Jump to content

Andar&Ufon


Cyper
 Share

Tror Du På Andar&Ufon?  

81 röster

You do not have permission to vote in this poll, or see the poll results. Please sign in or register to vote in this poll.

Recommended Posts

  • Inlägg 108
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

"Jag som skriver denna historia är en tjej på 32 år, med ett mycket stort varmt gott hjärta (har inga psykiska sjukdomar, äter inga mediciner) jag är en helt vanlig tjej som jobbar, lever ett bra gott normalt liv för övrigt, med mina döttrar.

Har varit med om händelser i mitt liv som är märkliga, hemska och oförklarliga, det har tyvärr varit sådana saker som att jag fått veta (?) Typ när ett dödsfall eller en olycka skall hända någon av mina närmaste & som tur är har jag sluppit känna av det på många år och jag har aldrig i egentligen vetat ”vem” exakt, utan bara att det kommer att ske. Och jag är glad att jag alltid har fått chansen att berätta för mina vänner med flera om vad jag känt fått veta(?) Och vad som ska hända, så på det sättet vet jag att jag har inte varit ensam när det har hänt. Men det är inte detta min historia handlar om, men det finns kanske något i det som gör att jag kanske är mera mottaglig eller något åt det hållet (?).

Den här historien är för mig något hemskt & något som jag har en stor rädsla för idag, jag sitter nu och fryser känner mig jättekall, när jag skriver!

Det började (tror jag) för några år sedan, efter det att jag skiljt mig från min man efter ett långt förhållande och flyttade till en lägenhet med mina underbara barn. Mitt ex var väldigt mycket hos mig under första året och det var han & äldsta dottern som under det första året, påpekade för mig att det hände konstigheter i lägenheten, Ja, ja, -tyckte jag, ryckte på axlarna och gjorde inget större väsen av det.

Jag avfärdade min dotter med att det är nog våran lilla skyddsängel (min son, hennes lillebror som vi förlorade för många år sedan) eller någon som vill hålla ett gott öga till oss.

Det är nog en känsla många kan få när man vet att det finns någon/något (?) i sin närhet som spökar, vi tror alla att det är någon död anhörig eller skyddsängel och att det betyder något gott, på det sättet känner vi en trygghet (ingen rädsla) så kände jag i alla fall.

Denna varelse ”spöke eller själ” som befann sig hemma hos oss började efter ca 1 år göra större och större väsen av sig. Jag ska försöka att ge/beskriva några exempel på vad denna varelse kunde göra, jag har medve"tet besparat Er för en del som jag inte orkar skriva om!

Ø Första gången jag började inse och första gången den gjorde sig riktigt hörd, jag & min ex man står i hallen i lägenheten, barnen ligger och sover det är sent, jag ska säga adjö till honom, han är på väg hem, då helt plötsligt hör vi båda ett starkt, hemskt skratt eka precis runt öronen på oss, det låter som det kommer ifrån en gammal kvinna. Min ex man tittar på mig med skräck i ögonen och drar upp ärmarna på sin tröja och visar håren på armarna… och säger: Du måste du börja tro på mig & på våran äldsta dotter att det sker något i lägenheten!!… Och visst började jag förstå mera ifrån den kvällen, och visst blev jag lite rädd den kvällen, hade lite svårt att somna det måste jag medge, det var ingen skyddsängel det förstod jag och att det inte hade något gott med sig, men jag hade ändå svårt att ta detta till mig samt att jag kände ingen direkt fruktan för denna varelse.

Ø En annan gång sitter jag och min dotter och kollar på tv, och plötsligt tycker jag att det står något på höger sida om teven, jag söker ögonen på min dotter för att se om hon har reagerat och ser det jag såg, och hon tittar bara tyst på mig med en konstig blick i ögonen och vänder ögonen till teven och då ser jag att den drar igenom halva teve bilden som myrornas krig.., min dotter såg samma sak som jag!!

Ø En morgon vaknar jag av väcka klockan 05.30 på morgonen och stiger upp och går ut ur sovrummet, hjälp vad får jag se - någon har ställt till det i vardags rummet med soffan, springer och kollar ytterdörren.,. tror nästan att det varit någon person inne i lägenheten under natten, men nej låsen på ytter dörren va låsta ifrån insidan och jag var helt ensam hemma, barnen var hos sin pappa. Jag gick fram och tillbaka den morgonen och funderade hur det hade kunnat bli så här, kan jag ha gått i sömnen eller?? Nej, det va omöjligt att det kunde ha varit jag, ställer mig och tittar på röran och säger högt till mig själv – Hur sjutton har detta kunna ske och när jag säger det så stängs hela stereon av… jag hade satt på radion tidigare, då blev jag spak och ringde min mamma och min väninna 06.00 på morgonen och säger at dom måste komma hem till mig och se vad som hänt samt titta om jag kunde ha ställt till med detta själv… som tur va kom dom och dom sa också att detta är omöjligt, att du skulle kunnat göra detta själv i sömnen.

Min äldsta dotter fick mig en dag att inse jag måste göra något åt den lilla varelse, det var när hon kommer hem ifrån sin pappa, hon hade bara varit hemma ca två timmar när hon skriker till och är jättearg och skriker att jag inte tänker vara här hos dig - för man hinner inte komma hem först den/det börjar hålla på!!

Ø Samma dag kommer en väninna och hälsar på vi sitter och fikar, pratar om trevligheter bara, så reser hon sig för att gå och hämta något i sin jacka som hänger i hallen, kommer tillbaka två sekunder efter med tårarna rinnande och säger att hon inte kan stanna att hon känner en enorm rädsla och blev iskall i kroppen då hon kom ut i hallen. Hon är smått panikslagen och fumlar tillbaka efter jackan och går.

Dagen efter denna händelse ringer jag runt för att få hjälp och fick tag på en person som berättar om en man som har varit med vid flertal tillfällen på Radion och var känd för sitt arbete…(mycket omtalad person) fick hans namn och sökte rätt på tele numret till honom… Skönt tyckte jag , det kommer att visa sig att det läskigast av allt detta har jag inte kommit till eftersom jag inte ville förstå händelsen först efter jag hade haft mitt samtal med honom.

Ø Det som jag kommer att berätta om nu är det som jag kom att bli mest rädd för och det som är det fruktansvärda i den här historien och jag kan känna rätt glad i efterhand att jag inte kunde eller ville förstå vem som låg bakom händelsen, trodde helt klart att jag höll på att flippra ut med andra ord att jag höll på att bli knäpp i huvudet…

Ø Det är en lördag. Barnen är hos sin pappa och jag håller på att fixa och dona hemma, klockan är ca 14.00 känner att jag vill gå och vila, går och lägger mig, somnar vaknar efter en ca 1 timme. ”Phu” Det här är fruktansvärt jobbigt för mig att skriva. - Går och sätter mig vid köksbordet, känner mig konstig, känner inte igen mina tankar, det är bara ondska i mina tankar, tittar ner på mina händer kan inte styra händerna, fingrarna spretar så det ser ut som mina senor håller på att komma ut, går och tar en kökshandduk och vrider in händerna i …Tänker helt konstigt, känner mig som jag skulle vilja skada någon, jag får/ känner sådana konstiga lustar att skada… går in i badrummet, det smakar äckligt ur munnen, ska till att borsta mina tänder, det går inget vidare, jag skadar mig i munnen, kan inte styra händerna, händerna använder våld med tandborsten i min mun.. tittar upp i spegeln får se mitt ansikte, hjälp det är ju helt förvridet, ansiktet har sådana hatiska äckliga ögon, jag blir skiträdd, samtidigt som jag skrattar hysteriskt till mig själv i spegeln åhåå, gode gud vad är det som händer med mig, hinner jag tänka innan jag står i köket med en stor kniv i handen, jag kastar den ifrån mig med all kraft som jag får i från mig själv, lindar in händerna igen!! Tänker så hemska tankar, ser framför mig hur jag vill och känner lustar för att ta den där kniven sticka in den sakta i ett bultande hjärta och vrida om, Något i mig säger här och jag känner hur något visar och trycker något i mot mitt hjärta och säger - här du kan trycka in den precis här…… upprepar säg hela tiden med. - här du kan trycka in den precis här samtidigt som jag känner sådana hemska lustar att göra det, för jag ser ju det där bultande hjärtat framför mig.. Nu börjar jag bli ordentligt rädd och förbannad, det här är ju inte jag , det här är ju inte mina tankar, motar mig fram till soffan sätter mig ner och försöker att koncentrera mig på att det här är ju inte jag , - det här är ju inte mina tankar… sitter där och försöker anstränga mig för att få ur det där ur min kropp, tankarna allt som inte är jag….. vet inte hur länge jag satt där…. Men sakta, sakta kände jag mig mera och mera igen mig själv och mina egna tankar… Jag var så skakis och rädd efteråt, jag tänkte gode gud låt mig aldrig uppleva något sådant igen, sen börjar jag rannsaka mig själv håller jag på att bli knäpp eller vad var det som hände mig??? Jag vågade inte berätta detta för någon i min omgivning, försökte att ta kontakt via telefon med psyk, någon psykiatriker, för att få hjälp, jag var så fruktansvärt rädd att jag skulle vakna så där igen…. Den enda hjälp jag kunde få, var att hänvisa mig till psykakuten. Och jag åkte inte dit!!

Ø Det som hände mig var att den varelsen försökte att ta över min kropp, med det enda sytet att få mig att ta livet av mig, så hon skulle slippa vara ensam. Ja, det var en kvinnlig själ som inte hittat hem, Mannen som hjälpte mig att bli av med henne, berättade en del om henne vad han kände, hon led av en otrolig ensamhet och vilsenhet samt var hon en mycket gammal själ och hon hade enorm styrka.

Ø Det jag vill ha sagt med detta är att visst själar/skyddsänglar eller vad Ni kallar dom för, visst finns dom runt omkring oss, men dom går för långt om dom börjar ta kontakt med oss, som den kvinnliga varelse som tog kontakt med mig… då är dom inte av det goda.

Ø Efter en sådan händelse som jag varit med om, har jag många obesvarade frågor!!

Varför skulle just jag behöva vara med om detta? Om det har hänt mig måste det ju finnas flera som har varit med om liknade saker? Jag har undrat många gånger om det har hänt samma saker för andra människor? Hur har dom klarat sig ur en sådan här situation utan att hamna på psyk? Eller det kanske finns många som sitter på någon psykvård på grund av vilsna själar? Ja. Frågorna är många och det är trist att det inte kommer ut till kännedom sådana här händelser, för det lär inte vara sista gången någon blir drabbad av detta mysterium."

Kramar "M"

Redigerad av kariya
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...