Mina tårar bringar inte Syndafloden, ej heller Återfödelsen. De är en temporär evighet för dig. Jag fäller dem helst, egentligen också oftast, vid glädje och upprymdhet, men självklart även vid de många sorger som präglar mig och mitt liv.

Jag minns mina tårar väl. Varenda en utav dem och varför de fallit. Vissa springer runt med en endaste tår intatuerat under ena ögat, men för mig kommer tårar när det krävs.

Tårar krävs rätt ofta såtillvida man inte Stänger Av och blir helt jävla OFF. Jag önskar att jag kunde vara OFF för alltid, men jag har andra idéer. Vissa tankar bra och goda andra helt groteska och vridna.

Förvriden godhet... En ängels fall. En Jedis omvändelse till Mörkret.

Jag vet varken ut eller in längre. In och ut. Ut och in. Det springer runt Junge Nationaldemokraten och sjunger Darth Vader-sången utanför livsmedelsbutiken när jag ska handla min folköl.

Är jag mer Maskin än Människa dessa dagar? Är jag nu Mästaren och de andra är lärjungarna?

Helst inte, men om det stämmer så får jag helt enkelt leva med det.

Det finns en väg ut till ljuset. Ljusbringarens väg... Den vägen vill jag inte ta. Jag vet vart den leder.

Låt mig vila i Mörkret. Låt Mörkret vila i mig.

Jag vet vad jag vill ha och jag vill ha det nu.

Den sista erövringen.

Inte Guldet per se utan Segern.

VINCERE, VINCERE, VINCERE!