Jag minns inte riktigt hur gammal jag var.

8? 9? 10? 7?

Jag tror jag var 5.

Kanske 6.

Minns hur jag ritade ett hjärta på ett grönt litet papper.

Ljust grönt, men inte limegrönt.

Sedan ritade jag flammor på hjärtat.

Det brann.

Där tändes elden.

Jag har väl alltid varit lite dramatisk.

Efterbliven, men dramatisk.

Dramatiker.

Drama Queen.

Det är väl egentligen en personlighetsstörning.

Åtminstone enligt Wikipedia.

Välkommen till gänget för här finns bara störningar.

Nåväl.

Den elden brann i c.a. 20 år innan den slocknade.

Till slut glödde det bara lite.

Ytterst lite.

Det tändes en annan eld dock.

En Urgammal Flamma.

Den Eviga Flamman.

Den brinner än.

Den kommer brinna för alltid.

Den var tvungen att tändas.

Det var mörkt och kallt.

Nu är det ljust och varmt.

Inte för mig.

För alla andra.

FRATELLO TI PROMETTO; CONTINUERA' A BRUCIARE!