Musiktips

[GTApimpfoolife]

Man kan inte säga att det kom som en överraskning att alla låtarna var bra. Liksom, vi snackar Jack White! Den enda dåliga låt han någonsin medverkat i att göra är Aliminium från White Blood Cells. Och den är inte så dum som skräckkabinett-musik...

Personligen blev jag gråtfärdig av "Can we call it a day?" och "Together". Är kanske för att jag är tjej...

Men, som sagt, en av de bästa skivor jag någonsin har hört. Gör de inte en till inom rimlig tid kommer jag att gå bärsärkagång. Sådetså.

Som sagt var. Brendan Benson och Jack White är två genier och kan nästan jämföras med Plant ooch Page på vissa sidor, det känns som att dom har planerat varje sak dom gör tio år innan dom gör det. Keeler och Little Jack även kallat Greenhornes snubbarna bara finns där, dom gör musiken bättre men groupisarna håller sig undan från dom. Och det finns en tanke bakom Aluminum också, trots att den kan vara ganska seg och spooky att lyssna på så finns det idioter som smällter på det också, t.ex stackarna som jobbar på aluminiumfabriker som Jack och Meg försöker imitera så komiskt i låten.

Call It a Day är den ända låten som inte klivit in i min hjärna riktigt än, trots att jag pepprat den cirkus 40 gånger. Together funkar för alla, allt från en hård Hells Angels snubbe till en vreden gungstolssittande tant börjar gråta för den. Där har genierna lyckats med nåt riktigt vackert a la I Want to Be the Boy to Warm Your Mother's Heart. Detta är utan tvekan årets skiva, något kort, men träffsäker etta!

Tija du borde gilla popmesen Brendan Benson otroligt mycket. Det var ju trots allt han som gjorde riffklimpen Good to Me och min favoritlåt Flesh and Bone, tanka och njut!

[CurunirOfValinor]

Bob Dylan - Masters of War

Come you masters of war

You that build all the guns

You that build the death planes

You that build the big bombs

You that hide behind desks

I just want you to know

I can see through your masks

You that never done nothin´

But build to destroy

You play with my Håller med till 100%!

Like it´s your little toy

You put a gun in my hand

And you hide from my eyes

And you turn and run farther

When the fast bullets fly

Like Judas of old

You lie and deceive

A world war can be won

You want me to believe

But I see through your eyes

And I see through your brain

Like I see through the water

That runs down my drain

You fasten the triggers

For the others to fire

Then you set back and watch

When the death count gets higher

You hide in your mansion

As young people´s blood

Flow out of their bodies

And is buried in the mud

You´ve thrown the worst fear

That can ever be hurled

Fear to bring children

Into the world

For threatening my baby

Unborn and unnamed

You ain´t worth the blood

That runs in your veins

How much do I know

To talk out of turn

You might say that I´m young

You might say I´m unlearned

But there´s one thing I know

Though I´m younger than you

Even Jesus would never

Forgive what you do

Let me ask you one question

Is your money that good

Will it buy you forgiveness

Do you think that it could

I think you will find

When your death takes its toll

All the money you made

Will never buy back your soul

And i hope that you die

And your death´ll come soon

I will follow your casket

In the pale afternoon

And I´ll watch while you´re lowered

Down to your deathbed

And I´ll stand o´er your grave

´Til I´m sure that you´re dead

Redigerad 12 juli, 2006 av CurunirOfValinor

[Tija]

Som sagt var. Brendan Benson och Jack White är två genier och kan nästan jämföras med Plant ooch Page på vissa sidor, det känns som att dom har planerat varje sak dom gör tio år innan dom gör det. Keeler och Little Jack även kallat Greenhornes snubbarna bara finns där, dom gör musiken bättre men groupisarna håller sig undan från dom. Och det finns en tanke bakom Aluminum också, trots att den kan vara ganska seg och spooky att lyssna på så finns det idioter som smällter på det också, t.ex stackarna som jobbar på aluminiumfabriker som Jack och Meg försöker imitera så komiskt i låten.

Call It a Day är den ända låten som inte klivit in i min hjärna riktigt än, trots att jag pepprat den cirkus 40 gånger. Together funkar för alla, allt från en hård Hells Angels snubbe till en vreden gungstolssittande tant börjar gråta för den. Där har genierna lyckats med nåt riktigt vackert a la I Want to Be the Boy to Warm Your Mother's Heart. Detta är utan tvekan årets skiva, något kort, men träffsäker etta!

Tija du borde gilla popmesen Brendan Benson otroligt mycket. Det var ju trots allt han som gjorde riffklimpen Good to Me och min favoritlåt Flesh and Bone, tanka och njut!

Kanske är det för att Can We Call It A Day? mer eller mindre verkar handla om mig som jag tycker så mycket om den...

Men jag gillar inte din inställning. Det låter på dig som om allt vore så...producerat. Som om "de vet precis hur de ska göra, så de gör det". Jag tror, eller vill tro, att det är gjort med känsla, att det är detta de vill, inte det som de tror att folk vill höra. Det är ju så det är med de flesta band, de stajlas och mixas med så att folk ska gilla dem. Med Raconteurs, eller ännu mer med White Stripes, så känns det inte så. Det är DET jag gillar. Efter att ha varit "into" tillrättalagda, producerade band som Nickelback, TLC och så vidare så är det en enorm befrielse att lyssna på så kaotisk musik som tillexempel The Union Forever. Den förändras varenda sekund, det är aldrig precis samma som förut. Inte som andra bands vers, refräng, vers, refräng, stick, refräng, refräng.

Det är i alla fall min syn på saken.

[Coach]

Ramones - I Don't Want To Grow Up

Från deras sista album Adios Amigos, de spelade den på Letterman 96.

Kan ses här.

[R2D2]

The Zutons - Valerie.

Satte på den skivan igår när jag skulle bränna en skiva till mamma, bädda om sängen, kompilera 3 nightlies, städa skrivbordet och koda lite på ett spel.

Slutade med att jag bara satt och lyssnade tills den var slut och sen satt med gitarren och försökte härma i en timme eller 2. Så bra är skivan.

Deras sound är väldigt orginellt. Dom själva beskriver det som "blues grass rootsy stompy" men det måste egentligen höras för att förstås. Lite indie. Lite White Stripes. Lite blues.

Underbart skivomslag också. Och eftersom StellHell tydligen inte har något emot stora bilder så tog jag den största jag kunde hitta.

http://img134.imageshack.us/img134/1806/b000eumo0002lzzzzzzz6nj.jpg

[Frenzy]

Ramones - I Don't Want To Grow Up

Från deras sista album Adios Amigos, de spelade den på Letterman 96.

Kan ses här.

Tyckte Joey såg ovanligt risig ut där.

Ajja, R.I.P.

-----------------------------------------------------

Vader - The Art of War.

http://www.rockdetector.com/assets/img/covers/194554.jpg

Väldigt skön EP från det polska dösmetalbandet Vader.

[Mark]

Ages Gone - 6

Tysk dödsmetall när den är som bäst.

[eliizar]

Animal Five - Sharkz

[GTApimpfoolife]

Kanske är det för att Can We Call It A Day? mer eller mindre verkar handla om mig som jag tycker så mycket om den...

Men jag gillar inte din inställning. Det låter på dig som om allt vore så...producerat. Som om "de vet precis hur de ska göra, så de gör det". Jag tror, eller vill tro, att det är gjort med känsla, att det är detta de vill, inte det som de tror att folk vill höra. Det är ju så det är med de flesta band, de stajlas och mixas med så att folk ska gilla dem. Med Raconteurs, eller ännu mer med White Stripes, så känns det inte så. Det är DET jag gillar. Efter att ha varit "into" tillrättalagda, producerade band som Nickelback, TLC och så vidare så är det en enorm befrielse att lyssna på så kaotisk musik som tillexempel The Union Forever. Den förändras varenda sekund, det är aldrig precis samma som förut. Inte som andra bands vers, refräng, vers, refräng, stick, refräng, refräng.

Det är i alla fall min syn på saken.

Intressant!!

Men du har absolut rätt. Men det jag försökte få fram som jag var så dålig på är att det känns som att dom har hållt på att mixat med låtarna hur länge som helst och sådant, fast dom ju nu i vissa stunder inte har det. Vilket får dom att bli genier. Kolla t.e.x. på Get Behind Me Satan, visst var materialet och allt annat planerat en bit innan, men att producera skiten tog ju bara 14 dagar. Då kan ju idioter tänka: "Men dom har ju bara en bankande trummis och en desperat ghetto-viting som tror han kan spela gitarr". Men så är inte fallet. I Get Behind Me Satan så kommer alltid vilket litet marimba slag som helst rätt, och det är ju så fruktansvärt ballt. Jag skulle vela jämföra med ett heckligt rockband som jag har gillat i alla dessa år, Mötley Crüe. För dom kunde det ta en vecka att lägga till en liten liten gitarrslinga i en fade-out på en låt. Visst kan dom skylla på att dom var fruktansvärt höga och sämre material på den tiden, men det håller inte om man ska jämföra med Jack White, som jag tror kunde slänga fram den gitarrslingan på ca 30 sekunder. För att vad han än gör så gör han det bra, för att han är ett geni! Och Astro t.ex, den texten skrevs dagen innan dom spelade in den, och ändå mummlar fortfarande franatiska kritiker själva meningen med vissa citat i den... Det är ballt! Måste säga det en gång till. Det är ballt!

[jaeger]

Editors - Munich

Neutral Milk Hotel - Oh Comely

Neutral Milk Hotel - Holland, 1945

[R2D2]

Editors - Munich

Älska

[Tija]

Intressant!!

Men du har absolut rätt. Men det jag försökte få fram som jag var så dålig på är att det känns som att dom har hållt på att mixat med låtarna hur länge som helst och sådant, fast dom ju nu i vissa stunder inte har det. Vilket får dom att bli genier. Kolla t.e.x. på Get Behind Me Satan, visst var materialet och allt annat planerat en bit innan, men att producera skiten tog ju bara 14 dagar. Då kan ju idioter tänka: "Men dom har ju bara en bankande trummis och en desperat ghetto-viting som tror han kan spela gitarr". Men så är inte fallet. I Get Behind Me Satan så kommer alltid vilket litet marimba slag som helst rätt, och det är ju så fruktansvärt ballt. Jag skulle vela jämföra med ett heckligt rockband som jag har gillat i alla dessa år, Mötley Crüe. För dom kunde det ta en vecka att lägga till en liten liten gitarrslinga i en fade-out på en låt. Visst kan dom skylla på att dom var fruktansvärt höga och sämre material på den tiden, men det håller inte om man ska jämföra med Jack White, som jag tror kunde slänga fram den gitarrslingan på ca 30 sekunder. För att vad han än gör så gör han det bra, för att han är ett geni! Och Astro t.ex, den texten skrevs dagen innan dom spelade in den, och ändå mummlar fortfarande franatiska kritiker själva meningen med vissa citat i den... Det är ballt! Måste säga det en gång till. Det är ballt!

Om jag har förstått det rätt, så tycker du att det är ballt?

Men det är ju oftast de där lite... hafsade låtarna som blir mest uppskattade. Som Stairway to Heaven, det var ju bara utfyllnad (lärde mig det här på forumet om jag inte minns fel!) på plattan, men det är ändå den man kan namnet på, och det är den som är mest hyllad. Ogenomtänkta saker känns kanske mer äkta, och spontana, vilket gör dem... ballare!

I och för sig skulle Jack White kunna göra precis VAD SOM HELST, och det skulle antagligen bli bra. Och det är inte för att "Ja, okej, det är dåligt, men det är ju Jack White, så jag MÅSTE gilla det", utan, det bara ÄR bra. Och DET, är ballt. Han är som Per Gessle, fast bra.

[Kalan]

Soundtracket till Lock, Stock & Two Smoking Barrels

[Pico]

Soundtracket till Lock, Stock & Two Smoking Barrels

Fools Gold, mmmmmm.

[Kalan]

Fools Gold, mmmmmm.

Japp, med gruppen The Stone Roses. Några andra av de bättre låtarna ur soundtracket är:

Liar Liar - Castaways

James Brown - The Boss

Iggy Pop and The Stooges - I Wanna Be Your Dog

Hundred Mile High City - Ocean Colour Scene

[Pico]

Annat bra med Stone Roses:

- Sally Cinnamon

- Elephant Stone

- I Wanna Be Adored

- She Bangs the Drums

- Waterfall

- Bye Bye Badman

- Made of Stone

- This Is the One

- I am the Resurrection

- Breaking Into Heaven (Världens mäktigaste låt)

- Driving South

- Ten Storey Love Song

- Daybreak

- Begging You

- How Do You Sleep

- Love Spreads

Woosh!! Återförening för fan.

[BroDD]

Cradle Of Filth - Cthulhu Dawn

Danis röst

[Frenzy]

Hypocrisy - Until The End.

Skiva: Hypocrisy (1999).

Genre: Melodic Death metal.

Kommentar: Otroligt bra låt.

I won't stay forever

Just 'til the end of time

I won't make it better

I'll be there 'til you die

[GTApimpfoolife]

Om jag har förstått det rätt, så tycker du att det är ballt?

Men det är ju oftast de där lite... hafsade låtarna som blir mest uppskattade. Som Stairway to Heaven, det var ju bara utfyllnad (lärde mig det här på forumet om jag inte minns fel!) på plattan, men det är ändå den man kan namnet på, och det är den som är mest hyllad. Ogenomtänkta saker känns kanske mer äkta, och spontana, vilket gör dem... ballare!

I och för sig skulle Jack White kunna göra precis VAD SOM HELST, och det skulle antagligen bli bra. Och det är inte för att "Ja, okej, det är dåligt, men det är ju Jack White, så jag MÅSTE gilla det", utan, det bara ÄR bra. Och DET, är ballt. Han är som Per Gessle, fast bra.

Ja det är det, samma med Seven Nation Army, det riffet lallade hen med i ett soundcheck och något år senare vart det Stripes kändaste låt, otroligt. Kan förövrigt säga att det är 7NA-mania nere i Italien just nu, allt från en korrupt maffiaboss till en ängslig bergsitalienare kan det riffet galant nu. Och jag har tänkt på det där. Varför lyckas alltid den där människan? Det är orättvist. Men bara man tänker till så funkar det. Per Gessle är mesigare än ett paket mesmör, men trots allt så tycker ju mer än halva landet om honom, han misslyckas hellr aldrig (bortsätt från Son of a Plumber) och lite annat.

[Ace]

Men snälla Tija och GTApimpfoolife, MSN/PM.

Toots & The Maytals - Redemption Song.