Jump to content

Musiktips


jaeger
 Share

Recommended Posts

Bob Dylan - Like A Rolling Stone [Live, London, 1966...]

M'kay, och varför är denna version så speciell? Jo, för att Dylan just hade bytt från sin folkrockstil till en mer 'elektrisk' approach med elektroniska instrument. Hans gamla fans tvistade om att detta var ett klokt val, och en ung man i publiken skriker ut, i introt av just denna låt; "JUDAS!"

Publiken blir vild, och Dylan svarar lugnt; "I don't believe you... you're a liar," varpå han skriker åt sitt band att de ska "play it fucking loud", och därefter bryter hela paradiset ut i grönska och Dylan tar i från tårna.

Underbart.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Ska försöka ta mig till Globen, men det är ytterst tveksamt att jag lyckas. Ekonomin är all-time low, och biljetterna lär ju gå åt rätt snabbt.

Gubben i Månen kanske kan hjälpa mig.

Jag skulle inte ha speciell stor tillit till gubben i månen. Den där jäveln har gjort mig besviken många gånger. Men jovars... biljetter blir det nog över... det här landet har glömt bort Dylans storhet. Globen kommer att vara fylld av gubbar och kvinns i 40 till 50 kategorin. Sedan en handfull av upplysta ungdomar som hängt med i svängarna sen dag 1. Jag kommer nog dra till Karlstad, jag är lite nyfiken på varför han skulle vilja vistas i den hålan.

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Men.. men.. Haha, ja. Den är underbar - hela vägen ut  :wub:

Indeed.

--------------

Dire Straits - Brothers in Arms

These mist covered mountains

Are a home now for me

But my home is the lowlands

And always will be

Some day you’ll return to

Your valleys and your farms

And you’ll no longer burn

To be brothers in arms

Through these fields of destruction

Baptisms of fire

I’ve watched all your suffering

As the battles raged higher

And though they did hurt me so bad

In the fear and alarm

You did not desert me

My brothers in arms

There’s so many different worlds

So many differents suns

And we have just one world

But we live in different ones

Now the sun’s gone to hell

And the moon’s riding high

Let me bid you farewell

Every man has to die

But it’s written in the starlight

And every line on your palm

We’re fools to make war

On our brothers in arms

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Gargh, jag önskar att jag levde på sextiotalet. Skulle bo i San Francisco, röka på, och smita in på Dylan-gigs.

Gargh, om man ändå vore så lycklig. San Francisco during the golden years, var verkligen något som skulle vara trevligt att se med egna ögon. Nu finns det bara avdankade hippies med hjärnskador och sjärtgossar kvar i den gyllene staden.

Lyssna på The Edgar Winter Group - Free Ride.

- Gargh

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...