Jump to content

Senast sedda film


okka
 Share

Recommended Posts

Jag har nyligen sett "Boyhood" och "Horns".

Boyhood, riktigt unikt koncept och en mysig film. Sedan tycker jag kanske att det kunde hänt något lite mer intressant i den men det var även avsaknaden av klyschor som gjorde den väldigt speciell. Fenomenal insats av Ethan Hawke. 8/10

Horns... jag gillade verkligen konceptet med filmen och efter att ha läst sammanfattningen av boken på Wikipedia blev jag väldigt sugen på att läsa den, jag tror jag skulle tycka den var riktigt bra. Som vanligt när det gäller böcker som blir filmer så tror jag inte filmen riktigt klarar av att matcha boken och vissa saker faller platt i filmen där de bättre förklarats i boken. Trots det måste jag säga att jag tyckte det var en rätt schysst film med en tuff stämning och intressanta karaktärer. Bra insats av Daniel Radcliffe. 7/10

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Horns... jag gillade verkligen konceptet med filmen och efter att ha läst sammanfattningen av boken på Wikipedia blev jag väldigt sugen på att läsa den, jag tror jag skulle tycka den var riktigt bra. Som vanligt när det gäller böcker som blir filmer så tror jag inte filmen riktigt klarar av att matcha boken och vissa saker faller platt i filmen där de bättre förklarats i boken. Trots det måste jag säga att jag tyckte det var en rätt schysst film med en tuff stämning och intressanta karaktärer. Bra insats av Daniel Radcliffe. 7/10

Såg den förra veckan. Tyckte det ballade ur lite mot slutet. Men under större del av filmen så tyckte jag det var bra. Precis som du säger så är konceptet riktigt intressant!

Edit: Vad. Hackigt. Jag. Skrev.

Redigerad av eXotic
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag uppdaterar rätt sällan här. Trots att jag ser väldigt mycket film. Som sagt, filmtipset är mitt tillhåll och även där går jag under namnet okka.

Utöver en redig mängd Koreansk film - varav majoriteten har varit riktigt kass - har jag sett några riktiga pärlor på sistone.

Kuhle Wampe oder: Wem gehört die Welt? - ett fullständigt mästerverk! Jag har inte hunnit smälta den än, verkligen överväldigande i sin enkelhet. Bagatellartad historia med stor politisk pondus, där bildspråket närmar sig dokumentärt men med suggestiv montageteknik. Rekommenderas varmt, framför allt om ni gillar Brecht, Eisler och välformulerad klasskamp!

Szenvedély - Bela Tarr och György Fehers version av Postmannen ringer bara två gånger. Om The man from London kändes inkonsekvent och spretig i sin mindre lyckade kombination av deckare och estetiskt anspråk, faller alla bitarna på plats i Szenvedély. Bildspråket och berättartekniken är "typiskt Tarr", men dramatiken och den sexuella spänningen tränger igenom och bildar en sammanhållen studie i avundsjuka, misär och desperation. Samtidigt är Tarrs klassiska tematik - viljan att gå vidare, utan att lyckas - högst närvarande. Helt klockren film - ett mästerverk! Såg även Tarrs examensfilm, Hotel Magnezit: kortfilm om en man som blir ombedd att lämna det härbärge han bor på eftersom han har stulit en motor från den fabrik han jobbar på. Enkel, och helt i linje med Family Nest (både estetiskt och politiskt). Fin, men förstås väldigt episodisk och inte särskilt kraftfull.

Jabondang seoneon: Mangukui nodongjayeo, chukcheothara! (Capitalist Manifesto: Working Men of all Countries, Accumulate!) - en av få Sydkoreanska antiregeringsfilmer. Och troligtvis den bästa. Intressant på många sätt, men kasst skådespeleri och kameraarbetet var minst sagt lågbudget - men vad går det att vänta sig av en film utan kommersiell backning, som gjordes illegalt och vars visningar stormades av militären? Bra budskap (förstås): en studie i hur kapitalismen även är gällande för de som försöker leva utanför samhällets normer; med hjälp av upprepade scener och, framför allt, upprepade dialoger söker Capitalist Manifesto att åskådliggöra pengars fåfänga och förstörelsekraft.

Även sett rätt många värdelösa filmer, typ Valerie a týden divu. En sorts Alice i Underlandet, som helt oreflekterat sexualiserar en trettonåring och väver in det i ett drömlandskap. Estetiskt strålande film, men dessvärre helt jäkla idiotisk. Och för de som försvarar den genom att peka på att "det är Tjeckoslovakien under sjuttiotalet, det går inte att anklaga den för sexism!" - se Sedmikrásky och ät upp era ord: en av de mest strålande filmerna ur ett genusperspektiv, gjord 1966 i just Tjeckoslovakien.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag uppdaterar rätt sällan här. Trots att jag ser väldigt mycket film. Som sagt, filmtipset är mitt tillhåll och även där går jag under namnet okka.

Utöver en redig mängd Koreansk film - varav majoriteten har varit riktigt kass - har jag sett några riktiga pärlor på sistone.

Kuhle Wampe oder: Wem gehört die Welt? - ett fullständigt mästerverk! Jag har inte hunnit smälta den än, verkligen överväldigande i sin enkelhet. Bagatellartad historia med stor politisk pondus, där bildspråket närmar sig dokumentärt men med suggestiv montageteknik. Rekommenderas varmt, framför allt om ni gillar Brecht, Eisler och välformulerad klasskamp!

Szenvedély - Bela Tarr och György Fehers version av Postmannen ringer bara två gånger. Om The man from London kändes inkonsekvent och spretig i sin mindre lyckade kombination av deckare och estetiskt anspråk, faller alla bitarna på plats i Szenvedély. Bildspråket och berättartekniken är "typiskt Tarr", men dramatiken och den sexuella spänningen tränger igenom och bildar en sammanhållen studie i avundsjuka, misär och desperation. Samtidigt är Tarrs klassiska tematik - viljan att gå vidare, utan att lyckas - högst närvarande. Helt klockren film - ett mästerverk! Såg även Tarrs examensfilm, Hotel Magnezit: kortfilm om en man som blir ombedd att lämna det härbärge han bor på eftersom han har stulit en motor från den fabrik han jobbar på. Enkel, och helt i linje med Family Nest (både estetiskt och politiskt). Fin, men förstås väldigt episodisk och inte särskilt kraftfull.

Jabondang seoneon: Mangukui nodongjayeo, chukcheothara! (Capitalist Manifesto: Working Men of all Countries, Accumulate!) - en av få Sydkoreanska antiregeringsfilmer. Och troligtvis den bästa. Intressant på många sätt, men kasst skådespeleri och kameraarbetet var minst sagt lågbudget - men vad går det att vänta sig av en film utan kommersiell backning, som gjordes illegalt och vars visningar stormades av militären? Bra budskap (förstås): en studie i hur kapitalismen även är gällande för de som försöker leva utanför samhällets normer; med hjälp av upprepade scener och, framför allt, upprepade dialoger söker Capitalist Manifesto att åskådliggöra pengars fåfänga och förstörelsekraft.

Även sett rätt många värdelösa filmer, typ Valerie a týden divu. En sorts Alice i Underlandet, som helt oreflekterat sexualiserar en trettonåring och väver in det i ett drömlandskap. Estetiskt strålande film, men dessvärre helt jäkla idiotisk. Och för de som försvarar den genom att peka på att "det är Tjeckoslovakien under sjuttiotalet, det går inte att anklaga den för sexism!" - se Sedmikrásky och ät upp era ord: en av de mest strålande filmerna ur ett genusperspektiv, gjord 1966 i just Tjeckoslovakien.

Hur ofta (om nånsin?) händer det att du ser en vanlig blaskig Hollywood-rulle?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Hur ofta (om nånsin?) händer det att du ser en vanlig blaskig Hollywood-rulle?

Rätt ofta! Trots att jag har rätt nichad smak och smala intressen inom film, är det alltid väldigt intressant att se sk. "blaskig" film. Det är inte som om mina studier och intressen har gjort att jag hatar Twilight: jag hatar Twilight utifrån en rad perspektiv (genus, filmvetenskapligt etc.), men det är ju fortfarande oerhört underhållande att titta på.

Oftast blir det "vanliga filmer" om något trevligt går på TV, eller om vi är några vänner som ser en film. Precis som för andra är just skräckfilm eller Hollywoodklassiker från åttio- och sjuttiotalet väldigt tacksamt i det syftet. Så blir det ju en ansenlig mängd skräpfilm utifrån guilty-pleasure-logiken - finns en anledning till varför jag har sträckat Gossip Girl och Sex and the City en handfull gånger - det är dåligt, men det gör det inte ovärt att titta på. All kultur är tankeväckande, och all kultur bör granskas, och all kultur har oftast någonting bra över sig. Annars ser jag film som kan tänkas vara relevant för mina studier och mitt intresse, helt enkelt.

  • Gilla 2
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Rätt ofta! Trots att jag har rätt nichad smak och smala intressen inom film, är det alltid väldigt intressant att se sk. "blaskig" film. Det är inte som om mina studier och intressen har gjort att jag hatar Twilight: jag hatar Twilight utifrån en rad perspektiv (genus, filmvetenskapligt etc.), men det är ju fortfarande oerhört underhållande att titta på.

Oftast blir det "vanliga filmer" om något trevligt går på TV, eller om vi är några vänner som ser en film. Precis som för andra är just skräckfilm eller Hollywoodklassiker från åttio- och sjuttiotalet väldigt tacksamt i det syftet. Så blir det ju en ansenlig mängd skräpfilm utifrån guilty-pleasure-logiken - finns en anledning till varför jag har sträckat Gossip Girl och Sex and the City en handfull gånger - det är dåligt, men det gör det inte ovärt att titta på. All kultur är tankeväckande, och all kultur bör granskas, och all kultur har oftast någonting bra över sig. Annars ser jag film som kan tänkas vara relevant för mina studier och mitt intresse, helt enkelt.

Extremt bra och utförligt svar! Tack :)

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Såg Coherence igår, tycker helt klart att den är värd att kolla upp för er som inte sett den, riktigt bra!

Jag såg den här i lördags och gillade den starkt! Älskar att bli riktigt mindfuckad. Fortsatte sedan på temat och såg Triangle, som du definitivt borde se eftersom du gillade Coherence. Nu har jag The Signal på lager som jag tänkte se senare ikväll.

Tänkte även se +1 direkt efter efter jag såg Coherence då det skulle ha ett väldigt likt koncept. Uthärdade dock inte ens halva filmen. Det var en tramsig kopia där middagen bytts ut mot en Project X-liknande high school-fest. Nu kan jag bara tala för första halvan, men den var iallfall riktigt usel.

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag såg den här i lördags och gillade den starkt! Älskar att bli riktigt mindfuckad. Fortsatte sedan på temat och såg Triangle, som du definitivt borde se eftersom du gillade Coherence. Nu har jag The Signal på lager som jag tänkte se senare ikväll.

Tänkte även se +1 direkt efter efter jag såg Coherence då det skulle ha ett väldigt likt koncept. Uthärdade dock inte ens halva filmen. Det var en tramsig kopia där middagen bytts ut mot en Project X-liknande high school-fest. Nu kan jag bara tala för första halvan, men den var iallfall riktigt usel.

Jodå jag ska se Triangle tids nog, skrapade ihop en fin lista från reddit och började med Enemy med Jake Gyllenhaal, men den var för mycket för mig. Jag fastnade inte alls på samma sätt som jag gjorde med Coherence. Kanske tar Triangle härnäst direkt bara för att du sa så. :P

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Nu har även jag sett Boyhood.

Det är en sådan film som får mig att vilja öppna en flaska rödvin, slänga ut alla mina vinyler på golvet, lägga på Meddle eller The Dark Side of the Moon, sätta mig mitt i röran, ta fram ett block och penna och bara börja skriva. Precis som Linklaters Before-trilogi gjorde. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men det är något med hans filmer som ger mig hopp om livet, en vilja att åstadkomma någonting. Vackert.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 weeks later...

Jag har sett Interstellar! Den var jättebra, som väntat. Fenomenalt skådespeleri och det är en sådan film som stannar kvar i huvudet på en och får en att riktigt tänka till efteråt. Precis som de flesta Nolan-filmer känns det som en sådan film där man lägger märke till nya detaljer varje gång man ser den, så jag får nog ta och se den ett par gånger till.

  • Gilla 2
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har sett Interstellar! Den var jättebra, som väntat. Fenomenalt skådespeleri och det är en sådan film som stannar kvar i huvudet på en och får en att riktigt tänka till efteråt. Precis som de flesta Nolan-filmer känns det som en sådan film där man lägger märke till nya detaljer varje gång man ser den, så jag får nog ta och se den ett par gånger till.

Kom precis hem från bion, håller med. Ville direkt hem och läsa teorier och förklaringar. Dock var dialogen styltig ibland, när bakgrundshistorian smidigt skulle vävas in blev det ofta hackigt.

Tänkte på en grej, kanske missförstod. Hade väl varit klädsamt om

Cooper, när han återvänder till liv och träffar sin döende dotter, åtminstone frågat efter sin son? Rätt douchigt att totalt negligera det och direkt dra vidare mot en annan galax

.

Redigerad av Tweak
  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Ja helvete alltså. Såg även jag Interstellar igår. Bland det bästa jag sett alltså! Nolan är ju ett sånt jävla geni. Gåshud och tårfyllda ögon omvartannat. Finner inte riktigt några ord och är typiskt en sån där film som får en att bara stirra ut i intet och fundera. Inte många rullar som får mig i sånt mode. Årets bästa film!

Tänkte på en grej, kanske missförstod. Hade väl varit klädsamt om

Cooper, när han återvänder till liv och träffar sin döende dotter, åtminstone frågat efter sin son? Rätt douchigt att totalt negligera det och direkt dra vidare mot en annan galax

.

Tänkte lite på det också, samt faktumet om att han inte verkade bry sig ett skit om sin dotters barn och barnbarn och dom verkade inte chockade att se honom heller. Kanske var så enkelt att han inte har någon relation till dom och därför inte kunde relatera till dom. Skitsam. Grym rulle iallfall.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

De flesta verkar ju överväldigade över Interstellar, så det kanske är dags att man besöker biografen. Det känns ju inte direkt som en film som kommer göra sig lika bra hemma i TV-soffan som på vita duken.

Har hört en del negativt om "terapisessioner" i filmen, men mitt ibland all kvantfysik kanske lite mänsklighet behövs trots allt.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Är jag ensam om åsikten att Nolan är en effektsökande pseudointellektuell l0ser? Han har ett sätt att presentera enkel psykoanalys och introspektivt blahablaha kombinerat med en nyskapande dramaturgisk kurva, vilket gör att han bygger luftslott: filmerna är imponerande hantverk men när åskådaren väl får lite perspektiv till skiten så är det omöjligt att se det som någonting annat än taffliga försök att göra någonting "intressant" och "djupt".

edit. Inte sett Interstellar. Men den är väl säkert "stark".

Redigerad av okka
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Är jag ensam om åsikten att Nolan är en effektsökande pseudointellektuell l0ser? Han har ett sätt att presentera enkel psykoanalys och introspektivt blahablaha kombinerat med en nyskapande dramaturgisk kurva, vilket gör att han bygger luftslott: filmerna är imponerande hantverk men när åskådaren väl får lite perspektiv till skiten så är det omöjligt att se det som någonting annat än taffliga försök att göra någonting "intressant" och "djupt".

edit. Inte sett Interstellar. Men den är väl säkert "stark".

Vad är det för skillnad på en film som är ett taffligt försök att vara intressant och en film som faktiskt är intressant och djup? Vad gör en film intressant och djup? Måste den ha en avsaknad av effekter och vara en fyrtio år gammal irakisk dramafilm? Eller kan det kanske räcka med att filmen får dess åskådare att tänka till lite?

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Vad är det för skillnad på en film som är ett taffligt försök att vara intressant och en film som faktiskt är intressant och djup? Vad gör en film intressant och djup? Måste den ha en avsaknad av effekter och vara en fyrtio år gammal irakisk dramafilm? Eller kan det kanske räcka med att filmen får dess åskådare att tänka till lite?

En intressant film är intressant. Den behöver inte sakna effekter eller vara fyrtio år gammal. Inte heller från Irak. Det räcker inte att filmen får deras åskådare att tänka till lite, om filmen inte vem om vad det är vad den vill säga. Som i Nolans fall, då han använder högstadiepsykologilektioner och ex. en upphackad tidsram eller tårta-på-tårta-förändringar i ploten för att "förbrylla" åskådaren. Problemet är bara att "förbryllningen" är en illusion. Och som grädde på moset använder han sig av illusioner och luftslott i sitt berättarsätt - vilket gör det än lättare att säga "tänk om" och köpa hans filmer. Det gör det samtidigt lättare att säga "det här går ju inte" också. Förstår du vad jag åsyftar? Och: det här är bara min åsikt, ni får gärna tycka annat, men då är det inte nödvändigt att använda sig av en försvarsposition som sätter mig på den där "höga hästen" som "bara gillar stumfilm i blå sepia från Eritrea". Jag tycker att Nolan är väldigt talangfull och gillar vissa filmer han har gjort, vissa mer än andra. Jag är mest bara trött på att han inte utvecklas i en riktning som skapar mening till hans vackra innehåll. Men vem vet, Interstellar kanske blir en vändning?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...