Senast sedda film

[Ma__Cipriani]

Jag har på senare tid snittat mellan 2-4 filmer per år och då har det för det mesta blivit filmer jag redan sett som Die Hard, Sunes Sommar och Torsk på Tallinn. Nu har det dock fått sig ett uppsving sedan man börjat utforska Netflix i större utsträckning. Jag såg nya James Bond på bio och den tycker jag var bra, om än lite rörig fram till hälften men jag har inte hängt med i följetongen så att säga. Häftig avslutning minst sagt och bra skådespelare. Härom dagen såg jag även "Bill & Ted's Excellent Adventure" som jag fann mycket underhållande. Jag gillar filmer där historiska personer befinner sig i nutid och det var roligt att se en ung Keanu Reeves så den rekommenderar jag.

Jo, Crocodile Dundee såg jag också nyligen men den var bättre när jag var liten av någon anledning. Kanske för att storyn är lite klen men det är ju trots allt en komedi och nog är den bra rolig. 

[Misterwhoopee]

Kollade på en kanadensisk film som hette "Ljuva morgondag" inatt. Den handlade om efterdyningarna av en olycka med en skolbuss. Otroligt mångbottnad film som det går att sitta och tänka på varför karaktärerna agerar som de gör länge.

Kollade även på "Flight" precis innan den. Det var väl tur att jag såg den efter att jag flugit till USA...

[Weener]

The Revenant! Såg igår på premiären!

Fy fan vilken film! Olik det mesta jag sett, så oerhört vacker men samtidigt så oerhört rå. Trots att den nästan var 3 timmar satt jag och njöt av varenda bildruta. Sannerligen ett mästerverk och Leo bevisar att han är en av vår tids absolut bästa skådisar, nu ska han fan ha sin Oscar.

[Mark]

The Revenant! Såg igår på premiären!

Fy fan vilken film! Olik det mesta jag sett, så oerhört vacker men samtidigt så oerhört rå. Trots att den nästan var 3 timmar satt jag och njöt av varenda bildruta. Sannerligen ett mästerverk och Leo bevisar att han är en av vår tids absolut bästa skådisar, nu ska han fan ha sin Oscar.

Håller med. Länge sen jag hade en sådan obehagskänsla genom en hel film som The Revenant. Björnscenen var så välgjord och verklig att jag nästan satt och vred mig i biografstolen. Leo gav verkligen allt i den här filmen, han förtjänar att få en Oscar nu.

Redigerad 5 februari, 2016 av Mark

[Henkibojj]

Jag håller på att kolla sånt som jag sagt att jag ska se i åratal eftersom jag aldrig sett vissa filmer och serier förr.

Igår såg jag Gudfadern I. Jag fann den oerhört lång, långsam och inte särskilt cool alls. Är det värt sex-sju timmar att se GF 2 och 3 också, eller kan jag skippa det?

[Siana]

Jag håller på att kolla sånt som jag sagt att jag ska se i åratal eftersom jag aldrig sett vissa filmer och serier förr.

Igår såg jag Gudfadern I. Jag fann den oerhört lång, långsam och inte särskilt cool alls. Är det värt sex-sju timmar att se GF 2 och 3 också, eller kan jag skippa det?

Om du inte gillade ettan lär du heller inte tycka om tvåan. De är väldigt långsamma filmer. Trean har jag inte sett, den ska tydligen vara mycket sämre.

Redigerad 22 februari, 2016 av Siana

[Henkibojj]

Om du inte gillade ettan lär du heller inte tycka om tvåan. De är väldigt långsamma filmer. Trean har jag inte sett, den ska tydligen vara mycket sämre.

Det får gärna gå långsamt om man känner något för karaktärerna. Jag har sett Das Boot och Lawrence av Arabien, båda cirka fyra timmar eller så, och det händer inte jättemycket egentligen. Den Onde, den Gode och den Fule är lite mer händelser i samt ett fantastiskt soundtrack, men den är likväl tre timmar lång för att ta sig till en kyrkogård. Men jag gillar alla tre filmerna för att man får följa någon på sin resa och det känns som att man är med dem.

Gudfadern var bara långsam och jag hade svårt för att engagera mig i någon av dem. Marlon Brando var inte särskilt tuff, Al Pacino såg jag inte var han förrän i eftertexterna, historien var inte särskilt medryckande alls. De klassiska replikerna känns plötsligt ganska töntiga att de levt kvar så länge utanför filmen eftersom de inte var särskilt laddade ens i originalet.

Visst är Sopranos rätt bra och annorlunda från Gudfadern? Den serien ligger i listan, nämligen.  

[RavenE]

Deadpool. Fy fan vilken skön och bra film.

[Mark]

Såg Mad Max: Fury Road och Straight Outta Compton i helgen.

Båda var bra. Rekommenderas.

[Mark]

Nu är jag ju ganska biased, men jag tycker Warcraft var fett bra. CGI'n var grym och soundtracket likaså. Enda klagomålet jag har är att det är en väldigt svår story att få in på 2 timmar, så filmen kändes väldigt rushad. Sen har jag lite mindre klagomål på hur de hanterade viktiga lore-element i filmen, men jag förstår att de var tvungna att göra som de gjorde för att få filmen att flyta på.

T.ex:

Dölj innehåll

Följer man Blizzards lore över hur Durotan och Draka dog, så var det inte alls så de dog i filmen. 

Sättet Garona dödar King Llane på är inte heller hur det utspelar sig i den officiella loren. 

Fick gåshud och ett stort flin när filmen startade. Vissa scener kändes lite krystade, men i det stora hela så var det en kanonfilm. Vet inte hur filmen tas emot från ett icke-fans perspektiv, men för alla som är ett fan av Warcraft så är den här filmen ett absolut måste. 

7/10. Bra i det stora hela, men tycker de kunde ha delat upp "The Beginning" i åtminstone två delar för att få med de viktiga elementen. Väntar spänt på fortsättningen och den (förhoppningsvis) oundvikliga Arthas-filmen.

 

Fake edit:

En objektiv och välformulerad review av Warcraft.

 

Redigerad 28 maj, 2016 av Mark

[Bebben]

Eurovision song contest: The story of fire saga, på Netflix.

En kul film! Bjuder på några riktigt roliga ögonblick i sann Eurovision-anda. Lägg ifrån dig finsmakarscarfen och njut av lite dum komedi med oväntat bra musik.

[JulianAndersen]

sista filmen - vargen på Wall Street

[Bebben]

Fenomenet Barbenheimer har väl inte undgått någon? Jag såg just Oppenheimer i helgen och ska fortfarande se Barbie, kanske till helgen som kommer.

Det går inte att säga något annat än att Christopher Nolan, som ju ligger bakom Oppenheimer, gör bra film. Bra film är det. Men jag kunde, efter att ha sett filmen, ändå inte undgå att störa mig på tre saker (nu hoppas jag att jag lyckas använda spoilertags rätt):

Dölj innehåll

Bombtestet, som ju är en stor del av vad jag som lekman tänker på när jag tänker på Manhattanprojektet, är vad jag förstår gjort utan CGI. Det är förstås lovvärt i sig. Men jag undrar om framställningen av bombtestet ändå inte bara hade kunnat vara o så lite coolare med bara o så lite extra CGI (braskar för att jag inte vet exakt hur mycket eller lite CGI som faktiskt har använts). För jag var nämligen, kanske orättvist nog mot Nolan, lite besviken på just den scenen. Tyckte resultatet var aningen futtigt. Jag hade stora förväntningar. Sedan var jag också lite störd av att jag på förhand tyckte mig veta hur explosionscenen skulle gå, det vill säga med kontrastverkan i den stora visuella explosionen mot total tystnad påföljd av en lite jumpscare-aktig ljudknall därefter. Jag tyckte mig ha sett detta göras redan i Interstellar och ville bli överraskad, återigen säkert jäkligt orättvist men jag kan inte rå för min upplevelse...

För det andra:

Dölj innehåll

Den är tre timmar lång, vilket i min upplevelse var en till en och en halv timme för mycket. Tre timmar kostymdrama med undantag för ovan nämnda atombombstest är faktiskt ganska mastigt att ta in. Det blev några kik på klockan i salongen.

För det tredje:

Dölj innehåll

Ibland hänger jag bara inte med i snacket i filmen. Erkänner detta villigt. Den utspelar sig på ett ganska djupt plan av amerikansk politik och det politiska maskineriet runt Washington, senaten och olika kommittéer och politiska, icke politiska och militära organ. Det går snabbt i tugget och förkortningar slängs hit och dit. Christopher Nolan gillar ju också att använda sig av tidshopp, än hit och än dit, vilket för en lekman som mig själv faktiskt mest blir ett hinder för min förståelse av vad det är som sker. För övrigt är jag lite trött på samtida medias besatthet vid tidshopp i berättandet. Ge mig en linjär berättelse av typen Stolthet och Fördom som går från A till B till C och bär sin egen vikt hela vägen, det vore uppfriskande.

En fjärde minigrej:

Dölj innehåll

Det är männen som är i fokus, vilket ju har sin förklaring, filmen heter ju Oppenheimer och fokuserar på denne man. Men jag sitter i stolen och undrar om det ändå inte fanns något mer att göra med Emily Blunts roll som mannens fru. Känns inte som att Blunt som skådespelerska kom till sin fulla rätt här, rollen med sitt fåtal riktiga ögonblick kan inte ha varit jättestimulerande. Men jag vet ju inte heller.

Men som sagt, bra film är det och den är ändå sevärd.

[antepanteboy]

”La sociedad de la nieve” som nu finns att streama på Netflix. Helt fenomenal! Gillade man ”Alive” kommer detta inte att vara en besvikelse.

 

8/10

[StellHell]

2024-01-05 at 20:18, antepanteboy skrev:

”La sociedad de la nieve” som nu finns att streama på Netflix. Helt fenomenal! Gillade man ”Alive” kommer detta inte att vara en besvikelse.

 

8/10

Alive är en av mina favoriter, så när jag såg en "reboot" ploppa upp på netflix blev jag eld och lågor!

Gillade att casten vad mestadels uruguayare och att filmen var på spanska, gav den en mer "verklig" touch.

Helt klart sevärd, måste kolla på Alive nu i närtid för att kunna jämföra när jag har båda färskt i minnet. 

[dibel]

Såg Dogma senast. De stora synderna förändras aldrig. Bra rulle. Gud är allsmäktigt, men även komiker.

Här på GTAsajten har man ju lärt sig att Gud är kvinna och neger. For the lolz.

Faccetta Nera.

Nightcore. Shayatin och dikter.

God forgives, We don't. Den filosofiska Bajenpsykosen.

Åter till Dogma. Två uteslutna änglar vill åter till Paradiset. Det skulle visa på Guds felbarhet. Gud gör aldrig misstag.

Shunon Azrael är det som vill ha ett slut på Hel-vetets lidande. Tillochmed storsatan Lucifer e lack.

Som vanligt är det katolikerna som står för öppnandet av det onmämnbara.

Tur att man är luthersk wotanist.

Ironiskt att det är ateisten George Carlin i rollen som katolsk präst.

Buddy Christ. Tummar upp.

När allt kommer till kritan segrar Gud. Som vanlgit lmao.

Lord of the Hosts.

Den mest felande ängel knäböjer i slutet innan han skickas till domen.

Det är en komedi. En gudomlig komedi.

Jag ger den 8 av 10. Blasfemisk utan att vara stötande.

Tror att Gud skrattar när han ser den. Det gör åtminstone jag.

Laugh and grow fat. Porco Dio.

[Henkibojj]

Har just avslutat De Omutbara när den gick på teve. Jävlar vilken fjantig rulle. Visst var thrillerscenerna tuffa och nog hade de säkert genomslag 1987, men alltså, somliga scener var ju så fåniga att de var mer buskis än Roger Moores Bondfilmer. Kavalleriet ska gripa eller döda ett antal män på en bro och har pratat sig varma om överraskningsmomentet, men väntar inte in order utan rider ut själva och pangar i luften så att skurkarna verkligen ska få två minuters försprång att ladda bössorna. Sagt och gjort tar de ställning och skjuter Tommyguns mot 20 man på häst, men inte en jävel träffar någon och de fyra stövelsherifferna - varav två är revisorer och utredare, inte poliser - rider från andra hållet och köttar folk till höger och vänster med hagelbrakare. Soundtracket som ackompanjerar är inte av actionkaraktär, inte ens heller av John Wayne-karaktär. Nej, det låter precis som slutet av Ensam Hemma med lyckliga flygelhorn och långdragna basuner, som om någon just har vunnit en skridskotävling och mamman står och gråter för att hon hade sagt något dumt på förmiddagen.

Varenda scen där någon kan använda sitt försprång gör de bort sig. En av huvudpersonerna ringer till sina medhjälpare och säger "jag vet var den vi letar efter befinner sig! Kom hem till mig så säger jag det". Jaha?! Varför inte bara säga det över telefon, dumjävel!? Man får också tag på en mördare och får en klar ledtråd om att det är han som gjort det. Istället för att göra något åt det säger han "åh... den där adressen (som jag ser att du har antecknat i dina papper av nån högst misstänkt anledning), där hade jag en kompis en gång som blev mördad". Ja, och är du inte smartare än att du kan lista ut att det var han som gjorde det, och du tar tillfället i akt och kniper käft istället?

Listan kan göras lång. Det här trodde jag var en av de mest hårdnackade filmerna från 80-talet - Kevin Costner, Sean Connery, Andy García och Robert DeNiro i huvudrollerna -  och just av den anledningen har jag väntat med den till rätta tillfället. Det här var ju en riktigt usel kalkon. Fy fan.

3/10.