Folk fullkomligt älskar mina maniska skov. Jag kan inte på annat sätt förklara att jag fortfarande är vid Liv.

De älskar varje hat-rad. De älskar varje kärleks-rad. De älskar varje likgiltighets-rad.

De älskar mig helt enkelt? Det är inte lätt att vara älskad.

Det sätts stor press och tyngd på en.

Man måste prestera.

Prestera eller dra.

Jag drar mina tags varje gång jag känner att jag ej kan prestera.

Vad gör du? Retorisk fråga, jag förväntar mig inget svar.

Eller?

IN OGNI CASO NESSUN RIMORSO!