Förrintelsen

[Cyper]

Folk tycker kanske inte att detta är nödvändigt, många, även ibland jag tycker kanske inte att detta är något att bry sig om eftersom det redan har hänt. Nu handlar detta om cirka 6000000 oskyldiga människors död.

Jag tycker att alla ska ha vetskap om vad som hände.

Massmord på judar, zigenare, slaver, homosexuella och politiska fångar. Siffran kan räknas upp till runt 6 000000 människor döda utan orsak. Antingen begravda levade, brända,skjutna,ihjälslagna, eller ihjäl gasade. En grundläggande fråga är om tragedier av detta slag överhuvudtaget går att återge och beskriva, om det är möjligt att greppa den grymhet och förnedring som ägde rum.

Tycker inte att folka ska glömma denna grymhet som hägrade.

Genom att klicka på rösta ovan hedrar du dessa oskyldiga människor som dog utan uppenbar orsak. För er som orkar kan ni läsa berättelsen nedan.

- Mayer Franck Polen.

Till Auschwitz

Därefter följde deportationen i boskapsvagnar. Vagnarna var proppfulla med män, kvinnor och barn. Ingen dände någon, allt var bara tragedi. Vagnarna hade inga fönster, endast små luckor vid takranden. Som vägkost fick man en liten bit bröd. Resan tog hela dagen och följande natt. Ingen av passagerarna visste vart man var på väg.

När tåget slutligen stannade klev några i vagnen upp på andras axlar för att titta ut genom luckan. De såg fångar som arbetade utanför vagnen och frågade dem vart de hade kommit. De fick som svar: "Ta avsked av era fruar och barn, för alla går till himlen." De hade kommit till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Det var kanske juli 1944. SS-männen och -kvinnorna med sina hundar sprang omkring dem. "Kvinnorna var lika grymma som männen," minns Mayer. Efter några timmar fanns endast cirka en tiondel kvar av tusentals passagerare på tåget. De kvarblivna genomgick selektion, och så återstod ett par hundra. Efter duschen blev det ännu en selektion. En SS-man frågade varför Mayer var så mager. "Jag har jobbat hårt," svarade Mayer.

Fångarna måste lämna allt de hämtat med sig. De fick andra kläder. De som hade svalt värdeföremål eller hade guldtänder fick order att anmäla sig. Guldtänderna togs ur munnen med hovtång. I baracken som de fick bo i låg de på golvet utan täcke som sillar.

Lägret omgavs av ett elstängsel. På morgonen fick fångarna smutsigt vatten som te. Hela dagen var man ute, i ur och skur. När det var kallt eller regnade kunde de vara i en möjligast samlad skara för att värma varandra. På förmiddagen dick de kålvatten, som kallades soppa. Varje dag var det mönstring och selektion, varvid de svagaste avlägsnades. Efter det sågs de inte mer. På kvällen fick man en brödbit, och sen var det läggdags.

Efter en tid förflyttades Mayer med ca 40 unga män med lastbil till ett annat arbetsläger i Tzebin, där det fanns totalt ca 800 fångar, tjeckiska, ungerska och polska judar. De skulle återställa ett oljeraffinaderi som hade förstörts i ett bombanfall. De som såg svagast ut fördes med jämna mellanrum till Auschwitz - och döden. En dag gick Mayer till sjukstugan för sina svullna och variga händer. Han tilläts stanna där för en dag, men efter några timmar blev Mayer utjagad av den annars vänliga läkaren. Denne hade fått veta att lastbilen till Auschwitz skulle komma den dagen. "Han räddade mitt liv," säger Mayer.

Han och hans kamrater hade som uppgift att fylla lastbilsflak med grus. När flaket avhämtades måste det vara fullastat. På hösten frös marken, och de kunde inte längre fylla flaket. Lägerkommendanten blev tillkallad. Han tog fångarna med sig och kallade på skrivaren. "Dom här är aspiranter för Auschwitz," sade han. Efter en tid kom en lastbil, och fångnumren på dem som skulle skickas bort meddelades. Mayers nummer lästes dock inte upp. Nu var det kanske december 1944, och Mayer hade på sommaren fyllt 16 år.

Flykten

I januari 1945 närmade sig ryssarna. Runt den 20 januari lade tyskarna ned Auschwitz, som utrymdes,och fångarna skickades till fots västerut, på den sk. dödsmarschen. De marscherade i djup snö natten och dagen därpå utan mat. På kvällen var det meningen att inkvartera dem i en lada, men alla fick inte plats. Efter ett par timmar fortsatte marschen, igen hela natten och dagen därpå. Efter tre dagar fanns 294 överlevande kvar av ursprungligen 800. En marsch på ytterligare ett par dagar, och igen inkvarterades fångarna i en lada. Denhär gången fick alla plats. På morgonen gömde sig Mayer och många andra i halmen. Tolv av dem blev upptäckta och skjöts. Mayer kände hur någon grep efter honom, men han grävde sig djupare. Sex fångar lyckades undkomma i halmen, och de stannade kvar i ladan hela dagen. På kvällen gav de sig ut på jakt efter mat.

Mayer övernattade i lador på bondgårdar ett par nätter, tills han kom till en gård där husbonden gömde honom. Denne hämtade vid tillfälle mat åt honom och gav honom andra kläder. När det blev för kallt på lagårdsvinden, fick Mayer flytta till svinstian. Efter en tid blev tyska soldater inkvarterade på gården, och nu måste Mayer igen gömma sig på vinden. Husbonden hämtade mat åt honom, men hans fötter svällde pga. kylan, och han var full med löss. Han låg på vinden ovanpå ett skafferi i sex veckor.

Ladan träffades av en bomb, och Mayer måste återvända till svinstian. De tyska soldaterna upptäckte honom, och en officer kom för att fråga vad han hette. Mayer angav ett uppdiktat polskt namn. "Jag tror han visste vem jag var, men han hämtade mat åt mig." Mayer gick ut för att arbeta. På gården fanns hela tiden tyskar.

Två dagar innan ryssarna intog bondgården kom en grupp män från Totenkopf-SS dit. Mayer höll på att koka mat när en av SS-männen frågade efter hans namn. Han angav igen det uppdiktade polska namnet, men SS-mannen sade: "Det är ju ett judiskt namn." Alla SS-männen började stirra på Mayer. "Nu är det slut," tänkte Mayer. Ingenting hände dock. Kanske SS-männen förstod att klockorna vid det laget klämtade också för dem. "Det var bara tur. Gud hjälpte mig, så att jag överlevde," säger Mayer.

När ryssarna intog gården, försökte Mayer genast ta sig österut med tanke på att tyskarna kunde återerövra den. Han fick skjuts på en kärra, men hans körkarl lämnade honom på ett av röda arméns kommandoställen och sade att han fångat en spion. Mayer blev förhörd, men till hans lycka var också förhörsledaren jude. Efter några dagar blev han frigiven, och kom i vård hos röda korset.

Efter det fick han fribiljett till Lodz, där han stannade lite över ett år. "Judarnas liv i det efterkrigstida Polen var emellertid fruktansvärt," säger Mayer. Ingen av familjen som adopterat Mayer hade överlevt, men adoptivmoderns bror överlevde. Han i sin tur hade en bror i Helsingfors, och denne kom till Polen för att leta efter sina släktingar. Han ville att också Mayer skulle komma till Finland, och i januari 1947 kom han till Helsingfors. "Sedan dess har jag bott här, och jag känner Finland som mitt hemland," säger Mayer.

"Dethär är endast en del av berättelsen," understryker Mayer. "Det skulle finnas mycket mera att berätta."

Redigerad 27 januari, 2006 av Cyprez

[The Dude]

Du kunde väl kommit med nåt lite mer upplivande på en fredagkväll som denna? Men jeje, jag ska inte glömma vad som hände.

[Plaisir]

Usch vilken tråkig läsning.. Kursiv text också

Jaja.. ska väl säga mitt om det också.. Tråkigt att de dog men man måste som sagt gå vidare.. dock inte glömma men man kan inte älta detta i all evighet.. Orkar inte förklara mer det ser nog ut som jag är nazze nu men det är jag inte

[.:Gurkan:.]

Rätt så trött på att höra detta hela tiden. Det bästa borde väll vara om man lät bli att prata om det, Eller?

[Cortez]

Ja, vi sopar det under mattan och låtsas att det aldrig hänt. Ja, det löser ju många problem.

[xstreem]

Tycker helt ärligt att vi ska glömma bort den skiten!

Javisst, det var synd om alla som dog, men som sagt, vi kan inte komma ihåg det i all evighet!

[Blues]

Fan vilket sammanträffande! Vi pratade om det här på skolan igår.

Sorgligt. :'(

[L_Voll]

Rätt så trött på att höra detta hela tiden. Det bästa borde väll vara om man lät bli att prata om det, Eller?

Nej, det viktiga är ju att det aldrig glöms bort, så inte det som hände upprepas. Därför är det bra att vissa informerar om det ibland.

Redigerad 27 januari, 2006 av L_Voll

[Plaisir]

Fan vilket sammanträffande! Vi pratade om det här på skolan igår.

Sorgligt. :'(

Kan bero på att det var 61 år sen och minnesdagen är idag.

[Jojje]

Vi måste komma ihåg Auschwitz så att historien inte upprepar sig själv, precis som L_Voll sa.

Precis som Hiroshima, det får vi inte glömma heller.

Och vi pratade om Förintelsen idag.

Här är lite bilder på Auschwitz, och info..

Redigerad 27 januari, 2006 av Jojje

[Crice]

Javisst, det var synd om alla som dog, men som sagt, vi kan inte komma ihåg det i all evighet!

Tycker jag verkligen att man ska göra. Vi kanske ska sopa undan Watergate, installationen av Pinochet och 9/11 när vi ändå håller på. Vi har ju inget att lära av dessa händelser, heller.

Redigerad 27 januari, 2006 av Crice

[Hummler]

Förintelsen*

[leftbehind]

Ja inte fan kmr det glömmas bort iallafall.

[GiZmo]

Jaja, jag vet vad som har hänt, synd, hejs..

[tommy killer]

Tycker att vi ska tänka på alla som dog i alla Stalags också. Men hela ww2 är något vi aldrig ska glömma.

[Mark]

Aja, var ju ett tag sen det hände, bryr mig inte så mycket för att vara ärlig..

[leftbehind]

Nej, det var före min tid så att säga.

[.:Gurkan:.]

Ja, vi sopar det under mattan och låtsas att det aldrig hänt. Ja, det löser ju många problem.

Ja det löser ju mer problem om man pratar om det

[hubbert]

Förintelsen*

Va?

[leftbehind]

Han vill nog säga att det stavas förintelsen och inte förrintelsen.