Henns gilltrande ögon.

Hennes kärleksfulla röst.

Jag minns hur jag samtalade med några snutbögar.

I Jönköping av alla ställen.

Hon förmedlade att jag ej var välkommen tillbaka.

Vid eventuell fyllecell.

En för alla, alla för en.

Det växte jag upp med.

Det växte jag inte upp med.

Därför är hon min Eviga Ordförande.

Gott och Ont.

Jag förtjänade helt enkelt inte alla.

Alla förtjänade helt enkelt inte mig.

Där står vi idag.

Jag tackar dig.

Min Eviga Ordförande.

För din Kärlek.

För ditt Mod.

För ditt Hopp.

Morgondagen?

Den tillhör mig och Henne.

Tack vare Dig.

Tack.

E VI DICO; IL FUTURO E' NOSTRO!