Senast sedda film

[P-C]

Stämmer in i hyllningskören, såg den på tyskan idag och den var förvånansvärt bra. Trovärdiga skådespelarinsatser, intressanta karaktärer och ett väldigt bra manus, omgjort från den riktiga händelsen. Ska se mer tysk film, har sett två (denna och Das Leben der Anderen) och båda har varit jättebra.

Åh, Das Leben der Anderen är skitbra. Om du vill ha lite tips på mer tysk film rekommenderar jag

Lola Rennt (Run, Lola, Run eller på svenska Spring Lola!)

Lola Rennt handlar om Lola vars pojkvän har hamnat i problem med maffian och Lola har 20 minuter på sig att skaffa fram de pengar som kan rädda honom. Filmen är uppbyggd som så att det är tre olika scenarion där olika faktorer påverkar filmens slut. Väldigt bra och nyskapande!

Christiane F. / Wir Kinder von Bahnhof Zoo (Vi barn från Bahnhof Zoo)

Filmen är verklighetsbaserad och porträtterar en ung tonårsflickas tragiska liv som heroinmissbrukare. Christiane flyttar som sexåring till Gropiusstadt i dåvarande Västberlin. När hon växer upp kommer hon i kontakt med drogmiljön. Som tolvåring har hon sin första personliga erfarenhet med tabletter och hasch. Hennes frånskilda mor jobbar hårt för att försörja sina två döttrar, och är ofta frånvarande. Detta gör det lätt för Christiane att dölja sitt missbruk till att börja med. Hon hamnar fort i ett tungt drogmissbruk, och med detta följer prostitution för att finansiera heroinen hon använder dagligen.

Sonnenallee

För den som behöver lite positiva vibbar efter att ha blivit deprimerad av Bahnhof Zoo. Filmen behandlar en 17-årings vardagsliv i Östberlin under DDR med förbjuden rocknroll, vänner och längtan efter ett bättre liv i väst.

Goodbye Lenin!

Det här är nog min favorit! År 1989, precis innan murens och DDRs fall så svimmar Alexanders mamma, som är en trogen socialist, och hamnar i koma. När hon vaknar är hon helt omedveten om de drastiska förändringar som hänt i landet och för att inte chocka henne skapar Alexander ett eget DDR hemma och gör allt för att hålla skenet uppe med fejkade nyhetsinslag och gamla DDR-varor. Extremt varm feel-good film som alla borde se!

Redigerad 15 april, 2009 av P-C

[kicken]

Goodbye Lenin!

Det här är nog min favorit! År 1989, precis innan murens och DDRs fall så svimmar Alexanders mamma, som är en trogen socialist, och hamnar i koma. När hon vaknar är hon helt omedveten om de drastiska förändringar som hänt i landet och för att inte chocka henne skapar Alexander ett eget DDR hemma och gör allt för att hålla skenet uppe med fejkade nyhetsinslag och gamla DDR-varor. Extremt varm feel-good film som alla borde se!

Åh, den är underbar! Fick ett enormt sug att se den igen!

[AngryAxel]

Åh, Tom Tykwer! Rekommenderar också "Der Krieger und die Kaiserin" (Prinsessan + Krigaren på svenska). Man kan tycka att den är något utdragen, men den är samtidigt orginell, spännande, och bländande vacker när det gäller skådespeleri, scenografi och kameraföring.

[Curly]

Identity med John Cusack och Ray Liotta. B rakt igenom, begriper inte hur den har fått så högt betyg på IMDb. Skulle twisten i slutet göra filmen mindre B eller? Skräp - 2/10.

[Crusader]

Dracula (1931)

Orginalet. Baserad på Brodway omskrivningen av den klassiska romanen (som sedan blev standard).

Fortfarande bra och spännande efter alla dessa år och dekoren är fantastisk.

Men visst finns det dåliga saker även för den tiden. Inget blod eller riktigt våld (trots att pjäsen hade det) och man får aldrig se Dracula bita utan bara att han närmar sig personens hals. Och det är uppenbart att regisören är en stumfilms regisör (detta var världens första skräckfilm med ljud) både på gott och ont.

Men visst satte de en hel del humor i också. Vissa saker känns fjantiga som t ex getingen som kliver ur en egen liten minikista när Dracula kliver ur sin.

Slutet är lite tamt ur nutidsperspektiv men det passande "riktiga" slutet.

Heh, jag blev lite paff att en av de populäraste klassiska låtar alla hört så många gånger i sitt liv härstammar från den här filmen.

En klassiker som lever än i dag.

8/10

Crusader Boomer och Mirre

Huh? Jag minns inte att jag betygsatt White Chicks. Och hade jag det så hade jag verkligen inte givit den 10/10.

Redigerad 18 april, 2009 av Crusader

[Fiskaren]

Huh? Jag minns inte att jag betygsatt White Chicks. Och hade jag det så hade jag verkligen inte givit den 10/10.

Tror snarare att de syftar på dina tidigare betyg.

[Crusader]

Tror snarare att de syftar på dina tidigare betyg.

Så att jag tyckte om Snakes on a Plane och War of the Worlds är samma som att älska White Chicks?

Frankenstein (1931)

En klassiker och på många sätt ett mästerverk. Det är svårt att fatta att den verkligen är så gammal som den är när man ser den för den är väldigt välgjord.

Mycket bra fina och även hemska scener. Mewr än skräck så känns filmen idag som en tragisk historia och filmskaparna har verkligen lyckats få fram det tragiska i Monstret som aldrig känns som en ond varelse utan en tragisk barnliknande varelse som inte har förstånd att förstå.

Scenen med den lilla flickan t ex är en väldigt fin scen som blir väldigt hemsk och tragisk då Monstret inte förstår. Dessutom är det en ovandligt hemsk scen för den här tiden med att man får se ett barn mördas och pappan bära på hennes lik.

Specialeffekterna är också otroligt bra. De lyckades få det att se riktigt bra ut på den ytiden utan datorer, CGI eller dyra effekter.

Ett klart mästerverk som alla borde se.

10/10

Efter att ha skaffat alla klassiska Universal Dracula, Frankenstein och Wolf-Man filmerna så tänkte jag se dem alla i rätt ordning (eftersom de utspelar sig i samma universum). Första Frankenstein såg jag för ett par månader sedan.

För att ni ska hänga med så skriver jag ordningen.

Bride of Frankenstein (1935)

[Frankenstein 2]

Tar vid där ettan slutade. Efter att ha blivit alvarligt skadad så blir Frankenstein tvingad, av sin gammla mentor, att skapa ett kvinnligt Monster.

Samtidigt spå letar Monstret efter ett ställe att få leva i fred och får sin första vän.

De flesta säger att det här är den bästa av de gammla klassiska monsterfilmerna. Jag är själv lite kluven. En väldigt komplex film. Ovanligt komplex för den här tiden. Men regisörens sjuka humor hade jag svårt att vänja mig vid. Även då komik fanns i ettan också så är det mycket mer extrem och "in your face" och får en att skaka på huvudet. Som t ex minimänniskorna i glasburkar som en galen professor hade skapat. Mycket extrema karaktärer.

Bäst är, som vanligt, Monstret som bara vill vara i fred och ha en vän och det är smärtsamt att se hur hans hjärta blöder och hur han inte vill vara ett monster.

Slutet när Monstret äntligen förstår hur allt ligger till är höjdpunkten.

Bruden, som tyvärr är med aldeles förlite, spelas fantastiskt bra och mystisk. Och att ta Mary Shellys orginal idéer som uppbyggnad för filmen var ett bra val liksom att låta historien berättas av Mary Shelly.

8,5/10

Redigerad 18 april, 2009 av Crusader

[antepanteboy]

Ägget är löst!

En svens film från 70-talet med Gösta Ekman i huvudrollen. Jag kan utan tvekan säga att det här är en av de sjukaste svenska filmer jag någonsin sett. Men ack så underhållande Handlar om en familj där fadern styr och ställer. Han är otrogen mot sin fru och elak mot sin vuxna son. Efter ett tag får sonen nog av papans fasoner och skjuter honom med ett hagelgevär. Pappan visar sig dock inte vara död och kör iväg med sin son till en tjärn långt inne i skogen. Där slänger han i honom och det är här det sjuka börjar. Sonen fastnar i tjärnen. Han sitter fast i ett helt år utan at dö, det växer mossa i ansiktet på honom och en ål bosätter sig i hans kläder. Det hela beskrivs i detalj och man drar hela tiden på mungiporna. Efter ett år spolas han upp på land och sakta men säkert återvänder han till en värld som inte är sig lik.

Skitbra film, trögstartad dock. Men ändå, riktigt bra för att vara så pass gammal

7\10

Redigerad 18 april, 2009 av antepanteboy

[Crusader]

Colossus: The Forbin Project (1970)

Typisk 70-tals domedags Sci-Fi. USA bygger en superdator som ska ta hand om alla deras atomvapen och vara den som bestämmer när de behöver användas. Men Ryssland har i hemlighet byggt en likadan vilket får oanade konsekvenser.

Helt OK och rätt spännande även om slutet är väldigt typiskt för den här perioden.

Med att datorn vinner och mänskligheten förslavas.

6,5/10

[Renard]

Shoot em' Up

När jag valde att se den här filmen, så trodde jag att det skulle bli en medioker, en-i-mängden-action-pang-pang-film. Men oj så fel jag hade! Det här är en underhållnings film utan dess like! Inte för att storyn är så där jätteviktig, men här är en liten synopsis:

Clive Owen spelar Mr Smith, en kille som råkar vara på helt fel plats vid helt fel tillfälle. Han sitter på en bänk och äter en morot (hans favoritgrönsak som har en avgörande roll i filmen, tro det eller ej). Då kommer det helt plötsligt en höggravid kvinna springandes, jagad av en riktigt ful fisk som vill döda henne. Självklart räddar Mr Smith kvinnan, och självklart tar han hand om det nyfödda barnet när mamman dör. Tillsammans med en bordel mamma flyr Mr Smith med barnet, då en främmande organisation verkar vilja döda det.

Nu är det ju inte storyn som är det viktigaste i filmen (men på ett sätt är den viktig), utan det jag faller för är actionscenerna som med en hel del humor fyller ca 90% av filmen. Morötter används som avtryckare, pistolkulor kastas in i mysiga brasor och avfyrar sig själva mm mm.

Det här är ingen vanlig actionrulle. Det är en film där varje schootout är uppfinningsrik och häftig. Och att barnet börjar gråta när den hör politikdebatter på tv men lugnas av heavy metal musik gör ju inte saken värre.

Mycket metal är det i den här filmen, bland annat Motörhead och Mötley Crüe, vilka båda sätter tonen i många actionscener.

Schoot em' Up får betyget 4/5 morötter av mig

Redigerad 27 april, 2009 av Renard

[Crusader]

Alfred Hitchcock's North by Northwest (I Sista Minuten)

Riktigt bra och spännande thriller och en av regimästarens bästa.

9/10

[Renard]

Patriot Games

Sean Bean, i fucken love you

[kicken]

Låt den rätte komma in

IMDB

TRAILER

Oskar är 12 år och mobbad. Hans sadistiska klasskamrater Conny, Martin och Andreas passerar alla gränser i pennalismen. Oskar fantiserar om hämnd, om att ge igen. Om att vara stark, om att våga. Då står plötsligt en flicka i klätterställningen. En flicka i hans egen ålder som han aldrig sett förut. Hon heter Eli och är en motsägelsefull uppenbarelse - hennes kloka blick, hennes märkliga doft, att hon är så tunt klädd, så vanvårdad och mager och ändå så vacker. Men det är inte okomplicerat, Eli är inte som andra - hon kan inte vistas i solljus, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver hon bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva. Hon är vampyr.

Låt den rätte komma in var en film som jag hade höga förväntningar inför. Inte minst för att den fått så oerhört bra kritik i utländsk och framför allt amerikansk och brittisk media. Efter att sett klart filmen så var jag både nöjd och missnöjd. Om vi utgår ifrån genren så är det ingen tvekan om att den är en egen klass för sig själv jämfört med alla andra löjliga vampyrfilmer som släpps så tätt inpå varandra. Twilight försökte ju med nästan en exakt likadan story, fast med tonåringar i rollerna. Tonåringar älskade filmen, likaså vampyrälskare. Men om man gillade Twilight så borde man älska den här om man vet vad bra film är. Jag är dock rädd för att alla som ger Twilight 5/5 och 9/10 och liknande betyg inte har en aning om vad bra film innebär.

Det låter som jag ska hylla LDRKI, men jag måste tyvärr säga att jag aldrig fastnade för den och det värsta är att jag inte vet varför. Fotot är helt underbart(!) och klippningen likaså. Scenerna med Oskar och Eli är verkligen magiska, det måste även jag erkänna. Men jag personligen tycker det blir så himla utdraget med den här kärlekstvisten för att inte tala om förutsägbart. Jag blir dock imponerad gång på gång då av de allra yngsta skådespelarna som agerar som om de vore professionella.. Med det sagt så vill jag betona att det här är en bra film, ingen tvekan om saken. Det är bara att jag personligen inte fastnar för den. Jag får ingen speciell känsla efter filmen som jag brukar få efter likartade filmer, utan stänger bara VLC och tänker för mig själv att det var en bra film, men ingenting mer. Sedan är den alldeles för kortlivad för min skull. Trots det så har dem lyckats återspegla det svenska samhället på 80-talet på ett jättebra sätt och som jag sade så är fotot riktigt underbart. Mer än så finns dock inte att hämta ur filmen. Skådespelarna, fotot och atmosfären är det som är bäst och som tur är så håller de grundstenarna hela filmen igenom utan att bli alltför tråkigt. Låt den rätte komma in har förtjänat all bra kritik den fått och det är en sevärd film. Jag själv lyckades dock aldrig förstå det riktigt stora i den. Det kanske först och främst beror på att jag inte sett så många filmer av samma genre. Ett betyg blir svårt att sätta, men ur mitt personliga perspektiv så får den bara en sexa!

6/10

**

Changeling

IMDB

Trailer

Christine Collins är en ensamstående mamma, vars 9-årige son Walter en dag försvinner spårlöst. En månad senare återlämnas han till den förtvivlade mamman. Men, den 9-årige pojke som återvänt är inte Walter och nu börjar Christines maktlösa kamp för sanningen om vad som egentligen hänt.

Wow! Jag fick en chock alldeles nyss när jag såg att det var Angelina Jolie som spelade huvudrollen. Att jag aldrig märkte det?! Haha, samtidigt som det är lite pinsamt så är jag förvånad. Hon gör ju en helt utmärkt prestation och det är utan tvekan en av hennes bättra filmer som hon medverkat i. Problemet är att hon medverkat i så många och med så olika karaktärer, men det här var verkligen inte vad jag förväntade av henne. Jag tror faktiskt jag inte sett en enda film med henne där hon har en riktigt seriös roll. Changeling är hur som helst en gripande berättelse om en moder som trotsar alla regler för att hitta sin försvunne son. Det handlar om 20-talets USA, om LAPD som rättsskipare och hur hela rättssystemet tog helt fel vägar för att få fast brottslingar. En film som är listad som 217 på IMDB:s top 250-lista.

I början av filmen så blir jag utan tvekan lite tråkad. Den är otroligt seglivad från första början, men jag blir glad när jag ser Jeffrey Donovan (M.W i Burn Notice) spela en av huvudrollerna. Han gör det riktigt bra, men han spelar en avskyvärd människa som jag från första början bara vill slå ihjäl. Det är först i mitten av filmen som den börjar bli enormt intressant. Från första början så märker man hur välgjorda miljöerna är, men det är först någonstans i mitten som även handlingen tar fart på riktigt och det är en brutal sanning vi får se. En riktigt brutal sanning. Istället för att

vänta till slutet i filmen för att ta fast en seriemördare - som 90 % av alla filmer gör - så tar man fast honom

någonstans i mitten av filmen och får uppleva hans psykologiska tillstånd. Hans karaktär som spelas av Jason Butler Harner är riktigt imponerande. Han gör det enormt bra och antagligen gör han den bästa prestationen i filmen då det inte kan vara lätt att spela den karaktären som han gör. Jag får i mig ett sug och vill bara veta vad som händer härnäst hela tiden och sådant älskar jag. Filmen når kulmen - sitt klimax - när man

hittar första pojken och han berättar om sina hemska erfarenheter.

Hans ögon, hans ansiktsuttryck, hans röst - allt är så klockrent. Det är nästan så att man får en liten tår i ögat, men mest blir jag bara imponerad och chockad över hans berättelse.

Som jag nämnt så gör Jolie, Donovan och Harner de bästa insatserna, men man får inte ta och glömma alla de andra. Det här är verkligen Hollywood när det är som bäst. När man producerar filmer som denna känns det verkligen som man gör det med känslorna. Regissören gör ett riktigt bra jobb och scenografin är en av de sakerna som sticker ut mest. Det finns så många intressanta detaljer som man lätt kan missa om man inte är uppmärksam. Dock får den inte toppbetyg av mig. Den hamnar nära då den får en stark fyra (av fem)!

4/5

**

Freedom Writers

IMDB

Trailer

Erin Gruwells passion för att bli lärare utmanas snart av en grupp svarta, latino och asiatiska gängmedlemmar som hatar henne ännu mer än de hatar varandra. När Erin börjar lyssna på dem på ett sätt som ingen vuxen tidigare har gjort får hon förståelse för ungarna. Att ta sig genom dagen levande är nog och de är inte ungdomsbrottslingar utan tonåringar som strider i ett krig på gatorna och som började långt innan de föddes.

Vad gör man en tråkig hemmakväll när man inte har någonting att göra? Jo, man frågar efter filmtips på MSN. Den här gången fick Hew välja en film jag skulle se och jag måste säga att han träffade mitt i prick. Jag läste lite av de recensioner den fått och blev förvånad över vilket lågt betyg den fått i amerikansk media som i genomsnitt var 3/5. Men man ska aldrig låta sig luras av vad för betyg vissa filmer fått i media. Det är det värsta man kan göra, trots att dem oftast har rätt. Jag kommer ihåg min överreaktion efter jag sett Mr. Brooks. Den är i så här efterhand riktigt pinsam, men även den hade fått liknande betyg i media och den var enligt mig riktigt bra. Men frågan är om inte Freedom Writers hör till den skara filmer som jag gillat mest det här året (de filmer som jag sett det här året). Början påminner lite om Changeling. Aningen seglivad och det kändes som man behövde lite mer bakgrund. Men när man väl kommer in i filmen och ger sig själv tid att förstå vad den handlar om och vad som sätts på spel så blir den bedårande. Jag kan hålla med om att den blir lite för "sockersöt" och att det i slutet mest bara känns som en hyllning till den riktiga Erin Gruwell, men när det handlar om filmer som är baserade på riktiga händelser kan jag inte undgå att tänka tanken hur det verkligen såg ut på riktigt. Den här filmen är trots allt i stort sett bara baserad på ungdomarnas historier och Erin Gruwells berättelser samt boken.

Vad kan man då säga om filmen? Det är en riktigt bra dramafilm. Med riktigt bra menar jag också riktigt bra. Hilary Swank som spelar Erin Gruwell gör det bättre än jag någonsin förväntat mig och ungdomarnas liv är verkligen hjärtskärande. Det känns som ett omöjligt uppdrag för Gruwell, men på vilket sätt hon gör det. Det är så himla imponerande och inspirationsfyllt så det inte är sant. Rollprestationerna i filmen är precis som i föregående filmer briljanta. Sidostoryn med maken kan man dock ifrågasätta, men visst, det hör till filmen så man kan ju inte direkt skippa det. Hur som helst så blir man tagen av filmen. Man får någon slags känslor för alla ungdomar som lever ett enormt svårt liv med massa hinder och jag ska inte gå under stolen med att jag vid ett tillfälle rent ut sagt grät. Det handlade dock om bara en scen, men den var så kraftfull så jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Scenen jag tänker på (behövs egentligen ingen spoiler för det har ingenting med handlingen att göra, men jag spoilermarkerar för säkerhets skull)

är den där alla studenter är tillbaka från sommarlovet och en av killarna går fram och ber att få läsa ett utdrag från sin dagbok.

Ni som sett eller kommer se den vet vad den handlar om. Jag vet inte varför jag blev så himla gripen av den scenen, men det kanske är för att jag kunde dra så många paralleller med mitt egna liv med just den berättelsen.

Jag blir gång på gång imponerade över det engagemang elverna visar upp

och med tanke på att det just hänt på riktigt så blir jag extra imponerad. Jag skulle aldrig i hela min värld tro att

man kunde förvandla människor så pass mycket

som Gruwell gör.

Det är först i slutet när klassen kan komma att splittras som man verkligen får respekt för det arbete hon gjort.

Man verkligen ser igenom karaktärerna och hur de agerar. Man ser verkligen deras känslor och vad deras hjärta säger till dem. Filmen handlar egentligen om så mycket mer än bara känslor, men det tar så pass stor plats i den här filmen, så det är omöjligt att undgå det. Slutet kunde varit förutsägbart, men man gjorde ett riktigt bra jobb genom att göra det oförutsägbart och man kan inte annat än bara sitta och le när man ser slutscenerna. Underbar film! Se den!

9,3/10

**Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel.

[Gof]

Såg på Die Welle igår. Helt underbar film. Se den

[kicken]

Die Welle

Jag har läst boken och den är verkligen att rekommendera! Det vill säga den med engelsk titel (The Wave). Den är sjukt bra, ska ta och se filmen så snart som möjligt!

[Crusader]

X-Men Origins: Wolverine

Mycket bra. Lite påskyndat ibland men kändes ändå hänga ihop rätt bra.

Några mutanter fick lite förlite screentime (som t ex

Deadpool

) och det saknades lite som t ex att Wolverine var för lugn och aldrig blir djurisk och vild.

Mycket av storyn var inspirerat av Origin i serierna men med mycket klipp och klistrande. I helheten så har den mer gemensamt med serierna än olikheter.

Skådespelerierna var bra och karaktärerna påminde om sina orginal även om t ex Gambit hade en mycket mindre brytning än han igentligen har (saknade mon ami)

Jag gillade hur man fick se

Logan och Victors liv tillsammans i introt.

Det gjorde det hela episkt och gav en bra bakgrund.

Slutet kändes

en aning platt. Det hade varit bättre om Logan hade förlorat minnet tidigare, t ex efter exprimentet.

Men att det finns flera alternativa slutscener är en kul grej. Vet inte om det är så i Sverige men min var iallafall

Stryker som blev arresterad.

Riktigt bra Marvel-film iallafall.

9,5/10

[KalleR]

X-Men Origins: Wolverine

Såg den nyss, vill ha mina pengar och min tid tillbaka.

Samma slut btw.

[P-C]

Being There

Being There handlar om Mr. Chance som levt hela sitt liv isolerad som trädgårsmästare åt en gammal man. När den gamla mannen dör blir Mr. Chance utkastad på gatan och genom massa galenskaper blir han en viktig politisk figur och en viktig kändis. Peters Sellers är ett fucking geni, jag kan inte minnas sist jag skrattade så mycket åt en film.

9/10 :-*

[RavenE]

Forrest Gump

Jag har tyvärr inte sett den här förrens nu.

..och tyvärr somnade jag en kort stund mitt i filmen, så det kändes som att jag missade allt för mycket. Trots det så älskade jag filmen! Jag tror att jag måste se den ytterligare en gång, för att liksom.. ta in alla känslor från den.

<3

[The Dude]

Being There

Being There handlar om Mr. Chance som levt hela sitt liv isolerad som trädgårsmästare åt en gammal man. När den gamla mannen dör blir Mr. Chance utkastad på gatan och genom massa galenskaper blir han en viktig politisk figur och en viktig kändis. Peters Sellers är ett fucking geni, jag kan inte minnas sist jag skrattade så mycket åt en film.

9/10 :-*

Den såg vi och hade seminarium om i en kurs nyss. Gillar den också mycket men de osmakligt adderade blooperserna när eftertexterna börjar rulla drog ner på upplevelsen...