Jump to content

Spök historier!


kariya
 Share

Recommended Posts

Operation X

Det var en väldigt seg natt för Smuck som satt utanför huset med sin M4 och sina kompisar. De hade väntat hela natten på att få storma byggnaden där terroristerna hade tagit gisslan och hotat att döda dem om de inte fick,

1 miljon dollar, en bil, fritt flygplan till Mexico och Halloween godis.

Smuck och hans kompisar fick sitta hela natten... och en hel natt till.

Diman tätnade, ett muller bakom smucks team skrämmde in dem i huset där dom direkt träffade på en terrorist. De sköt honom i huvet så att det sprängdes. Ur huvudet steg en lång sladdrig slang som såg ut som en lång blodig kaka.

Teamet försökte ivrigt kuta ut ur huset men blev hejdade av att en av Smucks kompisar blev uppäten av ingenting. De sprang in igen där monstret stod.

Monstret grabbade tag i en av Smucks andra kompisar och drämde in honom i väggen så att det small. Smucks team flydde ner i husets källare.

De hörde kläggiga fotsteg i trappan. Se'n såg de. Smucks kompis (han som blev slängd mot väggen) som hade förvandlats till ett kläggigt monster. Alla i teamet

skrek och försökte komma in i ett skyddsrum men lyckades inte så de var tvungna att skjuta mot monstren. Smucks monster"kompis" föll ihop direkt

men den andre travade glatt vidare mot dem.

Teamet skrek igen, en av Smucks levande kompisar sprang mot monstret

och försökte hugga det med sin kniv men lyckades inte. Monstret tog istället upp honom och drämde upp honom i taket gång på gång på gång på gång.....

på gång på gång på gång till slut dog han också. Nu återstod bara Smuck och 2 av hans kompisar. Alla 3 rusade fram mot monstret och högg den med sina kniver sedan rusade de mot ovan våningen. Där var alldeles mörkt.

Smuck och hans 2 kompisar gick sakta fram i en passage som var väldigt lång såg det ut som. Plötsligt slog en dörr upp och en av Smucks kompisar klampade rakt på dörren och svimmade, lika snabbt som dörren öppnats stängdes den. Smuck och hans nu enda återstående kompis öppnade sakta sakta dörren.

- Nå'n där?? ropade hans kompisar

- Dumf*n! Röt Smuck tillbaka och slog armbågen i ansiktet på hans kompis så han bröt näsan och dog.

- Oj! Förlåt det var inte meningen. Sa Smuck och gick in i rummet. Det var kolsvart han såg ingenting men han kunde höra äckliga och kläggiga ljud från golvet. Han sträckte sig efter knappen som hedde på ljuset i rummet men han nådde den inte. Han satt fast i nåt. Golvet höll fast honom. Han hoppade ur sina skor och nådde till slut knappen. Hela golvet var fyllt av stora larver. Stora gröna larver och en stor snuskig géle klump på golvet som verkade leva. Larverna kröp på hans ben och försökte nå hans ansikte för att suga ut hans hjärna men Smuck gav inte upp. Han drog sin 72342349745 kalibriga pistol och skjöt ihjäl larverna.

(Ok då 72342349745 var lite larvigt men... nåja) Han rusade sen ut ur rummet och mötte en blick han aldrig velat möta... Hans kompis näsa! Näsan hoppade och verkade mäktigt förbannad på Smuck. Näsan Hoppade upp i ansiktet och slut bort näsan på Smuck. Smuck for ner på marken och höll där näsan suttit. Den var putsväck. Nu kom larverna också. Han såg näsan hoppa iväg medans larverna kröp allt närmre honom. Till slut var de gigantiska larverna på honom och sög ut hans hjärna så även Smuck dog. Klägg klumpen kom sedan och åt upp alla döda och städade till huset så att allting såg normalt ut och sedan försvann alla larver och monster ner i ett hål i huset. Sedan den dagen har ingen hört nånting från varken monster eller Smucks team.

Notera: Den här berättelsen innehåler inte speciellt mycket mystik som en spökis ska göra! Den här berättelse innehåller mest snusk och skit :unsure: .

Länk till kommentar
Dela på andra sidor

  • Inlägg 49
  • Ålder
  • Senaste inlägg

Toppbidragare

Man kan enkelt beskriva hur jag känner nu... har legat här en stund - högt uppe på en kulle. Jag lyckades ta mig hit efter stor möda. Kan tacka min lyckostjärna att här fanns skydd. Ingen som misstänker att jag som krypskytt ligger här bland brinnande vrak av pansarvagnar. Pansarvagnar av många olika slag - sherman… tiger… panserIV. Man kan undra vad som kommer att hända med dessa skrothögar. Kommer naturen ha sin gång och ta hand om det eller kommer framryckande trupper ta vad de kan för att kanske återanvända det som går. Det sista hoppas jag verkligen inte för då är ligger jag illa till.

Från mitt läge har jag en perfekt vy över en liten bas... bas hållen av tyskar. Jag kan se två pansarvagnar och två luftvärnskanoner. Basen kryllar av soldater. Tur att jag har lite skugga där jag ligger - under en kaross av en jeep. Genom mitt sikte ser jag hur fienden lider av hettan. Många har plockat av sig jackor och hjälmar för att ligga på tak och glassa. De är så gott som försvarslösa där... man kan undra vad de tänker, men det är klart - sol och hetta har tidigare även gjort våra soldater tankspridda och "vilse" i andra tankar.

Denna gången har jag inget uppdrag…jo ett kan man säga... ta mig hem till basen helskinnad. Piloten jag åkte med är död.. planet är sprängt. Vad kan man säga - min transport från en bas till en annan var inte den mest lyckade. Nu är man mitt inne i ett område fyllt med tyskar - fördömda tyskar. Suck!

Min radio är sönder och jag vet att jag har en väldigt lång väg tillbaka, tar säkerligen två dagar att gå hela vägen. Kanske till och med mer om man måste smyga och akta sig för fienden hela tiden. Bäst vore om jag på något sätt kunde fått tag på den jeep som jag sett nere i basen. Bäst kanske vore att ta sig ner på natten…men det kanske är då det är som svårtast... med tanke på vaktrundor etc som fienden garanterat har. Det som jag garanterat vet är att jag knappast orkar ligga här och koka. Nej… jag tar mig ner på dagtid. Jag gör det nu!

Genom mitt kikarsikte ser jag att tanksen är obemannade och likaså lufvärnet. Kan förstå att de inte vill sitta där och häcka i värmen. Ett par stycken står ute och några är på taket. För många för att jag ska kunna ta dem allihopa ... eller!?

Jag kan räkna dem till ...1 2 .3 ……… 6.. 7.. 7 st!! Fan detta kan bli svårt.

Va fan! - no guts no glory som man brukar säga.

Smartast i detta läget är att ta dem som är mest utrustade för tillfället och som har möjlighet att besvara eld snabbas. Det är de två på gården. Båda är utan hjälm och de står perfekt!

Pang, en knall hörs långa sträckor jag har skjutit mitt första skott. De på taket börjar snabbt röra sig mot trappan som leder ner till våningen under. Pang ett skott fäller ytterligare en tysk.

Fyra stycken är kvar... men var. De han in i huset.

Det dröjer inte så länge nu... de tar säkert bara på sig sin utrustning för att göra ett försök att nå tanks.. mycket riktigt… här kommer två rusande. Samtidigt skjuter dom mot mig. De vet inte exakt var jag ligger, men anar att det är här någonstans.. kulor träffar runt mig. Jag skjuter igen. Träffar den första som springer och den andra vänder tillbaka mot huset. Måste plocka honom innan han når till dörren... jag trycker av. Träff ... rakt i nacken.

Två kvar nu! Jag ser inte röken av dem. De ligger där inne och lurar... jag måste anfalla. Annars hinner de få hit förstärkningar via radio. Jag kryper bakåt ut ur mitt gömställe. När jag vänder mig om ser jag något som får mig fundera.. en jeep. motorn är sönder och har inga däck.. men fälgar finns… hmm

Jag puttar fart på jeepen och hoppar i... den branta backen ner mot basen tvingar upp jeepen i en hög hastighet och jag får använda all min kraft för att styra den rätt mot dörren till de huset där de två kvarvarande soldaterna finns...

Precis innan jeepen träffar dörren kastar jag mig ur den.. en kraftig smäll hörs och när jag tittar upp ser jag hur jeepen har brakat rakt igenom. Jag drar min pistol och närmar mig huset. Genom ett fönster tittar jag in och ser de två tyskarna ligga livlösa på golvet.

Jag säkrar området snabbt och tar mig till den jeep som jag hela tiden haft ögonen på. Den som ska ta mig hem igen.. eller iaf till basen - mitt i glädjen blir jag störd av att jag hör ett plan och innan jag vet vad som händer susar en stuka på låg höjd över basen... jag ser hur piloten girar höger och vänder... jag har ingen chans... om inte.. jag springer allt vad jag orkar till en av luftvärnskanonerna och börjar skjuta vilt mot planet.. jag ser hur det börjar ryka och samtidigt som jag lyckas plocka ner det från luften hinner han få iväg en svärm med kulor mot mig. En av kulorna tränger djupt in i min axel och det svider till ordentligt.

Svårt skadad tar jag mig fram till den räddande jeepen och kör ifrån fiendebasen mot min egen...

än en gång har jag lyckats.

the end

//[ASHOLe9]Bard @ BFCentral Forum

alltså inte hjag som gort den, men visst är den skön?

Redigerad av the-copy
Länk till kommentar
Dela på andra sidor

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Skriv inlägg...

×   Innehåll kopierat inklusive formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har expanderats till ett media-block.   Visa länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share


×
×
  • Create New...