Om svart är min färg låt mig istället berätta om de andra.

De vita och de röda. Lekfulla barn. Vit terror och röd terror.

Blod som runnit och burkar som sparkats. Flaggor och banderoller, marscher och sånger.

Kärlek som brustit, hat som växt.

Liv och Död.

Årstider som kommit och gått.

En evighet hemma hos sina gudar och djävular.

Trohet och svek.

Agenter och agens.

Våghalsar och fegisar.

Människor som helt enkelt bara existerat utan att tillföra eller utföra något.

Broar som bränts och vatten som runnit under de brända broarna.

Blommor som växt och blommor som vissnat.

Röda och Vita Rosor. Kärleksfulla och hoppfulla.

Vad vet de om rent hat?

De säger att de hatar varandra, men när det väl gäller har de varandras ryggar.

Vilka jävla skojare.

Därför kan jag endast vara Trogen min Svarta Ros.

Psykotiskt fick jag folk att Tro.

Psykopatiskt Levde jag till fullo.

Psykologiskt Universum skapade jag.

Åke. Damien. Kamikaze Crash Man.

Min Kärlek har redan segrat. 2001 och i all Evighet.

Så min Svarta Ros håller jag hårt i.

Låt de andra vara röda och vita. Coerenza Nera.