av a) Gitanes (Crice), B ) Rothmans (okka) och c) den där jäkla vattenpipan som han (= Pico) fann i sista packningsstunden på OK/Q8. Frågor kan ställas. Förmodligen i stil med vad man så ofta får höra första gången man visar sig naken med en kvinna och råkar besitta tre bröstvårtor istället för en: "vad fan är det här?" Det rör sig om inget mindre än en färd. En färd utan dess like. En färd, vars start är på den dammiga landsvägen där Sweet Jane ekade och molnen av blandade rökverk blåste, från en bil innehållande tre personer, säkerligen bekanta till er alla. Kvalitet har väl sin charm, men okka var tvungen att använda de där jäkla svaveltändstickorna iallafall, bara för att loggan var aningen snyggare. Crice kollar i backspegeln på filuren med den hypokondriske blicken som sitter och försöker tända sin fjärde Rothman för dagen, medan Pico - som sitter Shotgun för tillfället - kliar på sin mandom samtidigt han sätter in sitt pubertala britpop-band i stereon. Efter att okka väl har fått fyr på sin smala, avlånga tjej-cigarett så ger han en oförstående blick åt den ivrige, musik-oskuldsfulle snubben i framsätet, som typ i förrgår upptäckte att The Smiths faktiskt var HUR mycket bättre än Oasis som helst, och att den absoluta sanningen stavas s, o, u, l. Pink Floyd - Wish You Were Here - Oh, yes, mumlar Pico drömmande och putar med läppen, lutandes mot det stekheta lädersätet. Han gräver i en ruskigt gammal väska som ligger och ser anskrämlig ut vid hans fötter. - Vad fan sysslar du med?!, utbrister Crice, tar av sig sin ena handske och ger Pico en livfull bitchslap. okka halar fram ett band ur sin bakficka, och ger det åt Pico som fräser obsceniteter till höger och vänster om sig. Sly and The Family Stone - Everyday People Pico låter sin ena ram gnida punkten där smällen tog, tyst kvidandes men lika tyst muttrandes dödsdomar. Crices hörsel dämpas avsevärt av den negroid som ylar ut klatschiga toner genom musikanläggningen, och en till snärt verkar obefogad. Den slitna kärran rullar brummandes över det karga ökenlandskapet; någonstans i närheten kikar två medlemmar ur den lokala ursprungsbefolkningen fram bakom ett stenklot. Orden de växlar på sitt eget tungomål går knappalunda att överföra till denna text, så inga försök skall göras. Klipp till bilen, igen: - okka, vad sägs om den där Coltrane? spottar den gode Crice ur sig med ett varggrin. okka ska just svara, då Pico hugger in: - Coltrane? Är inte det den där fåge-- - Vem tilltalade dig, hynda? kommer snabbt förarens respons, men hans andra sittopp pareras skickligt av Pico. - Det var då själva--, hörs från baksätet, då vilda knytnävsslag viner genom luften mot bilens front. En särskilt otäck tass flyger rätt in i luftkonditioneringen, och snart tystnar dess intagande surrande. A/C:n är död, och så även den trippande trion om inte åtgärder tas snarast. J.J. Cale - Call Me The Breeze - Vad hände? Pico öppnar en plastförpackning med ost- och skinksallad. Crice trycker båda sina kängor mot bromspedalen vilket får salladen och allt annat utan säkerhetsbälte att flyga all världens väg. Varggrinet på Crices anlete är nu utbytt mot ett allvarligt, tomt stirrande, riktat mot den annars så gode okka. Han sträcker ut sin handsketäckta karda och griper löst tag i okkas fotbollströja. - Vad fan gör vi nu? väser Crice hotfullt och nickar mot A/C:n. Pico öppnar truten för att försöka medla, men Crice behöver inte ens se åt hans håll utan hytter kort och gott med näven. Med ett osäkert smil, ett leende som Crice mer än gärna skulle ge en saftig knytnäve, puttar okka bort Crices hand och rättar till sin tröja. - Vi stannar vid nästa mack, cowboy. Simple as that. Nu självsäkert ler okka igen, ett sådant där leende som Crice mer än gärna skulle ge en saftig knytnäve. Det gör han också. Efter många om och men skymtas till slut en mack vid vägkanten. Ett par frigående höns rusar hetsigt iväg då bilen glider upp till en utav bensinpumparna, nu öses det klyschigt nog Bob Dylan ut ur stereon. Medan Crice tålmodigt fyller på biltanken ger han okka och Pico order om att leta reda på ett nytt A/C-system, eller åtminstone en fläkt. Duon knallar in i den lilla butiken, getingar och annat knott sprakar i lysrören ovanför dem. Vid kassan ligger en köttdisk belägen, otympligt nog, och Pico stönar i avsmak då han upptäcker att det ligger en köttbit med både spenar och hårtussar helt öppet bland de övriga charkuterivarorna. Bakom disken slås en dörr plötsligt upp, en skäggig typ med bister uppsyn dyker upp och spottar blod på golvet. - Vakanja hjälpa till me’? spörjer han ivrigt och gnider labbarna i hopp om klirr i kassan från ovetande turister. okka drar handen genom sitt något oansade hår och bemöts med ett hånskratt då han frågar om en A/C. - A/C? Haha, AC/DC (i det ögonblicket uttalat ’A-sé-De-sé) menar ni? Mannen rapar högt och vrider upp en radio vid hans sida. AC/DC – You Shook Me All Night Long Pico rycker till då kakofonin kvickt sprids i lokalen och låtsas inte om den vedervärdiga köttdisken. Med händerna signalerar okka att radion har gjort sitt. Mannen skruvar ned volymen och okka tar till ton än en gång. - Fläkt, då, har ni någon sådan? - En daimstrut också, skjuter Pico in. - Tja, jag ska gå och leta…, svarar stråtrövarpannan och lunkar in i vad som kan liknas med ett förråd. okka skruvar lite på sig av avsmak; avsmak för det lågkulturella. Han tar genast och kastar en blick på sina italienska skor för att få åtminstone en gnutta hopp på tillvaron. Jag går ut och kollar hur det ser ut för Crice, säger Pico, just innan han lutar sig fram och viskar i okkas öra: …ehm, det var typ Dogman där bakom disken..? okka tänder en pipa, och höjer ena ögonbrynet bakom de plastiga solglasögonen. Pico suckar, och struttar ut ur macken med en gångstil vars stilmedvetenhet är nästintill påtaglig. Den ungdomliga högfärden strålar, då han tänker: ”fan, vad cool jag är” på väg ut till ”vrålåket”. Den ungdomliga högfärden byts dock ut mot ilska då Crice blåser ett cigarrökmoln i ansiktet på den unge Pico, som kaxigt utbrister: Vad fan gör du?! Ack, och ve, den ungdomliga irritationen. Love – Live And Let Live ”All the snort has caked against my pants”. Ett fläktinköp senare: okka vid ratten, Crice sitter shotgun, och Pico sitter i baksätet och hävdar strongt att det verkligen VAR Dogman där bakom disken… Screamin’ Jay Hawkins – Hong Kong ”HONG KONG YADABING BONG HANG WONG”. En kisspaus senare. Pico vid ratten, okka sitter shotgun, och Crice sitter i baksätet och hävdar strongt att Pico verkligen INTE såg Dogman där bakom disken… Dogman: en omnipotent best som hemsöker ärliga mäns hjärtan och förpestar deras själar. Givetvis fanns han där i skuggorna, men att hans aura nu blivit så stark att den upprörde den gode Pico till denna grad var otroligt. - Kör på den här istället, hojtar Crice från de bakre regionerna och lämpar över ett svart band. "Driving That Train, High On Cocaine", står skrivet på tejpbiten som han klyftigt fastsatt på bandet, och.. The Grateful Dead - Casey Jones ... snart fylls bilen med Jerry Garcias drogindränkta svamlanden. Crice lutar sig tillbaka i sin sits, nervöst betraktandes peyote-bönorna i sin läderpung. De var hans, och inte någon av dessa horavkommor skulle få komma dem nära. ; BLAM! Tre sekunder innan: Pico kollar åt sidan så att hans käkben ska framhävas så att han därmed ser snyggare ut. Tre sekunder efter de tre sekunderna innan: BLAM! Jaeger dunstar mot rutan, flyger över bilen med en tumlande fysik, och landar fyra meter bakom den aningen för snabbt körandes bilen. okka - den enda sanna socialisten i samhället [vi vet väl allihopa att Crice egentligen tänker rösta på folkpartiet..?] - kastar sig snabbt ut från bilen; med träpipan i munnen kastar han sig över den trasiga kroppen, och utbrister: YIIKESS!!! Pico kliver ut ur bilen försiktigt, och går med nervösa steg fram emot den blodiga, halvt lemlästade, skakande kroppen. Vad ska vi göra?! Vi kan ju inte lämna honom här!! Crice står lutad mot bilens högersida och kollar febrilt åt alla de olika håll med en nervös blick; cigaretten hänger löst mellan de flottiga läpparna; situationen är ogreppbar. Och vad i hela friden gjorde jaeger mitt ute på en landsväg? Han dör ju!! Kolla: han kommer ju dö!! Pico hukar sig över kroppen. Vi kan inte lämna honom såhär... okka drar en svettig hand genom den svettiga sidobenan, medans han vandrar mot kanten av landsvägen. Tiden står still. Det finns bara en sak att göra. Crice står och hackar tänder vid bilen med en cigarett vars fimpbehov är mer än påtagligt, och Pico sitter hukad över kroppen för att uppfylla någon pubertal CSI Miami-dröm. jaegers kropp skakar; blodet rinner ned för mungipan... okka plockar upp en påle från diket; bråte is a common thing längst landsvägar. Pico vänder sig mot den tårögde okka: Vad fan gör du? Vi kan ju inte lämna honom såhär, eller hur?! Med en enorm kraft kör okka pålen rätt igenom magen på jaeger; rycken blir värre, och jaeger börjar nu skrika. Crice - VAD FAN GÖR DU?! okka - VI MÅSTE JU GÖRA SLUT PÅ LIDANDET!!! Men ack och ve, jaeger fortsätter stöna och skaka - blodmängden ökar, och synen av denna lidelse är outhärdlig. Men okka ger inte upp - han trär ut pålen och dunkar den i skallen, som krossas lätt vid vänster tinning. jaeger skriker högre. okkas tårmängd ökar. Pålen körs nu rätt igenom skallbenet. Crice börjar storlipa; synen är så fruktansvärt brutal och befängd att det inte går att hålla tillbaka - trots skinnjackan. Pico spyr i diket. Och okka faller desperat ihop över den blodiga kroppen, som äntligen har slutat skaka i en sådan oerhört panik och lidelse, hulkandes. Endast spilror är kvar; av en kropp; och tre hjärtan... En stor röd cadillac flyger fram över landskapet likt ett pistolskott under vatten, långsam avvikelse från den tänkta banan. Banan i det här fallet är den spikraka landsvägen och avvikelsen är hjulen som precis kränger av asfalten på vänster sida, långsamt och tyst nog för att inte väcka den sovande föraren eller hans medpassagerare. Det har gått två timmar sen incidenten med jaeger, ingen har yttrat ett ord efter okkas svordom då två av likets extremiteter vägrade befinna sig på rätt sida av bagageluckan när han smällde igen den. Kraftwerk - Tour de France Det blir Crice som vaknar först men bryr sig inte om att uppmärksamma okka på att de snart kommer att krocka i hastighetsskylten med betongfundament ca 200 meter framför dem, utan lutar sig istället tillbaka i baksätet och observerar händelseförloppet. Han hade några veckor tidigare sett i en profetia hur hans liv ska sluta och det var inte 140 kilometer i timmen in i en 90-skylt på en ödslig landsväg, utan något mycket mer prestigefullt. Picos ögon spärras upp som två vita biljardklot. Han skriker till och i panik kastar sig efter handbromsen och drar åt den med all kraft samtidigt som även okka vaknar och rycker tag i ratten. Bakhjulen snurrar inte längre men det gör däremot bilen, fullständigt utan kontroll i det sluttande gruspartiet bredvid vägen. De passerar skylten med viss marginal och efter en "smärre" mörbultning av resenärerna stannar även bilen. The Dude stirrar ner på dem med röken från en gravity-bong vällande ut ur munnen. Med ett "heeeeey, läget killar" pratar han ut röken och ser allmänt nerknarkad ut. Mannens kläder ser dessutom precis ut som något som en hiphop-ikon skulle kunna ha på sig. Crice drar fram en .357 Magnum som han på något sätt lyckats hålla gömd fram tills nu (det är inget litet vapen vi talar om), och synar The Dude genom siktet. Fraternity Of Man - Don't Bogart That Joint En skinande trefemtisjua. En projektil av denna best skulle splittra Dudes skalle och mata öknens gamar i veckor framöver. Crice var dock ingen galning, utan la band på sina gardellska nerver och slet upp bakdörren. - Vi är alla vänner härute. Vita bröder; indianerna kommer slita oss i stycken om vi går splittrade, muttrar Crice med General Pattons visdom, illslugt smekandes sin revolver. Då Dude intar sin plats försvinner hans glädjepinne mystiskt, och ett moln av rök ansluter sig snart till avgasrörets spyor. Det är Crice som elegant roffat åt sig av lektyren från den gode Dude. - Everybody must give something back for something they get. Fuck yeah. Snoop Doggy Dogg - Gin n' Juice Dude intar en världsvan pos med sin pimphatt på sned som är kronan på verket. Verket: en lila/guld-färgad sidendress i äkta pimpstuk. Tanige okka kollar bak på den bastante schlooken i baksätet med en aningen förskräckt min, med en Rothman slim fastklistrad på underläppen. Natt. Sömn. Tunga snarkningar hörs från den lilla parveln Pico. Crice har somnat av spliffen, och Dude behöver inget täcke. Han har det mysigt nog i sidendressen. okka ligger dock vaken. Inte endast pga. kylan - han har ju trots allt endast en jäkla italiensk fotbollströja på sig - utan även pga att han känner att någonting är i görningen. Sådär som det kan bli i öknen. Med vidöppna ögon blickar han ut över horisonten. Snart är det dags. För vad? Öknen. Dammtussar. okka pillar förstrött på sitt könsorgan. Han funderar kring onani som teoretiskt ämne. Det är ju underskattat. Sex med någon man älskar. Plötsligt: från ingenstans står den där, och okka förstår att det är dags. Det är dags nu. Det är dags nu. En känguru. ------------- Försten att vakna är Pico. Försten att märka är Crice. okka är borta. Och kvar är en lapp. Eller snarare ett papper. Lite sådär halvgult. Recitering: "Det är väl så här vi alla kommer sluta, tids nog. Det var väl tid nu. Tids nog, får vi nog av det normala; vi driver våran person till dess spets, och till slut byter vi väl påle helt och hållet. För vissa går det helt jävla hatthylla, men för oss andra, vi som helt sonika skapar en humor och persona så intern att den är onåbar på den befintliga pålen, kanske det står en känguru där mitt ute i öknen och väntar på en. Det är väl så det kan lättast bli beskrivet. Min roll är inte bara fylld, färdig, finisco och frapperande frö-död, utan dragen till en sådan överdriven udd att det är dags att ta steget utåt; eller inåt; det är en definitionsfråga. Martin Luuk sade någonting om att sväva förbi med en elddriven luftballong, medans alla andra umgicks glatt där inne... Det är väl eggande, med tanken om övermänniskan. Det är väl eggande, att stava eggande med ä, men framförallt är det eggande med det bombastiska, det majestätiska, det som ingen riktigt kan begripa, men som fortfarande kan frappera. Min roll var utfylld. Det blir väl så, tids nog. Då man känner sig redo. Då står väl den där kängurun och andas häftigt i ens nacke, och man tänker: dags att rida vidare. Till vad? Till ensamheten? Nej, inte ensamheten. Till ett nytt ego. Till en ny frapperande tanke. Till en annan kula, något annat majestätiskt, något ännu mer bombastiskt än det tidigare. Ni ska inte se er lurade; se er snarare som en del av ett personligt utvecklande. Ett experimentellt projekt; där verklighet är verklighet och en del av verkligheten utnyttjas och provas för att försöka förändra den egentliga verkligheten. Och: Tids nog slutar det väl så här. Då det personliga börjar bli klart. Och det är dags att börja om på en ny påle. Möjligtvis går det helt jävla hatthylla, men man får väl hoppas att jag än en gång kommer få sväva förbi i en elddriven luftballong, och se er där nere, frapperade... Tids nog. okka." Lite sådär halvgult. Lite sådär halvoförståeligt. Och lite sådär allmänt halvt. Halvlamt, möjligtvis. Och så fortsatte färden. En man mindre. Under komplett förtegenhet fortskrider som sagt trippen. Kanske beror det på okkas plötsliga beslut att lämna de övriga i sticket. Kanske beror det på att pratkvarnen Pico tidigare hade beslutat sig för att lifta med en hop berusade tyskar. Ja, han hade tagit okkas bortgång ganska hårt. Tyskarnas röda back med en salig blandning spirtsorter som lyste starkt i baksätet hade varit mer än nog för att övertyga honom att sälja sin själ till… tyskarna. Var han befann sig nu var en annan sak. Ett rökigt hak flera kilometer från motorvägen. Trettiotvå inavlade kurder. En handfull franska turister. Tyskarna. En revolver. Sex kammare. En kula. En drös hopknycklade sedlar. Och Pico. Lille Pico hade lurats i både det ena och det andra, men det var heroinet från tyskarna som hade fått honom att gå med på denna sorts galenskaper. Nu satt han öga mot öga med en av kurderna som utav sina föräldrar användes som pjäser i deras vansinniga spel. Deras rubbade infall var ynglingarnas lag. Spelmästaren, som bar en märklig hatt, vrålade obsceniteter kors och tvärs för att tysta ned den upprymda publiken. Han höll upp revolvern högt ovan sin hatt och tryckte in ett skott för att sedan snurra magasinet och trycka in det i själva vapnet igen. - En kula! gastade han dramatiskt till publikens skräckblandade fascination. Han höll ut vapnet till Picos motståndare, som genast bejakade sin släktings bestämmelser. Denne fattade tag om revolvern och riktade den mot tinningen, stirrandes mordiskt på Pico. Med tummen vred han hanen bakåt och lade således kanske en projektil i kammaren. I ögonvrån noterade Pico att en utav kurderna stod och fifflade med en vinylspelare av gammal modell. En sliten skiva lades på och det knastrade till för ett ögonblick innan den började på att låta propert. The Doors – The End (käckt va?! Okka kommer älska det) This is the end. Pico svalde nervöst. Hans motståndare klämde nu åt avtryckaren, och innan någon i lokalen visste ordet av låg det runt tjugo bitar skalle på bordet som skiljde Pico och den nu mycket söndertrasade kurden åt. Åskådarna tjoade vilt medan rök bolmade ut ur huvudet på den döde. Blodspengarna delades ut till vinnare, förlorarna grymtade buttert och lade nya sedlar i potten. And all the children are insane. Nu satt en av de tyska turisterna och skakade utav obehag vid det blodiga bordet. Den tidigare spelarens kropp hade illa kvickt smusslats bort inlindad i en rutig filt. Denna gång var det Picos tur att börja. Hans tänder skallrade och hyperventilationen var ett faktum. Svetten flödade ned för hans kala panna. Klick. Tom kammare. Publiken andades ut tillsammans med honom. Eufori. Fast sedan – plötsligt! … Till allas förvåning rullar Pico runt på golvet, händerna runt halsen. Luften går nu bara en väg och det är ut. Lungorna töms likt luftmadrasser med feta, rödbrända badande på. Snart ligger han där i skjulet, medvetslös och snart hjärndöd. Allt för den där jävla Daimstruten. Woody Guthrie - I Ain't Got No Home Tystnad som sipprar in med kvällens dimma. En parasit vars enda potentiella hot mot människan är dess förmåga att göra hela Hans existens intetsägande; logiskt stampande på hans skalle medan den viskar om hur den enda riktiga faran är att morgondagen alltid kommer - ostoppbar, skoningslös, helt likgiltig mot de strapatser Han bevittnat. Om Han gjort den en illa eller inte är för den oviktigt - hela Hans väsen är bara en eker i ett hjul inte ens tystnaden kontrollerar. Tystnaden oljar hjulet i det stilla: misslyckas aldrig. Fram tills nu. Dimman från ödemarken kylde den stilla stugan. En sårad kombatant reste sig med flackande blick - den enda kroppsfunktion som jobbade i all hast. Som en proppmätt kobra, fast i något koma-aktigt dis, jobbade sig den sårade krigaren sig upp på fötterna. Crice greppade sin ryggsäck, stirrade mot det krossade ansiktet vars morbida leende var för evigt fastfruset - och gick. Som om Hermes för en sista gång skulle lämna Det Ultimata Meddelandet till sina olympiska herrar stegade den döende figuren nerför de rullande kullarna. För döende var han - skjuten, skuren, bränd, slagen, biten och riven. Den kalla ökendimman var allt som stod mellan den gode Crice och hans rivaler, och dimman är tunn. Han levde, trots allt. Mer än man kan säga om de patetiska lycksökare som stack sig upp mot hans eccentriska själ. Han levde. Ökendimman slöt sig om hans knotor och ben - den normales kött byttes mot den döende prärievargens iskalla dimma. En dimma som snabbt omslöt sig runt honom. En sista dvala. Lite Sinatra; lite död. Dr. Dre - The Chronic Spliffen i ena mungipan, och pistolen i andra; Dude... - Dude! Vänta på mig! Kalle kom springande i regnet. Han stannade bredvid Dude och började gå bredvid honom. Vad är det som har hänt? Dude började gå snabbare utan att svara. - Vad är det? Dude började gå ännu snabbare. - Lugna ner dig! Han började småspringa, fortfarande utan ett svar. - Stanna! Skrek Kalle och slet tag i honom och vände honom mot sig. Dude började gråta igen. - Helsike... viskade Kalle när han såg Dudes blodiga ansikte. Vad har hänt? - Han... han tog min plånbok! Sa Dude och snyftade... - Varför? Vem.. - INTE FAN VET VÄL JAG! skrek Dude och satte sig ner och grät ännu mer. Nån jävla invandrare.. ...Kalle och Dude - ensamma på prärien - med en spliff, och en pistol, och en laddning i tre former: den sexuella tog slut då den tredje blåste ut det sista av livet och kvar låg Spliffen, och inte en jävla askkopp i närheten... --------------- Skrivet av okka, Pico, Crice och The Dude, bara så att ni vet. Och är det inte jäkligt uppenbart vad det är? Jäkla stråtrövarpannor. Redigerad 10 augusti, 2006 av okka Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Wu Zi Mu Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Vad var det? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
jaeger Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Va? Så tidigt? Jag som trodde att jag hade åtminstone till hösten att leva. Damnit. Jag som började bli bekväm här. Men nu är jag död så. See ya's. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
DimpZ Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Was ist das? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Merkky Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Vad tusan? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Kalan Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 (redigerad) Bla bla bla, ingen vill läsa. http://pix.nofrag.com/25/37/70cb4efe29cad7cc9780bd7a468c.jpg Redigerad 10 augusti, 2006 av Kalan Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
ZcruweN Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Jag läste enda tills " Plötsligt: från ingenstans står den där, och okka förstår att det är dags. Det är dags nu. Det är dags nu. En känguru." Fast jag fattade inte riktigt vad allt detta var till för? BTW, du är fan kung på skrivarkonst, det där med jaeger högg verkligen i hjärtat när man läste, fatta lite äckliga bilder man fick i huvudet Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Jag tror inte det är okka som har skrivit allt, The Dude, Pico och Crice också kanske? Hmm, ser fram emot fortsättningen.. och förklaringen? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
rabarben Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Jag läste enda tills " Plötsligt: från ingenstans står den där, och okka förstår att det är dags. Det är dags nu. Det är dags nu. En känguru." Fast jag fattade inte riktigt vad allt detta var till för? Samma här... jag är nog inte tillräckligt djup för att förstå det där. Du är verkligen bra på skriva du okka! Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Gof Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 (redigerad) Fan! Ge ut en bok eller nåt. Mycket bra skrivet Redigerad 10 augusti, 2006 av Godfather Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Kebab Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 - En daimstrut också, skjuter Pico in. Underhållande läsning, men... Var det någon slags dold symbolik bakom det hela? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 - En daimstrut också, skjuter Pico in. Underhållande läsning, men... Var det någon slags dold symbolik bakom det hela? Vi får se... Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
R2D2 Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Det är inte någon form av avskedsbrev då? Att okka drar eller bara skapar en ny användare? Min roll var utfylld. Det blir väl så, tids nog. Då man känner sig redo. Då står väl den där kängurun och andas häftigt i ens nacke, och man tänker: dags att rida vidare. Till vad? Till ensamheten? Nej, inte ensamheten. Till ett nytt ego. Till en ny frapperande tanke. Till en annan kula, något annat majestätiskt, något ännu mer bombastiskt än det tidigare. Ni ska inte se er lurade; se er snarare som en del av ett personligt utvecklande. Ett experimentellt projekt; där verklighet är verklighet och en del av verkligheten utnyttjas och provas för att försöka förändra den egentliga verkligheten. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
KalleR Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Någon som känner för att sammanfatta det hela lite kort för oss som har bättre saker för oss än att läsa detta? Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Det är inte någon form av avskedsbrev då? Att okka drar eller bara skapar en ny användare? Min roll var utfylld. Det blir väl så, tids nog. Då man känner sig redo. Då står väl den där kängurun och andas häftigt i ens nacke, och man tänker: dags att rida vidare. Till vad? Till ensamheten? Nej, inte ensamheten. Till ett nytt ego. Till en ny frapperande tanke. Till en annan kula, något annat majestätiskt, något ännu mer bombastiskt än det tidigare. Ni ska inte se er lurade; se er snarare som en del av ett personligt utvecklande. Ett experimentellt projekt; där verklighet är verklighet och en del av verkligheten utnyttjas och provas för att försöka förändra den egentliga verkligheten. Mm kan vara så. Pico dog i berättelsen, och nu lä'mnar han (?) forumet.. Typ. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
R2D2 Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Mm kan vara så. Pico dog i berättelsen, och nu lä'mnar han (?) forumet.. Typ. Fast frågan är varför jaeger dog då. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Siana Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Eller så var hela syftet att få forumiterna att bli väldigt konfunderade. Uppenbarligen har ju det lyckats i alla fall. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Kebab Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Eller så var hela syftet att få forumiterna att bli väldigt konfunderade. Uppenbarligen har ju det lyckats i alla fall. It sure did. Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Tweak Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 (redigerad) Fast frågan är varför jaeger dog då. Menade såklart jaeger, skrev fel. Spännande det här Redigerad 10 augusti, 2006 av Tweak Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Colan K Skrivet 10 augusti, 2006 Rapportera Share Skrivet 10 augusti, 2006 Jag tror iaf att det var för skojskrivning, han hade typ inget att göra typ, så voila! har inte läst igenom det men, är myyycket text ^^ Citera Länk till kommentar Dela på andra sidor More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.