Jump to content

Klagomuren


darkjak
 Share

Recommended Posts

Jag vill klaga på hur sniglar inte lärt sig att hålla sig ifrån vägarna. Jag var ute och gick intill skogen här om dagen, och två-tre gånger råkade jag trampa på sniglar. Det finns fan inget värre än när man hör kraset under skosulan och man inser att man helt i onödan trampat ihjäl en snigel. sad_1182040_0.gif

Edit: Sedan vill jag klaga på att min signatur har slutat att fungera.

Redigerad av Siana
  • Gilla 3
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag vill klaga på hur sniglar inte lärt sig att hålla sig ifrån vägarna. Jag var ute och gick intill skogen här om dagen, och två-tre gånger råkade jag trampa på sniglar. Det finns fan inget värre än när man hör kraset under skosulan och man inser att man helt i onödan trampat ihjäl en snigel. sad_1182040_0.gif

Edit: Sedan vill jag klaga på att min signatur har slutat att fungera.

Blåa med Siana?

Funkar för mig, lol. Min signatur funkar däremot inte..

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Middag med familjen. Vad säger man egentligen? Mina föräldrar är väldigt speciella. Intellektuell övre medelklass liksom och jag har väl alltid varit likadan. Å ena sidan är det sjukt kul att hänga med dom. Vinet flödar alltid och de utmanar mig i allt jag säger och vi har riktigt trevligt. Jag lyssnar på historier ur deras journalistkarriärer och vi pratar om böcker vi läst och sådär. Mysigt. Men å andra sidan så är de alldeles för angelägna om att borsta mattan för mig i livet. De ifrågasätter alltid mina beslut, var jag ska jobba, vad jag ska plugga, hur mycket jag tjänar, om min ekonomi går ihop med en skopa uppmuntran och två skopar skepticism. Jag lyfts upp en bit för att sen släppas lite längre. Min pappa har alltid haft planer för mig, att jag ska bli ingenjör eller författare eller art director eller resande journalist eller vad han nu har haft för planer för sig själv som han sen inte uppfyllde. Det är jobbigt och jag gillar inte att prata om sånt utan bara stänger mig när vi närmar oss diskussionsämnet mitt liv. Mumlar till svar, leker med vinet i glaset eller tittar bort för jag vet att vad det än är så är det inte bra nog. Suck. Fast jag antar att jag skulle gnälla lika mycket om de inte brydde sig alls.

Nåja, fick äntligen hem mina LP-skivor. Nu spelar jag min super-rare Pink Floyd-skiva och är trött.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Middag med familjen. Vad säger man egentligen? Mina föräldrar är väldigt speciella. Intellektuell övre medelklass liksom och jag har väl alltid varit likadan. Å ena sidan är det sjukt kul att hänga med dom. Vinet flödar alltid och de utmanar mig i allt jag säger och vi har riktigt trevligt. Jag lyssnar på historier ur deras journalistkarriärer och vi pratar om böcker vi läst och sådär. Mysigt. Men å andra sidan så är de alldeles för angelägna om att borsta mattan för mig i livet. De ifrågasätter alltid mina beslut, var jag ska jobba, vad jag ska plugga, hur mycket jag tjänar, om min ekonomi går ihop med en skopa uppmuntran och två skopar skepticism. Jag lyfts upp en bit för att sen släppas lite längre. Min pappa har alltid haft planer för mig, att jag ska bli ingenjör eller författare eller art director eller resande journalist eller vad han nu har haft för planer för sig själv som han sen inte uppfyllde. Det är jobbigt och jag gillar inte att prata om sånt utan bara stänger mig när vi närmar oss diskussionsämnet mitt liv. Mumlar till svar, leker med vinet i glaset eller tittar bort för jag vet att vad det än är så är det inte bra nog. Suck. Fast jag antar att jag skulle gnälla lika mycket om de inte brydde sig alls.

Nåja, fick äntligen hem mina LP-skivor. Nu spelar jag min super-rare Pink Floyd-skiva och är trött.

Innerst inne är dina föräldrar bara rädda för att det ska gå sämre för dig än vad det gick för dem. Kanske går detta längre tillbaka i tiden? Var dina far och morföräldrar också medelklass, eller var de arbetarklass som blivit akademiker? Det senare gäller min familj på mammas sida. Mormor och morfar var arbetarklass av den gamla stammen, och mamma jobbade sig uppåt, tog fil kand och skulle börja forska. Tyvärr råkade vi ut för lite svårigheter i vårt liv så det blev inte så, men hur som helst märker jag att mamma är orolig för att jag ska tappa intresset för intellektuella ämnen och "gå ner mig". Hon vill inte att jag är ute och super, bara glor på tv osv osv. Samtidigt är man ung och har ett eget liv, och måste själv se hur livet fungerar så att man vet vad man ska akta sig för och vad man ska välkomna.

Jag vet att min uppväxt med mammas värderingar och kunskap, samt alla de prövningar jag gått igenom i livet gjort mig till en rätt skärpt kille som har alla förutsättningar att lyckas bli socialpsykolog (vilket jag planerar att bli), men som sagt. Livet har precis börjat.

Du ska nog se att det går bra för dig i livet också! Du slår mig som väldigt intellektuell och bildad :)

Redigerad av Renard
  • Gilla 4
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Middag med familjen. Vad säger man egentligen? Mina föräldrar är väldigt speciella. Intellektuell övre medelklass liksom och jag har väl alltid varit likadan. Å ena sidan är det sjukt kul att hänga med dom. Vinet flödar alltid och de utmanar mig i allt jag säger och vi har riktigt trevligt. Jag lyssnar på historier ur deras journalistkarriärer och vi pratar om böcker vi läst och sådär. Mysigt. Men å andra sidan så är de alldeles för angelägna om att borsta mattan för mig i livet. De ifrågasätter alltid mina beslut, var jag ska jobba, vad jag ska plugga, hur mycket jag tjänar, om min ekonomi går ihop med en skopa uppmuntran och två skopar skepticism. Jag lyfts upp en bit för att sen släppas lite längre. Min pappa har alltid haft planer för mig, att jag ska bli ingenjör eller författare eller art director eller resande journalist eller vad han nu har haft för planer för sig själv som han sen inte uppfyllde. Det är jobbigt och jag gillar inte att prata om sånt utan bara stänger mig när vi närmar oss diskussionsämnet mitt liv. Mumlar till svar, leker med vinet i glaset eller tittar bort för jag vet att vad det än är så är det inte bra nog. Suck. Fast jag antar att jag skulle gnälla lika mycket om de inte brydde sig alls.

Nåja, fick äntligen hem mina LP-skivor. Nu spelar jag min super-rare Pink Floyd-skiva och är trött.

Häh. Förutom det överstrukna så är jag i exakt samma sits. Vinet som flödar, framför allt. Men jag är med på vad du menar. Att föräldrarna å ena sidan skämmer bort en på sina sätt, och å andra sidan förväntar sig en hel del, omedvetandes om alla hinder de har lagt upp för en i och med att de har skämt bort en. Eller, "Borstat mattan" för en, som du säger. Det suger, och för mig skapar det mest en känsla av att vela dumpa dem, även om jag samtidigt inte kan göra det för att de är mina föräldrar (duh) och att de har lagt ner så otroligt mycket kärlek och pengar och ren vilja att få mig att må bra, att det är snäpp på omöjligt.

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har sovmorgon till 10.30 är ledig idag vilket inte är vad jag vill klaga på.. men klockan 8 kom någon jävel och började köra sin jävla motoråkgräsklippare (en sådan som man kör med ratt och allt, vad kallas det?) som låter sjukt mycket. Jag gick upp för att det var totalt omöjligt att fortsätta sova, och går till andra sidan lägenheten där det inte låter lika mycket. DÅ ÄR HORAN KLAR MED DEN SIDAN OCH KOMMER RUNT TILL MIN SIDA!?!?!? Jag var tvungen att spöa vår betongvägg några gånger. Jag var uppe sent igår och förväntade mig att få sova på min sovmorgon, nu är det kört iallafall.

JÄVLA SKIT

Redigerad av _ThuuG
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Facebook, anledningarna är rätt simpla. För det första, jag får förfrågningar varje dag om vänner eller spel vilket jag inte kunde bry mig mindre om.

Sen att det är folk som lever på facebook blir jag så jävla arg över.

Herp Derpsson: "Nu har jag städat mitt rum!" MEN TACK DÅ VET JAG!

Derp herpenson: "Nu ska jag laga mat!" MEN JAG KUNDE JU VERKLIGEN INTE BRY MIG MINDRE!

Sen dessa jävla frågor på Facebook, vad finner det för funktion?

Enda sen den dagen dom införde frågor ser man hela tiden nånting om något om att någon har svarat på frågan "Hur kissar du?"

MEN TACK FÖR ATT DU SVARAR PÅ SÅNT SÅ ALLA KAN SE!

Sen att man ser den här jävla skiten om

"Hold the lines on 50%"

Line 1: 1337 personer har svarat

Line 2: 1335 personer har svarat

Det är inte ens fråga, och varför i helvete ska man hålla två linjer på 50%?!?!?!?!

Men det som stör mig absolut fuckign jävla mest av allt, är när folk skriver nått i stil med "gud vad jag hatar dig ditt sär, du vet vem du är"... du vet vem du är? Om du nu ska leka internet tough guy så SÄG DET TILL PERSONEN ISTÄLLET FÖR ATT SKRIVA OFFENTLIGT, Enda jävla anledningen till att du skriver offentligt är för att du ska få folk på din sida och när dom frågar "vem menar du?" så får dom alltid _ALLTID_ som svar "ingen som du vet!"

MEN OKEJ, DITT SATANS JÄVLA RETARDERADE RÖVHÅL FYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!

Sen också, folk som måste skriva nått som status bara för att synas.

Helt jävla seriöst en person som varje halvtimme skriver en ny status bara för att synas!

"Nu vakna jag!!" okej

"Åt nyss!!" Visst

"Har ingenting att göra" STÄNG AV DIN JÄVLA DATOR OCH GÅ UT

"Facebook är tråkigt" MEN VARFÖR SITTER DU DÅ HÄR DITT JÄVLA SÄR?

Jag vet, man kan blockera inlägg från personen, men jag tänker fortfarande klaga på det!

Usch, nu har jag rantat färdigt på Facebook.

Nästa vecka så tänker jag skriva ut mitt hat om Bloggare!

  • Gilla 1
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...