The Official Beatles Topic

[Toki]

Här kommer en "liten" historia om The Beatles-världens största band.

The Beatles -världens största band .

OBS. Om ni orkar läsa igenom allt..

HUR DET HELA BÖRJADE

Medlemmarna i vad som skulle komma att bli världens största band var John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr vars egentliga namn var Richard Starkey. Det hela började med bandet Quarrymen som John och hans kompis Pete Shotton startade. John spelade gitarr och Pete höll takten på en tvättbräda. Namnet kom från skolan där de båda gick, Quarry Bank skolan. Gitarren hade John fått av sin moster som han bodde hos. Han hade övertalat henne att få en men hon hade sagt att han aldrig skulle kunna försörja sig på att spela på den.

QUARRYMEN

Det blev snart fler medlemmar i bandet. Colin Hanton fick vara med för att han hade trummor för flera tusen kronor. De lärde sig alla låtar av Lonnie Donnegan som var en stor ungdoms idol i England 1956. John ville spela låtar av andra artister också som t.ex. Elvis, Bill Haley, Carl Perkins. Men skivorna var så dyra att han var tvungen att lyssna på radion och lära sig låtarna utantill. Han lärde sig aldrig hela texten utan hittade på egna ord och fraser. Quarrymen uppträdde på ungdomsklubbar, skolfester och födelsedagsbjudningar. Det blev ofta slagsmål när de uppträdde. Ibland berodde det på att publiken inte tyckte om deras musik och ibland på att vissa pojkar blev svartsjuka när deras flickor blev alltför intresserade av Quarrymen. John drog sig inte för att vara med i ett slagsmål. Endast när någon som var mycket äldre och starkare än honom hotade honom blev han rädd och pratade sig ur situationen.

PAUL KOMMER MED I BANDET

Quarrymen spelade på en stor fest som var varje år i Liverpool. En av åhörarna var 14-årige Paul McCartney. Han kände en utav de som spelade i bandet, Ivan Vaughan. Efter konserten berättade Ivan för John att Paul var bra på att spela och John bad att få höra vad han kunde. John blev imponerad av Pauls imitation av Little Richard. Paul kunde ju dessutom stämma en gitarr, något som ingen i Quarrymen kunde. John var lite rädd för att ta med Paul i bandet eftersom han trodde att Paul skulle bli ledaren, så duktig som han var. Alla i Quarrymen gillade inte heller Paul. En utav dem tyckte att han "satte näsan i vädret". Men Quarrymen behövde en bra sångare och gitarrist så Paul blev snart medlem i bandet. John och Paul blev bästa vänner. Varje dag efter skolan övade de hemma hos någon utav dem. Paul lärde John spela gitarr på ett riktigt sätt och de började också att skriva låtar tillsammans. En utav de första låtarna de skrev tillsammans var One After 909 som Beatles spelade in långt senare, 1969. De bestämde också att på varje låt de skrev skulle det stå att både John Lennon och Paul McCartney hade gjort den oavsett hur mycket någon gjort. Detta höll de i många år. Om du tittar på t.ex. låten Yesterday så står det att både John och Paul har gjort den medan Paul egentligen har gjort den helt själv. Att de övade så flitigt gick ut över skolarbetet och när skolåret var slut hade John streck i alla ämnen. John började på konstskola men där trivdes han lika illa som i den vanliga skolan. Nu började också Paul som alltid varit en av klassens flitigaste elever att skolka.

GEORGE KOMMER MED I BANDET

Paul hade ofta sällskap till skolan med George Harrison, en pojke som var något yngre än han själv. Hösten 1957 fick George höra på när Quarrymen övade. Han hade med sig sin gitarr och spelade Guitar Boogie Shuffle. Han spelade bättre än alla i Quarrymen men eftersom han var så liten så tog John honom inte på allvar. George var ofta med när Quarrymen spelade och var någon av gitarristerna sjuk så hoppade han in istället. Dessutom så brydde sig inte Georges föräldrar om hur högt de spelade när de övade. Därmed hade de en plats att öva på. Nu var det för många gitarrister i gruppen, fyra stycken. Någon var tvungen att sluta så man frös ut Eric Griffiths så att George kunde ta hans plats. Pauls mamma dog i cancer 1956 och två år senare blev Johns mamma Julia påkörd av en bil och dödad. Detta tog de båda mycket hårt. John blev ännu aggressivare mot vad han varit förut. De ägnade sig mer och mer åt musiken. Varje lördag satt de framför TV-n och tittade på rockprogrammet "Oh boy". Där fick de för första gången se Cliff Richard and the Shadows, som hade riktiga elgitarrer. De sparade ihop pengar och gick köpte sig varsin elgitarr. Några förstärkare hade de inte råd med så ljudet blev inte särskilt bra. Hösten 1958 var Quarrymen med i en talang jakt och fick en bra placering i den lokala finalen i Liverpool. Huvudfinalen skulle gå i Manchester. Bandet åkte dit men finalen drog ut så på tiden att bandet inte han spela innan det sista tåget tillbak till Liverpool gick. Ingen hade råd att övernatta så de hade bara att åka hem igen utan att fått ha spelat.

STUART SUTCLIFFE

På konstskolan träffade John Stuart Sutcliffe. Han var skolans bäste elev och man trodde att han i framtiden skulle bli en stor konstnär. En gång sålde han en tavla till en stor konstsamlare. Pengarna han fick visste han inte vad han skulle göra med och John föreslog att han skulle köpa en elbas. St u hade aldrig hållit i en elbas förut men eftersom han var så god vän med John var det självklart att han skulle vara med. 1959 spelade Quarrymen på en danstillställning i förorten Neston. Stu var så blyg att han stod med ryggen mot publiken. Plötsligt började två killar på dansgolvet att slåss. En 16-årig kille fick en spark i huvudet och fick föras till sjukhus, och dansen avbröts. Dagen efter kunde Quarrymen läsa i tidningen att pojken dött av skadorna.

ALLAN WILLIAMS OCH JACARANDA

På 50-talet i Liverpool var arbetslösheten stor och många unga som hade gått ur skolan hade inget arbete. Därför var det många som spelade i något band. Det fanns band överallt. Quarrymen var långt ifrån det bästa bandet i Liverpool. Stu spelade så dåligt att John eller Paul brukade dra ur kontakten till hans förstärkare. Spelade man inte i något band satt man oftast på något café för att få tiden att gå. Jacaranda eller Jac var ett café som John, Paul och George ofta gick till. John, Paul och George trivdes bra bland musikerna och bohemerna där. Ägaren hette Allan Williams. Det var han som Quarrymens första manager, det vill säga han skaffade spelningar åt dem. Quarrymen uppträdde en del på Jac också.

ETT NYTT NAMN

Allan Williams arrangerade konserter med flera världsberömda artister och kom på så sätt i kontakt med Larry Parnes. Parnes ville att Quarrymen skulle kompa sångaren Johnny Gentle på en turné i Skottland. Men först måste namnet ändras. John, Paul och George gillade Buddy Holly och hans grupp The Crickets som betydde gräshopporna. De satt länge och funderade på en massa insekter. Det var Stu som till sist kom på det: - Vi kallar oss the Beetles (skalbaggarna). - Ja, men med ett a istället för ett andra e eftersom vi spelar beat-musik. En vän till dem tyckte namnet var för kort och föreslog Long John and the Silver Beatles. Men eftersom John inte var så lång fick det bli bara Silver Beatles. Med som trummis kom Tommy Moore. Alla i bandet trodde att turnén skulle göra bra PR för dem men så blev det inte. Istället blev det en stor besvikelse för dem. För det lilla gage de fick var de tvungna att betala resa, mat och övernattning. Stu fick inga pengar alls. Parnes ville inte ge pengar till någon som inte kunde spela. Så de andra blev tvungna att dela det lilla de fick med Stu. När de efter fjorton dagar kom tillbaka till Liverpool hade ingen utav dem mer än hundra kronor. Ingen i Skottland hade lagt märke till vare sig dem eller Johnny Gentle. Dessutom ville trummisen Tommy Moore sluta. Han hade tröttnat på att John var så stor i käften. Han skulle börja arbeta på en flaskfabrik (!) istället. Många år senare sa George så att Ringo hörde det att Tommy hade varit den bästa trummis de någonsin haft.

PETE BEST

I huset där Pete Best bodde låg 1960 ett inneställe för ungdomar. Hans mamma, Mona Best ville att ungdomarna skulle ha en trygg plats att vara på. Pete var ovanligt duktig i skolan men han ville hellre bli en professionell musiker. Pete spelade trummor. Allan Williams fick problem på Jac, det ordinarie bandet, Royal Carribean Steelband for till Hamburg där de fick mycket bättre betalt. Williams kom på att även andra band från Liverpool kunde få jobb i Hamburg. Han kallade till sig de bästa grupperna i stan för att spela in ett band som han skulle ta med sig till Hamburg. Silver Beatles fick också vara med. Cass and the Cassanovas och Derry and the seniors var de första banden från Liverpool som fick åka till Hamburg. I augusti 1960 var det Silver Beatles tur. De hade fått ett kontrakt med en klubb som hette Indra. Det var bara ett problem, de hade ingen trummis. Två dagar innan de skulle åka ringde Paul till Pete och frågade om han ville vara med. Han sa ja direkt.

HAMBURG

Resan till Hamburg var den första utomlandsresan för alla i bandet. Med på resan var Williams och några av hans vänner som var med för att ha roligt. Williams hade gett pojkarna i bandet 300 kronor till ny kläder. De hade skaffat sig snäva byxor, spetsiga krokodilskor, svarta skjortor och sammetsjackor. Indras ägare var ändå inte nöjd, han tyckte att kläderna såg för billiga ut. Indra låg på Reeperbahn. På Reeperbahn låg i stort sett bara bordeller och porrklubbar. Den första kvällen blev ett fiasko men efter ett tag blev det bättre. De förstod att det inte räckte med att spela musik, man måste fånga publikens intresse genom att till exempel hoppa, dansa mm. John och Paul var värst. De nästan tävlade om vem som var galnast på scenen. Till slut blev scenen så sönderhoppad att den blev tvungen att stöttas med hjälp av ölbackar. Varje kväll uppträdde Silver Beatles ungefär fem timmar. Varje dygn sov de fyra till fem timmar. För att de skulle orka med uppträdandena så började alla utom Pete ta ett slags uppiggande piller, Preludin. Det var första gången som Beatles använde droger. Senare skulle de få mycket svårt att sluta, särskilt John.

BEATLES-FRISYRERNA KOMMER TILL

Indra stängdes efter ett tag eftersom grannarna klagade. Silver Beatles flyttade till en annan klubb, Kaiserkeller där ett annat Liverpool-band spelade, Rory Storm and the Hurricanes. I det bandet spelade Ringo Starr. Anledningen till att han kallades Ringo Starr var att han hade färggranna ringar på fingrarna. En kväll när de båda banden spelade kom en student vid namn Klaus Voorman in på Kaiserkeller. Han satt i fyra timmar och kollade på när Silver Beatles spelade. Han kom igen flera gånger. En gång fick han med sig sin flickvän, Astrid Kircherr. Hon tyckte också om musiken, men det hon tyckte mest om var Stu. Astrid och Klaus blev Silver Beatles första vänner i Hamburg. De var ofta hemma hos Astrid och fick god mat. I november förlovade sig Astrid och Stu. Astrid ville ändra hans frisyr. Hon klippte honom och kammade håret framåt med pannlugg. De andra bandet skrattade åt honom länge när de fick se honom nästa gång. Men efter ett tag följde Paul efter, John ville inte vara sämre så han klippte sig också likadant. Nu hade den berömda Beatlesfrisyren kommit. Kaiserkeller och Indra hade samma ägare, Bruno Koschmider. Nu bytte Silver Beatles till en ny klubb, Top Ten som inte ägdes utav honom. Han blev inte glad att förlora dem till en konkurrent, så han tipsade polisen om att George bara var sjutton år, ett år för ung för att jobba på nattklubb. George blev utvisad och ett par dagar senare blev Paul och Pete anklagade för en eldsvåda på en biograf som de övernattade på. Nu blev också de utvisade till England.

BARA BEATLES

"Direkt från Hamburg. The Beatles! " stod det på en stor affisch på ett ställe där Beatles spelade den 27 december 1960. Arrangören hade strukit Silver, och efter den dagen kallades de bara Beatles. När de varit i Hamburg hade de fått en väldigt bra spelträning. - Det var i Hamburg som vi lärde oss att spela, har John berättat. De spelade denna kväll precis som de gjort i Hamburg och i slutet av konserten var salen vid kokpunkten.

CAVERN

I januari 1961 började Beatles spela på en liten klubb i Liverpools centrum som hette Cavern. När den hade öppnats 1957 hade det varit en jazzklubb. Det hade den också varit fram till nu, men nu öppnade den portarna för de många rockgrupperna som fanns i staden. Beatles blev snabbt den populäraste gruppen på Cavern. Många kom bara för att se Beatles, och Pete som var tjejernas favorit. Från när de började spela fram till februari 1962 spelade Beatles på Cavern 292 gånger. Nu höll de på att knappa in på Rory Storm and the Hurricanes som var det populäraste bandet i Liverpool. I april 1962 reste de till Hamburg igen för att spela på Top Ten. George hade fyllt arton så det var inga problem med det. Top Ten betalade dubbelt så mycket som Indra och Kaiserkeller så nu kunde de bo bra. Det var ett problem i bandet: Stu och Paul tyckte mer och mer illa om varandra. Stu visste att han inte kunde spela elbas och Paul ville överta hans plats. Han tyckte inte att Beatles behövde tre gitarrister. Det gick så långt att Paul och Stu började slåss och Stu fick en rejäl omgång. Samtidigt fick han mer och mer lust att börja måla igen. Det hade han inte gjort sedan han började i Quarrymen. Han kom med Astrids hjälp in på konstskolan i Hamburg och Paul fick byta till elbas.

TONY SHERIDAN

Tony Sheridan hette en sångare från England som uppträdde samtidigt som Beatles i Hamburg. Han skulle spela in en skiva och behövde ett band som kunde ackompanjera honom. Beatles fick i uppdrag att göra det. Producenten hette Bert Kaempfert. Han gav Beatles ett nytt namn för detta tillfälle, The Beat Brothers. Sheridan and the Beat Brothers spelade in gamla, kända låtar som My Bonnie och When The Saints Go Marching In. Kaempfert gillade inte den moderna popmusiken men Beatles fick ändå spelade in en låt som John och George gjort själva, Cry For A Shadow som var en parodi på gruppen The Shadows. De fick 500 kronor för inspelningen. När de reste hem till Liverpool igen stannade Stu kvar. Han skulle gifta sig med Astrid. I Liverpool fortsatte de med ett eller två uppträdanden per dag som de gjort innan de åkte. I juli började Mersey Beat ges ut. Det var Liverpools första poptidning och den drevs av Bill Harry som var en kompis till John. Nu hade Beatles blivit stans största grupp och det stod om dem i varje nummer. Bill visste att John gillade att teckna och måla så det var inga problem att få honom att stå för en fast spalt i tidningen. Bob Wooler var discjockey på Cavern och skrev också i Mersey Beat. En gång skrev han: - Beatles är fantastiska. Jag tror aldrig vi får uppleva deras like! Det skrev han redan i september 1961, innan Beatles hade gett ut en enda skiva i England. En annan som skrev i Mersey Beat var Brian Epstein som hade Liverpools bästa skivbutik.

BEATLES FÅR EN MANAGER

Den 28 oktober stod Brian Epstein i sin skivbutik när Raymond Jones, en 18-årig kille som brukade köpa skivor där kom in och frågade efter en skiva som hette My Bonnie. Epstein skakade på huvudet och frågade vilka som spelade. - Du har säkert inte hört dem, de kallar sig Beetles med ett a, sa Jones. Epstein satte en ära i att ha stans bästa skivbutik och lovade att skaffa fram den. - Kom igen på måndag, sa han. Innan dagen var slut fick han ytterligare tre förfrågningar om samma skiva. Han ringde runt till de olika skivbolagen men det var ingen som hade hört talas om ett band som kallade sig Beatles. Av en ren slump fick han reda på att Beatles spelade på Cavern, som låg alldeles runt hörnet. Han gick dit för att få reda på var han kunde få tag på skivan. När han kom in på Cavern var Beatles uppe på scenen och spelade. Brian har berättat att det första han tänkte när han fick syn på dem var att de behövde klippa sig. Brian var homosexuell och den här kvällen blev han förälskad i John Lennon. Efter konserten tog han mod till sig och gick fram till George. - Men är det inte självaste herr Epstein, sa George och ropade på de andra. Brian fick följa med in till ett rum bakom scenen där han fick höra skivan som han letade efter. Beatles och Brian kom överens om att de skulle träffas några veckor senare för att prata om några saker. Brian hade fått en idé! När de sedan träffades några veckor senare pratade de lite om kontrakt, manager och framtiden. Några dagar senare bad Brian dem att komma ner till butiken efter stängningstid. När de kommit så sa han: - Ni behöver en manager. Vill ni ha mig? Det dröjde ett tag innan John svarade. - Ja. Var är kontraktet, så ska jag skriva under. Brian hade aldrig drömt om att bli manager, men nu kunde han träffa John så ofta han ville. Han visste inte hur ett kontrakt skulle se ut men det löste sig och de fyra beatlarna skrev under kontraktet som skulle ge Brian en fjärdedel av alla inkomster i fem år framåt.

PÅ JAKT EFTER ETT SKIVKONTRAKT

Brians viktigaste uppgift var att skaffa ett skivkontrakt till Beatles. De var otroligt populära i Liverpool, men helt okända i resten utav landet. Han fixade så att Mike Smith från skivbolaget Decca kom till Cavern för att titta och lyssna på Beatles. Han gillade det han såg och bjöd in dem till Deccas grammofonstudio i London. Inspelningen skulle ske på nyårsdagen 1961. Men ingen utav dem hade arbetat i en studio förut. Därför vågade de inte heller släppa loss så som de gjorde på scenen hemma i Liverpool. De spelade in några kända covers men de fick också lov att spelas in ett par egna låtar. Beatles var inte riktigt nöjda med resultatet men Smith var strålande glad. Så när de for tillbaka till Liverpool var de ganska säkra på att de snart skulle få ge ut sin första skiva. Några dagar senare blev de valda till Liverpools bästa popgrupp före bland annat Gary and the Pacemakers och Rory Storm and the Hurricanes. Men glädjen varade inte länge. De fick besked om att Decca inte ville ha dem, trots allt. - De liknar The Shadows för mycket, sa de på skivbolaget. Och popgrupper håller på att bli omoderna. Brian åkte direkt till London och Decca. - Ni måste vara från vettet. Jag är helt säker på att Beatles en dag kommer att bli större än Elvis. Cheferna skakade på huvudena. Hur många gånger hade de inte hört det från hoppfulla managers. Men Brian är faktiskt den enda som sagt det och haft rätt! Det var nu som Brian fick visa sin starka sida som manager, han gav aldrig upp. Veckorna som följde försökte han med alla stora skivbolag. Men ingen ville ha en popgrupp. Soloartister skulle det vara. Brian trodde att Beatles skulle ha bättre chanser om de klädde sig lite snyggare. Han tyckte att de såg ut som luffare, inte popstjärnor. Han tyckte dessutom att de skulle sluta med att dricka öl och svära på scenen. Efter några dagar såg de ut som Brian tyckte att en modern popgrupp skulle se ut.

TILLBAKA TILL HAMBURG OCH STU

I April var Beatles fortfarande utan skivkontrakt och de åkte till Hamburg för tredje gången. Den här gången tog de flyget vilket imponerade på både fansen och på Beatles själva eftersom ingen utav dem hade flugit förut. Den här gången skulle de uppträda i sju veckor på en klubb som hette Star Club. Stu hade i flera veckor glatt sig åt att få träffa sina vänner igen. Men Stu var inte frisk. Han hade haft en väldig huvudvärk i flera månader och hade svimmat flera gånger på konstskolan. Men ingen utav läkarna som undersökte honom kunde hitta något fel. Den 10 april, tre dagar innan Beatles skulle komma fick Stu så ont att Astrid var tvungen att ringa efter en ambulans som kom och hämtade honom. Stu dog på vägen till sjukhuset. Efteråt kunde läkarna hitta orsaken till hans död. På en röntgenbild såg man en hjärntumör som var så liten att läkarna inte upptäckt den tidigare. Stus död tog hårt på alla i Beatles. Pete, Paul och George grät öppet. Det gjorde inte den "tuffe" Lennon. Den enda gång man märkte att han sörjde var när han frågade Astrid om han kunde få den halsduk som Stu hade haft på sig när de två hade vandrat på Liverpools gator om vintrarna. Den här resan blev vildare än de båda tidigare hamburgresorna. De tog mycket droger. - En gång tog John så många tabletter att det fradgade ur munnen på honom, har en musiker på Star Club berättat.

GEORGE MARTIN

Medan Beatles var i Hamburg fortsatte Brian med att försöka skaffa ett skivkontrakt åt dem. För några pund pressade han en singel från ljudbandet från Decca. En bekant till honom föreslog att han skulle söka upp chefen för det lilla skivmärket Parlophone, George Martin. Parlophone ägdes av EMI som var det största skivbolaget som hade sagt nej till Beatles. George Martin var inte som alla andra skivbolagschefer. Han var lugn och stillsam. Han var inte så förtjust i musiken men han lyssnade artigt på skivan. Han hade aldrig sysslat med pop förut. Hans specialitet var humoristiska skivor med The Goons där Peter Sellers var med. Men han tyckte om Pauls röst och han tyckte att de kunde få en chans. Kanske kunde Beatles bli Parlophones svar på Cliff Richard and the Shadows. George och Brian kom överens om att de skulle komma några veckor senare för en provspelning. Beatles kom bra överens med George med en gång. John var överlycklig eftersom han fick jobba med samma producent som Peter Sellers! När Beatles spelade satt George i kontrollrummet och lyssnade kritiskt. Han var inte riktigt nöjd. Han tyckte inte att någon utav låtarna passade gruppen. Något som var ännu värre var att han tyckte att Pete var för dålig på att spela trummor. Han sa till Brian att om de skulle få spela in en skiva måste de ha en bättre trummis. Pete hörde inte vad som eftersom han höll på och packade ihop trummorna. Det tog två månader innan de fick svar från George Martin. Under tiden fortsatte de med att uppträda på Cavern och i områdena runt Liverpool. Pete var populärast bland fansen, men Brian hade bestämt sig, han skulle bort. Brian hade redan sett ut en ny trummis, Ringo Starr, som spelade i Rory Storm and the Hurricanes. Det var inte lätt att bli av med Pete. Neil Aspinall, Beatles chaufför och allt i allo var Petes bästa vän. I mitten på augusti bad Brian Pete att komma till kontoret i skivbutiken. Han gick rakt på sak: - Pojkarna vill inte ha med dig i gruppen. De tycker inte att du är tillräckligt bra. Pete blev helt stel i kroppen. Hade de behövt två år för att komma underfund med att han inte kunde spela? Beatlesfansen blev rasande. De var säkra på att det var John och Paul som inte gillade att han var mer populär än de. George fick en blåtira av en arg flicka och Brian vågade inte visa på flera vevkor inne på Cavern. Rory Storm tyckte inte heller så bra om Brian eftersom han hade "stulit" deras trumslagare. Flickorna på Cavern blev ju inte heller gladare när John några dagar senare gifte sig med Cynthia Powell, en gammal skolkamrat till honom. På kort tid hade de förlorat två personer att förälska sig i.

LOVE ME DO

I början av september skrev Beatles skivkontrakt med Parlophone. Kontraktet var av den dåliga sorten, Beatles skulle bara få några ören för varje skiva som de sålde. Inspelningen skulle ske den 11 september och George Martin tog inga risker. Han trodde att Pete Beat fortfarande var med i gruppen och hyrde in den professionelle trumslagaren Andy White. När Ringo fick se honom i studion trodde han att han skulle drabbas av samma öde som Pete. Beatles skulle få spela in två egna låtar, Love Me Do och PS I Love You. George upptäckte att Ringo var mycket bättre än Pete bakom trummorna och tyckte att han i alla fall borde få en chans. De spelade in många versioner av Love Me Do. De båda trumslagarna turades om att spela. När White spelade trummor spelade Ringo tamburin. Ringo spelade på den första singeln som kom ut i England och White spelade på den version som användes till Beatles första LP. Efter femton upptagningar var George Martin nöjd. John hade stora sår på läpparna efter att ha spelat munspel halva dagen. Love Me Do släpptes den 4 oktober 1962 men EMI brydde sig inte om att göra reklam för den. Den blev en jättehit i Liverpool men i resten av England var det ingen som brydde sig. Brian gjorde allt för att skivan skulle bli känd över hela landet. Han hade hört att en skiva måste sälja 10000 exemplar för att gå upp på Top 20. Därför beställde han 10000 exemplar till sin skivbutik. Han sålde långt ifrån alla men tricket lyckades. Den dök upp som 49 på Top 100. Detta gjorde att den spelades mycket i radio och efter ett par veckor var den uppe på 17:e plats.

PLEASE PLEASE ME

Den 26 november var Beatles på plats i studion igen för att spela in en ny singel. George Martin ville att de skulle spela in How Do You Do It som hade skrivits av den kända schlagerkompositören Mitch Murray. John och Paul tyckte inte om den och sa att de inte ville spela en egen låt. Det tyckte inte George Martin men Beatles stod på sig och spelade Please Please Me för honom. Han hade hört den förut men då hade den gått i ett långsammare tempo. Nu tyckte han mycket bättre om den. Den enda invändningen han hade var att de borde börja med refrängen. Beatles gick in i studion och spelade låten en enda gång. George Martin tyckte att allt blev så bra att det inte gjorde något att John och Paul glömde texten här och där. När de kom ut ur studion sa Martin: - Mina herrar, ni har just spelat in eran första hit! Please Please Me skulle komma ut först den 12 januari så Beatles for till Hamburg för att spela på Star Club igen. De hade ingen större lust men de måste hålla löftet till ägaren om att komma tillbaka. När de efter fjorton dagar åkte hem var de överlyckliga och lovade varann att aldrig mer åka tillbaka. Dagen innan Please Please Me kom ut var Beatles med i TV-programmet "Thank You Lucky Stars" som sändes över hela landet. Det var svårt att höra att de sjöng Please Please Me eftersom publiken skrek så enormt. Men det syntes att Beatles var olika andra popgrupper. De hade pannlugg och fina kläder. Dessutom såg de glada ut hela tiden medan de gav publiken en show. Please Please Me fick strålande kritik i flera tidningar och en känd Tv-man sa att Beatles var Englands näst bästa grupp efter The Shadows. Dagarna som följde var Beatles med i flera radio och TV-program. Den 2 mars gick en dröm i uppfyllelse för John och Paul, Please Please Me blev etta på de engelska hitlistorna. Fansen i Liverpool förlät för att de sparkat Pete Best. De var så stolta att "deras" pojkar hade klarat det. George Martin handlade snabbt och bjöd in Beatles att spela in en hel LP. Nu tvekade han inte längre att låta dem använda sina egna låtar. Inom loppet av tretton timmar hade de spelat in fjorton låtar. Många utav dem var skrivna av John och Paul. Resten var gamla rocklåtar som de spelat på Cavern och i Hamburg. LP:n fick heta Please Please Me och kom ut den 22 mars. Strax efter följde en ny singel, From Me To You som också blev etta på de engelska hitlistorna. Nu hade Beatles blivit den populäraste gruppen i England och folk strömmade till konserterna, och varje kväll var det många som inte kom in. Beatles var inte den enda utav Brians grupper som hade framgångar. Gary and the Pacemakers blev etta med How Do You Do It, låten som Beatles inte ville ha. Billy J Kramer fick sin första hit med Do You Want To Know A Secret, som John och Paul hade skrivit. Allt det här fick tidningarna att skriva om "the Mersey Sound", efter floden Mersey som delar Liverpool i två halvor.

BEATLESHYSTERIN

1963 träffade Beatleshysterin England. Man kunde inte gå på en Beatleskonsert utan att riskera att bli nertrampad eller få kläderna sönderrivna. Folk stormade scenen, grät, bet sönder läpparna och kissade på sig av ren upphetsning. George tänkte sig inte för när han sa att Beatles gillade sega gubbar. De fick tusentals sega gubbar upp på scenen och med posten. Ingen utav medlemmarna i gruppen kunde längre röra sig utomhus utan att bli överstormad av fans. Det som utlöste det hela var låten She Loves You som gick rakt upp på förstaplats på hitlistorna. Alla nynnade på refrängen som nästan bara bestod av Yeah, Yeah, Yeah som inte betyder något mer än ja, ja, ja. På radiostationerna sa man bara "här är de igen" när en Beatleslåt skulle spelas. Beatles själva ansåg att den riktiga hysterin utbröt när de kom tillbaka från en femdagarsturné i Sverige i slutet av oktober. - Den här mottagningskommittén måste vara avsedd för några andra, sa Paul när han gick ut ur flygplanet på Heathrow som är Londons flygplats. Men det var det inte. Tusentals fans hade samlats för att ta emot sina hjältar. Nu gick det upp för Beatles att de inte var en vanlig popgrupp, utan ett fenomen som England aldrig skådat förut. I början på november spelade Beatles på en festföreställning i London där kungafamiljen var närvarande. Ingen popgrupp hade tidigare spelat för kungafamiljen och Brian var livrädd att John skulle säga något dumt om dem. Han kunde ta det med ro. John presenterade en utav låtarna så här: - Publiken på de billigare platserna kan klappa i händerna, de andra behöver bara klirra med juvelerna. Repliken återgavs i alla tidningar dagen efter och alla hade uppskattat det lilla skämtet. "Det var en så charmig, liten oförskämdhet av de kolossalt charmiga Beatles" står det i en utav böckerna om gruppen. Förut hade tidningarna nästan aldrig skrivit om pop men nu drabbade Beatleshysterin även dem. De flesta tidningarna skrev nästan varje dag om Beatles fram till jul. Beatles turnerade över hela England den hösten. Folk stod i kö i flera dygn för att få biljetter. Beatles överraskade alla med sina kvicka svar. En journalist frågade dem om de använde peruker. - I så fall de enda med mjäll, svarade John. Även fast de gjorde så många konserter och alla var slutsålda blev Beatles inte rika. Avtalen hade gjorts innan Beatles blev kända. Som regel spelade Beatles för en tiondel av vad de kunde begärt. Men för Brian var ett handslag lika bindande som ett skrivet kontrakt. Den 22 november släpptes Beatles andra platta, With the Beatles. Den var förhandsbeställd i 300 000 exemplar och satte nytt försäljningsrekord. Musikaliskt sett var den långt före sin tid. Plattan gick rakt upp på förstaplatserna på hitlistorna och stannade där i ett halvår. Veckan därpå kom en ny singel, I Want To Hold Your Hand. Den var förhandsbeställd i 700 000 exemplar! Den 7 december hade Beatles fem låtar på Englands Top 20. De låtar som de inte använde själva gav de till Brians andra artister. Billy J Kramer fick en ny hit med I'll keep you satisfied, som John och Paul hade skrivit. Alla tyckte om Beatles, gamla, unga, flickor, pojkar. De var hela Englands hjältar, alltid leende, trevliga och snyggt klädda. Vem kunde tro att dessa pojkar betett sig som de gjort på porrklubbar i Hamburg? Beatles hade inte förändrat sig, de drack och festade som förr och fortsatte med pillrena. Tidningarna visste att Beatles inte var så präktiga som alla trodde. Men ingen ville förstöra intrycket av de snälla, rara gossarna från Liverpool. Och Beatles och Brian höll god min. Allt var inte som man hoppades hösten 1963. From Me To You gavs ut i USA men kom inte längre än till 116:e plats på hitlistorna. Ett par LP-skivor gavs ut i Canada och USA med lika dåliga resultat. I januari reste Beatles till Paris för att erövra Frankrike, men turnén blev ett fiasko. På flygplatsen väntade bara journalister, inga fans. På Olympia i Paris var det nästan bara män i publiken som hade kommit för att se Trini Lopez och Sylvie Vartan. Beatles fick bara en hövlig applåd och högtalarna klickade tre gånger under konserten.

BEATLES ÅKER TILL USA

Den 7 februari gick Beatles ombord på ett flygplan som skulle ta dem till USA. 5000 fans hade samlats på Heathrows flygplats för att önska Beatles lycka till på deras första USA-turné. Alla i Beatles var spända och det berodde inte på att de var rädda för att flyga utan att de visste att ingen engelsk grupp tidigare hade slagit igenom i USA. Brian hade länge försökt att övertala EMI:s amerikanska skivbolag, Capitol att ge ut Beatles skivor. Han hade skickat Please Please Me men bara fått ett brev tillbaka där det stod att de inte trodde att Beatles hade någon chans i USA. Eftersom Capitol inte ville lät Brian de små skivbolagen Vee-Jay och Swan ge ut singlarna Please Please Me och From Me To You. Men inget utav de båda skivbolagen hade råd att göra reklam för dem. Och det var sällan radiostationerna spelade skivor med okända artister från små skivbolag. Ingen utav singlarna kom upp på Top 100. Frampå hösten 1963 reste Brian ännu en gång till USA, och nu gick Capitol motvilligt med på att ge ut I Want To Hold Your Hand. - Men vi tror inte att folk kommer att köpa den, sa cheferna för skivbolaget. Under den här resan besökte Brian programledaren för ett utav de populäraste TV-programmen i USA, Ed Sullivan. Som så ofta senare hade Beatles en otrolig tur. Sullivan hade några månader tidigare varit på Heathrowflygplatsen samtidigt som Beatles kom tillbaka från Stockholm. Han hade aldrig varit med om en sådan uppståndelse för en popgrupp tidigare. Därför svarade han ja när Brian frågade om Beatles fick vara med i hans TV-show. Han gick till och med med på att Beatles skulle vara stjärnor i programmet. Brian brydde sig inte om att Beatles bara skulle få hälften så mycket pengar som de brukade få, det var reklamen han var intresserad av. Miljontals människor såg Ed Sullivan show varje gång. I ett enda slag skulle Beatles vara kända över hela USA. Turen fortsatte för Beatles. En skivpratare i Washington spelade I Want To Hold Your Hand och fick massor av telefonsamtal från folk som ville veta vilka de var. I Chicago händ samma sak. På Capitols huvudkontor började man nu förstå att det var något speciellt med Beatles. Tre fabriker fick order om att pressa en miljon exemplar av I Want To Hold Your Hand. I januari spelade alla radiostationer Beatleslåtar flera gånger i timmen. Första februari var I Want To Hold Your Hand etta på hitlistorna och hade sålt i en och en halv miljon exemplar. ED SULLIVAN SHOW På en radiostation sa man morgonen den 7 februari: - Klockan är nu 6.30 Beatles-tid. De lämnade London för 30 minuter sedan och är nu på väg över Atlanten. Temperaturen är 32 Beatles-grader. 5000 personer hade samlats på Kennedyflygplatsen för att välkomna Beatles till USA. Inte heller den här gången förstod de att välkomstkommittén var för dem. Beatles leddes in till ett rum där 200 journalister väntade. De charmade alla med sina kvicka och roliga svar. - Ska ni klippa håret medan ni är här i USA? - Vi klippte det igår. - Vill ni sjunga något för oss? - Hur mycket får vi för det? - Vad är hemligheten bakom succén? - Om vi visste det, skulle vi starta var sin egen grupp. Dagen efter skrev tidningarna att Beatles var så roliga att de kunde skriva vitsar åt Bob Hope som då var USA:s mest kände komiker. Ledningen för hotellet där Beatles skulle bo fick en lättare chock när de förstod att det var Beatles som skulle bo där. Rummen hade bokats några månader tidigare till "fyra affärsmän från London". Ed Sullivan show sändes direkt i TV den 9 februari. 50 000 hade beställt biljetter men studiosalen hade bara plats för 728 stycken. 70 miljoner människor såg programmet den kvällen. Hälften av USA:s alla TV-tittare. Den här kvällen begicks det också färre förbrytelser i USA än på 50 år! Två dagar senare spelade Beatles sin första konsert i USA. Detta skedde i Washington. Efter konserten gav de sig iväg till en mottagning på den brittiska ambassaden. Ingen i Beatles tyckte om sådana tillställningar. - Det är för snobbar som egentligen avskyr oss, sa John. De kommer bara för att vi är rika och berömda. Under kvällen tog en utav de kvinnliga gästerna en sax och klippte av en lock av Ringos hår. Beatles blev rosenrasande och lämnade ambassaden. Denna händelse togs till och med upp i det brittiska Underhuset. En parlamentsledamot ville veta om Beatles blivit utsatta för övergrepp! Den 15 februari blev Beatles första LP ette på hitlistorna i USA. Dagen efter var de med i sin andra Ed Sullivan show. Denna gång tittade 75 miljoner människor på programmet vilket var nytt rekord. Aldrig hade så många människor sett på ett TV-program samtidigt. Beatles framgångar låg inte bara på skivområdet. Det såldes en miljon Beatles-skjortor på tre dagar, 100 000 Beatles-dockor och Beatles-perukerna tog slut direkt fast man tillverkade 35 000 om dagen. Beatles själva tjänade inte så mycket på det här. Brian hade gjort ett avtal där Beatles skulle få 10% av intäkterna. Han hade aldrig kunnat föreställa sig att den här försäljningen skulle dra in miljontals dollar. Den 22 februari reste Beatles hem igen. De lämnade ett USA där Beatles-febern höll på att bli lika hög som i England.

A HARD DAY'S NIGHT

A Hard Day's Night hette Beatles första film. Den innehöll nya låtar, sketcher med mera. Den visar Beatles på flykt undan fansen och i studion. Den visar verkligen Beatleshysterin. Den skulle ha hetat Beatlemania (Beatleshysteri) men namnet blev ändrat i sista stund. A Hard Day's Night var ett uttryck som Ringo använde när det varit en slitsam dag. Filmen blev en jättesuccé bland både kritiker och publik. Tidningarna liknade Beatles vid Bröderna Marx, som var USA:s roligaste komiker. När filmen visades på bio skrek folk lika högt som på konserterna. Än idag räknas den som den bästa popfilm som någonsin gjorts. LP-skivan från filmen är den första med enbart egna låtar. De låtarna hade John, Paul och George skrivit under deras världsturné. På hotell, flygplan eller vid andra tillfällen när de fick några minuter över. A Hard Day's Night ledde till att Beatleshysterin blev ännu värre i USA än i England. När Beatles kom på sitt andra besök i augusti var förtjusningen enorm. De var livrädda för vad som skulle hända om folkmassorna fick tag på dem. De lärde sig att alltid vara ute i sista stund till en konsert. Om de sprang för allt vad de orkade mot ingången drog folk i regel in magarna och släppte förbi dem. I filmen är dessa scener är dessa scener roliga, i verkligheten var de blodigt allvar. Sedan det första besöket i USA hade Beatles första LP sålt 3,7 miljoner exemplar. Deras andra platta hade gått rakt upp på förstaplatsen och blev liggande på hitlistorna i över ett år. Beatles nya singel, Can't Buy Me Love var förhandsbeställd på 3 miljoner exemplar bara i USA och blev den första skiva som låg etta i både USA och England samtidigt. En vecka i mars låg Beatles på de sex första platserna på hitlistorna, och dessutom hade de många andra skivor bland de 100 första. Nu hade Beatles nått den extrema toppen och kunde begära vad som helst för ett framträdande. På den här turnén besökte de 23 platser i USA och Canada. Intresset var så stort att de kunnat spela en vecka på varje ställe. Kansas City ingick inte i turnén, men en av stans rikaste män, Charles O Finley ville gärna ha Beatles till sin hemstad. - Jag har lovat att skaffa Beatles till Kansas City, sa Finley när han pratade med Brian. Beatles hade en utav sina få lediga dagar och Brian lät sig övertalas när Finley bjöd en miljon kronor för ett framträdande. Beatles spelade i en halvtimme och tjänade alltså 35000 kronor i minuten. Ägaren till det hotell där Beatles bodde sålde sängkläderna som Beatles använt till en firma i Chicago. Där klippte de sönder dem till 160 000 småbitar som de sedan sålde för 7 kronor styck. På den försäljningen tjänade de alltså över 1,1 miljoner kronor. I december lades Ringo in på sjukhus. Han skulle operera tonsillerna - en helt ofarlig operation. Men sjukhuset blev stormat av ängsliga fans som frågade om han skulle överleva. Uppståndelsen blev så stor att sjukhuset fick skicka ut rapporter varje timme: "Ringo har 37,5 i feber och mår fint." "Ringo är helt frisk efter operationen." Medan Ringo låg på sjukhus fick en annan trummis, Jimmy Nicol rycka in i stället. Ringo har berättat att han kände sig väldigt utanför under den tid han låg på sjukhus. Men när han kom tillbaka fick han presenter av de andra i bandet som de köpt på de olika ställena som de spelat på. De hade saknat honom trots allt.

VARFÖR BLEV DET BEATLES?

Varför var det just Beatles som blev så kända? En enkel förklaring är att de var bättre på att spela och skrev bättre låtar. De var dessutom mycket roligare på scenen. Om man går tillbaka i tiden. Andra världskriget slutade 1945. Under de första åren efter det hade folk ofta ont om pengar. I slutet av 50-talet kom Beatles som en frisk fläkt samtidigt som folk började få mer pengar. Dessutom var det många som köpte TV vid den här tiden. Man behövde inte se Beatles live utan kunde se dem uppträda fast på TV. Beatles hade gått en hård skola i Hamburg. De hade uppträtt i upp till sex timmar varje kväll. De var rutinerade när de blev stjärnor. USA och England var en lek för dem. Dessutom kunde de skriva otroliga låtar under tidspress, till exempel under turnéer. En annan sak som var viktig var att Brian hade ett sådant sinne PR. Han lät Beatles spela för halv betalning hos Ed Sullivan eftersom han visste att reklamen betydde mer än pengar, just då. Brian fick också Beatles att uppföra sig och klä sig snyggt vilket gjorde att de inte bara blev populära bland ungdomar utan också bland föräldrarna och de äldre. Man kan fortsätta med att försöka komma på förklaringar, men som ett riktigt Beatlesfan behöver man egentligen inga förklaringar. Som en amerikansk Beatlesfan sa en gång: - Tycker du inte om Beatles så får du skylla dig själv.

SHEA STADIUM

I augusti påbörjade Beatles sin tredje USA-turné. Nu var de så populära att ingen inomhusscen räckte till för dem. För första spelade ett popband på en stor utomhusarena. Den 16 augusti uppträdde Beatles på Shea Stadium där 57 000 åskådare satt i publiken vilket då var rekord. Den här gången kunde inte Beatles komma till scenen på vanligt sätt, de fick landa med en helikopter vid sidan av scenen. Fast högtalarna var på för fullt och John och Paul sjöng allt vad de orkade så hördes inte en ton eftersom publiken skrek så mycket. Beatles hörde inte en ton från sig själva under hela konserten. Folk började gråta, andra svimmade och blev bortburna av vakterna. Beatles uppträdde i 20 minuter eftersom det inte var någon idé att spela när de inte kunde höra sig själva spela eller sjunga. Konserten på Shea Stadium var höjdpunkten av Beatleshysterin som nu hade spridit sig till hela världen. I Melbourne hade 250 000 människor samlats på gatorna för att hälsa Beatles välkomna och i Adelaide var det 300 000!

HELP!

Alldeles innan konserten på Shea Stadium hade ägt rum var det premiär på en ny Beatlesfilm, Help! Den handlar om en indisk religiös sekt som är på jakt efter en utav Ringos ringar. Beatles tvingas fly till schweiziska alperna och Bahamas. Även den här filmen blev en stor publiksuccé men Beatles var inte nöjda. De har sagt att de kände sig som statister i sin egen film fast de hade huvudrollerna. Som vanligt skrev Beatles musiken till filmen själva. LP-plattan blev gruppens största succé dittills. Den gick rakt upp på toppen på alla hitlistor på alla ställen som den släpptes. Men det var något som var fel. Låtarna hade blivit sämre även om det fanns bra låtar. På skivan Beatles for Sale har de bara orkat göra några få låtar och tagit gamla rocklåtar som utfyllnad. Succén hade blivit en vana. Under inspelningen av Help! Var Beatles mycket drogpåverkade. Låten Help! Är egentligen ett rop på hjälp. Om man lyssnar på texten så förstår man.

RUBBER SOUL

Fram till 1965 hade Beatles inte brytt sig så mycket om texterna. Det var mest texter om kärlek. I USA träffade de Bob Dylan som skrev texter om orättvisorna i världen. I USA blev många ungdomar hippies. De demonstrerade mot krig och orättvisor precis som Bob Dylan. Många av dem använde droger precis som Beatles. Resultatet av mötet mellan Beatles och Dylan blev att Beatles lade ner mer tid på texterna och började röka marijuana precis som Dylan och att Dylan började spela med ett band. 1965 gav Beatles ut ytterligare en LP, Rubber Soul. Nu hade det hänt saker med texterna. LP:n visar att Beatles kommit in på rätt spår igen. De hade nya idéer. I låten Norwegian Wood spelar George på ett indiskt stränginstrument, sitar. Han hade övat i flera månader för att lära sig några enkla grepp. Norwegian Wood är slang för hasch. För första gången var Ringo med och gjorde en låt till skivan, What Goes On.

BEATLES FÅR MBE

Den 26 oktober 1965 får Beatles ta emot Storbritanniens högsta utmärkelse, MBE -The Most Excellent Order of The British Empire. Det var drottningen som överlämnade det. MBE-ordern gavs till "särskilt förtjänta kvinnor och män", och Beatles fick den för att de var Englands största exportvara. De hade skaffat landet miljoner i inkomster. Det var något oerhört att en popgrupp med fyra långhåriga män skulle få denna utmärkelse. Vanligtvis gavs den till krigshjältar, politiker eller affärsmän. Men så var det också många som protesterade. Överstar, lorder och andra skickade tillbaka sina utmärkelser i protest mot att bli jämlikar med Beatles. Beatles tyckte lika illa om MBE-utdelningen som om middagen på den brittiska ambassaden i USA. - Jag vet att jag inte är förmer än andra människor, ,men jag är övertygad om att drottningen tror att hon är det, sa John efteråt. MBE-ordern var det slutgiltiga beviset på att Beatles hade blivit accepterade av så gott som alla i Storbritannien. På Filippinerna var man inte lika förtjusta i Beatles. Efter konserten för 100 000 människor på Araneta Stadion blev Beatles sparkade och slagna av en stor, hotfull människomassa. Förklaringen var att Beatles hade tackat nej till en spelning för presidentens hustru. Beatles hade en ledig vilket de inte hade haft på länge, därför hade de tackat nej.

DEN SISTA TURNÉN

John hade ju alltid varit stor i käften. Alldeles innan Beatles skulle påbörja sin fjärde USA-turné i augusti 1966 sa han att "Beatles är populärare än Jesus". Detta uttalande väckte stor uppståndelse. Beatlesskivor och foton av de fyra beatlarna brändes på gatorna i flera amerikanska städer. 30 radiostationer vägrade att spela beatleslåtar. John var snabb med att ta tillbaka vad han sagt och uppståndelsen avtog när han bad om ursäkt. Men innerst inne visste många att han hade rätt, och det tyckte de inte heller om. 1966 var Beatles av allt att döma populärare än Jesus. I augusti gav Beatles ut sin sjunde LP, Revolver. Klaus Voorman, studenten som Beatles hade träffat i Hamburg, hade tecknat omslaget. Revolver var den mest komplicerade popskiva som dittills getts ut. Please Please Me hade spelats in på 13 timmar. Revolver tog flera veckor att spela in. Beatles använde sig av all den teknik som EMI:s nya studio hade och framställde ljud som inget instrument i världen kunde åstadkomma. De flesta låtarna på skivan var så svåra att Beatles inte klarade av att spela dem live. Under USA-turnén hade de nästan inte med en enda låt från Revolver LP:n. Det gick inte att spela dem utanför studion. Innan Beatles kulle ge sig iväg på turnén spådde en spåman att Beatles skulle dö i en flygolycka. Även om han tog tillbaka spådomen kastade den ändå en mörk skugga över turnén. Alla visste hur rädda Beatles var för att flyga. I Memphis demonstrerade 8000 medlemmar av organisationen Ku Klux Klan mot Beatles. De hade inte glömt vad John sagt om Jesus. Beatles kände sig hotade av alla som kom för att se dem spela. de fruktade att någon i den stora folkmassan skulle försöka döda dem. En kväll small det, men det var som tur bara ett fyrverkeri. Tidigare hade Beatles älskat att uppträda, men den här turnén var bara som en lång mardröm för dem. Sista anhalten på turnén var Candlestick Park i San Fransisco den 29 augusti 1966. Bara John, Paul, George, Ringo och Brian visste att det här var den sista gången Beatles uppträdde inför publik. Dagen därpå reste de tillbaka till England, lättade över att ha kommit levande ut ur USA.

BEATLES OCH KNARKET

Beatles hade uppträtt nästan varje dag i sex års tid. Det började i Hamburg i augusti 1960 och fortsatte på Cavern och i områdena runt Liverpool. Sedan 1962 var de ute på turnéer. Under alla år hade de fått vara med om otaliga filminspelningar, konserter, presskonferenser med mera. De hade varit i flera olika länder men aldrig sett något mer än konsertsalarna och insidan av hotellen som de bodde på. Under de mest hektiska åren var de som lika instängda som om de suttit i fängelse. De har själva sagt att de kände sig som fångar i sin egen succé. Och mitt i allt detta skulle de skriva nya låtar och spela in nya skivor. Under åren 1963-64 gav Beatles ut två LP-plattor och omkring fyra singlar om året. Hela världen väntade på att de skulle ge ut fem-sex skivor året. Beatles visste att publiken inte accepterade några dåliga skivor. Endast det bästa var gott nog. Detta satte en stor press på John och Paul som skrev de flesta låtarna. Allt de gjorde behövde vara på toppen, annars blev fansen besvikna. Redan i Hamburg hade de börjat med narkotika för att klara den hårda pressen de utsattes för. De fortsatte med andra droger, till exempel hasch som blev vanligt i England 1964. I Början av 1965 var John, Cynthia, George och hans flickvän Pattie på fest hos en tandläkare i London. Utan att de visste om det, blandade tandläkaren i LSD i deras kaffe. Alla blev livrädda när LSD-ruset började verka. På något sätt tog de sig med en taxi hem till George. På vägen hem trodde de att de var förföljda av tandläkaren och John satt och stötte sitt huvud i väggen och grät. John och George blev inte avskräckta från LSD på grund av den här händelsen. Många av melodierna på skivan Revolver är skrivna under LSD-rus. I början var det bara John och George som tog LSD regelbundet, men så småningom följde både Paul och Ringo efter. Paul sa en gång att "narkotikan hjälpte oss att göra bättre musik".

FRÅN SCEN TILL STUDIO

Beatles tyckte väldigt mycket om att spela inför publik. Men nu hade de blivit så populära att man var tvungen att köpa skivorna eller lyssna på radion om man ville höra dem spela eftersom det inte gick att höra något på konserterna när alla skrek så. Beatles tyckte att det var meningslöst att uppträda under sådana förhållande. Konserterna blev bara kortare och kortare, till slut bara 20 minuter långa. Beatles hade dessutom börjat skapa sådan svår musik som på skivan Revolver. Det var omöjligt för fyra man att framföra sådan musik på scenen. De kunde bara spela de gamla poplåtarna som de hade gjort förr. John och Paul ansåg att turnéerna hindrade gruppens musikaliska utveckling. Därför bestämde de sig för att sluta med allt knog och istället slappna av och göra riktigt bra musik.

SERGEANT PEPPER

Beatles befann sig större delen av de första månaderna av 1967 i EMI:s studio på Abbey Road. Arbetet med den nya LP:n gick långsamt. John och Paul hade bara några få låtar färdiga när inspelningarna började. Ute i kontrollrummet satt George Martin och drack te tillsammans med ljudteknikerna. I ett hörn satt Ringo och spelade kort med Neil och Mal. Inne i studion satt John och Paul vid pianot och skrev texter och melodier. Klockan kunde bli tre på natten innan Beatles var färdiga för att spela in. Denna LP:n skulle bli något helt nytt. Tanken var att låtarna skulle glida ihop, utan den vanliga pausen emellan. Skivan skulle få namnet Sergeant Pepper´s Lonely Hearts Club Band, och Beatles skulle föreställa vara Sergeant Peppers band. Inspelningen gjordes mycket noggrant. Stämma efter stämma och instrument efter instrument lade på ett efter ett tills John och Paul var nöjda. Beatles använde en stor symfoniorkester i en låt, en massa djurläten i en annan. Beatles kom med en massa egendomliga förslag. George Martin svarade ofta att det var tekniskt omöjligt. Men Beatles gav sig inte, så gick det till slut i alla fall. Om Beatles ville ha fioler i en låt, blev George Martin tvungen att skriva arrangemanget eftersom de inte klarade det själva. George var imponerad av alla idéerna. Han visste inte att de använde narkotika, även om han tyckte att John såg lite slö ut. Han var mycket entusiastisk över Johns och Pauls nya sånger, framförallt texterna även om varken han eller Beatles förstod någonting av dem. Johns texter bestod bara av konstiga meningar och vändningar som bara var nonsens. John har själv sagt att texterna inte har någon mening, utan bara är hopkomna i sista minuten i studion. I låten Lucy in the Sky With Diamonds sjunger John bland annat "Henry häst som dansar vals", mandarinträd och syltmoln, tidningstaxi på stranden o.s.v. Brian ville att omslaget till den nya skivan skulle bestå av brunt omslagspapper, men det gick inte Beatles med på. På framsidan av omslaget är Beatles avbildade i färggranna uniformer. Runt omkring dem står många kända personer, döda och levande, bland andra Karl Marx, Bob Dylan, Marlon Brando, Helan och Halvan och Stu Sutcliffe. På baksidan står för första gången någonsin texterna till alla låtarna på en pop-LP. När man viker upp omslaget ser man en ny bild på Beatles i de färggranna uniformerna. Det hade tagit fyra månader och kostat en halv miljon kronor att åstadkomma skivan. Men alla inblandade hade tålamod, de visste att skivan skulle bli ett mästerverk. Segeant Pepper kom ut i handeln den 1 juni 1967 och mottogs med enorm förtjusning. Tidningarna överträffade varandra med lovord. Detta var den bästa popskiva som kommit ut. Folk läste de underliga texterna och tyckte att det var stor lyrik. John och Paul hyllades som stora poeter. John skrattade åt alla som såg en mening i hans texter men blev samtidigt smickrad över att bli tagen på allvar som konstnär. Sergeant Pepper blev gruppens största succé både ekonomiskt och musikaliskt. I USA låg den på hitlistorna i över två år. Det blev en väldig uppståndelse när någon upptäckte att Lucy in the Sky with Diamonds kunde förkortas LSD. Flera radiostationer i både USA och England vägrade att spela den. Ingen trodde John när han sa att det bara var en tillfällighet. Också A Day In The Life förbjöds på många platser eftersom Paul sjunger om "att ta sig ett bloss". Men allt var bara bra reklam och skivan sålde ännu mer. Innan Sergeant Pepper gavs ut, gav Beatles ut singeln Penny Lane/Strawberry Fields Forever. Här sjunger John och Paul om platser där de lekte som små barn. Idag anses den vara den bästa popsingel som någonsin kommit ut. Den 24 juni var Beatles med i världens första TV-program som sändes via satellit. 400 miljoner människor i 24 länder såg Beatles spela sin nya singel All You Need Is Love. Många trodde att Beatles skulle förlora sin popularitet när de slutade med att turnera. Det blev tvärtom. Beatles hade varit så populära som de var sommaren och hösten 1967.

BRIAN DÖR

Sedan Brian upptäckte Beatles 1961 hade de varit allt för honom. Han reste med dem på nästan alla turnéer och var med dem så mycket som möjligt på fritiden. Han reste ofta från Liverpool till London bara för att möta dem på flygplatsen, och så reste han tillbaka till Liverpool samma eftermiddag. När Beatles, oftast då John hade gjort något dumt, var Brian alltid där med ursäkter till tidningar och annan massmedia. Han såg till att ingen kunde ha något att klaga på gällande Beatles. Men från 1964 blev gruppens succé så enorm att Brian inte klarade att hålla ordning på allt. Det hände tusen saker varje dag. För att klara den enorma pressen började Brian att missbruka alkohol och sedan också narkotika. Brian hade aldrig varit bra på att sköta pengar. Även om Beatles inkomster var höga var utgifterna nästan lika höga. Beatles förlorade antagligen hundratals miljoner på Brians dåliga affärssinne. Däremot var Brian genial på många andra sätt. En stor del till att Beatles blev så kända berodde på honom. Han hade en otrolig känsla för PR. Men från 1965 tappade han kontrollen. I början var Brian som en far för de fyra beatlarna. De kom till honom om de hade några problem eller för att få hjälp med något. Men allt eftersom åren gick blev de trötta på att Brian lade sig i allt, och förhållandet dem emellan blev sämre. Brian hade också ett annat stort problem. Han var jämt ute med andra homosexuella män om nätterna. Han var livrädd för att Beatles, eller tidningarna skulle få reda på det. I september 1966 försökte Brian ta livet av sig, men kördes till sjukhus i sista ögonblicket. Senare samma år försökte han än en gång ta livet av sig, men denna gång bara halvhjärtat. Beatles hade kommit underfund att de behövde något mer än narkotika för att komma vidare. Under inspelningen av Help! 1965 fick varsin bok om indisk religion, och George hade efter det läst många böcker i ämnet. 1967 träffade Beatles den indiske vishetsläraren Maharishi Mahesh Yogi, som ledde en rörelse för "andlig förnyelse". Han skulle hjälpa Beatles att "finna sig själva", han skulle lära dem att meditera. En gång när Maharishi var i London deltog Beatles i en kurs i transcendental meditation. Brian blev inte ombedd att vara med. Nu kände Brian att Beatles inte hade någon användning för honom längre. Den 27 augusti 1967 var en söndag. Det spanska paret som skötte hans hus började bli oroliga när han inte svarade när de knackade på dörren till hans sovrum. De ringde Brians sekreterare som kom ihop med en läkare. De bröt upp dörren till sovrummet och fann Brian liggande död i sängen, mitt bland en massa dokument och brev. Läkaren fann att Brian hade dött av en överdos sömntabletter. Om det var en olyckshändelse eller ett självmord vet ingen.

UTAN BRIAN

Beatles skulle spela in sin tredje film, men det blev uppskjutet eftersom Brian dog. Inspelningen kom igång först sent på hösten. Filmen spelades in för TV och fick titeln Magical Mystery Tour. Den här gången skulle inte Beatles bara skriva musiken och spela huvudrollerna utan också skriva manuset och regissera filmen själva. De var fulla av självtillit trots Brians död. Filmen var Pauls idé, men varken han eller John iddes planera inspelningen. De samlade ihop ett gäng skådespelare i en buss och körde ut på landet. När de hittade en passande plats, stannade de och filmade lite, helt planlöst. Filmen sändes i engelsk TV mitt under julen. Resultatet blev katastrofalt. Tidningarna var inte nådiga. Daily Mail skrev att "det här är den sämsta film som någonsin gjorts". De fyra beatlarna var chockade. Var det möjligt att de hade gjort något så här dåligt? Det här var det första som de gjort utan Brian. Nu förstod de vad han hade betytt för dem. Han skulle aldrig ha tillåtit att den sändes i TV. Även om filmen var en flopp så kunde Beatles trösta sig med att musiken från filmen blev den mest sålda EP-skivan någonsin. Och singelskivorna Hello Goodbye och Lady Madonna inbringade nya guldskivor åt dem i alla länder där de släpptes. I mars 1968 reste Beatles till Maharishi Mahesh Yogis huvudkvarter i Rikiseh i Indien. Med dem åkte en massa andra musiker och skådespelerskan Mia Farrow. Tidningarna skrev om resan på förstasidorna och de flesta var eniga om att nu hade Beatles fått snurren. Den första tiden på resan lyssnade alla andmäktigt på Maharishi och Beatles satt i timtal och mediterade. Den stora friden sänkte sig över de stressade popstjärnorna. För första gången på länge fick John och Paul ordentligt med tid till att spela gitarr och komponera. Sammanlagt skrev de 20 sånger under de få veckorna som de var i Indien. Veckorna gick men ingen kände sig andligt förnyad. Maharishi tog med John upp i en helikopter men inte heller det hjälpte. John började också bli skeptisk till Maharishis levnadsvanor. Han hade ett stort hus med flera tjänare och verkade sätta värde på livets goda. När han sedan försökte förföra Mia Farrow fick John nog. Han skällde ut vishetsläraren och tog flyget tillbaka till London. När han var tillbaka i England igen sa han att Beatles var färdiga med Maharishi för alltid. Magical Mystery Tour och resan till Indien medförde att Beatles popularitet minskade. Nästa projekt såg inte heller så lovande ut. Beatles fjärde långfilm var tecknad och hette Yellow Sumbarine. Den handlar om hur John, Paul, George och Ringo befriar världen från "de blå otäckingarna " som inte tycker om musik. Beatles skrev musiken till filmen, men hade annars inget mer med filmen att göra. Till och med deras röster var dubbade av skådespelare. Det enda skälet till att filmen gjordes var att Beatles enligt kontraktet med filmbolaget United Artists var tvungna att göra ännu en film. Men Beatles hade tur. Yellow Sumbarine blev bra mottagen, framförallt i USA där den blev årets näst största kassasuccé. Den mycket berömde regissören Steven Spielberg har berättat att när han gick och utbildade sig till regissör fick se Yellow Sumbarine på en lektion. Filmen följdes upp med Beatles allra största singelsuccé, Hey Jude som såldes i sju miljoner exemplar. Två miljoner bara i England. Det är Paul som har skrivit Hey Jude. Från början hette den Hey Jules, efter Johns son Julian. Paul kom på den en dag när han var hemma hos John som precis skilt sig ifrån Cynthia eftersom han träffat en annan kvinna, Yoko Ono.

DEN VITA LP:N

Lennon/McCartney står det under de flesta av Beatles låtar. I verkligheten är det inte så många som är skrivna av dem tillsammans. De flesta har de gjort var och en för sig. Yesterday och Michelle har Paul skrivit medan till exempel Lucy In The Sky With Diamonds och Help! är Johns. Det var mest i början som de skrev låtar tillsammans. Några exempel är Please Please Me, From Me To You och She Loves You. Även på Sergeant Pepper gjorde de några låtar tillsammans, bland annat A Day In The Life. Oftast så sjunger de det som de själva skrivit. Därför är det ganska lätt att räkna ut vem som skrivit vad. Det har sagts att John skrev de tuffa rocklåtarna medan Paul skrev de mer lugna låtarna. Detta stämmer inte riktigt även om det oftast var så. Paul har till exempel skrivit den kvicka I'm down, och John har skrivit den betydligt lugnare Girl. Varför står det då Lennon/McCartney, när de gjorde låtarna var för sig? Som jag redan skrivit så började de med det redan 1956, och tyckte väl att det var rättvisast så, även senare. Ett annat skäl kan ha varit att de båda två hjälpte varann att arrangera dem i studion. Dessutom skrev de ungefär lika många låtar var. I augusti 1968 började Beatles med att spela in en ny LP som skulle heta The Beatles. En tid innan inspelningarna skulle börja hade Ringo gått hem till John och sagt att han skulle sluta i bandet eftersom han spelade så dåligt och därför att han kände sig utanför. John svarade med: - Jag trodde det var ni tre som höll ihop! Ringo gick vidare till Paul och sa samma sak men fick samma svar där: - Jag trodde det var ni tre! Detta gjorde att Ringo inte slutade och snart var man igång med inspelningen av den nya skivan. John och Paul hade med sig en hög med melodier från Indien. För första gången hade de inte skrivit en enda en tillsammans. Förr i tiden så hade de hjälpt varann i studion. Oavsett vem det var som hade skrivit den, samarbetade alla tills låten var klar. Nu bestämde den som hade skrivit låten allt. Även vad de andra skulle spela. Orsaken till detta var att Beatles hade börjat bråka om pengar och om vem som skulle bli ny manager efter Brian. De bråkade också om Yoko Ono, den japanska konstnärinnan som John hade förälskat sig i. Paul tyckte att hon störde arbetet i studion. Ringo frågade en gång John varför han och Yoko inte kunde vara ifrån varandra ens över en dag. På det svarade John: - När du kommer hem till Maureen (Maureen var Ringos fru), så frågar hon hur din dag har varit och du svarar bara att du har haft en bra dag i studion. Men jag och Yoko vill veta allt om varandra, därför är vi tillsammans hela tiden. Efter ett par månader hade de spelat in 30 låtar, mer än vad som behövdes till en dubbel-LP. En del låtar var mindre bra och andra bättre. George Martin försökte övertala dem att ge ut de fjorton bästa på en enkel LP. Beatles bråkade om mycket, men här var de eniga. Allt skulle vara med. Därmed kom Beatles ut med ett nytt album, med hela 30 låtar och ett vitt omslag. Den blev kallad den vita LP:n och blev mycket uppskattad av både publik och tidningar. Trots de sämre låtarna innehåller LP:n något av det bästa som Beatles spelat in.

JOHN OCH YOKO

John tillbringade mer och mer tid tillsammans med Yoko Ono. I april 1969 gifte han sig med henne, fem månader efter det att han skilt sig från Cynthia. Strax därefter ordnade de båda en "Bed-in", där de höll till i sängen i en vecka på ett hotell i Amsterdam. Avsikten var att väcka uppmärksamhet för budskapet om fred i världen Och uppmärksamhet fick de. Tidningar över hela världen visade bilder på de John och Yoko i sängen. Daily Mail skrev att "John är en stor talang som har blivit tokig ". John hade låtit h

[Toki]

Sorry för dubbelpost,men det fick inte plats. här kommer resten av historien:

John hade låtit håret och skägget växa så att hans hår var lika långt som Yokos. Beatlesfansen tyckte aldrig om Yoko, de tyckte att det var hennes fel att John gjorde så mycket konstigt. Underligt nog så försvarade Ringo henne: - Folk tror att de är galna, men det är inte Yokos fel. Det är bara John som är sig själv. John och Yoko spelade in flera kortfilmer, en av dem visar bara Johns penis. De gav också ut flera skivor tillsammans. En utav dem heter Two Virgins som betyder två jungfrur. På omslaget är det en bild av John och Yoko nakna. Polisen i New Jersey i USA beslagtog 30 000 exemplar av det "otuktiga" omslaget. De fick också problem med polisen i England som arresterade dem för narkotikainnehav. En skiva av John och Yoko som jag tycker är värd att nämnas är Shaved Fish. Den innehåller bland annat låtarna Imagine, Happy Xmas (War Is Over) och Give Peace A Chance.

APPLE

1968 startade Beatles sitt eget skivbolag, Apple. Året innan hade de öppnat en boutique med samma namn. Johns gamle vän från Liverpool, Pete Shotton som var med i bandet i början anställdes som chef. Apple skulle inte vara ett vanligt skivbolag, utan ett ställe dit konstnärer kunde gå för att få pengar till sina olika verksamheter. De satte in reklam i tidningar där det stod: "Skicka din konst till oss, vi skickar det inte i papperskorgen". Alla slags konstnärer strömmade till Apple. De hade med sig ljudband, skådespel, romaner, dikter, målningar och mycket annat. Alla som kom dit fick pengar så att de kunde fortsätta med sin konst. De anställda på Apple hade det mycket bra. Lunchraster varade halva dagar, de rökte hasch på Beatles bekostnad. De enda i Apple som tjänade dåligt -och arbetade var Beatles vänner Neil Aspinall, Pete Shotton och Mal Evans. Pengarna strömmade ut ur Apple medan nästan ingenting kom in. Beatles förlorade 300 000 i veckan på Apple, så något var tvunget att göras. I juli lade man ner boutiquen och kläderna gavs bort gratis. Det var inte bara Apple som hade ekonomiska problem. Beatles skivor såldes som aldrig förr, men väldigt lite av pengarna gick till John, Paul, George och Ringo. Förklaringen var att Beatles inte hade haft en skicklig manager sedan Brian hade dött. Clive Epstein, Brians bror, hade inte samma intresse som brodern för pop. John ville att den amerikanska advokaten Allen Klein skulle ordna upp gruppens ekonomi. Klein var känd för att skaffa popgrupper bra kontrakt med skivbolagen. George och Ringo höll med John. Det gjorde inte Paul. Han hade förälskat sig i Linda Eastman som var ifrån New York. Hennes pappa, Lee Eastman var advokat och Paul tyckte att han passade bra som manager. Dessutom gick inte Allen Klein att lita på, menade Paul. Han var indragen i 50 processer i USA. Paul gifte sig senare med Linda Eastman som då bytte namn till Linda McCartney. Linda dog våren 1998 i bröstcancer cirka 56 år gammal.

LET IT BE

Stämningen var dålig när Beatles började jobba igen i januari 1969. Paul föreslog att de skulle ge sig iväg ut på en turné. John och Ringo tyckte att det var en bra idé, men George sa blankt nej. Skulle de göra en ny film? Nej, det hade de fått nog av efter Magical Mystery Tour. George var sur och sa att han inte tyckte om skådespelare. De kom överens om att göra en film som visade Beatles medan de övade och spelade in den nya LP:n, Let It Be. I slutet skulle det hållas en konsert. Man diskuterade vart man skulle hålla konserten, på en amfiteater i Grekland kanske? Eller på en båt? Det slutade med att man höll konserten på taket till Applebyggnaden. Folk samlades nedanför, på gatan för att lyssna på Beatles. Men grannarna klagade på oväsendet, så polisen kom och avbröt den improviserade konserten. Filminspelningarna skulle ske i något som liknade en lada, Twickenham Film Studios. Att bli filmad hela dagen när man övar kändes inte speciellt kul tyckte Beatles. John brydde sig mest om Yoko som självklart var med hela tiden. Paul tyckte att de andra var lata och drev på dem. George och Ringo blev sura för att Paul lekte chef. Han talade till och med om för dem hur de skulle spela! Ringo blev så förbannad att han höll sig borta från inspelningarna i en hel vecka. Sammanlagt så blev det 28 timmar film och över 100 låtar inspelade. Det mesta var av dålig kvalitet och man kunde höra att Beatles struntade i det mesta. Men det fanns i alla fall två låtar som var bra, Get Back och Let It Be, båda skrivna av Paul. Vad skulle man göra med resten av inspelningarna? Det slutade med att de blev liggande i ett år innan någon gjorde något med dem. Filmen som blev inspelad visar hur det går till en grupp upplöses. John har senare berättat att han ville att de skulle ge ut musiken som den var, för att visa världen hur illa det stod till med gruppen. Nu hade Allen Klein övertagit ansvaret för Beatles ekonomi. Han började direkt med att rens upp. Många anställda i Apple fick sparken direkt. Klein hade ett stort problem: Beatles ägde inte Beatles. Det var många andra som var delägare i vad gruppen tjänade på grund av kontrakt som Brian Epstein hade undertecknat. Efter långa och hårda rättsförhandlingar lyckades Klein och Beatles röja upp något i oredan. Nu började gruppens ekonomi bli så smått bättre. Paul ville fortfarande inte ha något med Klein att göra. Ringo ville inte vara ovän med någon så han åkte hem till Paul för att prata om problemen. Men Paul vägrade att släppa in honom och slängde igen dörren mitt framför näsan på honom.

JOHN OCH YOKO ORDNAR EN NY BED-IN

I juni 1969 arrangerade John och Yoko en ny Bed-In. Denna gång på ett hotellrum i Montreal i Canada. Där spelade de också in en ny skiva, Give Peace A Chance. Det var John som hade skrivit den. Det enda instrumentet på skivan är en gitarr. Några vänner sjöng refrängen och någon slog takten i en garderobsdörr. Ungefär samtidigt gav Beatles ut en ny singel, The Ballad Of John And Yoko. Varken George eller Ringo hade tid att vara med så John och Paul fick spela alla instrument själva. Nu började George göra som John, spela in egna skivor. Han lyckades spela in två LP-skivor som fick blandat mottagande. Nu räknade de flesta Beatlesfans med att gruppen helt skulle upplösas.

ABBEY ROAD

Trots att det såg ut som om gruppen skulle upplösas började nu Beatles spela in en ny LP. Paul bad George Martin att producera även denna skiva, men han hade ingen vidare lust. - Vi lovar att uppföra oss fint. Vi ska göra precis som i gamla dagar, sa Paul. George Martin gav med sig och Beatles höll vad de lovade. Inspelningen gick perfekt. LP:n fick namnet Abbey Road, efter gatan som EMI:s studio låg. Det var på samma ställa som de hade spelat in sin första singel, Love Me Do sju år tidigare. Omslaget till skivan är en bild där John, Paul, George och Ringo går på rad över gatan Abbey Road. Det finns flera band som har härmat dem och "gjort en Abbey Road". Skivan kom ut i handeln den 1 oktober 1969 och överraskade alla. Beatles hade skärpt sig och gjort en utav sina bästa skivor. Två av de bästa låtarna på skivan, Something och Here Comes The Sun, har George skrivit. Detta överraskade många. Vanligtvis hamnade George kompositioner i skuggan av Johns och Pauls. Something blev den enda av Georges låtar som gavs ut på singel.

DEN SLUTGILTIGA UPPLÖSNINGEN

Abbey Road hann nätt och jämnt bli färdigt innan de fyra beatlarna drog sig tillbaka var och en för sig. Denna gång för gott. John och Yoko bildade Plastic Ono Band tillsammans med bland andra Klaus Voorman och Eric Clapton. John hade upptäckt att han kunde spela tillsammans med andra än Paul, George och Ringo. John och Plastic Ono Band uppträdde på en stor festival i Toronto i Canada, och i december gav de ut en LP från konserten, Live Peace In Toronto. - Nu har jag fått nog, jag slutar i Beatles, sa John i en tidningsintervju. Alla tog inte John på allvar. Paul sa att John inte menade det bokstavligt. Beatles hade bestämt sig för att göra något av inspelningarna till Let It Be. Den amerikanske producenten Phil Spector fick i uppdrag att bearbeta dem. Han fick göra vad han ville, bara det blev tillräckligt bra för att ges ut. Medan Spector höll på med detta, gav John ut ännu en singel ensam, Instant Karma. Nu blev Paul arg över att John hittade på så mycket ensam, och i mars ringde han till John: - Nu gör jag precis som du. Jag ger ut en skiva och slutar i gruppen. Månaden efter kom Pauls första solo-LP, McCartney ut på marknaden. Paul hade skrivit alla låtar själv och spelade all instrument själv. Beatles hade ju egentligen varit upplösta i ett halvår redan, men det var Paul som nu fick skulden för upplösningen. Många Beatlesfans tyckte också att det var Yoko Onos fel eftersom John gjorde så mycket konstigt på grund av henne. I maj kom Let It Be äntligen ut. Både skivan och filmen. Filmen är lite underlig. Den visar Beatles när de bråkar öppet i studion. Det är lätt att förstå varför de upplöstes. Den bästa scenen är från Applebyggnadens tak. Det syns att de har roligt när de spelar för de åhörare som samlades. Det är nästan som om de vore tillbaka på Cavern. När polisen stoppar konserten, säger John detsamma som han sa efter den misslyckade provinspelningen för Decca i januari 1962: - Jag tackar på min och gruppens vägnar och hoppas att vi har klarat provet.

EFTERÅT

Efter det att Beatles hade splittrats var Paul, George och Ringo livrädda för att ge ut skivor ensamma. Allt de gjorde jämfördes med Beatles och de visste att de inte var lika bra ensamma. John hade det lättare. Han var trött på att dyrkas som popgud. - Du måste vara en skitstövel för att nå toppen, och Beatles var de största skitstövlarna i världen, sa han till en amerikansk tidning. På det sättet började han förstöra idolbilden av sig själv. - Drömmen är över. Jag tror inte på Beatles. Jag tror inte på Gud. Jag tror bara på mig själv, sjöng han på LP:n Plastic Ono Band 1970. Konstigt nog såg det ut att vara George som klarade sig bäst på egen hand. Singeln My Sweet Lord blev en landsplåga 1971. Det blev även trippel-LP:n All Things Must Pass. Senare förlorade George en process om My Sweet Lord. "Utan att veta det" hade han stulit melodin från en annan poplåt, He's So Fine med The Chiffons. George fortsatte med att göra skivor. 1971 arrangerade han en konsert för offren i kriget i Bangladesh, och gav ut en skiva från konserten. George var fortfarande mycket intresserad av indiska religioner. My Sweet Lord handlar om det. Folk stod ut med den för att melodin var så fängslande, inte för att texten var bra. Så småningom blev han mindre och mindre populär. Numera är det nästan ingen som bryr sig om vad han hittar på. Ringo gladde sig åt varje dag som Beatles höll samman. - Jag har haft den tur jag behöver här i livet. Ingen behöver tycka synd om mig, sa han med ett leende när Beatles upplöstes. Ringos insatser i Beatles filmer gav honom flera filmroller. Mest känd är That'll Be The Day, där han spelar en ligist från femtiotalet. - Det är som att spela sig själv, sa Ringo, medveten om att han inte var någon stor skådespelare. Även Ringo gav ut egna skivor efter Beatles upplösning. Han fick ofta hjälp av de andra beatlarna, även om John och Paul aldrig var i studion samtidigt. Numera lever Ringo ett bekvämt miljonärsliv tack vare pengarna han tjänade, och tjänar på Beatlesskivorna. Bråket mellan beatlarna upphörde inte bara för att Beatles splittrades. Firman "Beatles & Co" fortsatte att existera. Målet gick ända upp i högsta domstolen innan kompanjonskapet kunde upplösas 1977. Efter Beatles startade Paul gruppen Wings. Den enda fasta medlemmen förutom Paul och Linda var Denny Laine. I februari 1972 uppträdde bandet helt överraskande inför 700 studenter på universitetet i Nottingham. Det var då fem år sedan Paul senast hade stått på en scen. - Jag var så nervös att jag höll på att göra i byxorna, sa han efteråt till tidningarna. I augusti samma år uppträdde Wings i Oslo. Det var första gången en Beatlesmedlem besökte Norge. Konserten var en besvikelse fram till sista numret då Paul klämde till med en gnistrande version av Long Tall Sally. Låten som Beatles brukade avsluta sina konserter med. Wings gav ut flera skivor och Paul blev efter ett tag åter en utav de populäraste popstjärnorna. Konserterna i USA fick folk att minnas Beatles, och Guiness Rekordbok utnämnde honom till världens mest framgångsrike artist. Men John föraktade Pauls musik. - Det låter som sånt skräp man spelar på stormarknader, sa han. Han ansåg att Paul hade blivit för söt och utslätad, och många Beatlesfans höll nog med honom. I en sång på LP-skivan Imagine 1971 riktade John ett elakt personligt angrepp mot Paul och fråntog honom all den ära för vad han hade gjort mot Beatles. Men den här gången gick han för långt och Paul fick sympatierna istället. John och Yoko flyttade till USA 1970 där de började umgås med politiskt radikala människor i New York. John spelade in LP:n Sometime In New York City. John som alltid varit pacifist tyckte nu att man kunde lösa konflikter med krig och våld. 1972 försökte myndigheterna få honom utvisad från USA. Som skäl angav de att han var straffad för innehav av narkotika, i England 1968. John vägrade godta den förklaringen. -President Nixon vill bli kvitt mig därför att jag är med och demonstrerar mot honom. Han är rädd för att jag ska påverka ungdomen i USA. De flesta trodde att John överdrev, men senare visade det sig att han hade rätt. Tidningen Daily Mail kunde avslöja att det var president Nixon själv som hade beordrat att få sin plågoande ur landet. Det visade sig också att det som John straffats för i England inte var straffbart i USA. John fick stanna i USA, men inte hos Yoko. Hon kastade ut honom eftersom han uppförde sig så dåligt. John tog detta mycket hårt och började dricka ihop med popsångaren Harry Nilsson och The Whos vilda trummis Keith Moon. De vinglade runt på barer och restauranger dygnet runt. Det hände ofta att de blev utkastade. Nästa dag kunde man läsa om hur dåligt John uppförde sig. - Det var som om vi tävlade om vem av oss som kunde dricka ihjäl sig först, har han berättat. Keith Moon vann. Efter att ha gått på fyllan i ett år slutade John med att dricka. Nu fick han flytta tillbaka till Yoko och började ett sundare liv. 1975 gav han ut en av sina bästa soloskivor, Rock `n `Roll, som bara innehåller gamla rocklåtar. En journalist fick skivan på posten, innan någon annan hade den. Anledningen var att han i tidningen där han skrev tackat John för att han inte höll på med Rock `n `Roll. Efter tre missfall födde Yoko en son, Sean. John hade redan en son ihop med Cynthia, Julian som föddes 1964. Den gången var han så mycket hemifrån att han förlorade kontakten med sin son. Nu ville han inte göra samma sak en gång till. - Jag ska bli "hemmaman" och ta mig an Sean i fem år, sa John. På de fem åren hängde gitarren nästan orörd på väggen. Förutom att se efter Sean, lärde sig John att tala japanska och att laga biodynamisk mat. Yoko tog sig an finanserna och blev den bästa manager som John någonsin haft. Hon röjde upp efter alla som varit tidigare.

JOHN BLIR SKJUTEN

1980 fick John lust att skriva musik igen. Under sommaren skrev han och Yoko sju melodier var och spelade in en ny LP. Skivan fick titeln Double Fantasy, efter en orkidé som John hade sett på Bahamas. Den fick ett blandat mottagande, men alla tyckte om att han hade börjat spela igen. På kvällen den 8 december var John och Yoko i en studio och gjorde färdigt en ny singel som Yoko skulle ge ut. Det var meningen att de skulle gå på restaurant efteråt, men John ville hem och lägga sig. De kom hem strax före klockan 23 och skulle gå in när någon ropade: - Mr Lennon! John vände sig om för att se vem det var och träffades av fem skott från en revolver. Han vacklade ett par steg mot Yoko och innan han föll ihop sa han: - Jag har blivit skjuten. En polisbil var snabbt på plats, men det var för sent. John dog av blodförlust på väg till sjukhuset. Mördaren, den 25-årige Mark David Chapman försökte inte smita sin väg utan stod lugnt kvar och väntade på polisen. Han hade varit ett beatlesfan sedan barndomen, och tidigare på dagen hade han fått Johns autograf på ett exemplar av Double Fantasy. När en polis frågade honom om han visste vad han hade gjort, svarade han: - Ja, jag har skjutit John Lennon. Mordet på John väckte stor uppståndelse. Folk grät öppet på gatorna. Radiostationerna spelade Beatlesmusik hela dygnet. Två dagar senare kremerades John vid en stillsam ceremoni i New York. Den 14 december samlades tusentals människor i Liverpool och London för att minnas den mördade popsångaren. I Hyde Park i New York samlades 100 000 människor som höll "en tyst minut" i tio minuter, samtidigt som någon sjöng She Loves You. Ända sedan Beatles hade splittrats hade det gått rykten om att de skulle återförenas. En konsertarrangör i New York erbjöd Beatles en miljard kronor för en konsert. Men John, Paul, George och Ringo tackade nej. Mordet på John tog direkt död på alla rykten om en återförening.

DISKOGRAFI BEATLES

1963

PLEASE PLEASE ME

I Saw Her Standing There, Misery, Anna, Chains, Boys, Ask Me Why, Please Please Me, Love Me Do, P.S. I Love You, Baby It's You, Do You Want To Know A Secret, A Taste Of Honey, There's A Place, Twist And Shout

WITH THE BEATLES

It Won't Be Long, All I've Got To Do, All My Loving, Don't Bother Me, Little Child, Till There Was You, Please Mr Postman, Roll Over Beethoven, Hold Me Tight, You Really Got A Hold On Me, I Want To Be Your Man, Devil In Her Heart, Not A Second Time, Money.

1964

A HARD DAY'S NIGHT

A Hard Day's Night, I Should Have Known Better, If I Fell, I'm Happy Just To Dance With You, And I Love Her, Tell Me Why, Can't Buy Me Love, Any Time At All, I'll Cry Instead, Things We Said Today, When I Get Home, You Can't Do That, I'll Be Back.

BEATLES FOR SALE

No Reply, I'm A Loser, Baby's In Black, Rock And Roll Music, I'll Follow The Sun, Mr Moonlight, Kansas City, Eight Days A Week, Words Of Love, Honey Don't, Every Little Thing, I Don't Want To Spoil The Party, What You're Doing, Everybody's Trying To Be My Baby.

1965

HELP!

Help!, The Night Before, You've Got To Hide Your Love Away, I Need You, Another Girl, You're Gonna Lose That Girl, Ticket To Ride, Act Naturally, It's Only Love, You Like Me Too Much, Tell Me What You See, I've Just Seen A Face, Yesterday, Dizzy Miss Lizzy.

RUBBER SOUL

Drive My Car, Norwegian Wood, You Won't See Me, Nowhere Man, Think For Yourself, The Håller med till 100%!, Michelle, What Goes On, Girl, I'm Looking Trough You, In My Life, Wait, If I Need Someone, Run For Your Life.

1966

REVOLVER

Taxman, Eleanor Rigby, I'm Only Sleeping, Love You Too, Here There And Everywhere, Yellow Sumbarine, She Said She Said, Good Day Sunshine, And Your Bird Can Sing, For No One, Doctor Robert, I Want To Tell You, Got To Get You Into My Life, Tomorrow Never Knows.

A COLLECTION OF OLDIES

She Loves You, From Me To You, We Can Work It Out, Help!, Michelle, Yesterday, I Feel Fine, Yellow Sumbarine, Can't Buy Me Love, Bad Boy, Day Tripper, A Hard Day's Night, Ticket To Ride, Paperback Writer, Eleanor Rigby, I Want To Hold Your Hand.

1967

SERGEANT PEPPER'S LONELY HEARTS CLUB BAND

Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band, With A Little Help From My Friends, Lucy In The Sky With Diamonds, Getting Better, Fixing A Hole, She's Leaving Home, Being For The Benefit Of Mr Kite, Within You Without You, When I'm Sixty-Four, Lovely Rita, Good Morning Good Morning, A Day In The Life.

1968

THE BEATLES (DEN VITA LP:N)

Back In The USSR, Dear Prudence, Glass Onion, Ob-la-di Ob-la-da, Wild Honey Pie, The Continuing Story Of Bungalow Bill, While My Guitar Gently Weeps, Happiness Is A Warm Gun, Martha My Dear, I'm So Tired, Blackbird, Piggies, Rocky Racoon, Don't Pass Me By, Why Don't We Do It In The Road, I Will, Julia, Birthday, Yer Blues, Mother Nature's Son, Everybody's Got Something To Hide Except Me And My Monkey, Sexy Sadie, Helter Skelter, Long Long Long, Revolution, Honey Pie, Savoy Truffle, Cry Baby Cry, Revolution 9, Goodnight.

1969

ABBEY ROAD

Come Together, Something, Maxwell's Silver Hammer, Oh! Darling, Octopus' Garden, I Want You - She's So Heavy, Here Comes The Sun, Because, You Never Give Me Your Money, Sun King, Mean Mr Mustard, Polythene Pam, She Came In Trough The Bathroom Window, Golden Slumbers, Carry That Weight, The End, Her Majesty.

1970

LET IT BE

Two Of Us, Dig A Pony, Across The Universe, I Me Mine, Dig It, Let It Be, Maggie May, I've Got A Feeling, One After 909, The Long And Winding Road, For You Blue, Get Back.

Efter det att Beatles splittrats har det även givits ut flera samlingsskivor. De två här nedanför tycker jag är väldigt bra, Båda är utgivna av Apple.

THE BEATLES / 1962-1966

Love Me Do, Please Please Me, From Me To You, She Loves You, I Want To Hold Your Hand, All My Loving, Can't Buy Me Love, A Hard Day's Night, And I Love Her, Eight Days A Week, I Feel Fine, Ticket To Ride, Yesterday, Help!, You've Got To Hide Your Love Away, We Can Work It Out, Day Tripper, Drive My Car, Norwegian Wood (This Bird Has Flown), Nowhere Man, Michelle, In My Life, Girl, Paperback Writer, Eleanor Rigby, Yellow Sumbarine.

THE BEATLES / 1967-1970

Strawberry Fields Forever, Penny Lane, Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band, With A Little Help From My Friends, Lucy In The Sky With Diamonds, A Day In The Life, All You Need Is Love, I Am The Walrus, Hello Goodbye, The Fool On The Hill, Magical Mystery Tour, Lady Madonna, Hey Jude, Revolution, Back In The USSR, While My Guitar Gently Weeps, Ob-la-di Ob-la-da, Get Back, Don't Let Me Down, The Ballad Of John And Yoko, Old Brown Shoe, Here Comes The Sun, Come Together, Something, Octopus' Garden, Let It Be, Across The Universe, The Long And Winding Road.

Källor: Möte Med The Beatles, utgiven av Almqvist & Wiksell. TV-dokumentären The Beatles Anthology, som sändes på SVT 2.

[MyStiC]

.det är nog inte så många som kommer läsa det där. och varför ta så mycket av historien? du kan ju skriva sånt du kan.. jag antar att du inte kan allt det där i huvudet.

själv så gillar jag inte Beatles

[Toki]

.det är nog inte så många som kommer läsa det där. och varför ta så mycket av historien? du kan ju skriva sånt du kan.. jag antar att du inte kan allt det där i huvudet.

själv så gillar jag inte Beatles 

Aja, jag kan editera om hela texten om du vill..men det är lite onödigt, eftersom att det tog några timmar att göra.. Och ja,jag kan allt det där i huvet!

Och antagligen Beatles intresserade om kommer att läsa det!

Redigerad 20 maj, 2005 av Toki

[Maxz]

Orkade inte läsa

Men Beatles har väl gjort några trevliga låtar.