Filosofering om döden

[Funnylin]

there is no god.. :'(

But there is misery.

Sitter och filosoferar. Tänk om vi alla har levat förrut, och att vi alla gjorde något "dumt" och sändes till helvetet när vi dog. Och helvetet är...jorden.

*Går och välter fler soptunnor*

Edit: Klippte ut den här från "tyck synd om dig själv" topicen.

Redigerad 28 juni, 2005 av Funnylin

[StellHell]

But there is misery.

Sitter och filosoferar. Tänk om vi alla har levat förrut, och att vi alla gjorde något "dumt" och sändes till helvetet när vi dog. Och helvetet är...jorden.

*Går och välter fler soptunnor*

Vart kommer vi då när vi dör?

[Halo]

Vart kommer vi då när vi dör?

Vi kan inte dö! Vi kommer bara någon gång sova, lite extra djupt!

[Cortez]

But there is misery.

Sitter och filosoferar. Tänk om vi alla har levat förrut, och att vi alla gjorde något "dumt" och sändes till helvetet när vi dog. Och helvetet är...jorden.

*Går och välter fler soptunnor*

Jag har faktiskt tänkt så oräkneliga gånger. Eller ja, inte exakt. Eller kanske.

Att alla på jorden var brottslingar/onda människor, ja ni förstår hur jag menar, och straffet de fick var att skickas till jorden(och få sitt minne "raderat"), vilket är helvetet. Och vi förbannades från "det finare" vilket ska representera himmelen i denna teori.

Redigerad 28 juni, 2005 av Cortez

[Ebeeto]

Sluta med sån där basic filosofi. Det är för sent/tidigt för det.

Eller, va fan. Jag har en liten take om döden:

Alla säger saker som "Han somnade in fridfullt" när nån dött i en sjukdom. Men tänk om döden är otroligt smärtsam. Och själva tillvaron efter döden är som ett helvete. "Konstant, oavtagande, otrolig smärta" typ. Det vill man ju inte...

[Cortez]

Sluta med sån där basic filosofi. Det är för sent/tidigt för det.

Eller, va fan. Jag har en liten take om döden:

Alla säger saker som "Han somnade in fridfullt" när nån dött i en sjukdom. Men tänk om döden är otroligt smärtsam. Och själva tillvaron efter döden är som ett helvete. "Konstant, oavtagande, otrolig smärta" typ. Det vill man ju inte...

Nej, hoppas inte det. Hoppas uttrycket "Vila i frid" har en mening efter döden.

[Funnylin]

Vart kommer vi då när vi dör?

Då kommer vi till en fet snubbe iklädd läder som sitter på en liten träpall (ek), i bakgrunden hänger en stor tavla av Quentin Tarantino. Det står två tjejer på vardera sida om lädersnubben, dom kommer hela tiden att fnissa, bry dig inte om dom, dom finns bara i din fantasi. Den fete snubben på pallen kommer säga med en mörk röst, tänk darth vader, "Du äro...vafan vill du?". "Är det här himlen?" frågan man. "Nej" säger den läderklädda mannen "Det här är min sadokällare, kom och lek med mig i evigheters evigheter."

Min filosofering är någorlunda sneriktad.

*Soptunnorna är slut*

[okka]

Sluta med sån där basic filosofi. Det är för sent/tidigt för det.

Eller, va fan. Jag har en liten take om döden:

Alla säger saker som "Han somnade in fridfullt" när nån dött i en sjukdom. Men tänk om döden är otroligt smärtsam. Och själva tillvaron efter döden är som ett helvete. "Konstant, oavtagande, otrolig smärta" typ. Det vill man ju inte...

...själv tycker jag att döden har fått alldeles för dyster stämpel på sig - jag menar - att dö kan vara en befrielse, varför ska döden vara hemsk? Man associerar ju döden med svart osv...

Jag hoppas på ständig eufemi, fast det kanske skulle vara lite jobbigt i längden "a men kom igen, jag börjar bli less på detta naiva leende på mina läppar...".

Kalla mig optimist eller nått.

...ställer mig dock skeptisk till himmelrike osv.

Tror dock på Gud, dock inte som allsmäktig, skapande osv.

[Ebeeto]

Jag kan inte riktigt vänja mig vid folk som säger "Efter döden så blir det bara svart och så finns man inte mer." Hoppas att de hamnar i hevletet... (Ja, hevletet, inte helvetet)

[Cortez]

...själv tycker jag att döden har fått alldeles för dyster stämpel på sig - jag menar - att dö kan vara en befrielse, varför ska döden vara hemsk? Man associerar ju döden med svart osv...

Jag hoppas på ständig eufemi, fast det kanske skulle vara lite jobbigt i längden "a men kom igen, jag börjar bli less på detta naiva leende på mina läppar...".

Kalla mig optimist eller nått.

...ställer mig dock skeptisk till himmelrike osv.

Tror dock på Gud, dock inte som allsmäktig, skapande osv.

Självklart kan döden vara nåt fint, ungefär som

"Du har nu avtjänat din tid i helvetet(jorden) och får återkomma till himmelen". =)

Döden behöver ju inte vara nåt läskigt, men folk är ju rädda för det okända. Och det finns ingen som kan berätta om hur döden "är". Om det finns nåt efter man dör så kommer man märka det.

Jag tror på ett himmelrike...tror jag. Men jag tror inte på att det är moln och änglar och grejer. Helt enkelt, bättre människor. Svårt att förklara. Jo, jag vill gärna tro på Gud, tro på nåt finare finns, tro på att det finns nån snubbe som alltid lyssnar...Jag borde bli filosof.

Som sagt, svårt att förklara. =)

Redigerad 28 juni, 2005 av Cortez

[Funnylin]

Jag tror döden är själva höjdpunkten i livet. Livet är bara en lång resväg, döden är målet!

[okka]

Självklart kan döden vara nåt fint, ungefär som

"Du har nu avtjänat din tid i helvetet(jorden) och får återkomma till himmelen". =)

Döden behöver ju inte vara nåt läskigt, men folk är ju rädda för det okända. Och det finns ingen som kan berätta om hur döden "är". Om det finns nåt efter man dör så kommer man märka det.

Jag tror på ett himmelrike...tror jag. Men jag tror inte på att det är moln och änglar och grejer. Helt enkelt, bättre människor. Svårt att förklara. Jo, jag vill gärna tro på Gud, tro på nåt finare finns, tro på att det finns nån snubbe som alltid lyssnar...Jag borde bli filosof.

Som sagt, svårt att förklara. =)

Exakt, man är rädd för det okända...så varför inte försöka lära känna döden? =)

...jag håller på med. Tänker mycket på det...

Tror dock inte på himmel/helvete av den enkla anledningen att enligt mig är alla människor goda...min kärlek till mänskligheten av hur den är skapad går framför det.

Moln, änglar och harpskitet tror jag då ABSOLUT inte på =) Tihi.

[Ebeeto]

Döden är bara svart på grund av saknaden. Att vi inte får ha kvar den avlidne hos oss. Jag tror helt klart på att det som kommer sedan är bra. Men om det inte är de... Det hade sugit. Pengarna tillbaka, typ...

[Cortez]

Exakt, man är rädd för det okända...så varför inte försöka lära känna döden? =)

...jag håller på med. Tänker mycket på det...

Tror dock inte på himmel/helvete av den enkla anledningen att enligt mig är alla människor goda...min kärlek till mänskligheten av hur den är skapad går framför det.

Moln, änglar och harpskitet tror jag då ABSOLUT inte på =) Tihi.

Alla människor goda? Har du bara träffat trevliga människor hittills i livet så är du, som de kristna säger, välsignad.

[Wu Zi Mu]

Ah.. döden..

Jag står över tills ny hittar nytt ämne xP

[okka]

Döden är bara svart på grund av saknaden. Att vi inte får ha kvar den avlidne hos oss. Jag tror helt klart på att det som kommer sedan är bra. Men om det inte är de... Det hade sugit. Pengarna tillbaka, typ...

Exakt, men den synen på döden (dvs att dne är svart pga saknaden) går ut över synen på döden i största allmänhet, och därmed är döden i sig ett väldigt sorlig, ledsam osv. Svart, helt sonika.

..okej, denna syn är ju helt motsatt till religiös syn på döden, men om man hör vad en ateist har att säga om döden så kommer han ju se det som att det är ingenting, svartnad framför ögonen etc.

Jag är så dålig på att få ut hela mina tankar i skrift, mina tankar går före munnen...

Cortez: observera att jag säger att jag älskar människan såsom den är SKAPAD, det är här min tro på Gud kommer in! Jag anser att mänskligheten är skapad god, men att vi har (uppenbarligen, det är bara att se på samhället) förstört oss själva rätt rejält...

Det står en bra grej i Bröderna Karamazov - "destå mer jag hatar en person personligen, så destå mer älskar jag mänskligheten i sig".

Lite så ser jag på saken! Destå mer "ont" vi är med om destå mer märker jag hur gott vi är skapta.

Redigerad 28 juni, 2005 av okka

[Ebeeto]

Jag är så dålig på att få ut hela mina tankar i skrift, mina tankar går före munnen...

Om jag hade tre timmar på mig att skriva om det så hade det funkat. Men det går inte med en kort post på ett forum. Skulle gärna sitta och diskutera dock... Får hitta någon sen på dagen.

[Funnylin]

Om det är någon som vill forsätta på diskussionen som startades i den andra tråden, går det bra att göra det här.

[okka]

Själv är jag väldigt fascinerad av boken Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevsky, och här är ett litet stycke ur den. Det är legenden om storinkvisitorn, som jag tänkte var lämplig här (fast det har mer om Gud att göra än döden). Läs om du ids! =) Det första är dock bara ett liten "inledning" för att fatta handlingen.

Fjodor Dostojevskij låter Jesus komma tillbaka till jorden på 1500-talet då den värsta inkvisitionen pågår. Ett hundratal kättare har bränts till döds i Sevilla i Spanien i närvaro av både de högsta samhälleliga och religiösa ledarna och stadensbefolkning. Jesus blir igenkänd av folket som sluter sig till honom och tar emot hans helande krafter och välsignelse. Detta ser kyrkans högsta ledare, kardinalen och storinkvisitorn, som griper Jesus och för honom till stadens fängelse. I nattens mörker söker han upp sin fånge för ett samtal och där utspelar sig en både märklig och mäktig scen. Han anar vem denne är och hans huvudfråga är "Varför kommer

Du och stör oss?" Men vad var det då som erbjöd sig för dig? Det finns tre krafter, de enda tre krafter i värl­den som är i stånd att en gång för alla betvinga och tämja dessa kraftlösa upprors­makares samvete, till deras egen lycka -- dessa tre krafter är: undret, mysteriet och auktoriteten. Du avvisade såväl det första som det andra

som det tredje och gav själv exempel...

Men du visste inte att i samma stund människan förnekar undret, i samma stund förnekar hon också sin Gud, ty det är inte Gud människan söker utan ett underverk. Och eftersom människan nu en gång inte uthärdar att leva utan underverk, så skapar hon åt sig nya under­verk, egna underverk, och är redo att falla på knä för

häxeri och gamla käringars spådoms­konst, även om denna människa är aldrig så upprorisk och gudsförnekande.

Du steg inte ned från korset, när man ropade till Dig, hånade Dig och gjorde narr av Dig: 'Stig ned från korset och bevisa vem Du är'. Du steg inte ned, därför att Du inte ville än en gång förslava människorna genom underverk - Du begärde deras frivilliga tro och inte deras underverks­tro."

För storinkvisitorn är slutsatsen att Jesus hade för stora tankar om människan. "Människan är en svagare och lägre stående varelse än Du trodde!" Utifrån den "insikten" har kyrkan övergett Jesu väg -- men därmed inte

menat sig uppge sitt ärende. "Vi utförde Ditt värv och grundade det på undret, mysteriet och auktoriteten. Och människorna gladde sig över att de åter drevs som en hjord..."

[Cortez]

Exakt, men den synen på döden (dvs att dne är svart pga saknaden) går ut över synen på döden i största allmänhet, och därmed är döden i sig ett väldigt sorlig, ledsam osv. Svart, helt sonika.

..okej, denna syn är ju helt motsatt till religiös syn på döden, men om man hör vad en ateist har att säga om döden så kommer han ju se det som att det är ingenting, svartnad framför ögonen etc.

Jag är så dålig på att få ut hela mina tankar i skrift, mina tankar går före munnen...

Cortez: observera att jag säger att jag älskar människan såsom den är SKAPAD, det är här min tro på Gud kommer in! Jag anser att mänskligheten är skapad god, men att vi har (uppenbarligen, det är bara att se på samhället) förstört oss själva rätt rejält...

Det står en bra grej i Bröderna Karamazov - "destå mer jag hatar en person personligen, så destå mer älskar jag mänskligheten i sig".

Lite så ser jag på saken! Destå mer "ont" vi är med om destå mer märker jag hur gott vi är skapta.

Om man slår upp "optimistisk" i en ordbok hittar man nog en bild på dig.

Jag fattar inte riktigt vad som menas("destå mer jag hatar en person personligen, så destå mer älskar jag mänskligheten i sig".), men vid den här tidpunkten brukar jag inte vara så pigg på att tänka för mycket. Kommer nog förstå det imorrn.

Redigerad 28 juni, 2005 av Cortez