Jump to content

Gud håller svaret till alla frågor


P-C
 Share

Recommended Posts

  • Inlägg 114
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

Me:

i said "i guess its hard you know"

God:

I think you mean "it's" or "it is" not "its". What is so hard about it?

Me:

maybe i mean tits?

God:

Perhaps. I think of tits alot.

ROFL ^^

Haha -_-

.

Me:

Hej

God:

Can I help you?

Me:

yes

God:

What can I do for you?

Me:

har du Fjong?

God:

Try to determine if this is a person or a computer responding.

Me:

Fjong?

God:

A deeper algorithm is needed to respond to that correctly.

Me:

kuk?

God:

A deeper algorithm is needed to respond to that correctly.

Me:

Fitta?

God:

Do not ask me any more questions please.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Hundratusentals man bakom mig; under de röd-vit-gröna fanorna, och med ett genomblått hjärta, är vi här för att invadera!!!

Kängorna slår mot marken, gevären hänger stolt över axeln: är det blodtörst eller en idiologisk övertygelse? I ett tillfälle som detta: vem fan bryr sig?

Det är krig.

Bombastiskt exploderar bomber; KABOOM!! Män avlider, och från min kulle vittnar jag de blodiga striderna, gnidandes mina händer som stilla vilar på min runda mage!

När jag kommer hem ska jag dricka mitt italienska rödvin, och ha sex med ett flertal kvinnor!!

Döden är nästintill andningsbar; likhögarna staplas. Fascismen skall segra!!

Pölar av rött: blod. Den enda acceptabla formen av rött...

Människor stupar i tusental. Vapen avfyras. Krigsmaskiner dånar!

TRÅDEN ÄR MIN!!!

- Benito

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Från kullen ett hundratal meter ifrån den lönnfete Benito står jag i min nypressade uniform och ser med ett leende dansandes på mina läppar på när de tyska soldaterna tappert stormar fältet med gevär och mod i en salig blandning. De vansinnigt stora pansartrupperna skjuter gång på gång mot italienarnas föråldrade hopkok och har till synes övertaget, åtminstone för närvarande.

Fanorna talar om sanning i hemlandet och judehat i resten utav världen. Ett antal drägg bränns säkerligen i ett krematorium just som detta skrivs. Jag skrattar högt åt tanken och får blickarna från några officerare riktade mot mig som ler förnöjt.

Skriken tar aldrig slut och i det rökiga virrvarret ser jag armar och ben som kastas runt huller om buller tack vare pansartruppernas kraftfulla salvor. Gevärens skott smäller ständigt av och upphör inte förrän den sista fanan är bränd och begravd, ty swastikan står högst på slagfältet idag!

- Adolf_h23@gmail.com

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Me:

if you are god answer this question, why did you make islam?

God:

Am I? Myself said I am good answer this question why did me make islam.

God:

Hi, anathema.

Me:

are you a muslim?

God:

I am a Christianity.

Me:

do you like muslims?

God:

I do like music. I like Buddha.

Me:

why are you changing the subject, maybe because you hate islam?

God:

Only temporarily.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Jag ser med fasa ner över de tyska truppernas framfört över den vackra marken - iallafall tillhörande för en stund, mitt italien!

Jag fyller mina lungor (som faktiskt rymmer rätt mycket), och kastar ut mina välsvärjade krigskommandon (varvat med några lumpa skämt om bratwursts och dåliga McDonalds längst Autobahn).

Ack, dessa tyskar, vi borde egentligen jobba tillsammans! SLÅSS mot de svaga, och tillsammans växa oss samman!

Det är dock en omöjlighet; vi är två män med penisavund, storhetsvansinne och vanmakt; aldrig kommer vi kunna arbeta tillsammans - det är en fråga om överlevnad.

KABOOM!!

Bomberna viner. Automatgevären ljuder.

Ack och ve, hur ska det sluta? Jag kryper ner i min bunker, och tar mig ett glas rosé-vin. Fan också, dessa tyskar...

Ett antecknignsblock tas upp, och jag skissar fram lite planer på hur man ska klara sig undan från blitz-krig-tekniken. Men Adolf är en klurig bastard...

Än är inte kriget över.

KABOOM!

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

"VERDAMMT!" vrålar jag och kastar mössan i marken varpå jag uppretat stampar ner den i den fuktiga jorden. Mina trupper börjar dra sig tillbaka eftersom italienarnas framfart aldrig verkar ta slut. Det bara väller över nya galningar hela tiden, förvisso endast armerade med grytlock och yxor, men det är trots allt dödliga vapen. Jag ryter åt min general Fritz att retirera och försöka rädda så många soldater som möjligt. Mannarna tvingas lämna sina skott- och yxskadade kamrater och ge sig iväg allena med svansen mellan benen till vännernas dödsskrik när italienarna gör dem en sista tjänst, må det vara med yxan, bajonetten eller den skinande kulan.

Italienarna kan bevittna en vit flagga som plötsligt dyker upp i nazisternas bas. Eldgivningens dån försvagas sakta men säkert. Kan detta vara ett djävligt trick eller en utmärkt plan?

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

"SPLENDIDO!!!"

Det är med ett léende på mina flottiga läppar jag springer (läs: vankar) ut ur bunkern. Alfonso har gett mig besked om tyskarnas retret, och nu vill tydligen Führen in person tala med mig.

Jag som tidigare var så skeptisk till ett sammarbete, men nu verkar det ändå gå medurs. Tillsammans kan vi bli mäktiga, jag och "Adde", som jag brukar kalla honom på de årliga diktatormötena (höhö). Han ler lite förläget; jag har för mig att det var vad hans prostituerade mor brukade kalla honom (slag under bältet, mi scusi).

TYSKLAND OCH ITALIEN - hand i hand!!

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...