Ett gäng år sen under en lunch på jobbet fick jag feeling och gav mig i kast med att skriva en diktsamling om GTA: San Andreas.
Jag minns inte exakt vad som föranledde det, mer än att det var efter ett samtal men min käre vän Erik, förmodligen diskuterade vi regression men även det något debila litteraturklimatet.
Diktsviten är alltså menad att stå för hur det vore om en tolvåring gav sig i kast med performativ generisk poesi, samtidigt som den syftar till att berätta en enkel historia om en tolvårings inre liv under upplevelsen av detta banbrytande spel.
LOS SANTOS
i.
Bomber och granater
spränger horor och horor
och horor
Men sen cyklar
jag hem
och träffar mannen med
den gröna hatten
Han svär och är svart
och det är jag också
i spelet
ii.
Moa hälsar på
efter skolan och säger 'hej,
vill du kanske
hångla
på din säng'
Jag pausar spelet CJ får vänta
"All we had to do was follow
the damn train, CJ"
Och här är jag istället
och hånglar
iii.
Det vackraste är
att göra om sitt hår,
sina muskler,
sin fettmängd,
sitt skägg,
och sina kläder
Jag är den jag är
men blir den jag vill
SAN FIERRO
iv.
Spelet i spelet
i spelet
Fan så jobbigt
med de där leksaks-
-helikoptrarna
De snurrar och snurrar
och jag släpper
bomber med
dem
det är irriterande och
tar lång tid i anspråk
Jättelång tid tar det
innan uppdraget
är slut
Det var inte ens belönande
för ett spel i
ett spel i ett spel
är inte det riktiga spelet,
det är bara spelet i spelet, med
leksaker med helikoptermannen
v.
Cannabis sativa
sjungs det om i texter
Och på åkern med
den
spattige mannen – så ljuder elden,
vi RÄDDAR världen
och oss SJÄLVA
LAS VENTURAS
vi.
Jag vet litet om
eldkastare, flygplan, öknar, öknen –
Jag vet nu lite mer om
hur det är att ha en flickvän
Hon vill kyssa mig
och i spelet knullar jag
men inte i verkligheten
för i verkligheten är vi unga, vi är inte svarta,
hon är förvisso från
Iran
Jag vet litet om Iran
men i spelet vet jag nu
mycket mer om casinon, öknen, eldkastare
och när jag klarar
– 100 PROCENT –
så har jag också en sån ryggmojäng
som jag kan
flyga och skjuta med!
POSTLUDIUM
vii.
Sviken av
en vän
Men jag kom äntligen hem
Mannen i den gröna hatten
var inte den
jag trodde
Områden,
städer,
upplevelser: på riktigt, och i datorburken